Oseriös avel, hästversionen

Fritidsryttare

Trådstartare
Jag hänger en del och läser Oseriös Avel på hundsidan och blir både road och förfasas när man läser en del. Tanken har slagit mig att det finns rätt gott om "buskavlare" inom häst också, och vill gärna höra era bästa historier om det finns några. :D

För att även hålla en något mer seriös ton i tråden så kanske vi även kan lyfta fram vad man personligen anser vara seriös (respektive oseriös) hästavel. Vart lägger man ribban på vilka avelsdjur som skall användas, kan man tänka sig att göra undantag i vissa fall baserat på meriter (tänker på nån som tog Bonzai H som exempel, skulle man tänka sig att använda honom i aveln om han var hingst), osv osv.
 
Jag kan ju inleda med ett exempel som jag höjde lite på ögonbrynen åt.
Jag besökte ett 3-årstest, och nånstans mitt i provet kommer det in en valack i ridhuset för visning. Inget fel med det, om det inte vore för att hästen såg ut som en sönderavlad schäfer i ryggen. Det var alltså inte tal om lite karpryggig, utan hästen var så pass defekt(?) i ryggen att den hade svårt att använda sina bakben på ett tillfredsställande sätt... Hur planen med inridning osv. såg ut har jag ingen aning om men jag tror inte den visades uppsuttet den dagen, och domarna anmärkte att hästen var svårbedömd på det mesta p.g.a ryggen.

Den hästen var säkert väldigt seriöst framavlad på alla sätt, men det hade bevisligen blivit nåt knas på vägen ändå.
 
Jag hänger endel på fejsboksidor och jag är uppriktigt förvånad över hur endel tänker runt avel. De värsta avvarterna är i princip de som söker vadsomhelst som har kulor för att betäcka sitt sto, viktigast är att det inte är för dyrt och hingsten behöver absolut inte vara godkänd. Sen kommer de som ska ha en viss färg till varje pris, "söker skäck till mitt sto" jamenjaha - men vad ska du ha avkomman till? "till mig själv" jamen vad ska du göra med den, dressyr, hoppning? "hurså?" osv.
 
Kan vi inte ha en ny sån här tråd ändå? Tycker det är viktigt och intressant!
Klassiskt exempel på buskavel är väl travarstoet som köps in för en billig peng, det går några år med ridning och så vill ägaren ha ett föl efter sitt kära sto. I grannbyn finns en unghingst som ägaren inte tagit itu med att kastrera. Kanske inte heller kommer göra det. Han är ju så snäll!
Dessa två fixar till ett föl. Hingsten har kommit till på liknande sätt, men ägaren vet att "morfars far var en jättekänd hingst", och stoet höll inte i benen så det var därför de ville ta ett föl.
 
Jag hänger endel på fejsboksidor och jag är uppriktigt förvånad över hur endel tänker runt avel. De värsta avvarterna är i princip de som söker vadsomhelst som har kulor för att betäcka sitt sto, viktigast är att det inte är för dyrt och hingsten behöver absolut inte vara godkänd. Sen kommer de som ska ha en viss färg till varje pris, "söker skäck till mitt sto" jamenjaha - men vad ska du ha avkomman till? "till mig själv" jamen vad ska du göra med den, dressyr, hoppning? "hurså?" osv.
Den där disskutionen såg jag. Måste säga att du var fantastiskt tålmodig med den tjejen....
 
Absolut sämsta aveln tycker jag är när man avlar på ston som kan nedärva defekter. En i min bekantskapskrets har ett sto som inte håller för lättare ridning och dressyrtävling, var nånting med trånga ledgångar i framknäna vill jag minnas. Stoet har inte heller någon stam eller ens trevliga gångarter. Varför betäcker man ett sånt sto?! Vad var planen med fölet liksom? Benen blev dessutom sneda på fölet så det krävdes mycket noggrann verkning och ändå blev det inte bra tycker jag, hade inte köpt den oavsett pris..

Då ser jag hellre att man avlar fram travarkorsningar, bara det är friska hästar och bra hingstar!
 
Grunden måste vara att både hingst och sto har övervägande positiva egenskaper att tillföra rasen samt att de är friska (inga problem/sjukdomar med påvisad arvbarhet).

Inga kreativa korsningar, måste man nu korsa ska det vara raser med någorlunda likartade egenskaper och exteriör (inte ridhäst x draghäst).

Jag kan medge att ibland kan det vara befogat att avla på ett sto med okänd stam om det är en ponny. Då ska den ha höga meriter (inte bara vara startad utan placerad i högre klasser) och att man gör en objektiv utvärdering av avkomman.
 
Absolut sämsta aveln tycker jag är när man avlar på ston som kan nedärva defekter. En i min bekantskapskrets har ett sto som inte håller för lättare ridning och dressyrtävling, var nånting med trånga ledgångar i framknäna vill jag minnas. Stoet har inte heller någon stam eller ens trevliga gångarter. Varför betäcker man ett sånt sto?! Vad var planen med fölet liksom? Benen blev dessutom sneda på fölet så det krävdes mycket noggrann verkning och ändå blev det inte bra tycker jag, hade inte köpt den oavsett pris..

Då ser jag hellre att man avlar fram travarkorsningar, bara det är friska hästar och bra hingstar!

Jag tycker inte att travkorsningar tillför särskilt mycket i AVEL - jag ser liksom inte vitsen med dom om man inte gör det just för att ta fram en avkomma till sig själv.

Avel är att försöka få fram avkommor som matchar ett avelsmål - travkorsningar eller vilka korsningar som helst gör sällan det. Hästproduktion är när man tar en avkomma på ett älskat sto för att man vill ha en avkomma av just den märren
 
Jag tycker dra gränsen är svårt. Att avla på djur som man vet kan nedärva lidande eller mot en typ som innebär ökad risk för skada och lidande är självklart på fel sida gränsen.

Men andra fall är svårare. Jag har en dam utan känd stam eller ras. Hon kan vara en fyrvägskorsning eller vara en renras utan papper - ingen vet eller kommer någonsin veta. Dvs det är svårt/omöjligt veta vad hon nedärver. Hon är inte helt korrekt exteriört - vilken kan men behöver inte bero på att ingen brydde sig om att korrigera när hon var föl.

Det hon också är är en dam med fantastiskt temperament, trevlig tidvattnet, arbetsmoral osv. God hoppkapacitet. Men hennes absolut största plus är temperamentet.

Hon charmar brallorna av de flesta hon möter - veterinärer, tränare, hovslagare etc. En av de vanligaste frågorna jag får är "har hon haft föl?" Jag svarar att jag vet inte varvid alla undantagslöst studerat henne inkl tuttarna och tycker "hon har garanterat haft föl!" Med tillägget "bra, då behöver du inte ha bråttom att betäcka". Notera att jag inte ens andats om nån betäckning innan. Men de tycker helt enkelt att ett sånt sto ska jag självklart ta en avkomma på. Att om hon håller trots felaktigt benställ etc har hon mer än väl visat hållbarhet, och med det temperamentet osv så klart du ska betäcka.

Det är inget som för mig är alls aktuellt nu. Men om man spolar framåt fem år. Om hon är 17 år och bevisat hållbarhet, tävlat etc. Ja då får jag erkänna att jag skulle ha svårt att inte snegla på hingst åt henne. Godkänd rasren som stärker där hon är svag och förstärker hennes goda sidor. Det kan dock fortfarande poppa ut vad som helst eftersom man inte alla vet vad hon har bakom sig.

Men är en sådan betäckning oseriös avel eller ej? På ett sätt är det ju det och lätt svara "köp ett föl" eller "låna och betäck en rasren som hållit och är trevlig". Samtidigt kan jag på ett annat sätt tycka att de som betäcker sitt sto enbart för att få en avkomma till sig själv, och så långt det är möjligt gör ett övertänkt hingstval - de är inte oseriösa.

Men det finns massa sådana där exempel, som å ena sidan men å andra sidan... Var placerar man de liksom?
 
Jag tycker att medveten avel på sjuklig exteriör och genetiska sjukdomar är värre än buskaveln... Mord vs dråp liksom.

Typ sjöhästaraber med andningsproblem. Att vägra testa sina avelsdjur för PSSM. Att avla fram muskelknippen med tekoppshovar. Osv.

Ja det är också oseriöst.
 
Jag hänger endel på fejsboksidor och jag är uppriktigt förvånad över hur endel tänker runt avel. De värsta avvarterna är i princip de som söker vadsomhelst som har kulor för att betäcka sitt sto, viktigast är att det inte är för dyrt och hingsten behöver absolut inte vara godkänd. Sen kommer de som ska ha en viss färg till varje pris, "söker skäck till mitt sto" jamenjaha - men vad ska du ha avkomman till? "till mig själv" jamen vad ska du göra med den, dressyr, hoppning? "hurså?" osv.
Ditt inlägg får mig osökt att tänka på ett Facebook-inlägg på en avelssida som lät nåt i stil med "söker hingst till varmblodigt sto. Avkomman ska kunna hoppa". Jag brukar avhålla mig från att svara på sånt där då jag inte vill låta mästrande men då kunde jag inte låta bli att svara att hingstvalet beror på vad för typ av varmblod som efterfrågas. Tydligen var det inte vad tjejen ville höra om sin varmblodiga travare, utan tyckte jag kunde skita i att svara om jag bara skulle vara spydig mot folk som vill avla ridhästar på sina travare. Jag saknade ditt tålamod så jag gav mig, vi var inte ens på samma planet när det kom till avelsmål.
 
Jag tycker dra gränsen är svårt. Att avla på djur som man vet kan nedärva lidande eller mot en typ som innebär ökad risk för skada och lidande är självklart på fel sida gränsen.

Men andra fall är svårare. Jag har en dam utan känd stam eller ras. Hon kan vara en fyrvägskorsning eller vara en renras utan papper - ingen vet eller kommer någonsin veta. Dvs det är svårt/omöjligt veta vad hon nedärver. Hon är inte helt korrekt exteriört - vilken kan men behöver inte bero på att ingen brydde sig om att korrigera när hon var föl.

Det hon också är är en dam med fantastiskt temperament, trevlig tidvattnet, arbetsmoral osv. God hoppkapacitet. Men hennes absolut största plus är temperamentet.

Hon charmar brallorna av de flesta hon möter - veterinärer, tränare, hovslagare etc. En av de vanligaste frågorna jag får är "har hon haft föl?" Jag svarar att jag vet inte varvid alla undantagslöst studerat henne inkl tuttarna och tycker "hon har garanterat haft föl!" Med tillägget "bra, då behöver du inte ha bråttom att betäcka". Notera att jag inte ens andats om nån betäckning innan. Men de tycker helt enkelt att ett sånt sto ska jag självklart ta en avkomma på. Att om hon håller trots felaktigt benställ etc har hon mer än väl visat hållbarhet, och med det temperamentet osv så klart du ska betäcka.

Det är inget som för mig är alls aktuellt nu. Men om man spolar framåt fem år. Om hon är 17 år och bevisat hållbarhet, tävlat etc. Ja då får jag erkänna att jag skulle ha svårt att inte snegla på hingst åt henne. Godkänd rasren som stärker där hon är svag och förstärker hennes goda sidor. Det kan dock fortfarande poppa ut vad som helst eftersom man inte alla vet vad hon har bakom sig.

Men är en sådan betäckning oseriös avel eller ej? På ett sätt är det ju det och lätt svara "köp ett föl" eller "låna och betäck en rasren som hållit och är trevlig". Samtidigt kan jag på ett annat sätt tycka att de som betäcker sitt sto enbart för att få en avkomma till sig själv, och så långt det är möjligt gör ett övertänkt hingstval - de är inte oseriösa.

Men det finns massa sådana där exempel, som å ena sidan men å andra sidan... Var placerar man de liksom?

Var man placerar dessa beror på.
Göra ett föl till sig själv ser jag inga problem med alls så länge som man är väl medveten om stoets brister och att hingsten inte kan kompensera allt utan man gör ett noggrannt hingstval utifrån förutsättningarna
För att avla vidare - ja då ska man ha jäkligt starka indikationer på att stoet har kvaliteter som gör hennes avkommor tillräckligt bra för att föra aveln framåt.

Jag har gjort både ock. Använt ett sto i avel för att producera en avkomma till mig, jag tycker inte att stoet är tillräckligt bra för att producera annat än tantästar vilket iofs inte är fel, men jag har fått min avkomma och jag kommer inte ta fler föl på henne. Jag har också använt ett sto med okänd stam där jag noga valde hingst utifrån en väldig massa kriterier - fölungen blev precis allt jag hade önskat mig (treårstest med 49+52 poäng). Hon i sin tur är nu i avelsboxen och har givit ett mycket fint föl hittills (näst bästa RP-föl på Bollerup förra året, slog alla gångartsfölisar utom en)
 
Ditt inlägg får mig osökt att tänka på ett Facebook-inlägg på en avelssida som lät nåt i stil med "söker hingst till varmblodigt sto. Avkomman ska kunna hoppa". Jag brukar avhålla mig från att svara på sånt där då jag inte vill låta mästrande men då kunde jag inte låta bli att svara att hingstvalet beror på vad för typ av varmblod som efterfrågas. Tydligen var det inte vad tjejen ville höra om sin varmblodiga travare, utan tyckte jag kunde skita i att svara om jag bara skulle vara spydig mot folk som vill avla ridhästar på sina travare. Jag saknade ditt tålamod så jag gav mig, vi var inte ens på samma planet när det kom till avelsmål.

Vissa kommer liksom aldrig att förstå - så enkelt är det och om man ens ställer en fråga som inte är jubel över idén så är man taskig och dum.
 
Jag tycker dra gränsen är svårt. Att avla på djur som man vet kan nedärva lidande eller mot en typ som innebär ökad risk för skada och lidande är självklart på fel sida gränsen.

Men andra fall är svårare. Jag har en dam utan känd stam eller ras. Hon kan vara en fyrvägskorsning eller vara en renras utan papper - ingen vet eller kommer någonsin veta. Dvs det är svårt/omöjligt veta vad hon nedärver. Hon är inte helt korrekt exteriört - vilken kan men behöver inte bero på att ingen brydde sig om att korrigera när hon var föl.

Det hon också är är en dam med fantastiskt temperament, trevlig tidvattnet, arbetsmoral osv. God hoppkapacitet. Men hennes absolut största plus är temperamentet.

Hon charmar brallorna av de flesta hon möter - veterinärer, tränare, hovslagare etc. En av de vanligaste frågorna jag får är "har hon haft föl?" Jag svarar att jag vet inte varvid alla undantagslöst studerat henne inkl tuttarna och tycker "hon har garanterat haft föl!" Med tillägget "bra, då behöver du inte ha bråttom att betäcka". Notera att jag inte ens andats om nån betäckning innan. Men de tycker helt enkelt att ett sånt sto ska jag självklart ta en avkomma på. Att om hon håller trots felaktigt benställ etc har hon mer än väl visat hållbarhet, och med det temperamentet osv så klart du ska betäcka.

Det är inget som för mig är alls aktuellt nu. Men om man spolar framåt fem år. Om hon är 17 år och bevisat hållbarhet, tävlat etc. Ja då får jag erkänna att jag skulle ha svårt att inte snegla på hingst åt henne. Godkänd rasren som stärker där hon är svag och förstärker hennes goda sidor. Det kan dock fortfarande poppa ut vad som helst eftersom man inte alla vet vad hon har bakom sig.

Men är en sådan betäckning oseriös avel eller ej? På ett sätt är det ju det och lätt svara "köp ett föl" eller "låna och betäck en rasren som hållit och är trevlig". Samtidigt kan jag på ett annat sätt tycka att de som betäcker sitt sto enbart för att få en avkomma till sig själv, och så långt det är möjligt gör ett övertänkt hingstval - de är inte oseriösa.

Men det finns massa sådana där exempel, som å ena sidan men å andra sidan... Var placerar man de liksom?
Alltså avel är ju hela tiden en avvägning och man får följa sin egen övertygelse. Jag kan tycka att om man som du vill ta en fölunge på ditt sto så kör på, men jag tycker att man noga ska tänka efter vad som händer om man inte har möjlighet att ha häst om ett tag, vad händer med en eventuell avkomma då. Kan man sälja den till ett rimligt pris eller kommer man få slumpa bort den, och vara mindre nogräknad med vem som eventuellt köper, och är det något man är beredd att göra?

Jag såg ett sånt exempel på en korsning paint/hbl-hingst (färgavel, och inte speciellt lyckad sådan, gissar jag på). Först låg den ute till ett hyfsat högt pris, men i takt med att tiden gick så fick väl ägaren mer och mer panik skulle jag tro och det slutade med att den reades ut i princip. Den hästen kan ha hamnat helt rätt, det vet jag inget om, men marknaden för den typen av hästar känns rätt begränsad och man ska nog vara beredd på att de kan vara svårsålda.

Jag är inte per se emot korsningar, men jag tycker att det i många fall saknas en långsiktighet och en plan B och C när det kommer till att avla. Jag är så pass ny inom avel att jag blickar 10-20 år framåt, först då kan jag göra en vettig utvärdering av de ston jag valt att avla på idag.
 
Jag kan känna att det _behövs_ folk som vågar testa nya kombinationer, nytt blod och kanske mer otippade individer inom aveln, det är så man gör framsteg, pionjärer kommer alltid att behövas. Men det skall kanske inte göras av Lisa 13 år som köpt sin första häst och som dessutom råkade vara ett sto och som nu är utdömd p.g.a spatt och pålagringar i båda fram efter att ha gått några enmeters hoppningar (extremfall men ni fattar poängen).

Tycker över lag att man ser rätt gott om ston i 14-årsåldern som inte presterat speciellt mycket alls, har medioker stam och som inte håller för ridning p.g.a förslitningar. De säljs som promenadhästar eller som avelssto trots att de inte haft föl innan. Det är inte så man sållar ut de bästa individerna för avel, enligt mig.

Sen behöver vi en bas med trevliga hobbyhästar också, som kanske inte är framavlade för toppskiktet. I den basen kanske det är ännu viktigare att avla på hållbarhet då dessa hanteras och rids av helt vanliga amatörer, och det är betydligt lättare att se om man avlar renrasigt där man kan följa generationerna bakåt i tiden. Det är mina personliga reflektioner iallafall.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Bara känner att jag måste posta detta. Det är ett brev jag skrivit till min gamla högstadieskola. Det är inte klart formuleringsmässigt...
Svar
7
· Visningar
3 415
Övr. Hund Nygammal användare som skriver här - enda stället jag vet jag får raka och kloka svar. Vill inte outa för mycket. Kort sammanfattning...
Svar
16
· Visningar
1 796
Senast: huahua
·
G
Hundhälsa Jag har tänkt på det här rätt länge, och nu igen när jag läser tråden om vad en "bra" hund egentligen är. Det finns många åsikter om...
5 6 7
Svar
139
· Visningar
15 712
Senast: Disen
·
Avel Jag har senaste tiden plöjt igenom hästannonser ganska frekvent, och eftersom jag sitter hemma med krossad fot i högläge ft, gör jag...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 817
Senast: Masse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Vildkattungar
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp