Rätt sits med och utan skänklar

Fast man har ju t ex ett stöd när man ligger och sover i form av sängen? Har man inget stöd när man vilar kommer man ramla, så ett litet stöd behövs och man ligger inte och spänner sig för att man har stöd av sängen eller? Hänger du med på hur jag tänker?

Nja, jag skulle väl inte påstå att jag aktivt söker stöd när jag ligger i en säng utan jag ligger ner och vilar avslappnat på sängen och jag antar att du inte funderar hela tiden på hur du ligger när du ligger i sängen utan det kommer automatiskt? Precis så ska du göra med stigbyglarna, slappna av och vila utan att övertänka på hur foten ligger i stigbygeln.

Sen är det ingen vidare jämförelse, sängen (iaf min) står still och hästen rör sig vilket kräver en annan slags avslappning (avslappning i rörelse).
 
Nej det förstås, men jag menade mer att du inte ska koncentrera dig så mycket på just stigbyglarna, när du sitter ordentligt kommer de att vara kvar rent automatiskt (förutsatt att de är inställda på rätt längd).
Nu skriver du ju att du inte har några problem att sitta bra utan stigbyglar, men så fort du tar dem, går det inte längre, dvs du tappar stigbyglarna, sitter du ordentligt (avslappnat och följsamt) gör du inte det. Därför skulle jag koncentrerat mig på att slappna av och sitta ordentligt och sen kommer det andra automatiskt. Det är så mycket att tänka på ändå när man rider...
Det där med rätt längd tycker jag är väldigt svårt, hur vet man egentligen vad som är rätt längd?
Jag tappar inte stigbyglarna i skritt eller trav när det är lättridning. Är inte helt hundra på galoppen, men trav nedsittning är värst jag har störst problem där. Sitter nog kvar lite rädsla för traven fortfarande, som gör att jag omedvetet spänner mig.
Red barbacka på en travare i skogen i skritt och som började trava och jag hade ingen balans, vilket resulterade i att den travade fortare och fortare, jag blev så rädd att jag slängde mig av hästen (då jag ändå var på väg av eftersom jag gled). Hästen stannade lite längre bort på vägen, sen gick vi hem, efter den händelsen har jag haft svårt för trav nedsittning. Jobbar förstås på det, värst är dock avsaktningen från galopp till trav, jag kan inte sitta ner utan så fort det går över till trav blir det lättridning, ogillar slängtraven den påminner mest om den där händelsen.
Det har blivit bättre men det är lång väg kvar att gå för att få det bra, därför jag utmanar mig själv att rida utan stigbyglar, förr kunde jag inte ens det för jag blev livrädd så fort vi skulle trava och klamarade mig fast i sadeln för kung och fosterland. Är ganska glad att jag kan rida hyffsat utan stigbyglar nu i alla fall.
 
nej, jag hänger inte med på hur du tänker, för du gör allt så himla svårt för dig. Tänk mindre och rid mer. lyft benen rakt ut när du rider för att hitta sittbenen. Upprepa i skritt. påminn digsjälv om att släppa taget med knäna ochförsök komma ner i sadeln. Skumpar det, luta dig ett fåtal cm bakåt, släpp knäna och rid vidare. Sluta snurra in dig i såna invecklade tankebanor, ordmärkeri hjälper inte din sits eller ridning. Rid mer för att hitta känslan mer.
Nej, jag gör det inte svårt. Ordmärkeri? Invecklade tankebanor? Jag tänker bara logiskt för att förstå helheten, sen kanske inte min logik är logisk för dig, men det är en annan femma. Jag vet vad jag själv menar och det är huvudsaken. :)
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Ett annat exempel:

Om du, när du rider ut, sitter och "letar" efter saker hästen skulle kunna bli rädd för/reagera på, så kan du med största sannolikhet ge dig den på att hästen kommer att hitta något att flippa ut för. Slappnar du av och bara rider så gör hästen det med.
Sitter du och rider och bara koncentrerar dig på stigbyglarna så kommer din ridning bara hamna just där (i stigbyglarna), förstår du hur jag menar?
 
Det där med rätt längd tycker jag är väldigt svårt, hur vet man egentligen vad som är rätt längd?
Jag tappar inte stigbyglarna i skritt eller trav när det är lättridning. Är inte helt hundra på galoppen, men trav nedsittning är värst jag har störst problem där. Sitter nog kvar lite rädsla för traven fortfarande, som gör att jag omedvetet spänner mig.
Red barbacka på en travare i skogen i skritt och som började trava och jag hade ingen balans, vilket resulterade i att den travade fortare och fortare, jag blev så rädd att jag slängde mig av hästen (då jag ändå var på väg av eftersom jag gled). Hästen stannade lite längre bort på vägen, sen gick vi hem, efter den händelsen har jag haft svårt för trav nedsittning. Jobbar förstås på det, värst är dock avsaktningen från galopp till trav, jag kan inte sitta ner utan så fort det går över till trav blir det lättridning, ogillar slängtraven den påminner mest om den där händelsen.
Det har blivit bättre men det är lång väg kvar att gå för att få det bra, därför jag utmanar mig själv att rida utan stigbyglar, förr kunde jag inte ens det för jag blev livrädd så fort vi skulle trava och klamarade mig fast i sadeln för kung och fosterland. Är ganska glad att jag kan rida hyfsat utan stigbyglar nu i alla fall.

Rätt längd är den där du känner att det är bekvämt när du sitter korrekt och fötterna vilar i stigbygeln dvs. du lägger ingen större tyngd i dem, tyngden ska vara i sadeln precis som din balans (balansen ska vara i bålen inte stigbygeln). Det kan ju mycket väl vara så att din skräckupplevelse gjort att du inte riktigt fixar att slappna av, vare sig fysiskt eller psykiskt. Det enda du kan göra i det läget är väl egentligen att träna massor, träna upp bålmuskulaturen och balansen, när du litar på din sits kommer stigbygelproblemet vara ett minne blott. Detta tar dock tid, mycket tid. Och ja, man skumpar mycket i början innan man hittar rätt.
 
Ett annat exempel:

Om du, när du rider ut, sitter och "letar" efter saker hästen skulle kunna bli rädd för/reagera på, så kan du med största sannolikhet ge dig den på att hästen kommer att hitta något att flippa ut för. Slappnar du av och bara rider så gör hästen det med.
Sitter du och rider och bara koncentrerar dig på stigbyglarna så kommer din ridning bara hamna just där (i stigbyglarna), förstår du hur jag menar?
Tyvärr kan jag inte göra den liknelsen, då både jag och min häst är kolugna när vi rider ut och inte rädda för något. Har fått beröm för att jag är så kolugn i situationer där andra skulle bli rädda.
När jag rider så koncentrerar jag mig inte ens på stigbyglarna, fokuset ligger på annat, kanske därför jag glömmer bort stigbyglarna?
 
Rätt längd är den där du känner att det är bekvämt när du sitter korrekt och fötterna vilar i stigbygeln dvs. du lägger ingen större tyngd i dem, tyngden ska vara i sadeln precis som din balans (balansen ska vara i bålen inte stigbygeln). Det kan ju mycket väl vara så att din skräckupplevelse gjort att du inte riktigt fixar att slappna av, vare sig fysiskt eller psykiskt. Det enda du kan göra i det läget är väl egentligen att träna massor, träna upp bålmuskulaturen och balansen, när du litar på din sits kommer stigbygelproblemet vara ett minne blott. Detta tar dock tid, mycket tid. Och ja, man skumpar mycket i början innan man hittar rätt.
Bålmuskulaturen är i princip obefintilig i dagsläget och en av anledningarna till varför jag hellre rider utan stigbyglar, så jag verkligen måste använda den. Har jag stigbyglar blir det inte samma och det är lätt att "fuska" så att säga. Så för egen del blir det nog till att fortsätta utan stigbyglar ett tag till och verkligen hitta rätt, innan vi ger oss på resten. Ska ändå inte ut och tävla, så då är det bättre att det får ta tid men att det blir rätt istället.
 
Fast man har ju t ex ett stöd när man ligger och sover i form av sängen? Har man inget stöd när man vilar kommer man ramla, så ett litet stöd behövs och man ligger inte och spänner sig för att man har stöd av sängen eller? Hänger du med på hur jag tänker?

Stöd är passivt för mottagaren. Kompisen ger (emotionellt) stöd, sängen ger kroppen stöd (här är varken sängen eller den vilande aktiva i stödet).

Foten vilar i stigbygeln. Genom benets tyngd (från sätet och nedåt, sätet är ju punkten som bär kroppen från sätet och uppåt) ger stigbygeln stöd åt vikten benet ger i stigbygeln. OM du avlastar (kniper) med lår, knä eller underskänkel kommer denna benets tyngd att avlastas på annat ställe än i stigbygeln, som då inte längre hålls kvar. Du tappar stigbygeln, skänkeln fladdrar etc. Ofta blir motaktionen då att trampa aktivt i stigbygeln för att korrigera SYMTOMEN (inte problemet, problemet är att benet avlastas på vägen till stigbygeln genom en omedveten handling i knä, lår eller underskänkel). Vem har inte hört att man ska trampa ner hälen?

Genom att trampa aktivt (trampa ner hälen) får man hela sitsen ur balans - sätet skjuts ur sadlen och då krävs att man balanserar överkroppen t ex i tyglarna.

En liten handling (knipa med underskänkeln, dra upp hälen) sätter hela sitsen ur balans och den som betalar priset är hästen.
 
Tyvärr kan jag inte göra den liknelsen, då både jag och min häst är kolugna när vi rider ut och inte rädda för något. Har fått beröm för att jag är så kolugn i situationer där andra skulle bli rädda.
När jag rider så koncentrerar jag mig inte ens på stigbyglarna, fokuset ligger på annat, kanske därför jag glömmer bort stigbyglarna?

Men då vet du ju precis, är du kolugn är ju hästen det med.
Tycker det verkar vara ett balans och avslappningsproblem hur eller hur. Med ett uns ovana/obehag i att sitta ned i traven.

Bålmuskulaturen är i princip obefintilig i dagsläget och en av anledningarna till varför jag hellre rider utan stigbyglar, så jag verkligen måste använda den. Har jag stigbyglar blir det inte samma och det är lätt att "fuska" så att säga. Så för egen del blir det nog till att fortsätta utan stigbyglar ett tag till och verkligen hitta rätt, innan vi ger oss på resten. Ska ändå inte ut och tävla, så då är det bättre att det får ta tid men att det blir rätt istället.

Du skrev svaret själv, det är jobbigt att sitta ned ordentligt i trav och stigbyglarna inbjuder gärna till "fusk". Du gör rätt i att rida utan tills du känner dig säker.
 
Men då vet du ju precis, är du kolugn är ju hästen det med.
Tycker det verkar vara ett balans och avslappningsproblem hur eller hur. Med ett uns ovana/obehag i att sitta ned i traven.



Du skrev svaret själv, det är jobbigt att sitta ned ordentligt i trav och stigbyglarna inbjuder gärna till "fusk". Du gör rätt i att rida utan tills du känner dig säker.
Ska ta med mig tankarna ikväll, ska rida hopplektion. Se om det går upp några ljus. :up:
 
Bollarna ska vara som små fotbollar i plast, luftpumpade, du kan då anpassa hur mycket luft du vill ha i dem, tror de kan vara mellan 10-15 cm i diameter, de är inte hårda att sitta på pga av luften, brukar finnas i de flesta leksaksbutiker (tror inte man får länka här) med de brukar ha disneymotiv eller andra tecknade figurer på sig. Du ska inte använda några andra bollar, typ tennisbollar de är för hårda. Kan inte säga rent fysiologiskt vad som händer men det är som om din kropp anpassar sig efter att du nu håller knäna längre ut (du behöver inte knipa fast bollarna utan bara ha det tryck som krävs för att de ska ligga kvar) och när du tar bort dem kommer du känna stor skillnad, hästen kommer kännas mycket smalare:) och du får inte samma reflex att trycka med knäna. Detta brukar ge en riktig aha-upplevelse och jag rekommenderar verkligen att prova. Tänk på att du måste rida med dem en stund så kroppen hinner anpassa sig. Liknande sak som du kanske varit med om är om man simmar klädsim eller med våtdräkt under en tid, kroppen anpassar sig då efter den tyngden det ger och när du tar av de tunga kläderna känner man sig väldigt lätt/viktlös när man går. Kroppen anpassar sig fort om man ändrar förutsättningarna vilket man kan ha mycket nytta av tex som i de övningar jag föreslår :)
 
De här är idealiska för ändamålet, om man vill investera, 20 cm i diameter och går att justera lufttrycket i.
a7ea92000d3f944541fc02eebef04b19.jpg
 
Då har jag varit på hopplektion och har inga problem där att behålla stigbyglarna, förvisso är det hoppläder.
Kollade när jag skrittade till lektionen och då såg jag bilden nedan, det måste väl vara ett avslappnat knä eller?
Tänker om det hade varit så borde det ligga an mot "knästödet" (tappade rätt ord) eller kan man ha spänt knä ändå?
Jag kände mig avslappnad när jag knäppte bilden, vi skrittade.

11913590_1043669642330548_1426123932_n.jpg
 
Att du inte tappar stigbyglarna vid lättridning eller hoppning är ju ganska självklart - då står du ju i dem. Det är ju i nedsittning, främst i trav, som problemet med knipande, uppdragna knän visar sig. Därför att man inte hittat rätt sits och därmed försöker knipa sig fast. Nej, fortsätt att rida utan stigbyglar tills du lärt dig att sitta ordentligt. Det kommer att ta tid, men när du väl lärt dig så kan jag lova dig att du inte tappar stigbyglarna mer.
 
@RedHyuuga Nu är det visserligen jättesvårt att se på bild och inte i verkligheten, men jag tycker det ser ut som att du skulle behöva vrida om höften så att du sitter mer med insida lår mot sadeln. På bilden ser det ut som (vilket inte nödvändigtvis stämmer överens med hur det ser ut i verkligheten) att knä och tå pekar ut från hästen snarare än framåt.

OM det nu är så, brukar det vara bra om en har medhjälpare på marken som hjälper till att lyfta benet och vinkla höften så att sitsen blir mer korrekt.
 
Att du inte tappar stigbyglarna vid lättridning eller hoppning är ju ganska självklart - då står du ju i dem. Det är ju i nedsittning, främst i trav, som problemet med knipande, uppdragna knän visar sig. Därför att man inte hittat rätt sits och därmed försöker knipa sig fast. Nej, fortsätt att rida utan stigbyglar tills du lärt dig att sitta ordentligt. Det kommer att ta tid, men när du väl lärt dig så kan jag lova dig att du inte tappar stigbyglarna mer.
Jag tappade inte ens stigbyglarna i galoppen när jag verkligen satt ner och red idag (det lilla jag stod upp var över hindren), men å andra sidan så är det nog de kortare lädren som bidragit till det, skulle dock inte kunna sitta ner i traven med hoppläder, inte i nuläget åtminstone. :)
 
@RedHyuuga Nu är det visserligen jättesvårt att se på bild och inte i verkligheten, men jag tycker det ser ut som att du skulle behöva vrida om höften så att du sitter mer med insida lår mot sadeln. På bilden ser det ut som (vilket inte nödvändigtvis stämmer överens med hur det ser ut i verkligheten) att knä och tå pekar ut från hästen snarare än framåt.

OM det nu är så, brukar det vara bra om en har medhjälpare på marken som hjälper till att lyfta benet och vinkla höften så att sitsen blir mer korrekt.
Jo, jag vet men jag får inte till det själv. Vet ridläraren vred om benet och hur det skulle kännas, blev en helt annan känsla, men jag lyckas inte hitta och behålla den själv. Har dessvärre ingen medhjälpare på marken när jag rider själv, enda gången är i så fall när jag rider lektioner.
Jag har förvisso lite problem med mina höfter, kan få kramp i dom, fick det en gång när jag fick hjälp med att vinkla om benet, mindre trevligt. Värsta krampen jag fått i dom var när jag satt upp barbacka på en häst, jag trodde jag skulle avlida för det var så svårt att sträcka ut och bli av med krampen.
Har försökt med stretchning á la "höftböjaren", men vet inte om jag får till det, blir ingen skillnad och jag tappar självförtroende.
 
Jag tappade inte ens stigbyglarna i galoppen när jag verkligen satt ner och red idag (det lilla jag stod upp var över hindren), men å andra sidan så är det nog de kortare lädren som bidragit till det, skulle dock inte kunna sitta ner i traven med hoppläder, inte i nuläget åtminstone. :)

Tror att det är väldigt ovanligt att tappa stigbyglarna i galopp. Det är ju traven som är svår att sitta ned i och det är då man börjar knipa.
 
Tror att det är väldigt ovanligt att tappa stigbyglarna i galopp. Det är ju traven som är svår att sitta ned i och det är då man börjar knipa.
Jag har tappat stigbyglarna i dressyrsadeln i galopp på volten (oftast är det bara den ena, ibland följer den andra efter), dock aldrig på rakt spår, om det kan tänkas ha någon betydelse, hm.
 
Jag har tappat stigbyglarna i dressyrsadeln i galopp på volten (oftast är det bara den ena, ibland följer den andra efter), dock aldrig på rakt spår, om det kan tänkas ha någon betydelse, hm.

Du drar väl upp den ena skänkeln mer än den andra när du rider på böjt spår, antagligen (centrifugalkraften, du vet). Säger det igen - skippa stigbyglarna. Då blir du liksom tvingad att lära dig sitta ordentligt och till slut kommer du att upptäcka att det fungerar även med stigbyglarna, nästan oavsett hur långa eller korta de är.
 

Liknande trådar

Utrustning Hejsan! Jag har precis, idag, börjat rida vilket varit en dröm jag haft så länge jag kan minnas. Är så underbart glad! Min första...
2
Svar
24
· Visningar
1 910
Senast: valy
·
Hundträning Jag har en notoriskt människohoppande 15-månaders labrador - och jag känner en viss hopplöshet kring det. Är hon runt andra människor än...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
7 141
Senast: skiesabove
·
Träning Hej, min passhäst är 7 år nu, ridit honom sen han var 4 (red in å utbildat) han är en travhäst och står i travstall. Ej tävlat trav sen...
Svar
8
· Visningar
2 446
Senast: Hedinn
·
Relationer Hej! Jag skriver under nytt konto för att slippa bli igenkänd. Jag har varit tillsammans med samma man i närmare 30 år och har under...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
19 959
Senast: Tufs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp