Jo jag gör också så och tycker det är viktigt. A ger julklappar till mormor och farmor och sin pappa och mig. Om han vill och hittar något ger han till sin kusin (eller om vi firar jul tillsammans, vilket vi oftast inte gör) (i julas fick kusinen helt spontant något han gjort själv). Det känns lagom då han är 10, (jag gav till alla släktingar, vilket var lite mycket).Mina barn har varit involverade tidigt med att köpa presenter. Idag köper dottern de allra bästa presenterna i familjen. Inte de dyraste men de mest genomtänkta.
Jag tror det är viktigt, just nu har vi deal med syrran om att visserligen ge hennes barn mina barns gamla leksaker. Det gör att de nyss åkte hem med en stor flyttlåda med smålego. Man får nog leta för att hitta alla delar till byggsatserna men i gengäld har de fått typ 20 byggsatser och massor av bitar till fri lek.Men mina barn är noga med att det ska vara roliga grejer som ges bort, och vissa grejer vill de behålla själva.
![]()
Jag tänkte att det var bra som något slags princip faktiskt bara först. Men har insett att han tycker det är väldigt roligt, han älskar nästan mer att se någon öppna det han köpt än att öppna paket själv. När han var runt fem så hoppade han upp och ned framför farmor när hon öppnade paketet
![Bump :bump: :bump:](/bilder/smilies/bounce.gif)
Senast ändrad: