Passa varandras barn istället för dagis

Är tyvärr för dåligt insatt för att veta hur undersökningarna genomförs eller vad deras mer exakta definitioner är så kan inte ge dig några bra svar.

Det jag läste var att den psykiska ohälsan hos tonåringar har ökat, vi har världens lyckligaste barn. Men det har ingenting med förskolan att göra utan på föräldrars "låtgå" uppfostran, man vågar inte säga nej till sina barn. vilket barn tycker är toppen, men har svårt att förhålla sig till som tonåring, när du inte vet vad gränser är. (Eberhart som länkade till forskningen, så googla honom så kommer den upp)
 
Jag har hellre ett barn som är bra på mycket annat än att vara duktig på att gå i skolan. We don't need no thought control, för att citera Pink Floyd. :D Sitta fint och räcka upp handen och rabbla glosor och jaga betyg ser jag inte direkt som värdefulla egenskaper, jag fostrar hellre ett kreativt barn som tänjer på gränserna, vågar testa nya tankar och ifrågasätter system. Skolan kommer bergis tycka att han är skitjobbig. ;)
.

Tror du att det är det vi gör i förskolan, lär barn att sitta still och göra det vi säger? Vi följer en läroplan som innefattar kritiskt tänkande, ifrågasättande, ta tillvara på barns åsikter och erfarenheter.
 
Jag har svårt att säga hur det har påverkat mig, men jag vet att jag alltid har gillat skolan "för att mina kompisar var där", för att få utlopp för det sociala och inte primärt för att lära mig saker. Jag har aldrig varit bra på att per automatik följa order och regler.

[...]Skolan kommer bergis tycka att han är skitjobbig. ;)

Arbetsgivarna också. Att med flit se till att barnet inte kommer kunna ta tillvara utbildning genom undervisning/skola låter lite kortsynt, kan jag tycka. Ett ung vuxen som varken pallar en anställning, eller kunder som säger åt en vad man ska göra, eller utbildning: det låter som att göra det onödigt svårt för sig med att få en försörjning. Självständiga jobb kräver ofta någon form av utbildning, och man blir bättre och skarpare i sitt kritiska tänkande om man skolas.

Man behöver inte gilla alla spelregler, men det är en fördel om man åtminstone är kapabel att följa givna spelregler, och inte bara vill och kan spela efter de man själv satt upp. Det handlar inte om att bara sitta still och rabbla utan mening, utan snarare om att kunna leva med att andra styr vad man ska göra ibland, eller att andra lägger upp arbetet.
 
Absolut är det sådär. Min egen uppfattning är att med ökad mängd fristående förskolor som bättre uppfyller kraven föräldrarna har och även kan få personalen att må bättre kommer kommunen behöva skärpa sig. När vi flyttade dottern till den fristående och vi pratade och de säger "men vi har tid, vi kan ___ hela tiden. Det är bara att vi vill göra det som är bäst för barnen och då tänker vi såhär" tänkte jag "men.. Tid? Jag fick bara höra hur lite tid de har till allt på förra stället?". Det var också en aha-upplevelse när jag hämtade och lämnade barnet. På förra stället blev det oro i gruppen när jag dröjde mig kvar mer än absolut nödvändigt och personalen mer eller mindre jagade bort mig. På den nya börjar personalen prata om väder och vind typ och man får höra om allt de gjort på dagen och vad barnet har sagt och gjort. Det är verkligen skillnad mellan olika ställen. Sen är inte alla fristående bra och alla kommunala är inte kass men i området jag bor verkar det generellt vara bättre på de fristående när man lyssnar runt.
Men är det inte vansinnigt i grunden att privatpersoner ska tjäna pengar på våra inbetalade skattepengar? Dessutom är ju branschen fylld av mer eller mindre giriga lycksökare....däremot är det ett problem om kommunala förskolor utan vinstintresse är dåliga och de fristående är bra. Varför är det så kan undra.
 
Men är det inte vansinnigt i grunden att privatpersoner ska tjäna pengar på våra inbetalade skattepengar? Dessutom är ju branschen fylld av mer eller mindre giriga lycksökare....däremot är det ett problem om kommunala förskolor utan vinstintresse är dåliga och de fristående är bra. Varför är det så kan undra.
Ptjau, kanske? Jag bryr mig faktiskt inte jättemycket om det när det rör sig om mitt barns välmående. Min förhoppning är ju att de kommunala skärper sig här. Utan tvekan ett ledningsproblem här. Dålig koll på resten av Sverige.

Jag tror att det finns fördelar med att man får in mer privata just för att kommunala ska se sina bekymmer men jag förstår din poäng.
 
Det jag läste var att den psykiska ohälsan hos tonåringar har ökat, vi har världens lyckligaste barn. Men det har ingenting med förskolan att göra utan på föräldrars "låtgå" uppfostran, man vågar inte säga nej till sina barn. vilket barn tycker är toppen, men har svårt att förhålla sig till som tonåring, när du inte vet vad gränser är. (Eberhart som länkade till forskningen, så googla honom så kommer den upp)

Just dendär 'låtgå' uppfostran tror jag beror på att föräldrar inte umgås speciellt mycket med sina barn idag. Vi ska skolas in tidigt i verksamheten och föräldrarna ska tillbaka till arbete.

Efter en dag på förskolan för barnet och jobbet för föräldrarna finns inte så mycket tid över till att bara umgås. Många lägger dessutom till en massa olika fritidsaktiviteter både vardagar som helg.

Så tänker mig att den lilla tiden föräldrar har med sina barn idag vill de inte bråka.
 
Just dendär 'låtgå' uppfostran tror jag beror på att föräldrar inte umgås speciellt mycket med sina barn idag. Vi ska skolas in tidigt i verksamheten och föräldrarna ska tillbaka till arbete.

Efter en dag på förskolan för barnet och jobbet för föräldrarna finns inte så mycket tid över till att bara umgås. Många lägger dessutom till en massa olika fritidsaktiviteter både vardagar som helg.

Så tänker mig att den lilla tiden föräldrar har med sina barn idag vill de inte bråka.

Är du säker på att barnen var färre timmar i barnomsorgen förr? Jag är född på 70-talet, och med kortare föräldraledighet och färre förskolor (=längre till förskolan) skolades jag in tidigare och gick längre dagar än barnen idag. Eller jämför du med 30-talet eller liknande?
 
Just dendär 'låtgå' uppfostran tror jag beror på att föräldrar inte umgås speciellt mycket med sina barn idag. Vi ska skolas in tidigt i verksamheten och föräldrarna ska tillbaka till arbete.

Efter en dag på förskolan för barnet och jobbet för föräldrarna finns inte så mycket tid över till att bara umgås. Många lägger dessutom till en massa olika fritidsaktiviteter både vardagar som helg.

Så tänker mig att den lilla tiden föräldrar har med sina barn idag vill de inte bråka.

Tror det är mer komplext än så. Synen på barn, barndom och barnuppfostran förändrades ju rätt mycket under 1900-talet, t.ex. från tvång att aga till förbud att aga. Att dagens föräldrar umgås mindre med sina barn än tidigare generationer vet jag inte om jag tror på.
 
Just dendär 'låtgå' uppfostran tror jag beror på att föräldrar inte umgås speciellt mycket med sina barn idag. Vi ska skolas in tidigt i verksamheten och föräldrarna ska tillbaka till arbete.

Efter en dag på förskolan för barnet och jobbet för föräldrarna finns inte så mycket tid över till att bara umgås. Många lägger dessutom till en massa olika fritidsaktiviteter både vardagar som helg.

Så tänker mig att den lilla tiden föräldrar har med sina barn idag vill de inte bråka.

Nä, det tror jag inte, jag tror många är rädda för att säga nej till sina barn. Vi SKA lyssna in barnen och se till deras behov, men vi som vuxna har erfarenheter och annan kunskap, som barn inte har. Jag hör många vuxna runt mig som tycker det är kränkande att säga till barn. (Då handlar det om saker som att sitta vid bordet när man äter, springer barnet omkring och äter vågar de inte säga till för de upplever att det är en kränkning mot barnet, eller leka ute med köksknivar etc )

Sen upplever jag att många faktiskt är hemma MER med sina barn idag, upplever att fler har mer flexibla arbeten än för 20 år sen.
 
Ah det där med sjukdom kom vi på också kan bli svårt, men vi resonerade som så att det bör ändå inträffa så pass sällan att det är hanterbart.

Det bör ni inte utgå ifrån. Planera utifrån worst case scenario. Småbarn blir ofta sjuka. Jag och min man har vabbat närmare än en månad, alla dagar sammanslagna, från augusti och året ut. Och även om barnen inte ofta blir sjuka, det räcker med vattkoppor, magsjuka eller halsfluss så är schemat rubbat för en vecka.
 
De har stöpts i skolmallen och befunnit sig där under längre tid. De är "skollydiga" och jag ser framför mig hur Björklund myser av det. Jag har hellre ett barn som är bra på mycket annat än att vara duktig på att gå i skolan. We don't need no thought control, för att citera Pink Floyd. :D Sitta fint och räcka upp handen och rabbla glosor och jaga betyg ser jag inte direkt som värdefulla egenskaper, jag fostrar hellre ett kreativt barn som tänjer på gränserna, vågar testa nya tankar och ifrågasätter system. Skolan kommer bergis tycka att han är skitjobbig. ;)

Jag ser inte riktigt varför man måste vara antingen duktig i skolan ELLER vara kreativ och ifrågasätta system?
Det ena utesluter inte det andra.

Och att vara "skitjobbig" är väl knappast positivt på något sätt.
Man kan vara kreativ, nytänkande och allt det där andra ändå.
 
Senast ändrad:
De har stöpts i skolmallen och befunnit sig där under längre tid. De är "skollydiga" och jag ser framför mig hur Björklund myser av det. Jag har hellre ett barn som är bra på mycket annat än att vara duktig på att gå i skolan. We don't need no thought control, för att citera Pink Floyd. :D Sitta fint och räcka upp handen och rabbla glosor och jaga betyg ser jag inte direkt som värdefulla egenskaper, jag fostrar hellre ett kreativt barn som tänjer på gränserna, vågar testa nya tankar och ifrågasätter system. Skolan kommer bergis tycka att han är skitjobbig. ;)

Hur hade du tänkt att han skulle kunna tänka nytt och ifrågasätta system om han inte förstår de system vi har i dag? Och hur ska han förstå dem om han inte sitter stilla och lyssar och tar till sig kunskapen? Hur ska andra elever kunna komma till tals om han inte behöver tänka på att räcka upp handen? Eller ska han bli en av de där typiskt ouppfostrade ungarna som skriker rakt ut och sabbar för alla tysta och blyga i klassen, så som det var på min skoltid? Gissa förresten vilka individer som blev närmast "nytänkare" - de som förstörde lektionerna, eller de som var "duktiga på att gå i skolan"?
 
Jag ser inte riktigt varför man måste vara antingen duktig i skolan ELLER vara kreativ och ifrågasätta system?
Det ena utesluter inte det andra.

Och att vara "skitjobbig" är väl knappast positivt på något sätt.
Man kan vara kreativ, nytänkande och allt det där andra ändå.

Attityden som Blueberry ger uttryck för tycker jag speglar väl det som jag skrev tidigare, om föräldrars inställning till utbildning.
 
:D Sitta fint och räcka upp handen och rabbla glosor och jaga betyg ser jag inte direkt som värdefulla egenskaper, jag fostrar hellre ett kreativt barn som tänjer på gränserna, vågar testa nya tankar och ifrågasätter system. Skolan kommer bergis tycka att han är skitjobbig. ;)
Men vilken fantastiskt märklig syn du har på skola och utbildning? Tror du på fullaste allvar att vi som gått i förskola och gjort bra ifrån oss i skolan har seglat igenom utbildningen som små ljus som inte tänker själva? Tvärtom kan jag säga dig att de i min klass som fick sämst betyg var just dem som inte hade lärt sig kritisk tänkande, som inte kunde ta till sig kunskap och som faktiskt inte var särskilt bra på att ta instruktioner. Jag har alltid varit en "jobbig typ", som ifrågasatt och funderat och varit skeptisk och jag har gått ut med toppbetyg - tack vare att jag är analytisk, självgående och en liten tänkare.

Det finns en anledning till att utbildning är nyckeln till så mycket bra saker i världen. Och att man i så många länder vill hålla kvinnor och barn och fel klasser i från dem.
 
Tja varför inte om ni verkligen kan få det att fungera i praktiken? Ha plan för vad som händer vid sjukdom, semestrar osv. Och är ni överens om rutiner kring barnhantering etc?
Annars finns ju även alternativ som såväl "dagmamma" och t ex föräldrakooperativ förskola där man ofta har mindre grupper o mer personal samt god insyn och närhet till såväl pedagoger som andra familjer.

Sedan tror jag det är klokt att låta barnen gå i fsk i alla fall två år innan skolstart. En bra förskola är ett fantastiskt komplement till hemmalivet!

Lycka till!
 

Liknande trådar

  • Låst
Hundavel & Ras Vill ge en hund bästa möjliga liv och förutsättningar. Tyvärr blir jag inte klokare på vilken ras som skulle passa bäst. Och kan heller...
5 6 7
Svar
133
· Visningar
12 483
Senast: Snurrfian
·
Övr. Barn Som rubriken lyder. Går ni som har bar som inte längre sitter i vagn promenader med dem? Gör folk det mera idag? Blev en diskussion...
2
Svar
36
· Visningar
3 264
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 731
Senast: fejko
·
Övr. Barn ”Hoppas” det är fler som känner igen sig. Som går och lägger sig på kvällen med dåligt samvete att man inte räcker till. För visst är...
2
Svar
27
· Visningar
5 298
Senast: Cocos
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp