Plastikkirurgi och ideal (Utbruten från Kroppshets)

[Borttaget konto]

Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller egentligen inte passar under den ursprungliga trådrubriken.
Det här första inlägget är alltså ingen vanlig trådstart av den här användaren. Efterföljande inlägg kan komma från den gamla tråden eller vara svar som skett i denna utbrutna tråd.

När det nu ändå nuddats vis ämnet plastikkirurgi kan jag ibland tycka att det är märkligt att jag inte har fler komplex än jag har, eftersom jag spenderat en del tid i utseendefixerade miljöer och omgetts av så många opererade kroppar.

Jag tror att anledningen till att det inte påverkat mig till den grad som det kunde ha gjort är dels att det varit så tydligt att det är trender, jag har sett opererade kroppar i många olika åldrar och om det för några decennier sedan var smala blondiner med stora bröst är det idag kurviga brunetter med rumpa som är aktuellt i den (sub)kulturen, på samma sätt förändras det förstås om man rör sig geografiskt. Det gör nog att det känns mer frånkopplat från min person, jag är medveten om att skönhet inte är ett absolut mått, det är konstruerat och skiftar genom tid och rum. Det samverkar med sexism, med rasism, med kapitalism osv.
En annan sak som kanske påverkat är att jag ibland slagits av att alla i en grupp är nästintill obehagligt lika varandra, om det beror på att de haft samma doktor eller bara samma smak vet jag inte, men jag ville inte befinna mig i situationen att komma in i ett rum och inse att jag ser ut som alla andra där. Jag vill ha kvar det som får mig att sticka ut, eller det som är kännetecknande för min kropp om man nu kan säga att det finns något sådant eftersom inte heller det är konstant.

Jag tror dock att när man omger sig av något så normaliseras det till viss grad. Jag gillar t ex inte konceptet "autenticitet" som påstådd grund för ingrepp, jag tycker det är både irrelevant och problematiskt och inte bara för att det är en motsättning i sig att artificiellt skapa en autentisk kropp, det kommer nog delvis just av att jag omgivits av mer extrema kroppar. Jag tror att jag inte nödvändigtvis ser den sortens kroppskonstruktion som mer avvikande från det neutrala än alla de andra sätt vi konstruerar och iscensätter kroppen på (smink, fixa håret etc), men övriga konstruktioner är redan så normaliserade att de är "osynliga" i jämförelse. Fördelen med en uppenbart bearbetad kropp är att den inte gör anspråk på att vara naturlig, medan många andra former av skapad femininet gör anspråk på att vara naturliga, men det kan iofs kanske ändras om det blir alltmer normaliserat med ingrepp.

 

[fio]

Jag tycker inte det är att vara utseendefixerad.

Nej jag förstår det iom att du även skriver att det är vanligt att unga tjejer opererar sig och det är det som skrämmer mig, att det är så normaliserat att det inte ens räknas som att vara utseendefixerad.

Min fråga var ju då hur är en utseendefixerad person i dina ögon?

 

[tornblomma]

Nej jag förstår det iom att du även skriver att det är vanligt att unga tjejer opererar sig och det är det som skrämmer mig, att det är så normaliserat att det inte ens räknas som att vara utseendefixerad.

Min fråga var ju då hur är en utseendefixerad person i dina ögon?

Jag känner mig lite kluven rent allmänt. I min "bransch" är det rätt mkt shaming mot den typen som opererar sig. Att de har dålig smak, ser "plastiga ut", är korkade tex. Det anses liksom som ett signum för dålig smak.
Samtidigt så känner jag att det är trist att hålla på med shaming oavsett anledning. Även om det inte är mitt stilideal att operera sig så kan jag ändå känna att det finns ju en människa under ytan och att shaming oavsett är ganska onajs.

 

[BernT]

Jag känner mig lite kluven rent allmänt. I min "bransch" är det rätt mkt shaming mot den typen som opererar sig. Att de har dålig smak, ser "plastiga ut", är korkade tex. Det anses liksom som ett signum för dålig smak.
Samtidigt så känner jag att det är trist att hålla på med shaming oavsett anledning. Även om det inte är mitt stilideal att operera sig så kan jag ändå känna att det finns ju en människa under ytan och att shaming oavsett är ganska onajs.

Det syns inte alls att jag opererat mig (eller har fillers), man kan bara se att jag fixat brösten om jag är naken liksom. Jag bär aldrig urringat tex. Iaf, jag ser inte minsta plastig ut, men det kanske är mer katt-looken du menar när man lyft och polerat och fixat näsan osv + jättepattar som man ikläder minsta möjliga överdel?

Om någon tycker att jag är korkad när de får veta att jag opererat mig så jaha, tyck det då. Jag vet att jag inte är det och jag vet också vad anledningen till min/a operation/er varit.

 

[BernT]

Nej jag förstår det iom att du även skriver att det är vanligt att unga tjejer opererar sig och det är det som skrämmer mig, att det är så normaliserat att det inte ens räknas som att vara utseendefixerad.

Min fråga var ju då hur är en utseendefixerad person i dina ögon?

Att operera sig av medicinsk anledning (vilket jag gjort, kommer inte gå in på det närmare eller visa dig bilder då det inte angår dig faktiskt) tycker inte jag är utseendefixerat. Isåfall är det lika utseendefixerat att laga en bruten arm eller en trasig snippa efter förlossning.

När utseendet blir det viktigaste i ens liv, då är man utseendefixerad. Sen vad/vilken nivå det läggs på är ju individuellt, för nån som föredrar au natural är det kanske fixerat att ens sminka sig lite. Medan nån annan har en annan tolkning.

 

[tornblomma]

Det syns inte alls att jag opererat mig (eller har fillers), man kan bara se att jag fixat brösten om jag är naken liksom. Jag bär aldrig urringat tex. Iaf, jag ser inte minsta plastig ut, men det kanske är mer katt-looken du menar när man lyft och polerat och fixat näsan osv + jättepattar som man ikläder minsta möjliga överdel?

Om någon tycker att jag är korkad när de får veta att jag opererat mig så jaha, tyck det då. Jag vet att jag inte är det och jag vet också vad anledningen till min/a operation/er varit.

Jag tror att det är hela stilidealet och aktiviteten som sådan. Vilket egentligen är lite löjligt, det bottnar ju i olika stilideal i olika subkulturer bara.

Jag har inget generellt emot att göra tex fillers för att jämna till läppkonturen tex eller ngt annat. Och jag tycker inte att det är "fult" att vara "ytlig" eller intresserad av skönhet och mode. Och det känns trist att det ska vara så. Är det kanske för att mode och skönhet anses vara "kvinnligt" kodat, och att det är lättare att hålla på med shaming riktat mot kvinnor? För mig är det ett allmänt estetiskt intresse som vilket annat som helst även om idealen skiftar. Och om ngn gillar Picasso så tycker en annan om Rembrandt. Intresset är ändå detsamma.

Problemet för min del är när dåligt psykiskt mående och kroppshets ska liksom "lagas" av att göra ytliga förändringar, typ operera sig.

 

[mandalaki]

Det syns inte alls att jag opererat mig (eller har fillers), man kan bara se att jag fixat brösten om jag är naken liksom. Jag bär aldrig urringat tex. Iaf, jag ser inte minsta plastig ut, men det kanske är mer katt-looken du menar när man lyft och polerat och fixat näsan osv + jättepattar som man ikläder minsta möjliga överdel?

Om någon tycker att jag är korkad när de får veta att jag opererat mig så jaha, tyck det då. Jag vet att jag inte är det och jag vet också vad anledningen till min/a operation/er varit.

men det kanske är mer katt-looken du menar när man lyft och polerat och fixat näsan osv + jättepattar som man ikläder minsta möjliga överdel?

Så det är inte okej, medan det du fixat är det.

Du uttrycker exakt varför skönhetsideal är en jävla strypsnara på kvinnor. Man ska vara opererad, men det ska inte synas att man är det. För syns det, då blir man skammad.

 

[BernT]

Så det är inte okej, medan det du fixat är det.

Du uttrycker exakt varför skönhetsideal är en jävla strypsnara på kvinnor. Man ska vara opererad, men det ska inte synas att man är det. För syns det, då blir man skammad.

Jag har ingenstans skrivit att den andra looken inte är okej? För mig får man se ut precis hur man vill. Jag frågade om det var den looken @tornblomma menade eftersom det ofta är den "folk" tänker på när de pratat om opererade har jag märkt.

 

[tornblomma]

Man ska vara opererad, men det ska inte synas att man är det. För syns det, då blir man skammad.

Exakt så är det nog tyvärr...

 

[BernT]

Jag tror att det är hela stilidealet och aktiviteten som sådan. Vilket egentligen är lite löjligt, det bottnar ju i olika stilideal i olika subkulturer bara.

Jag skulle inte ha ngt emot att göra tex fillers för att jämna till läppkonturen tex eller ngt annat om jag tycker att resultatet skulle bli snyggt. Tycker inte att det är "fult" att vara "ytlig" eller intresserad av skönhet och mode. För mig är det ett allmänt estetiskt intresse som vilket annat som helst. Och om ngn gillar Picasso så tycker en annan om Rembrandt. Intresset är ändå detsamma.

Absolut det köper jag. Jag bytte jobb för ett tag sedan och har bara kvinnliga kollegor. De som jag berättat för blev alla väldigt förvånade för "du känns inte som en sån" "du klär dig inte som en sån" osv. Typ som att man måste vara på ett speciellt sått, gärna lite lätt skammande sådär.

 

[tornblomma]

Absolut det köper jag. Jag bytte jobb för ett tag sedan och har bara kvinnliga kollegor. De som jag berättat för blev alla väldigt förvånade för "du känns inte som en sån" "du klär dig inte som en sån" osv. Typ som att man måste vara på ett speciellt sått, gärna lite lätt skammande sådär.

Precis!

 

[Borttaget konto]

Så det är inte okej, medan det du fixat är det.

Du uttrycker exakt varför skönhetsideal är en jävla strypsnara på kvinnor. Man ska vara opererad, men det ska inte synas att man är det. För syns det, då blir man skammad.

Ja, den orimliga trenden "autenticitet" inom plastikkirurgi, processen ska inte synas. För mig är det som sagt mer problematiskt med just det konceptet än de uppenbart opererade/extrema kroppar som finns i kretsar utan samma "autenticitets"norm, de är åtminstone uppriktiga i sin framtoning.

 

[Saeta]

Absolut det köper jag. Jag bytte jobb för ett tag sedan och har bara kvinnliga kollegor. De som jag berättat för blev alla väldigt förvånade för "du känns inte som en sån" "du klär dig inte som en sån" osv. Typ som att man måste vara på ett speciellt sått, gärna lite lätt skammande sådär.

Och hur är en "sån"? Det skulle vara intressant att veta. Har du frågat vad de menar?
Jag har själv hört det och det är sjukt att folk kläcker ur sig det. En blir ju ingen annan för att en vill göra en operation/ändra sitt utseende

 

[EmmaBovary]

Ja, den orimliga trenden "autenticitet" inom plastikkirurgi, processen ska inte synas. För mig är det som sagt mer problematiskt med just det konceptet än de uppenbart opererade/extrema kroppar som finns i kretsar utan samma "autenticitets"norm, de är åtminstone uppriktiga i sin framtoning.

Och om man ska tala om tex. influensers så tycker jag att det är att föredra med öppenhet gällande plastikkirurgi framför att det ska hymlas om det. Även om det kan ses som att hetsa andra till ingrepp, så tycker jag nog att det är det sundare alternativet framför att måla upp ett ännu mer ouppnåeligt och "autentiskt" bild.

 

[Borttaget konto]

Ja det är nog delvis också en klassfråga, vi talar subkulturer men det finns förstås en värdering i vilka subkulturer som har högre status än andra.

Jag vet inte om min erfarenhet är representativ, men eftersom jag jobbat som strippa har jag träffat många uppenbart opererade som inte hymlar med sina ingrepp och mitt intryck är (men det är också en hänsynslös industri som kräver en viss personlighet) att det är människor som inte håller tillbaka och inte gör saker halvdant, de bryr sig oftast inte heller om vad samhället i stort tycker om dem. Det är kort sagt drag jag gillar. Många som gör ingrepp i den branschen betraktar det också lite som en investering, de är där för att göra en effektiv karriär av patriarkatet och det är just den professionella personligheten jag kommit bäst överens med (även om inte alla som haft den inställningen till jobbet har varit opererade).
Däremot har jag haft betydligt svårare för den relativa överklass som kommit till klubben för att "ha roligt" snarare än arbeta, eller som någon slags spännande äventyr, en udda, pikant utflykt, eller som lite extra inkomst vid sidan av sina högre studier/sitt verkliga jobb och som tack vare det betraktar sig själva som väsensskilda och en aning bättre än alla de som gör det under andra omständigheter.

Jag tror det kan vara tack vare det sammanhanget jag oftast är spontant välvilligt inställd till någon som har opererat sig på ett uppenbart vis, jag ser det som ett slags tecken på att hon inte är där för att leka, det är ingen simpel turist. Så min spontana värme inför de som opererat sig så, kanske är det en känsla av ett gemensamt mål? Nu går vi ut, vänder dem alla upp och ner, skakar dem och tar allt löst som ramlar ned.

 

[Borttaget konto]

Och om man ska tala om tex. influensers så tycker jag att det är att föredra med öppenhet gällande plastikkirurgi framför att det ska hymlas om det. Även om det kan ses som att hetsa andra till ingrepp, så tycker jag nog att det är det sundare alternativet framför att måla upp ett ännu mer ouppnåeligt och "autentiskt" bild.

Ja och något annat som är positivt, om det går att uttrycka så, är att man belyser iscensättningen av det kvinnliga som något absolut konstruerat. Nog för att vi redan vet det, om vi har den minsta feministiska medvetenhet, men mycket av det konstruerat kvinnliga tas inte som just en iscensättning eller manipulation utan som en slags accepterad och fullt integrerad del av att vara kvinna.
Att hävda en slags moralisk överlägsenhet för att man konstruerar sin kropp (vare sig det är operationer eller genom annat) på ett sätt som av samhället ses som mer "autentiskt" håller inte, men om man aldrig klarar av att identifiera även det "autentiska" som en stil och ett konstruerande i sig glömmer man förstås också att det är något producerat och att det följer exakt samma principer som det uppenbart konstruerade.

Jag vet inte om det går att tyda vad jag menar, men att vi lägger fokus på hur vi artificiellt verkligen från grunden skapar kvinnlighet (eller manlighet för den delen) har det en nytta även sett till hur konsekvent vi bemöter det faktumet att det är just skapat, men det är förstås mycket enklare att peka ut mer eller mindre extrema operationer som konstruktioner medan andra procedurer (vare sig det är diskreta operationer, smink eller annat) som sker i det normaliserade fördolda seglar relativt obemärkt förbi.

 

[Petruska]

Ja och något annat som är positivt, om det går att uttrycka så, är att man belyser iscensättningen av det kvinnliga som något absolut konstruerat. Nog för att vi redan vet det, om vi har den minsta feministiska medvetenhet, men mycket av det konstruerat kvinnliga tas inte som just en iscensättning eller manipulation utan som en slags accepterad och fullt integrerad del av att vara kvinna.
Att hävda en slags moralisk överlägsenhet för att man konstruerar sin kropp (vare sig det är operationer eller genom annat) på ett sätt som av samhället ses som mer "autentiskt" håller inte, men om man aldrig klarar av att identifiera även det "autentiska" som en stil och ett konstruerande i sig glömmer man förstås också att det är något producerat och att det följer exakt samma principer som det uppenbart konstruerade.

Jag vet inte om det går att tyda vad jag menar, men att vi lägger fokus på hur vi artificiellt verkligen från grunden skapar kvinnlighet (eller manlighet för den delen) har det en nytta även sett till hur konsekvent vi bemöter det faktumet att det är just skapat, men det är förstås mycket enklare att peka ut mer eller mindre extrema operationer som konstruktioner medan andra procedurer (vare sig det är diskreta operationer, smink eller annat) som sker i det normaliserade fördolda seglar relativt obemärkt förbi.

Jag tänker ganska mycket på ungefär "samma" saker, fast när det gäller icke-binära och transpersoner, snarare än genuskonventionella (eller vad man ska kalla dem) kirurgiska och medicinska konstruktioner och gestaltningar av kroppen.

Nu varierar det stort mellan individerna bland de många som ser sig eller kan ses som queera, icke-binära eller transpersoner, men i alla fall en del skapar där mycket tydligt den egna kroppen på ett uppenbart icke-autentiskt vis. Alltså, så att det inte är avsikten att det ska se "naturligt" eller autentiskt ut. Åtminstone inte hela tiden och åtminstone inte oavsett klädsel. (Sedan finns det så klart andra, som till varje pris vill passera som så "naturliga" och autentiska som någonsin är möjligt, inom ramen för genuskonventioner för den genusidentitet som känns mest hanterlig, oavsett vilken kropp personen föddes med.)

Jag tänker överhuvudtaget att livet är en teater, och inte minst är våra genusidentiteter i väldigt hög grad "teater" och iscensättningar. Och där är det för mig underligt att just de iscensättningar som kräver kirurgi eller annan sjukvård på något sätt skulle vara sämre eller värda att ses ner på.

Men det hindrar inte att jag tycker att det är både intressant och viktigt vilka normer personer reproducerar. Det är ju meningslöst att jag önskar att andra reproducerar normer som jag kan sympatisera med och på sätt som jag kan sympatisera med, men jag tänker naturligtvis olika om olika gestaltningar av genusidentitet.

Och jag tror att inte att allt som går att göra och som görs är moraliskt likvärdigt, så att säga. Jag uppfattar ju en del gestaltningar - med eller utan föregående medicinska/kirurgiska insatser - som mer subversiva än andra, som mer intressanta normbrott än andra. Och där är kanske de gestaltningar som blott och bart handlar om konventionellt tolkad "försköning" bland de minst intressanta, medan andra saker för mig känns mer subversiva och kreativa och därmed på mer spännande sätt utmanar föreställningar om kroppar.

 

[inverterad]

Ja och något annat som är positivt, om det går att uttrycka så, är att man belyser iscensättningen av det kvinnliga som något absolut konstruerat. Nog för att vi redan vet det, om vi har den minsta feministiska medvetenhet, men mycket av det konstruerat kvinnliga tas inte som just en iscensättning eller manipulation utan som en slags accepterad och fullt integrerad del av att vara kvinna.
Att hävda en slags moralisk överlägsenhet för att man konstruerar sin kropp (vare sig det är operationer eller genom annat) på ett sätt som av samhället ses som mer "autentiskt" håller inte, men om man aldrig klarar av att identifiera även det "autentiska" som en stil och ett konstruerande i sig glömmer man förstås också att det är något producerat och att det följer exakt samma principer som det uppenbart konstruerade.

Jag vet inte om det går att tyda vad jag menar, men att vi lägger fokus på hur vi artificiellt verkligen från grunden skapar kvinnlighet (eller manlighet för den delen) har det en nytta även sett till hur konsekvent vi bemöter det faktumet att det är just skapat, men det är förstås mycket enklare att peka ut mer eller mindre extrema operationer som konstruktioner medan andra procedurer (vare sig det är diskreta operationer, smink eller annat) som sker i det normaliserade fördolda seglar relativt obemärkt förbi.

Du är föredömligt pedagogisk och glasklar i ditt resonemang. Tack!

 

[Borttaget konto]

Men det hindrar inte att jag tycker att det är både intressant och viktigt vilka normer personer reproducerar. Det är ju meningslöst att jag önskar att andra reproducerar normer som jag kan sympatisera med och på sätt som jag kan sympatisera med, men jag tänker naturligtvis olika om olika gestaltningar av genusidentitet.

Och jag tror att inte att allt som går att göra och som görs är moraliskt likvärdigt, så att säga. Jag uppfattar ju en del gestaltningar - med eller utan föregående medicinska/kirurgiska insatser - som mer subversiva än andra, som mer intressanta normbrott än andra. Och där är kanske de gestaltningar som blott och bart handlar om konventionellt tolkad "försköning" bland de minst intressanta, medan andra saker för mig känns mer subversiva och kreativa och därmed på mer spännande sätt utmanar föreställningar om kroppar.

Definitivt! Ett kommersiellt och konventionellt skapande av (i synnerhet) kvinnlighet är förstås inte revolutionerande eller direkt normbrytande, snarare följer det ett rätt så förutsägbart historiskt mönster av en ständig kvinnlig anpassning och i vissa fall en extrem och ibland livshotande anpassning, t ex finns det ju de som avlidit till följd av sina operationer. Det mesta av manipulerandet handlar generellt inte om att bryta mot konventionerna, för även om det är en aning tabu att låtsas om produktionsprocessen i att skapa kvinnlighet, även om skapandet kan ses som abnormt och fördömas, förväntas vi ändå trots allt oundvikligen skapa just kvinnlighet (efter ett givet mönster, kanske vi också till viss del förväntas skapa kvinnligheten och sedan acceptera att fördömas för det eftersom kvinnlighet har den status det har dvs låg) och därför blir det aldrig verkligt subversivt att följa den uppmaningen och den utstakade vägen.

 

[Borttaget konto]

Men det kan nog vara det i vissa miljöer. Ungefär som att en tavla med gråtande barn hade stört ordningen i mitt föräldrahem, kan vi ju enkelt föreställa oss miljöer där alltför uppenbart plastikopererade, eller bara sminkade, kroppar stör ordningen. Jag menar, också när dessa uttrycker en genusidentitet som stämmer överens med kroppen från början.

Jag antar att det kan tolkas i termer av intersektionalitet. Inte bara genus, utan också klass är verksamt här. Olika genusidentiteter är ju, eller kan vara, markörer för olika samhällsklasser (och då kanske framförallt klassaspekter som kulturellt och socialt kapital; smak som en väldigt tydlig klassmarkör). Den rätta sortens feminitet i en viss miljö, har också markörer för rätt klass i miljön, tror jag.

Javisst, det finns med största sannolikhet en klassaspekt när det kommer till den uppenbart (vissa skulle kanske säga "överdrivet") opererade eller för den delen sminkade kroppen och det är väl bl a därför det ses som ett sådant tecken på sämre personliga egenskaper och lägre status. Nog för att det feminina nedvärderas i största allmänhet, men det går inte att riktigt jämföra en överklassfeminitet, i brist på bättre ord, med det sätt som man genast är beredd att attackera de som utöver sexism lätt blir måltavlor även för klassförakt. Det känns som att jag egentligen har mycket mer att säga om det, men kommer ingenstans just nu så kanske får återkomma om det.