Samarbete vid separation - vi är som hund och katt...

Först och främst måste jag säga att ditt ex inte framstår som den trevligaste mannen på jorden. Starkt diplomatiskt uttryckt.

Förutom bra tips från Honung ovan, måste jag också lägga till: var taktisk. IDAG vill du skrika och vråla vilken fullständig babian han är. Om ett år, när ni kanske står i rätten, vill du vara den som helt kallt och sakligt konstaterat: "ring upp igen när du är nykter så får du prata med barnen".

Tänk framåt. Tänk efter - före. När det hettar till - ta paus. Om så krävs, lägg på luren och dra ur jacket /stäng av mobilen. Skyll på täckningen. Men gör inget i affekt. Risken är att det kommer som en lusig i ditt eget ansikte. Det är lite som att kissa i byxorna. Varmt och skönt precis då, men sedan blir det bara djävligt tråkigt och trist.

Var den vuxna. Var kall. Som en isdrottning. Ert förhållande är slut, det enda ni ska utarbeta är något som funkar för barnen. Det är ALLT. Låt honom inte påverka dig. Låt det gå ett dygn mellan att han hör av sig och du svarar, du behöver det för att komma ner i den kyla du behöver för att stå 13 pinnhål över honom på vuxenstegen.

Din glädje i detta är att det inte är svårt att stå de 13 pinnhålen över, för han verkar inte ens ha hittat stegen...
 
Senast ändrad:
Det där låter som typ en repris på hur min separation gick till...:eek:

Våra barn var liiite äldre, de var 8 & 11 då. Jag hade just börjat plugga, och han var hyggligt bra betald. Och jag och faderskapet kunde inte kommunicera alls. Han vägrade betala underhåll, krävde mig på pengar (fast han visst mycket väl att jag inga hade), han hotade med vårdnadstvist och vi var på samtal hos kommunen...är det socialtjänsten? Jag kommer inte ihåg, det handlade om separationen, om barnen och att vi skulle kommunicera för att komma överens. Och det var tvärkört. Han lämnade lokalen och den som höll i vårt samtal satt och gapade och sa till mig att skaffa en advokat.
En advo-kostarpengar-kat? "Du får de på hemförsäkringen" sa hon.

Jag gick hem och bölade och skrev en tråd här på buke och jag fick hur mycket bra tips och råd och stöttning som helst. Men jag fick inte bara sånt här, jag fick mycket konstruktiva tips och råd här. Jag fick också till mig att det inte bara är ens fel att två träter och att jag faktiskt skulle hålla hakan uppe, vara den VUXNA i konflikten och faktiskt visa mig vara den som ville lösa allt för allas bästa - det var det bästa råd jag någonsin kunnat få.

Jag kontaktade en advokat, som tog hand om alla praktiska detaljer med försäkringsbolaget, jag fick ett antal timmars juridisk hjälp och advokaten sa att det här fixar vi, det är lugnt! Och det gjorde hon! Hon tog kontakt med min ex-sambo, som också skaffade sig en advokat. All vår kommunikation gick genom dessa advokater, och vi gjorde ett umgänges-schema för barnen. Det innebar att barnen bodde hos mig i huvudsak, och nästan, nästan men ändå inte - lika mycket hos sin pappa. Jag pluggade på distans och var hemma mycket, han jobbade heltid och en hel del till, det var helt enkelt lämpligast att barnen bodde mer hos mig. Det innebar att han blev underhålls-skyldig och utan de pengarna hade jag ALDRIG rott runt det. Det schemat vi kom överens om, innebar att barnen bodde hos mig 17-18 nätter i månaden. Och det är fortfarande än idag det schema vi använder, yngsta dottern är 17 år idag...Det är ett flytande schema som rullar på som innebär att vi har barnen ganska jämt fördelat eftersom vi splittar på helgerna också. Vill du ha vårt schema som exempel så hör av dig via pm.

Mina barns farföräldrar vände mig ryggen också. Det var alltså han som hade träffat en annan kvinna men det var MITT fel för hade jag varit annorlunda hade inte han sökt upp annan kvinna. Svärföräldrar-logik sa min advokat, det var inte första gången hon hört den.

Mitt råd är; skaffa advokat, var den vuxna som löser konflikten och ha alltid, alltid, alltid barnens bästa högst upp på agendan. Även om det svider för dig. Det ger payoff vartefter. Och tala aldrig någonsin illa om barnens far (eller hans föräldrar) inför barnen.
Jag försöker. Pratar aldrig med barnen om pappa överhuvudtaget nästan om de inte frågar efter honom. Däremot kan jag känna att man som boendeförälder bara har skyldigheter och han bara rättigheter. Till exempel - han betalar inte (frivilligt) underhåll, han hör knappt av sig till barnen, bryr sig knappt, uppdaterar inte sina föräldrar det lilla han får reda på när han pratat med dem etc, ändå så BEGÄR han att jag ska sätta mig att köra 240 mil på hans krav (som det ju blir eftersom han inte kan lämna ett vettigt schema). Gör jag det inte menar han att det är JAG, inte HAN som håller barnen undan från honom... Och det hotar han med att vända emot mig i en vårdnadstvist. Själv hör han knappt av sig, en gång i veckan max, om ens det. Men JÄKLAR om jag yttrar mig om krav på telefontider (sanningen är ju att vi faktiskt har annat att göra merparten av veckodagarna, barnen ska gå på dagis och sedan har de olika former av aktiviteter, vi funderar dessutom på skaffa en familjehäst om ekonomin räcker till, jag kommer varken orka eller vilja tvinga två trötta barn att prata med honom när det passar han). Jag känner liksom att varför ska jag jaga för när han ändå bara gör allt för att föra mig i dålig dager? Känns inte som att det är mitt problem om han inte vill lämna schema eller så att se till att han har en bra kontakt med sina barn?
 
Du kan inte spela in samtalen då? Jag menar han är otrevlig och säger såna saker som att han vill supa och knulla och därför inte kan anpassa sig/ha barnen så lär han sitta trångt till vid en ev vårdnadstvist...

Tyvärr inte. Jag har bara en sliten telefon som man kan kolla facebook, ringa och skicka sms på...
 
Först och främst måste jag säga att ditt ex inte framstår som den trevligaste mannen på jorden. Starkt diplomatiskt uttryckt.
:grin:

Förutom bra tips från Honung ovan, måste jag också lägga till: var taktisk. IDAG vill du skrika och vråla vilken fullständig babian han är. Om ett år, när ni kanske står i rätten, vill du vara den som helt kallt och sakligt konstaterat: "ring upp igen när du är nykter så får du prata med barnen".

Tänk framåt. Tänk efter - före. När det hettar till - ta paus. Om så krävs, lägg på luren och dra ur jacket /stäng av mobilen. Skyll på täckningen. Men gör inget i affekt. Risken är att det kommer som en lusig i ditt eget ansikte. Det är lite som att kissa i byxorna. Varmt och skönt precis då, men sedan blir det bara djävligt tråkigt och trist.

Var den vuxna. Var kall. Som en isdrottning. Ert förhållande är slut, det enda ni ska utarbeta är något som funkar för barnen. Det är ALLT. Låt honom inte påverka dig. Låt det gå ett dygn mellan att han hör av sig och du svarar, du behöver det för att komma ner i den kyla du behöver för att stå 13 pinnhål över honom på vuxenstegen.

Din glädje i detta är att det inte är svårt att stå de 13 pinnhålen över, för han verkar inte ens ha hittat stegen...
Försöker med det. Men det slår ju säkert tillbaka på mig själv. Sa ju i söndags att jag vill ha allt skriftligt och att han får acceptera det. Han har inte hört av sig sedan dess. Då frågade jag också när han skulle ha barnen, onsdag, torsdag eller fredag. Det kunde han inte svara på.
Jag fick alltså inget svar - han vägrar att prata via mail - han har inte hört av idag och inte jag heller. Idag började jag ett nytt jobb utöver plugget. en tjänst på 40% där jag dock kan jobba upp till 100 på andra arbetsplatser i kommunen. Vilket resulterade i att de frågade om jag ville jobba resten av veckan när jag inte ör inbokad heller. Vad ska jag säga liksom? Såklart jag tackade ja, jag kan ju inte räkna med honom. Det är det jag menar med schema - har bett om ett hela sommaren som han inte lämnat. Hade det funnits ett schema att han skulle ta barnen från onsdag hade jag kunnat säga nej just den dagen, men att säga nej alla tre dagar för att han inte vill svara innan kan jag som ensamstående inte göra. Och jag måste ju som boendeförälder ha rätt till att veta mer än en vecka innan vilka dagar barnen ska vara hos pappa... Men nu vet jag att jag kommer få så jäkla mycket skit för det här så det finns inte. Svårt att hålla sig kall när han också gör det. Men han gör det för att jävlas med mig, för att kunna visa hela omvärlden att jag håller barnen ifrån honom trots att det är han som inte varken vill betala för sina barn eller uppenbarligen ha någon form av planering (det borde ju kännas skönt för honom att ha planering också kan man tycka)... Usch vad dåligt jag mår av det här.
 
Jag försöker. Pratar aldrig med barnen om pappa överhuvudtaget nästan om de inte frågar efter honom. Däremot kan jag känna att man som boendeförälder bara har skyldigheter och han bara rättigheter. Till exempel - han betalar inte (frivilligt) underhåll, han hör knappt av sig till barnen, bryr sig knappt, uppdaterar inte sina föräldrar det lilla han får reda på när han pratat med dem etc, ändå så BEGÄR han att jag ska sätta mig att köra 240 mil på hans krav (som det ju blir eftersom han inte kan lämna ett vettigt schema). Gör jag det inte menar han att det är JAG, inte HAN som håller barnen undan från honom... Och det hotar han med att vända emot mig i en vårdnadstvist. Själv hör han knappt av sig, en gång i veckan max, om ens det. Men JÄKLAR om jag yttrar mig om krav på telefontider (sanningen är ju att vi faktiskt har annat att göra merparten av veckodagarna, barnen ska gå på dagis och sedan har de olika former av aktiviteter, vi funderar dessutom på skaffa en familjehäst om ekonomin räcker till, jag kommer varken orka eller vilja tvinga två trötta barn att prata med honom när det passar han). Jag känner liksom att varför ska jag jaga för när han ändå bara gör allt för att föra mig i dålig dager? Känns inte som att det är mitt problem om han inte vill lämna schema eller så att se till att han har en bra kontakt med sina barn?

Men han kan väl stå där och KRÄVA av väggen bäst han vill? Lyssna inte på honom!

Hur var det, hade du kontakt med någon advokat? För din egen sinnesfrids skull, ta annars genast kontakt med en. Och jag menar genast. Ring imorgon! Ta reda på vad du absout måste gå med på, för jag tror ni båda är helt snett ute med att du måste tillmötesgå så. Sen erbjuder du exakt vad han har rätt till, och noll och intet mer. Börjar han gorma och kräva mer, kan han göra det för sig själv - du behöver inte höra dumheterna.
 
Försöker med det. Men det slår ju säkert tillbaka på mig själv. Sa ju i söndags att jag vill ha allt skriftligt och att han får acceptera det. Han har inte hört av sig sedan dess. Då frågade jag också när han skulle ha barnen, onsdag, torsdag eller fredag. Det kunde han inte svara på.
Jag fick alltså inget svar - han vägrar att prata via mail - han har inte hört av idag och inte jag heller. Idag började jag ett nytt jobb utöver plugget. en tjänst på 40% där jag dock kan jobba upp till 100 på andra arbetsplatser i kommunen. Vilket resulterade i att de frågade om jag ville jobba resten av veckan när jag inte ör inbokad heller. Vad ska jag säga liksom? Såklart jag tackade ja, jag kan ju inte räkna med honom. Det är det jag menar med schema - har bett om ett hela sommaren som han inte lämnat. Hade det funnits ett schema att han skulle ta barnen från onsdag hade jag kunnat säga nej just den dagen, men att säga nej alla tre dagar för att han inte vill svara innan kan jag som ensamstående inte göra. Och jag måste ju som boendeförälder ha rätt till att veta mer än en vecka innan vilka dagar barnen ska vara hos pappa... Men nu vet jag att jag kommer få så jäkla mycket skit för det här så det finns inte. Svårt att hålla sig kall när han också gör det. Men han gör det för att jävlas med mig, för att kunna visa hela omvärlden att jag håller barnen ifrån honom trots att det är han som inte varken vill betala för sina barn eller uppenbarligen ha någon form av planering (det borde ju kännas skönt för honom att ha planering också kan man tycka)... Usch vad dåligt jag mår av det här.
Usch, vilken hemsk människa :mad:
Fortsätt stå på dig! Han försöker vänta ut dig, så att du ska ringa och gå med på hans krav. Ring inte! Skicka något mail då och då och visa att du är öppen för hans umgänge med barnen. Då kan han inte vända det emot dig att du vägrat honom det!

Du är en kämpe! :bow:
 
Ja, jag ska ta kontakt med både familjerätt och advokat imorgon, har inte hunnit idag då jag gick första dagen på jobbet, integrationsprojekt så det var mycket första dagen. Hade tänkt ringa idag men hann inte tyvärr. Som sagt, jag är timvikarie upp till 100% resten av timmarna, kan ju inte tacka nej till jobb om jag blir erbjuden, då står jag till slut där utan jobb bara för att han tramsar, har dessutom inte råd heller att köra den här månaden. Tyvärr är det så enkelt. Hade nog kunnat låna pengar av särbon att köra barnen, men nej, det är inte hans sak (relativt nytt förhållande) att hjälpa till med... Så ja, jag planerar mitt liv utan honom. Dock som sagt, han kastar det i ansiktet på mig så fort han har möjlighet. Tror faktiskt han vägrar lämna schema bara för att han vill kontrollera mitt liv och göra mig osäker, ser ingen annan anledning till det. Han tror helt enkelt han ska kunna komma och gå lite som han vill och jag bara ska köpa det.
 
Ja, jag ska ta kontakt med både familjerätt och advokat imorgon, har inte hunnit idag då jag gick första dagen på jobbet, integrationsprojekt så det var mycket första dagen. Hade tänkt ringa idag men hann inte tyvärr. Som sagt, jag är timvikarie upp till 100% resten av timmarna, kan ju inte tacka nej till jobb om jag blir erbjuden, då står jag till slut där utan jobb bara för att han tramsar, har dessutom inte råd heller att köra den här månaden. Tyvärr är det så enkelt. Hade nog kunnat låna pengar av särbon att köra barnen, men nej, det är inte hans sak (relativt nytt förhållande) att hjälpa till med... Så ja, jag planerar mitt liv utan honom. Dock som sagt, han kastar det i ansiktet på mig så fort han har möjlighet. Tror faktiskt han vägrar lämna schema bara för att han vill kontrollera mitt liv och göra mig osäker, ser ingen annan anledning till det. Han tror helt enkelt han ska kunna komma och gå lite som han vill och jag bara ska köpa det.

Det är säkert precis därför han gör så, ja... Problemet är att du ger honom lön för den mödan iom att du ger efter och ger honom rättigheter han inte har över dig (eller mår dåligt om du inte gör det). Det är därför jag tror det är så viktigt att du kontaktar någon som kan gå igenom vilka rättigheter och skyldigheter du faktiskt har i sammanhanget, så du får stöd att sätta ner foten och bara stänga ute dumheterna!

Jag fattar absolut att det kan vara jättesvårt att hinna med, du har så himla mycket du måste göra. Men jag tror också att det skulle vara en stor lättnad för dig att få helt torrt på fötterna och kunna slappna av! Hela din vardag blir ljusare, misstänker jag. :)

Försök hitta tiden så snart du klarar av. :up:
 
Jag ska göra det. Imorgon kör jag eftermiddag så har lite tid på förmiddagen att ringa. Men ändå. Fattar verkligen inte varför han inte kan komma överrens om ett simpelt schema, hade väl varit en stor fördel för honom också. Kan jag tycka.
 
HAN vill inte samarbeta. HAN vill inte ha barnen hos sig, då hade han givetvis kommit med struktur som gör det möjligt.

Om han vill att det ska fungera, får han faktiskt sluta tramsa.
HAN har aldrig varit strukturerad överhuvudtaget. Ostrukturerad och väldigt sådär att han kastar sig in i saker utan att tänka (köpte bland annat en häst på auktion när han var full i höstas - tog några veckor innan vi kunde reda ut det för några 26000 hade vi inte att betala häst för).
 
Jag försöker. Pratar aldrig med barnen om pappa överhuvudtaget nästan om de inte frågar efter honom. Däremot kan jag känna att man som boendeförälder bara har skyldigheter och han bara rättigheter. Till exempel - han betalar inte (frivilligt) underhåll, han hör knappt av sig till barnen, bryr sig knappt, uppdaterar inte sina föräldrar det lilla han får reda på när han pratat med dem etc, ändå så BEGÄR han att jag ska sätta mig att köra 240 mil på hans krav (som det ju blir eftersom han inte kan lämna ett vettigt schema). Gör jag det inte menar han att det är JAG, inte HAN som håller barnen undan från honom... Och det hotar han med att vända emot mig i en vårdnadstvist. Själv hör han knappt av sig, en gång i veckan max, om ens det. Men JÄKLAR om jag yttrar mig om krav på telefontider (sanningen är ju att vi faktiskt har annat att göra merparten av veckodagarna, barnen ska gå på dagis och sedan har de olika former av aktiviteter, vi funderar dessutom på skaffa en familjehäst om ekonomin räcker till, jag kommer varken orka eller vilja tvinga två trötta barn att prata med honom när det passar han). Jag känner liksom att varför ska jag jaga för när han ändå bara gör allt för att föra mig i dålig dager? Känns inte som att det är mitt problem om han inte vill lämna schema eller så att se till att han har en bra kontakt med sina barn?
DU ska INTE behöva bekosta resorna till och från honom, han får betala när du kör.
För övrigt kan jag bara hålla med om att du ska sansa dig innan du svarar honom, och ett dygn låter som en bra idé, vet ju själv att det är svårt att komma på rätt sätt att svara om man gör det för fort...
 
Ja, man borde ju göra det... Men som sagt. Jag har levt med den här människan i åtta år. Jag vet hur han fungerar. Han gör så här mot mig, skriker, hotar, gapar i telefonen. Sedan vänder han allt emot mig. Säkert därför han inte vill ha det skriftligt också, för då vet han att det finns nerkluddrat, att han inte kommer undan vad som sagts och så... Hur som helst, jag räknar inte med att han tar barnen kommande helg (plus två dagar till var det "sagt", typ). Han måste ju inse att han inte kan komma en dag innan och säga att från och med imorgon ska jag ha barnen, det funkar ju inte. Som sagt, jag måste ju har någon framförhållning...
 
Försöker med det. Men det slår ju säkert tillbaka på mig själv. Sa ju i söndags att jag vill ha allt skriftligt och att han får acceptera det. Han har inte hört av sig sedan dess. Då frågade jag också när han skulle ha barnen, onsdag, torsdag eller fredag. Det kunde han inte svara på.
Jag fick alltså inget svar - han vägrar att prata via mail - han har inte hört av idag och inte jag heller. Idag började jag ett nytt jobb utöver plugget. en tjänst på 40% där jag dock kan jobba upp till 100 på andra arbetsplatser i kommunen. Vilket resulterade i att de frågade om jag ville jobba resten av veckan när jag inte ör inbokad heller. Vad ska jag säga liksom? Såklart jag tackade ja, jag kan ju inte räkna med honom. Det är det jag menar med schema - har bett om ett hela sommaren som han inte lämnat. Hade det funnits ett schema att han skulle ta barnen från onsdag hade jag kunnat säga nej just den dagen, men att säga nej alla tre dagar för att han inte vill svara innan kan jag som ensamstående inte göra. Och jag måste ju som boendeförälder ha rätt till att veta mer än en vecka innan vilka dagar barnen ska vara hos pappa... Men nu vet jag att jag kommer få så jäkla mycket skit för det här så det finns inte. Svårt att hålla sig kall när han också gör det. Men han gör det för att jävlas med mig, för att kunna visa hela omvärlden att jag håller barnen ifrån honom trots att det är han som inte varken vill betala för sina barn eller uppenbarligen ha någon form av planering (det borde ju kännas skönt för honom att ha planering också kan man tycka)... Usch vad dåligt jag mår av det här.

För det första - gör pappa synlig för barnen i er vardag. Be a scandalous actress. Inför barnen är du en av två föräldrar. Prata om pappa, baka kakor med barnen, baka en påse de tar med till pappa. När de ritar en teckning på mamma, säg till dem att rita en på pappa också, när de berättar nåt skojsigt som hänt på dagis, skratta och säg till dem att de måste berätta för pappa också. Sen, när du är ensam kan du tvätta munnen med såpa, sparka på träd och skrika allt kränkande, allt hat allt skit du kan om fanskapet. Jag gjorde en mental brasa av alla hans saker, nedskvätt med svartosande fet äcklig olja, diesel, bensin, plutonium, whatever, som jag eldade i min fantasi och det kändes SÅ GOTT att göra det. Sen kunde jag le till barnen och säga "lägg extra mycket choklad på pappas kaka, då blir han glad!" till barnen. Hade jag redan eldat fanskapet den dagen så kunde jag vräka ut min frustration över fanskapet...förlåt...farskapet genom att gå ner till bryggan och vräka ner de största stenar jag kunde hitta i vattnet.
Du kommer kunna inkassera såååå mycket av detta. Det kan kännas skitjobbigt, jag VET det. Men jag VET att detta förhållningssätt ger dig så mycket så du anar inte. Be the good one. Var steget före honom, var den vuxna, även om det känns ensamt.

Du måste kräva ett schema. Senast igår. Det ska rulla på, inga som helst ändringar är acceptabla. Det gäller dig också. Kan du inte ha barnen på dina dagar, så får du lösa det. Kan inte han, så får han lösa det. Ni ska helst inte konfronteras alls, ett umgänges-schema är din största praktiska prioritet nu. Ta kontakt med en advokat som fixar familjerätt. Det första denna gör är att reglera med ditt försäkringsbolag, nummer två är ett schema.
 
@Minlillatos: Först, jag så ledsen för att du har en sådan sugande situation. Har inte mer att säga mer än att jag håller med många som kommenterat.

För det andra, leta reda på @nyttnicks tråd(ar), hon hade inte helt lätt med sitt ex och jag tror du kan hämta mycket styrka och strategier där (@nyttnick :bow:). @hastflicka har väldigt många poänger också.
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
933
Senast: Crossline
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 726
Senast: lundsbo
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 010
Senast: mars
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 416
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp