Plastikkirurgi och ideal (Utbruten från Kroppshets)

Samhället är verkligen år skogen när folk börjar tycka att det är naturligt att se ut som en levande död. Vet ju isåfall inte ens skillnaden på om man är ute bland friska människor eller dom sjuka på avdelningen tillslut.

Jag har iallafall tur, i området jag bor i så ser ingen naturligt ut som någon levande död eller zombielik, förutom nu under halloweentider då

Men men, är det det som är det nya ”naturliga” så är det väl så.
Jag tror inte att du förstår hur horribelt världsfrånvänd och dömande och köpt du låter av dina ideal. :yuck:
 
Samhället är verkligen år skogen när folk börjar tycka att det är naturligt att se ut som en levande död. Vet ju isåfall inte ens skillnaden på om man är ute bland friska människor eller dom sjuka på avdelningen tillslut.

Jag har iallafall tur, i området jag bor i så ser ingen naturligt ut som någon levande död eller zombielik, förutom nu under halloweentider då

Men men, är det det som är det nya ”naturliga” så är det väl så.
Du förstår ju verkligen inte alls vad de som diskuterar med dig försöker få fram. Du är kanske helt omedveten om det, men du värderar hela tiden utseende utifrån dina ideal och kan inte ta in att andra människor har andra uppfattningar om hur samhället är. Det de andra försöker få dig att förstå är att personer som ser hålögda och glåmiga ut ska få göra det, om det är vad de vill! Det betyder inte att de mår dåligt, eller att de bör sminka sig för att uppfylla ditt ideal om hälsosam och frisk. De ska helt enkelt bara få vara, utan att personer som du ska titta på dem och värdera deras utseende och anta saker bara baserade på deras utseende.
 
Samhället är verkligen år skogen när folk börjar tycka att det är naturligt att se ut som en levande död. Vet ju isåfall inte ens skillnaden på om man är ute bland friska människor eller dom sjuka på avdelningen tillslut.

Jag har iallafall tur, i området jag bor i så ser ingen naturligt ut som någon levande död eller zombielik, förutom nu under halloweentider då

Men men, är det det som är det nya ”naturliga” så är det väl så.

Det känns som att du utgår väldigt mycket ifrån ditt eget utseende och ditt eget liv. Du jämför med hur du såg ut när du var ätstörd och hur du ser ut nu osv. När du var ätstörd såg du säkert inte särskilt sund ut, men de flesta du pratar med pratar inte om ätstörda människor, utan helt vanliga, friska som bara råkar vara födda med blek och/eller tunn hud. Det är säkert en stor skillnad på hur du såg ut förr i hyn och hur du ser ut nu, och det är bra att du nu mår bra och har fått finare hy, men ha inte skillnaden i ditt eget utseende som norm när du beskriver andras utseende. Vi ser alla väldigt olika ut, och är alla födda med olika förutsättningar.

Och, om jag nu ser tröttare ut någon dag eller någon vecka för att jag stressat eller sovit dåligt, varför ska jag uppmuntras till att sminka bort det? Det är ju en del av livet. Vore det inte snarast befriande att se att vi alla har dåliga dagar och dåliga veckor, att jag inte behöver tro att jag är ensam om det för att alla andra sminkar över det?
 
Samhället är verkligen år skogen när folk börjar tycka att det är naturligt att se ut som en levande död. Vet ju isåfall inte ens skillnaden på om man är ute bland friska människor eller dom sjuka på avdelningen tillslut.

Jag har iallafall tur, i området jag bor i så ser ingen naturligt ut som någon levande död eller zombielik, förutom nu under halloweentider då

Men men, är det det som är det nya ”naturliga” så är det väl så.

Okej, låt säga att någon faktiskt Är sjuk, eller har sovit dåligt ett par nätter och har påsar under ögonen hen inte har i vanliga fall - hur är det Inte en del av utseendehets att lägga på en massa smink för att "Så vill man ju inte se ut! Alla måste se pigga och friska och fräsha ut hela tiden!" ?
Så funkar inte livet. Man ser lite olika ut från dag till dag upplever jag.
Och ja, det är absolut normalt med glåmig hy, med rödflammig hy, med acne, med ärr och med sjuhundra andra skavanker som folk kanske är obekväma med - att gå ut och kalla det sjukligt och ohälsosamt och tycka att det normala borde vara att sminka över dessa hjälper inte någon.
 
Samhället är verkligen år skogen när folk börjar tycka att det är naturligt att se ut som en levande död. Vet ju isåfall inte ens skillnaden på om man är ute bland friska människor eller dom sjuka på avdelningen tillslut.

Jag har iallafall tur, i området jag bor i så ser ingen naturligt ut som någon levande död eller zombielik, förutom nu under halloweentider då

Men men, är det det som är det nya ”naturliga” så är det väl så.
Men vad spelar det för roll? Om folk nu är trötta, slitna eller mår väldigt dåligt så är det väl bra om det syns så omgivningen kan underlätta och stötta? Jag förstår inte varför det ska sminkas över.

Om du vill sminka dig för att dölja ett eventuellt dåligt mående så är det såklart helt ok. Lika mycket kanske det mer färgglada sminket på en annan person är den personens sätt att hantera världen. Inget av det är fel, men det är samma sak bara tar sig olika uttryck. Alla har en metod för att hantera livet och andra människor.
 
Okej, låt säga att någon faktiskt Är sjuk, eller har sovit dåligt ett par nätter och har påsar under ögonen hen inte har i vanliga fall - hur är det Inte en del av utseendehets att lägga på en massa smink för att "Så vill man ju inte se ut! Alla måste se pigga och friska och fräsha ut hela tiden!" ?
Så funkar inte livet. Man ser lite olika ut från dag till dag upplever jag.
Och ja, det är absolut normalt med glåmig hy, med rödflammig hy, med acne, med ärr och med sjuhundra andra skavanker som folk kanske är obekväma med - att gå ut och kalla det sjukligt och ohälsosamt och tycka att det normala borde vara att sminka över dessa hjälper inte någon.
Faktiskt!

Om en nu är så trött och sliten att det verkligen syns, ska en då dessutom behöva lägga energi en inte har på att sminka bort det?

Överhuvudtaget är det intressant, på ett nästan obehagligt sätt, hur viktigt det har blivit att vara och framstå som "hälsosam" i vår kultur. Varför är det så vansinnigt viktigt?
 
Alltså, för några år sen hade jag sömnproblem och ett av mina största stressmoment då var att jag visste att jag skulle se förjävlig ut nästa dag och få kommentarer om det. På den tiden sminkade jag mig inte heller, så jag fick liksom stålsätta mig varje dag jag gick till jobbet. Det gav mig ont i magen, på riktigt.

Nu när jag är trött och jävlig nån dag så sminkar jag alltid noga över mina mörka ringar, och tackar gudarna för att det finns smink. Men det är ju hemskt att man ska behöva känna så, att tröttheten är hanterbar men att kommentarerna inte är det.
 
Samhället är verkligen år skogen när folk börjar tycka att det är naturligt att se ut som en levande död. Vet ju isåfall inte ens skillnaden på om man är ute bland friska människor eller dom sjuka på avdelningen tillslut.

Jag har iallafall tur, i området jag bor i så ser ingen naturligt ut som någon levande död eller zombielik, förutom nu under halloweentider då

Men men, är det det som är det nya ”naturliga” så är det väl så.

Men vem har pratat om levande död?

Och Gud vilket vidrigt tankesätt att vara glad för att de omkring dig ser trött och sliten ut.

Och vad spelar det för roll om folk som inte är sjuka ser ut som de på en avdelning på sjukan?

Jag tar inte åt mig personligen iom att jag ärvt en bra hud och benstomme. Jag har ofta gått utan smink i stallet/på jobbet. Någon enstaka gång har folk sagt att jag ser trött ut. Men det har även skett med smink. Och då har jag varit helt slut.
Men det är normalt att vara slut. Oavsett om man är sjuk eller bara har jäkligt mycket att göra etc.
Jag skulle aldrig komma på tanken att vara glad över att folk känner att de måste dölja ev trötthet.

Jag gör det själv med smink och brunutansol ibland. Men det är mitt val jag gjort för att jag är påverkad av ideal och normer. Och för att jag inte orkar prata om varför jag ser trött ut med alla.
Jag skulle aldrig döma andra som inte gör det. Det är väl asbra om de kan skita i det och lägga den tiden och energin på roligare saker. Speciellt om de nu har det jobbigt vore det väl extra toppen om de kunde göra ngt kul, vila etc istället för att noja om sitt utseende och ev känna sig otillräckliga för att de inte ser pigga ut tex.
 
Och Gud vilket vidrigt tankesätt att vara glad för att de omkring dig ser trött och sliten ut.
Svårt att förstå den meningen men jag är glad att folk omkring mig är hälsosamma och inte ser glåmiga och hålögda ut hela tiden, dom verkar må bra folk omkring mig. Sen är jag glad om folk faktiskt inte kallar mig för hälsosam och sund om jag skulle går runt glåmig och hålögd, för ser jag ut så så är jag inte särskilt sund.

Att det har blivit vidrigt att tycka att ett hälsosamt utseende är något positivt, då är verkligen samhället påväg utför lite väl mycket. Om det normal och naturliga blir att se sliten trött och glåmig ut. Att det har blivit så vanligt att vara ohälsosam att det är det som är det naturliga, det är illa. Sen kan folk hur mycket dom än vill intala sig själva att det visst är hälsosamt att se ut som en levande död men det kommer jag aldrig att tycka.
 
Svårt att förstå den meningen men jag är glad att folk omkring mig är hälsosamma och inte ser glåmiga och hålögda ut hela tiden, dom verkar må bra folk omkring mig. Sen är jag glad om folk faktiskt inte kallar mig för hälsosam och sund om jag skulle går runt glåmig och hålögd, för ser jag ut så så är jag inte särskilt sund.

Att det har blivit vidrigt att tycka att ett hälsosamt utseende är något positivt, då är verkligen samhället påväg utför lite väl mycket. Om det normal och naturliga blir att se sliten trött och glåmig ut.

Att folk är friska är väl jättebra, men det du uttrycker - att det på något vis är bra att det är Mer normalt att sminka över sina eventuella skavanker än att gå runt och vara som man är, är inte alls fräsht eller sunt, tycker jag.
Alla har väl dåliga dagar, varför är det extra bra att se ut som peppiga ärtan varje dag?
 
Ja? Jag har ofta också sådan hy, speciellt när jag sovit mindre bra. Är dock inte glåmig o hålögd för det.

Jaha? Bra för dig då. :up:

Verkar överlag inte som att folk vet hur faktiskt sjuk man ser ut när jag pratar glåmig och hålögd.

Jodå, jag vet för folk kommenterar det hejdlöst. Det är anledningen till att jag typ aldrig visar mig ute utan täckcreme under ögonen. Det blir ju inte direkt bättre när du utnämner en normalvariation inom utseendet som sjukt.
 
Jag har aldrig nånsin i hela mitt långa liv fått nån kommentar om att jag ser glåmig och trött ut trots att jag aldrig sminkat mig. Och jag måste ju nån gång ha sett så ut. Vilken normalt funtad människa säger nåt sånt till en medmänniska? Den här sminkhetsen som börjar redan i unga år kostar ju dessutom massor så de som är nöjda och skrattar hela vägen till banken är....Tänk va mycket roligt man kan ha för de pengarna , räkna på vad det kostar ett helt liv! Bara för att andra ska tycka att man följer normen.
 
Kan det vara en generationsfråga? Jag vet inte hur gammal @Grazing är, men jag känner lite sorg i hjärtat för deras skull när jag ser unga tjejer, kvinnor som har ögonfransförlängningar, tatuerade exakta ögonbryn, massiv make up, hårextensions och allt det där i vardagen. Den dagen de kommer upp i min ålder (50+) och jordens dragningskraft, ålder och erfarenheter av livet sätter sina spår kommer de få svårt att hantera verkligheten. Vore jag ung kille idag skulle jag nog vandra omkring lite förbryllad över kvinnors vilja att se ut som fake news, att de signalerar en hel del BS med sitt yttre.

Jag har nog blivit född med ett "trött" utseende. Har hög panna och stora ljusblå ögon, och med det kommer också helt naturliga markerade påsar under ögonen som skiljer sig markant från de mörka påsarna jag får under ögonen när jag är trött och sliten. Jag sminkar mig väldigt lite och inte alktid ens. Lite mascara och en ljus nude-skugga som ljusar upp som inte ens syns som ögonskugga. Många gissar min ålder till "runt 40" TROTS mina medfödda påsar under ögonen. Trots att mitt smink knappt är synbart. Själv kan jag se en 93 åring i spegeln vissa dagar och ändå få positiva kommentarer om att jag ser pigg och fräsh ut, men kan också få kommentarer om "du ser lite trött ut idag" de dagar jag ser mig som en 27-åring i spegeln. Jag har nått den åldern då ekvationerna inte går ihop längre, där smink inte är viktigt och jag är den jag är och hur jag ser ut är något jag kan stå för, smink eller inte.

.
 
