Bukefalos 28 år!

Risig hund

@Philosophia
Stor kram till dig!

Jag tycker dock inte att du ska ta ut något i förskott. Om hunden svarar bra på behandling är prognosen faktiskt god för sjukdomen!

Jag kan dock absolut förstå om man inte vill ha en hund som behöver livslång medicinering med något som inte är helt biverkningsfritt, framförallt inte om man har en högaktiv tävlingshund, men där finns inget rätt eller fel.

Jag håller tummarna för att hon mår bättre snart! Har de satt in medicinering redan med tanke på att de ändå är relativt säkra på diagnosen, eller vill de avvakta? Beror väl i och för sig på hur hon mår också.
 
@Philosophia
Stor kram till dig!

Jag tycker dock inte att du ska ta ut något i förskott. Om hunden svarar bra på behandling är prognosen faktiskt god för sjukdomen!

Jag kan dock absolut förstå om man inte vill ha en hund som behöver livslång medicinering med något som inte är helt biverkningsfritt, framförallt inte om man har en högaktiv tävlingshund, men där finns inget rätt eller fel.

Jag håller tummarna för att hon mår bättre snart! Har de satt in medicinering redan med tanke på att de ändå är relativt säkra på diagnosen, eller vill de avvakta? Beror väl i och för sig på hur hon mår också.

Tack för lite hopp! Jag försöker att inte ta ut några sorger i förväg, men jag läser en del om sjukdomen eftersom veta mer om något är mitt sätt att hantera saker och ting. Jag känner mig lugnare när jag kan ställa adekvata frågor och få svar som jag har en chans att förstå.

Tävling är helt oväsentligt, men hon måste få leva ett vettigt liv utan smärta som också är meningsfullt för henne. Prognosen ser både på hund och människa, vad jag har förstått, sett väldigt varierande ut. I bästa fall kan ju fullständig och varaktig remission uppnås, men vad jag förstår så är det endast omkring 50% av hundar med pemfigus foliaceus som uppnår ett så gott resultat och att vulgaris (som Dafne misstänks ha) har ett sämre utfall. På människor har man (för PV) sett att snabb respons på behandling ger bättre utsikter för långvarig remission, liksom hur pass allvarlig sjukdomen initialt är. Jag hoppas verkligen att Dafne hör till dem som svarar bra på behandlingen!

Hon sattes på kortison direkt efter biopsin, men veterinären nämnde att dosen kan behöva justeras uppåt efter att diagnosen har fastställts.

När jag läser om det så kan jag se sådant som ev var tidiga symptom på sjukdomen, t.ex. pigmentbortfall på nosen (vilket jag bland annat gjorde en tråd om här). Det fick hon redan för drygt ett år sedan.

@grådis Jag lider verkligen med dig. :( Det verkar rätt och slätt vara en vidrig sjukdom. Hoppas att du trots allt får god effekt av behandlingen.
 
Nu har hon fått komma hem! Jätteskönt att ha henne hemma igen. Hon har svarat bra på kortisonbehandlingen. Svullnaden i lymfkörtlarna har gått ner drastiskt, hon har ingen feber och hon äter med hyfsad aptit. Hon ska fortsätta äta kortison tillsvidare och antibiotika ska hon stå på åtminstone till det att provsvaren kommer. Proverna kommer jag att få svar på om 10-14 dagar. Så nu kan vi bara vänta och hålla tummarna, i första hand att diagnosen är felaktig och i andra hand att hon hör till dem som får varaktig remission.
 
Jag har sett ett "lustigt" samband sedan Dafne kom hem från djursjukhuset. För två månader sedan så fick Dafne hux flux en svullen tå. Vi kunde inte härleda det till någon särskild händelse. Hon uppvisade ingen hälta, dock stelhet och viss ömhet. Diagnosen blev stukning då veterinären tyckte att ett ledband var uttänjt (men jag tyckte ärligt talat inte att det var så vansinnigt stor skillnad mot samma tå på andra bakbenet, annat än just svullnad och stelhet). Nu har svullnaden gått ner markant och det får mig att fundera på om det beror på kortisonet.

Dafne har ju även haft problem med magen. Bland annat drabbades hon av svåra diarréer utan påvisbar orsak när hon var omkring 8-9 månader gammal. Det höll i sig i 1,5 månad men gick sedan över som om någon med övermänsklig makt skulle ha knäppt med fingrarna. Hon utreddes även för allergier på grund av detta då hon även kunde svälla upp om nosen då och då. Detta var tre år sedan och inget av dessa saker har återkommit sedan dess.

Visst kan även andra autoimmuna sjukdomar (som har mer varierande symptom än pemfigus), t.ex. SLE, i vissa fall ge symptom med blåsor och sår i munnen?
 
SLE är ju jäkligt lurigt, min pappa har det, jag fick ganska nyligen veta att även hundar drabbas.

Men jag tänker så här, om hon har SLE behöver ju inte ex sår i munnen orsakas direkt av det, utan indirekt av det nedsatta immunförsvaret.

Du är säkert insatt, men min pappa får iaf inte sår på slemhinnor, mestadels i ansiktet vid öronen. Däremot läste jag att utslag runt nosen är ett tecken och att symptomen för övrigt kan förväxlas med fästingsjukdomar (därav att jag läste om det, min har anaplasma).
 
SLE är ju jäkligt lurigt, min pappa har det, jag fick ganska nyligen veta att även hundar drabbas.

Men jag tänker så här, om hon har SLE behöver ju inte ex sår i munnen orsakas direkt av det, utan indirekt av det nedsatta immunförsvaret.

Du är säkert insatt, men min pappa får iaf inte sår på slemhinnor, mestadels i ansiktet vid öronen. Däremot läste jag att utslag runt nosen är ett tecken och att symptomen för övrigt kan förväxlas med fästingsjukdomar (därav att jag läste om det, min har anaplasma).

Jag är rätt dåligt påläst vad gäller SLE, men jag har förstått att den kan ta sig lite olika uttryck. En del får inga hudsymptom, utan bara symptom i muskler och leder. Hur just hudsymptom yttrar sig har jag ingen koll på. Men blåsor i mun och svalg kanske inte alls är symptom på det - jag funderade mest över om det fanns samband med blåsorna och andra mystiska saker som Dafne har drabbats av. Men jag ska försöka att inte tänka så mycket på det fram till provsvaren kommer. Behandlingen är ju trots allt den samma och hon verkar ju svara på den eftersom hon successivt blir allt bättre.
 
I morse så vaknade jag av att Dafne stod och tittade på mig med uppfordrande min. "Är du hungrig?" frågade jag. Jajamen, visst var hon det! På tre röda var jag ute vid kylskåpet. En halv burk Recovery fick hon i sig samt några småbitar kalkonhals. Jag blev så lycklig att jag nästan grät! Hon blir allt piggare och nu är tempen nere på hennes normala 37,5 grader för första gången på drygt 1,5 vecka.
 
Jag menar att fler slemhinnor än mun och hals drabbas om det är SLE..

Alltså med nödvändighet? För pemfigus vulgaris drabbar ju också fler slemhinnor än mun och hals, men inte med nödvändighet.

Hon har (enligt vet.) förmodligen även haft blåsor i nosen då hon en vecka före det akuta insjuknandet hade några dagar lång episod med inåtvända nysningar.
 
I morse så vaknade jag av att Dafne stod och tittade på mig med uppfordrande min. "Är du hungrig?" frågade jag. Jajamen, visst var hon det! På tre röda var jag ute vid kylskåpet. En halv burk Recovery fick hon i sig samt några småbitar kalkonhals. Jag blev så lycklig att jag nästan grät! Hon blir allt piggare och nu är tempen nere på hennes normala 37,5 grader för första gången på drygt 1,5 vecka.
Men vilken lättnad! Kan ingenting om hundar men hoppas verkligen att hon blir bättre!
 

Liknande trådar

Hundhälsa På Långfredagen började lille Gimli kräkas vid lunchtid. (för djur MÅSTE bli sjuka på storhelger, särskilt när man är i norrland och typ...
Svar
14
· Visningar
12 971
Senast: skuggi
·
C
Hundhälsa Hej! Jag vill dela med mig av mina erfarenheter så det kan hjälpa andra. Jag har en snart 11 år gammal schäfertik som haft problem...
2
Svar
26
· Visningar
16 965

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden IV
  • Livförsäkring
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp