Osäker på relation

[stjarnhimmel]

Att säga till honom att jag inte vill mer, och att kunna stå fast vid det när jag ser att han håller på att gå under. Det ger mig panik och genast tänker jag att jag nog vill fortsätta med honom iallafall.. Jag blir osäker helt enkelt.

Sen ska jag väl vara ärlig och säga att det finns praktiska delar som är med och spelar, men det är inte huvudsaken till att det är så svårt.

Ok.. Så av omtanke om honom?
Och praktiska skäl?

 

[hemligaproblem]

Ok.. Så av omtanke om honom?
Och praktiska skäl?

Alltså jag förstår ju att det egentligen inte är omtanke utan mina svårigheter att stå ut med skiten, men det är så det känns. Och kombinerat med att jag inte är säker på vad jag vill så blir det helt enkelt svårt.

 

[TheRedLightning]

Man vet vad man har, men vet aldrig vad man får.
Själv delade jag och min x-sambo på oss och det var tufft, jag saknade honom mycket i början, men sen insåg jag att det egentligen inte var honom specifikt jag saknade, jag saknade någon i mitt liv. Nu i efterhand ångrar jag ingenting, visst vi hade kunnat få det att funka, men det är inte roligt när man bromsar varandra och bråkar om småsaker.
Vet jag funderade ett tag på att bli särbo istället, men för oss var det bättre att bryta helt. Vi kan fortfarande prata och är vänner.

Stängs en dörr, öppnas en annan.

 

[aprilmaj]

Att säga till honom att jag inte vill mer, och att kunna stå fast vid det när jag ser att han håller på att gå under. Det ger mig panik och genast tänker jag att jag nog vill fortsätta med honom iallafall.. Jag blir osäker helt enkelt.

Sen ska jag väl vara ärlig och säga att det finns praktiska delar som är med och spelar, men det är inte huvudsaken till att det är så svårt.

Är det för att du vill "ha" något/någon annan innan du gör slut?

Har de praktiska delarna med ekonomi att göra? Dvs är du låst av pengar eller brist på pengar?

 

[Thaliaste]

Att säga till honom att jag inte vill mer, och att kunna stå fast vid det när jag ser att han håller på att gå under. Det ger mig panik och genast tänker jag att jag nog vill fortsätta med honom iallafall.. Jag blir osäker helt enkelt.

Sen ska jag väl vara ärlig och säga att det finns praktiska delar som är med och spelar, men det är inte huvudsaken till att det är så svårt.

Om du tänker att han inte skulle bli ledsen och att de praktiska sakerna (boende, ekonomi?) löser sig, skulle du då göra slut?

 

[Kattennizze]

Men hur orkar du år efter år fundera på att lämna? Då är det väl dags snart att tacka för kaffet och gå vidare. Fattar inte faktiskt.

 

[Lampan]

Långvariga relationer där det är svårt att bryta upp
Avslutas ofta med en otrohohet. Otroheten blir en giltig anledning till att ta steget att göra slut.

Jag kan tycka att det är lite fegt att ta en så "enkel" utväg som otrohet.
Det är så mycket bättre för båda om man försöker avsluta förhållandet på ett juste sätt istället.

Sätt dig ner med din sambo, prata om vad ni saknar, vad som har varit bra tidigare i relationen och anledningen till att ni inte kan fortsätta som ni gör nu.

 

[ekra]

Nu är jag ingen relationsexpert direkt.

Men personligen skulle jag känna att MITT hjärta skulle bli ännu värre krossat av att leva år ut och år in med en person som är tillsammans med mig av empati snarare än kärlek, än att bli lämnad av en person som jag tycker mycket om, men som är rak och ärlig och talar om att det inte är ömsesidigt. För mig betyder det respekt. Givetvis vore det tungt, men det ger MIG en ärlig chans att få det liv JAG anser att jag förtjänar, det vill säga att leva i en relation där både jag och partnern väljer varandra för att vi helhjärtat vill. Och det är ju något jag även skulle önska mitt ex.

Kanske ska ni försöka att objektivt snacka igenom förhållandet hur det är, och hur det kunde vara och se om det verkligen är såhär ni skall fortsätta resten av era liv? Eller skall ni gå skilda vägar och på varsitt håll hitta den där "fuck yes-relationen*". För det låter inte som att ni är där.

De flesta relationer har väl sina svackor, men om grunden finns (en ömsesidig entusiasm/ glädje över att få vara med den andra personen) tar man sig förmodligen igenom dem.

*http://markmanson.net/fuck-yes

 

[hemligaproblem]

Nu är jag ingen relationsexpert direkt.

Men personligen skulle jag känna att MITT hjärta skulle bli ännu värre krossat av att leva år ut och år in med en person som är tillsammans med mig av empati snarare än kärlek, än att bli lämnad av en person som jag tycker mycket om, men som är rak och ärlig och talar om att det inte är ömsesidigt. För mig betyder det respekt. Givetvis vore det tungt, men det ger MIG en ärlig chans att få det liv JAG anser att jag förtjänar, det vill säga att leva i en relation där både jag och partnern väljer varandra för att vi helhjärtat vill. Och det är ju något jag även skulle önska mitt ex.

Kanske ska ni försöka att objektivt snacka igenom förhållandet hur det är, och hur det kunde vara och se om det verkligen är såhär ni skall fortsätta resten av era liv? Eller skall ni gå skilda vägar och på varsitt håll hitta den där "fuck yes-relationen*". För det låter inte som att ni är där.

De flesta relationer har väl sina svackor, men om grunden finns (en ömsesidig entusiasm/ glädje över att få vara med den andra personen) tar man sig förmodligen igenom dem.

*http://markmanson.net/fuck-yes

Ja, jag tror du har helt rätt. Jag hade inte velat att han stannade hon mig bara av empati. Det är bara så himla svårt..

Är det för att du vill "ha" något/någon annan innan du gör slut?

Har de praktiska delarna med ekonomi att göra? Dvs är du låst av pengar eller brist på pengar?

Nej jag tror inte att jag vill ha någon annan innan. Men när mina känslor svängde så kraftigt iom mannen jag träffade på festen så blir jag osäker. Uppenbarligen var det lättare för mig att tänka "gör slut" när jag hade en flirt på gång med någon annan.

Inga pengaproblem. Snarare att jag tror att det kommer bli ett helvete med bostad, bil osv under perioden mellan att vi bestämmer oss och tills jag har flyttat ut. Har djur som gör det lite krångligt, men jag vet att det inte är omöjligt på något sätt eller en rimlig anledning till att stanna.

Om du tänker att han inte skulle bli ledsen och att de praktiska sakerna (boende, ekonomi?) löser sig, skulle du då göra slut?

Det var ett bra sätt att formulera det på. Jag tror det. Och det säger väl allt om vad jag borde göra.

Men hur orkar du år efter år fundera på att lämna? Då är det väl dags snart att tacka för kaffet och gå vidare. Fattar inte faktiskt.

Det är väl det som börjar kännas fullkomligt ohållbart. Jag orkar inte fundera år ut och år in. Det hjälper inte längre att vi har jättefina perioder emellanåt för jag känner mig emotionellt slutkörd.

Långvariga relationer där det är svårt att bryta upp
Avslutas ofta med en otrohohet. Otroheten blir en giltig anledning till att ta steget att göra slut.

Jag kan tycka att det är lite fegt att ta en så "enkel" utväg som otrohet.
Det är så mycket bättre för båda om man försöker avsluta förhållandet på ett juste sätt istället.

Sätt dig ner med din sambo, prata om vad ni saknar, vad som har varit bra tidigare i relationen och anledningen till att ni inte kan fortsätta som ni gör nu.

Ja du har säkert rätt. Jag vill inte vara otrogen. Under den kvällen där känslan och förnuftet skrek helt olika saker var jag fullkomligt skräckslagen på något sätt, och valde ju till slut att följa förnuftet och åka hem. Vill inte göra något sådant mot honom.

 

[hemligaproblem]

Jag är jättetacksam för den här tråden. Eftersom att jag känner mig som en dålig människa som nästan varit otrogen undviker jag att prata om saken med mina nära och då är det så skönt att få vara lite anonym och få fina tankar tillbaka!

Just nu känns det verkligen som om det är det här med att så länge gå och undra som är det viktiga. Det kanske inte spelar så stor roll att jag fortfarande tycker om honom, att vi har det fint periodvis och att jag är lite osäker på vad jag vill. Jag VET att jag inte orkar ha det såhär fram och tillbaka med förhållandet och antingen så behöver vi få saker att lugna sig och sluta storma eller så får vi väl inse att det stormar för att vi inte är överens om hur saker ska vara..

 

[Sleepy]

*http://markmanson.net/fuck-yes

Mkt bra.

 

[ekra]

@Sleepy Visst är det! Alla borde ta en funderare mellan varven och se om det är fuck yes eller inte! Med både relationer, jobb och annat, och utifrån det ta ställning till hur man lever sitt liv.

 

[Lovisaleonora]

Det känns som ni har levt så länge ihop att komfortzonen blivit någon livsnorm.

Tydligen är ni så olika att ni får kompromissa med er själva hela tiden, för att få det lugnt i relationen. När ni av någon anledning inte orkar kompromissa längre, brakar det ihop. Ni tar nya tag, kompromissar sönder och lever i den lögnen av er själva och mot er själva.

Det är inget liv. Det är en tillvaro. Våga bryta upp. Ni kanske hittar tillbaka, när ni blivit de personer ni faktiskt ÄR. Inte de ni måste bli för att fortsätta stå ut med att vara tillsammans.

Jag är rätt övertygad om att du inom en månad från ett ev. uppbrott kommer att undra varför ni inte bröt tidigare.

 

[Hyacinth]

Jag är jättetacksam för den här tråden. Eftersom att jag känner mig som en dålig människa som nästan varit otrogen undviker jag att prata om saken med mina nära och då är det så skönt att få vara lite anonym och få fina tankar tillbaka!

Just nu känns det verkligen som om det är det här med att så länge gå och undra som är det viktiga. Det kanske inte spelar så stor roll att jag fortfarande tycker om honom, att vi har det fint periodvis och att jag är lite osäker på vad jag vill. Jag VET att jag inte orkar ha det såhär fram och tillbaka med förhållandet och antingen så behöver vi få saker att lugna sig och sluta storma eller så får vi väl inse att det stormar för att vi inte är överens om hur saker ska vara..

En flirt kan ju vara knuffen du behöver. Ser inget ont i det.

 

[Lovisaleonora]

En flirt kan vara det som får mig att inse att min relation faktiskt är passé. Eller att jag faktiskt vill vara kvar i och värdesätter min relation. Eller så är det bara ett tidsfördriv i vardagen, no more no less.

 

[hemligaproblem]

Då har vi pratat. Först hade sambo svårt att förstå, han upplever inte alls problem med att det svänger mycket utan tänker att det ju är så livet ser ut. Sen när han förstod allvaret bröt han ihop och nu känner jag mig fruktansvärt elak.
På ett sätt så pratade vi på ett annat sätt än vi brukar nu, och då skulle man ju kunna tänka sig att vi faktiskt skulle kunna göra annorlunda också. Samtidigt så är jag rädd att det bara ska bli ytterligare ett försök..

Vi får väl se. Samtalet fortsätter..

 

[hemligaproblem]

Det känns som ni har levt så länge ihop att komfortzonen blivit någon livsnorm.

Tydligen är ni så olika att ni får kompromissa med er själva hela tiden, för att få det lugnt i relationen. När ni av någon anledning inte orkar kompromissa längre, brakar det ihop. Ni tar nya tag, kompromissar sönder och lever i den lögnen av er själva och mot er själva.

Det är inget liv. Det är en tillvaro. Våga bryta upp. Ni kanske hittar tillbaka, när ni blivit de personer ni faktiskt ÄR. Inte de ni måste bli för att fortsätta stå ut med att vara tillsammans.

Jag är rätt övertygad om att du inom en månad från ett ev. uppbrott kommer att undra varför ni inte bröt tidigare.

Ja, jag tror att du har rätt. Har försökt förklara samma sak för sambo nu också, men han tänker inte riktigt på samma sätt.

Just nu känner jag att ett måste för att vi ens ska överväga att fortsätta är att vi kan komma överens om att det finns ett problem, hur problemet ser ut och vad som skulle kunna vara en lösning.
Han är livrädd för att bli ensam och är jätteledsen nu..

 

[Kattennizze]

Ja, jag tror att du har rätt. Har försökt förklara samma sak för sambo nu också, men han tänker inte riktigt på samma sätt.

Just nu känner jag att ett måste för att vi ens ska överväga att fortsätta är att vi kan komma överens om att det finns ett problem, hur problemet ser ut och vad som skulle kunna vara en lösning.
Han är livrädd för att bli ensam och är jätteledsen nu..

Ja men att han är livrädd för att bli ensam är ju inget skäl för dig att backa.

 

[Lovisaleonora]

Han är livrädd för att bli ensam och är jätteledsen nu..

Det är en naturlig reaktion. Ni har varit tillsammans länge, glöm inte komfortzonen. Den är trygg och mysig.

Låt honom smälta detta ett par dagar.

 

[stjarnhimmel]

Ja, jag tror att du har rätt. Har försökt förklara samma sak för sambo nu också, men han tänker inte riktigt på samma sätt.

Just nu känner jag att ett måste för att vi ens ska överväga att fortsätta är att vi kan komma överens om att det finns ett problem, hur problemet ser ut och vad som skulle kunna vara en lösning.
Han är livrädd för att bli ensam och är jätteledsen nu..

Låt det landa lite nu.
Och så kan ni fortsätta prata.
Fundera under tiden hur du vill ha det dvs om du ska stanna- vad krävs då? Dvs vad ska förändras i relationen om du vill stanna? Eller vill du gå vidare?