Här några vetenskapliga fakta om varför vi bär make up. Jag skule vilja säga att det är baserat på biologiska fakta och sociala förväntningar, men däremot fattar jag inte varför UNGA kvinnor i huvudsak är de som sminkar sig mest. Logiskt borde vara tvärtom att de äldre kvinnorna skulle ha större behov av att dölja, att markera och framhäva.

https://www.psychologytoday.com/int...1502/5-research-backed-reasons-we-wear-makeup

För egen del så var jag ju mer osäker kring mitt yttre som ung. Trots att jag inte var så värst osäker. Jag ansågs som en av de snyggaste tjejerna i skolan. Det blev ju en stor del av ens identitet också. Yta var ju viktigare i den åldern öht tycker jag för de jag kände.
Plus att man hade ju tid och intresse av det. Idag bryr jag mig heller inte lika mycket om mitt utseende. Jag tycker annat är mer spännande för närvarande. Jag gillar fortfarande smink, kläder etc. Jag är en estetiskt lagd person med allt vad det innebär. Men förut kunde jag ju lägga timmar på det dagligen. Det varken vill eller hinner jag idag. Förut visade jag mig extremt sällan utan brunutansol. Jag är rödhårig och blek. Jag får ingen färg av solen. Men rätt brunutansol blev jag småbrun av. Så det fixade jag med varje vecka under säkert 20 år. Man undrar ju det kan ha varit sunt och om några läskiga kemikalier gått in i huden.
Jag är snart 40 år nu. Utseendet har givetvis förändrats. När jag kollar på bilder från då jag var yngre kan jag ju tänka: "Men gud, vad hade du att noja dig över!". Jag vet att jag en dag när jag var runt 18-20 år upptäckte att min näsa var sned. Herreguuud! Jag började kolla på operationer för att åtgärda den här enorma defekten som nu plötsligt kommit. Såg sen någon gammal bild och insåg att jag sett ut så i ca 7 år minst. Om ingen stannat, skrattat och pekat än borde det inte ske nu.
Vi satt ju i timmar och fixade oss innan utgång.
Jag hade en kompis som jag inte fick se utan smink. Jag övertalade henne när hon sov hos mig att tvätta bort det och komma in när jag släckt lampan. Hon vägrade annars. Så himla sorgligt! Idag är hon dock ofta osminkad, 20 år senare.
En annan vän vägrade sminka av sig inför andra. Hon sov med lösfransar på övre och undre fransraden även om hon var hos mig flera dagar. Den här tjejen har sen dess fått självförtroende och jobbat som modell. Sååå galet vacker och intelligent. Men med komplex pga det rätt hårda kraven på hur kvinnor ska se ut.

Så för min del handlar det ju inte om vilka som enligt normen/normsnygghet behöver mer smink för att nå den/komma närmre den och att de då skulle sminka sig mer.
För mig handlar det om förmåga att hantera samhällets krav, bli trygg i sig själv etc.
Det brukar ju komma med åren.
 
Blek och mörka ringar under ögonen. Är hon verkligen frisk? Borde hon sminka sig? Frågorna hopar sig.

1539278676265.png


Hon tog ju bara brons... :cry:
kirsty-coventry-athletes-photo-u1
 
Svårt att förstå den meningen men jag är glad att folk omkring mig är hälsosamma och inte ser glåmiga och hålögda ut hela tiden, dom verkar må bra folk omkring mig. Sen är jag glad om folk faktiskt inte kallar mig för hälsosam och sund om jag skulle går runt glåmig och hålögd, för ser jag ut så så är jag inte särskilt sund.

Att det har blivit vidrigt att tycka att ett hälsosamt utseende är något positivt, då är verkligen samhället påväg utför lite väl mycket. Om det normal och naturliga blir att se sliten trött och glåmig ut. Att det har blivit så vanligt att vara ohälsosam att det är det som är det naturliga, det är illa. Sen kan folk hur mycket dom än vill intala sig själva att det visst är hälsosamt att se ut som en levande död men det kommer jag aldrig att tycka.
Nu gör du det igen, ingen i tråden hävdar att glåmig är så idealet ska vara, utan bara att en ska få vara glåmig eller se ut som en zombie, eller ha rosenröda kinder och solsken i blick. Vad är det du inte förstår med att alla ska få se ut som de vill? Varför ska alla passa in i ditt ideal? Du är så galet inriktad på hur du upplever världen att du inte för ett ögonblick reflekterar över att andra kan uppleva världen annorlunda.
 
Nu gör du det igen, ingen i tråden hävdar att glåmig är så idealet ska vara, utan bara att en ska få vara glåmig eller se ut som en zombie, eller ha rosenröda kinder och solsken i blick. Vad är det du inte förstår med att alla ska få se ut som de vill? Varför ska alla passa in i ditt ideal? Du är så galet inriktad på hur du upplever världen att du inte för ett ögonblick reflekterar över att andra kan uppleva världen annorlunda.
Är ju det jag skriver hela tiden.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp