psykosomatisk sjukdom

[ameo]

Hur fungerar det med psyk-framkallad sjukdom? När det blir tydligt fysiska symptom, fast det inte verkar finnas några logiska orsaker.

Det finns misstanke om något liknande hos ett barn i min närhet, som blir rejält magsjuk "andra natten", varje gång familjen sover borta - hos någon annan än sina kusiner. Det har hänt varje gång, utan undantag, de senaste åren. Och misstanken är ju att barnet på något sätt framkallar detta pga att hen är obekväm med att vara på platser där hen inte känner igen sig. Ett av skälen att man misstänker att det inte är "riktig" magsjuka är att ingen annan i familjen har blivit sjuk vid något av dessa tillfällen.
Barnet är tryggt i sig själv i övrigt.

Någon som har tips på hur man gör för att komma förbi en sån här sak?

 

[Magiana]

Även om barnet är tryggt i vanliga fall så gissar jag att det ändå handlar om ett trygghetsproblem i den nya miljön. Jag skulle rekommendera yoga som är stärkande (fysiskt, psykiskt) för alla, även barn, men då ska det vara en yoga som är anpassad för barn.

 

[Petruska]

Om det verkligen är ett problem för barnet, skulle jag prata med BUP om saken. Kanske kan man som förälder få lite tankar att prova utan att barnet behöver träffa någon där, som ett första steg.

Min mamma har berättat att det var exakt så för henne när hon var liten, hon blev magsjuk när hon skulle åka bort. Numera får hon fortfarande (70+) distinkt resfeber och blir lite uppjagad, men det hindrar henne inte. Hon drar sig inte för att åka till Kina på egen hand och sådant.

 

[Centaur]

Om det finns ett samband beror det på rädsla och otrygghet eller kraftigg upprymdhet, det är en automatisk reaktion från kroppen och inget som "barnet framkallar" för att få åka hem... Det är samma sak som att en häst blir lös i magen om den är nervös eller stressad. Stress skapar en rad fysiska reaktioner, ffa magproblem, hos alla djur, även människor.

Har någon försökt prata med barnet om vad han/hon tycker om att sova borta?

 

[Petruska]

Hur fungerar det med psyk-framkallad sjukdom? När det blir tydligt fysiska symptom, fast det inte verkar finnas några logiska orsaker.

Det finns misstanke om något liknande hos ett barn i min närhet, som blir rejält magsjuk "andra natten", varje gång familjen sover borta - hos någon annan än sina kusiner. Det har hänt varje gång, utan undantag, de senaste åren. Och misstanken är ju att barnet på något sätt framkallar detta pga att hen är obekväm med att vara på platser där hen inte känner igen sig. Ett av skälen att man misstänker att det inte är "riktig" magsjuka är att ingen annan i familjen har blivit sjuk vid något av dessa tillfällen.
Barnet är tryggt i sig själv i övrigt.

Någon som har tips på hur man gör för att komma förbi en sån här sak?

Jag noterade inte den här formuleringen förut, men jag tycker att den drar åt det smått obehagliga och åt att barnet skuldbeläggs. Skuldbelägganden och "trygg i sig själv för övrigt", är ju inget som med självklarhet samexisterar i samma person.

Psykosomatiska sjukdomar är inte alls samma sak som sjukdomar som personen framkallar själv (om det sista nu ens existerar. Jag har antar att ni inte tror att barnet tex äter något som det vet att man kräks av?).

 

[Azalea]

Jag var också orolig att sova borta när jag var liten. Det var inget jag "framkallade" med mening och har svårt att tro att barn gör det öht. För mig gick det över med tiden och mina föräldrar hade tålamod med min oro tills dess.

Prata med barnet, men var inte anklagande på något sätt. Använd lite KBT-tänk. Det går ju alltid att ta hjälp av en psykolog om man känner att man kanske inte är lämpad att göra det själv.
Barnet kanske inte själv vet varför det blir som det blir, att det kanske är olika tankar och känslor som leder till "magsjukan", och kan behöva lite vägledning. En del har ju magar som är väldigt känsliga för oro/stress så det är verkligen inget jättemärkligt.

 

[caballus]

Oro och stress hos barn yttrar sig ofta i somatiska besvär.

Att de får ont i magen. Ont i huvudet. Går på toa oftare. Illamåendekänslor.

De kan inte särskilja ångest från värk i bröstet. För dem är det samma sak

 

[Rosett]

Oro och stress hos barn yttrar sig ofta i somatiska besvär.

Att de får ont i magen. Ont i huvudet. Går på toa oftare. Illamåendekänslor.

De kan inte särskilja ångest från värk i bröstet. För dem är det samma sak

Såna symtom får ju ofta vuxna också, inte bara barn.
Värk i bröstet kan orsakas av ångest.

 

[MiniLi]

Hur fungerar det med psyk-framkallad sjukdom? När det blir tydligt fysiska symptom, fast det inte verkar finnas några logiska orsaker.

Det finns misstanke om något liknande hos ett barn i min närhet, som blir rejält magsjuk "andra natten", varje gång familjen sover borta - hos någon annan än sina kusiner. Det har hänt varje gång, utan undantag, de senaste åren. Och misstanken är ju att barnet på något sätt framkallar detta pga att hen är obekväm med att vara på platser där hen inte känner igen sig. Ett av skälen att man misstänker att det inte är "riktig" magsjuka är att ingen annan i familjen har blivit sjuk vid något av dessa tillfällen.
Barnet är tryggt i sig själv i övrigt.

Någon som har tips på hur man gör för att komma förbi en sån här sak?

Först och främst så osar det inte direkt förståelse och validering när man väljer att uttrycka sig med "psyk-framkallad sjukdom". Psykosomatiska sjukdomar handlar ju inte om att man på något sätt framkallar somatisk problematik utan det handlar om att kropp och psyke hänger ihop och påverkar varandra. Beroende på vårt fungerande så tenderar folk att somatisera mer eller mindre, vissa får väldigt lätt somatiska symptom på grund av tex stress eller ångest medan andra får det väldigt sällan.
Just barn är det extra vanligt hos, förmodligen för att de är unga och inte har så välfungerande strukturer uppbyggda kring att hantera obehag/ohälsa.

Det är inget konstigare än att man kan få migrän av stress, diarré av nervositet/ångest eller ont i magen om man oroar sig mycket.

Om det är ett problem för barnet eller om man misstänker att det är symptom på att barnet inte mår så bra så är det läge att söka hjälp inom vården. Beroende på allvarlighetsgrad och barnets ålder kan det vara på lite olika ställen.

 

[ameo]

Tänk att det alltid är några som ser sig tvungna att märka ord. Ibland kanske man bara råkar hitta "fel formulering" utan att man nödvändigtvis menar något särskilt med det. Man måste inte alltid tolka allt ordagrant.

För övrigt är det inget som är nåt problem för barnet eller familjen, utöver att det finns en liten frustration över att de inte kan åka iväg på några längre utflykter utan att barnet börjar kräkas. Det är egentligen först nu som sambandet blivit tydligt, så de har börjat söka lite efter strategier för att hjälpa barnet att slippa må dåligt av att resa bort några dagar.
Det är ingen som skuldbelägger barnet och inte heller någon som tror att barnet "framkallar det medvetet för att få åka hem", utan de har bara konstaterat faktum att det verkar väldigt osannolikt att just detta barnet ska lyckas bli smittat av magsjuka varje gång de åker bort och dessutom utan att smitta någon annan i familjen.

 

[monster1]

Tänk att det alltid är några som ser sig tvungna att märka ord. Ibland kanske man bara råkar hitta "fel formulering" utan att man nödvändigtvis menar något särskilt med det. Man måste inte alltid tolka allt ordagrant.

För övrigt är det inget som är nåt problem för barnet eller familjen, utöver att det finns en liten frustration över att de inte kan åka iväg på några längre utflykter utan att barnet börjar kräkas. Det är egentligen först nu som sambandet blivit tydligt, så de har börjat söka lite efter strategier för att hjälpa barnet att slippa må dåligt av att resa bort några dagar.
Det är ingen som skuldbelägger barnet och inte heller någon som tror att barnet "framkallar det medvetet för att få åka hem", utan de har bara konstaterat faktum att det verkar väldigt osannolikt att just detta barnet ska lyckas bli smittat av magsjuka varje gång de åker bort och dessutom utan att smitta någon annan i familjen.

Om de tror det är stress och barnet uppvisar symptom på stress när de reser bort genom att kräkas på natten så är det nog bra att kolla upp varför barnet blir så stressat att det kräks. Uppenbarligen är det ett problem för barnet, annars skulle inte barnet börja kräkas.

 

[MiniLi]

Tänk att det alltid är några som ser sig tvungna att märka ord. Ibland kanske man bara råkar hitta "fel formulering" utan att man nödvändigtvis menar något särskilt med det. Man måste inte alltid tolka allt ordagrant.

För övrigt är det inget som är nåt problem för barnet eller familjen, utöver att det finns en liten frustration över att de inte kan åka iväg på några längre utflykter utan att barnet börjar kräkas. Det är egentligen först nu som sambandet blivit tydligt, så de har börjat söka lite efter strategier för att hjälpa barnet att slippa må dåligt av att resa bort några dagar.
Det är ingen som skuldbelägger barnet och inte heller någon som tror att barnet "framkallar det medvetet för att få åka hem", utan de har bara konstaterat faktum att det verkar väldigt osannolikt att just detta barnet ska lyckas bli smittat av magsjuka varje gång de åker bort och dessutom utan att smitta någon annan i familjen.

Det är väl inte så konstigt att folk reagerar utifrån hur du formulerade dig?

Och hur kan det INTE vara ett problem om barnet blir så stressat (eller dyl) av resa att den kräks? Uppenbarligen mår ju inte barnet helt bra?

 

[Petruska]

Att kräkas är väl ett ganska starkt symtom på oro. Det är dessutom väldigt obehagligt att kräkas, förutom att själva oron är jobbig. Jag förstår inte hur det inte kan vara ett problem för barnet, och jag förstår inte hur det enda problemet för familjen kan vara att det blir besvärligt med resor.

 

[ameo]

Om man inte reser så är det inget problem. Detta är en familj som inte åker bort särskilt ofta.

Men, frågan ställs ju för att få en hint om hur man kan hitta tips om hur man hjälper barnet ifråga.
FÖRLÅT att jag är så förbannat dålig på att formulera mig! Försök se förbi det, tack!

 

[Mixoman]

Om man inte reser så är det inget problem. Detta är en familj som inte åker bort särskilt ofta.

Men, frågan ställs ju för att få en hint om hur man kan hitta tips om hur man hjälper barnet ifråga.
FÖRLÅT att jag är så förbannat dålig på att formulera mig! Försök se förbi det, tack!

Sova i samma säng eller nära föräldrarna kan vara bra. Behålla så många sovrutiner som möjligt med läsning/nattning osv. Men det beror förstås på barnets ålder, är hen 22 år gammal blir läget lite annorlunda.

 

[mandalaki]

Det man behöver ta reda på är ju varför barnet mår så dåligt över att sova borta. Helt enkelt. Det kan ju knappast handla om nåt annat än stress och ångest.

Eller - gissar vilt - har hen problem med att gå på toa borta, blir gravt förstoppad och får uppfuckad mage? Fast det borde inte gå så fort.

 

[ameo]

Sova i samma säng eller nära föräldrarna kan vara bra. Behålla så många sovrutiner som möjligt med läsning/nattning osv. Men det beror förstås på barnets ålder, är hen 22 år gammal blir läget lite annorlunda.

Hen är av det mindre slaget och fram till nu har det inte gjort någon skillnad om hen sovit med föräldern bredvid sig.
Det är ju tyvärr så att bara det faktum att de inte är hemma gör att rutinerna blir annorlunda.

Det man behöver ta reda på är ju varför barnet mår så dåligt över att sova borta. Helt enkelt. Det kan ju knappast handla om nåt annat än stress och ångest.

Eller - gissar vilt - har hen problem med att gå på toa borta, blir gravt förstoppad och får uppfuckad mage? Fast det borde inte gå så fort.

Jo, det måste ju vara en form av stressreaktion, eftersom hen uppenbarligen reagerar så här när hen är bortrest. Det är ju bara lite förvånande att just det här barnet utvecklat en sådan stressreaktion, för i vardagen är hen ett av de enklaste och tryggaste barn jag träffat. (det var det jag menade med min kommentar i inledningsinlägget, att hen i övrigt är trygg)
Hen har inga problem med magen eller att sköta den.

Frågan är, gör man barnet en tjänst eller en otjänst genom att undvika resor med övernattningar? För stunden är det ju en lättnad för barnet att slippa bo borta, om det nu är stressande för hen. Men i längden? Är det troligt att hen kommer vänja sig, eller kommer det krävas stora trumman med KBT eller nåt sånt?

 

[mandalaki]

Eftersom du nämner KBT är väl barnet i alla fall pratbart, då måste man väl kunna börja med att föräldrarna försöker ta reda på vad det är som upplevs så hemskt?

 

[ameo]

Eftersom du nämner KBT är väl barnet i alla fall pratbart, då måste man väl kunna börja med att föräldrarna försöker ta reda på vad det är som upplevs så hemskt?

ja, barnet är pratbart, men har lite svårt att sätta ord på hur hen känner

 

[aprilmaj]

ja, barnet är pratbart, men har lite svårt att sätta ord på hur hen känner

Det kanske är lättare att rita? Eller genom att leka med dockor/figurer?