Socker och svärmödrar..

Det här handlar ju inte om socker utan om att mor/farföräldrarna inte respekterar barnbarnets föräldrars önskan. Det finns säkert en hel massa andra saker du inte hade tyckt var okej om dina barns far/morföräldrar gjorde. Åka bil utan att barnet sitter fast t ex.
Fast det är ju en liiiten anings skillnad i att mata ett barn med några skedar paj och att riskera ett barns liv ;)

Både mina föräldrar och min mans mamma är vettiga människor som lyckats uppfostra sina barn på ett vettigt sätt. Jag litar på att de inte medvetet utsätter mina barn för livsfara. Jag litar helt enkelt på deras omdöme och lägger mig inte hur dom gör. Min magkänsla säger mig att dom fixar det även om det kanske görs på ett annat sätt än vad jag hade gjort.
 
Varför skulle man gilla läget? Bättre att säga ifrån och göra klart att man inte accepterar sådant. Jag och min sambo är liksom inte ensamma i världen om att respektera andras önskan och åsikter om deras barn.

Spelar väl ingen större roll vad föräldrarna säger, du/ni som ändå levt 20-40 år längre vet ju ändå best...
 
Klart du ska säga ifrån.

Funkar inte ett vänligt nej kan du ju ha en full föreläsning om varför småbarn inte behöver socker ala 20 minuter varje gång, då tröttnar de fort.

Jag tycker du har en jättebra inställning, socker beroende behöver inte starta vid 1års åldern och förhoppningsvis aldrig om barnet kan ha en sund relation till godsaker.
Man måste inte äta fika varje gång det bjuds tex.
Håller på dig @Sandros
 
Uttjatat ämne kanske men jag skulle behöva lite input. Har en son som just fyllt 1 år och min inställning är att han inte är i något som helst behov av kakor, saft m.m. så länge han inte visat något eget intresse för det. Dvs sitter vi och fikar och han gärna vill smaka så får han det, men inte mer än så.

Sen har vi mormor och farmor som har en lite annan syn på det, framför allt farmor. Visst min mamma matar gärna honom med vaniljvisp t ex men säger jag ifrån så lyssnar hon. Farmor däremot gör precis som hon vill.

Ett exempel var när hon 5 min innan jag skulle ge honom välling och lägga honom börjar mata honom med en jättesöt fruktpaj som hon sitter och äter. Jag biter ihop och tänker att "jaja, nån sked skadar ju inte, hon vill ju så gärna". Men en sked blir 2, 3, 4 skedar så jag försöker lite fint hinta att det räcker genom att säga till sonen någonting om "nu blir det kanske svårt att sova med allt socker". Men hon fortsätter. 5 skedar. Då säger jag att "nej, nu räcker det". Det går 5 sekunder och sen ger hon en sista sked och säger till sonen "mamma får säga vad hon vill men farmor gör som hon vill ändå." Och jag blir så arg och irriterad!

Jag förstår varför hon gör det (vara snäll, bli omtyckt osv) och jag har förstått att hon är av åsikten att far- och morföräldrar får göra lite som som vill, "det hör liksom till". Men det känns så jäkla tråkigt för det här gör att jag inte skulle vilja att hon var barnvakt, när jag vet att hon inte lyssnar eller bryr sig om vad vi säger. Framför allt för att jag är rädd att det skulle vara samma sak med andra viktigare saker som rör hans säkerhet. Eller är det jag som ska släppa på kontrollbehovet och låta henne göra precis vad hon vill med barnbarnet?
Nu bor jag lite långt från barnbarnet för att det ska vara aktuellt med barnvakt mer än enstaka tillfällen, men jag hoppas föräldrarna skulle vara tydliga med vad som är ok eller inte att göra. Sen är det ju upp till mig att rätta in mig i ledet eller låta bli att vara barnvakt.
 
Fast det är ju en liiiten anings skillnad i att mata ett barn med några skedar paj och att riskera ett barns liv ;)

Både mina föräldrar och min mans mamma är vettiga människor som lyckats uppfostra sina barn på ett vettigt sätt. Jag litar på att de inte medvetet utsätter mina barn för livsfara. Jag litar helt enkelt på deras omdöme och lägger mig inte hur dom gör. Min magkänsla säger mig att dom fixar det även om det kanske görs på ett annat sätt än vad jag hade gjort.
Vad bra att du har vettiga far/morföräldrar till dina barn. Alla har inte det men oavsett så ska förälderns åsikt respekteras. Det kvittar om du tycker si eller så, det är ändå förälderns åsikt som räknas.
Att åka med lösa barn i bilen är inget ovanligt alls när barnen är hos mor/farföräldrar, därför tog jag det exemplet.
 
Jag tycker inte att just mat är ngt som känns värt att bråka om. Några skedar paj kommer knappast skada barnet, annat om det hade varit något som faktiskt är farligt eller ngt som barnet är allergisk mot.
Däremot är det ju en tråkig attityd/tråkigt beteende från farmor att inte lyssna på hur ni vill ha saker. Förekommer det även i andra situationer eller är det just detta med mat/socker som är problemet?
 
Nej. Att någon är äldre innebär inte att man vet bättre än någon som är yngre.

WOW, äntligen någon som törs erkänna det.
Fast konflikten mellan svärföräldrar svärdotter/son kommer nog ändå pågå tills människan går under, precis som den pågått sedan människan lärde sig skriva ner sina tankar och långt dessförinnan.
 
Senast ändrad:
Vad bra att du har vettiga far/morföräldrar till dina barn. Alla har inte det men oavsett så ska förälderns åsikt respekteras. Det kvittar om du tycker si eller så, det är ändå förälderns åsikt som räknas.
Att åka med lösa barn i bilen är inget ovanligt alls när barnen är hos mor/farföräldrar, därför tog jag det exemplet.
Jag låter bara vettiga personer ta hand om mina barn och då litar jag också på att de löser saker och ting på ett sätt som funkar och inte skadar barnet. Däremot inte sagt att dom löser det på samma sätt som jag hade gjort. Men det kontrollbehovet har inte jag.

Jag har då aldrig stött på någon mor eller farförälder som låtit sina barnbarn åka bälteslösa i bilen så för mig är det rätt så ovanligt.
 
Har du inte upplevd det själv så grattis till val av partner (och svär föräldrar), undrar om din partner inte ett antal känt sig vägt och bedömd av dina föräldrar i val som berörd är båda...
Både jag o min partner har haft föräldrar som insåg att vi blivit vuxna o inte lagt sig i våra val o våra liv, eller våra barns liv för den delen.
 
Fast det är ju en liiiten anings skillnad i att mata ett barn med några skedar paj och att riskera ett barns liv ;)

Både mina föräldrar och min mans mamma är vettiga människor som lyckats uppfostra sina barn på ett vettigt sätt. Jag litar på att de inte medvetet utsätter mina barn för livsfara. Jag litar helt enkelt på deras omdöme och lägger mig inte hur dom gör. Min magkänsla säger mig att dom fixar det även om det kanske görs på ett annat sätt än vad jag hade gjort.

Du litar på deras omdöme ja, det betyder väl inte att alla andra kan lita på sina föräldrar och svärföräldrars omdöme? Kan komma på massor med saker som man kan ha olika åsikter om, saker som vissa tycker är ok och som andra tycker är för farligt för sina barn. T ex

Åka bil obältad (eller t om sitta i famnen fram och "köra" i bil med airbag)
Äta saker som är lätt att sätta i halsen (korvslantar, popcorn och vad vet jag..)
Lämna barnet oövervakat korta stunder i badet
Lämna barn oövervakat i hem som inte är barnsäkrat
Ligga ner och äta
osv osv.
 
WOW, äntligen någon som törs erkänna det.
Fast konflikten mellan svärföräldrar svärdotter/son kommer nog ändå pågå tills människan går under, precis som den pågått sedan människan lärde sig skriva ner sina tankar och långt dessförinnan.
Törs? Det är ju helt självklart.

Det behöver den inte alls göra. Det är upp till var och en att göra valet att respektera sina barn, barnens val av partner och deras val av vilket liv de vill leva.
 
Nu har jag inga biobarnbarn men två fantastiska bonusbarnbarn och vår (min och sambons) tanke har alltid varit att det är föräldrarnas åsikter och vilja som gäller sålänge barnen är små (senare gäller ju barnens vilja när de är tillräckligt stora). Vill de inte att barnet äter/gör det eller detta så respekterar vi det oavsett om vi kanske tycker annorlunda. Sålänge föräldrarnas åsikt om hur det ska vara inte skadar barnet så har vi liksom ingen anledning att lägga oss i. Varför tänker vi så? Jo, för vi vill vara endel av deras liv. Vi vill att de ska kunna lita på oss, att vi inte gör tvärtemot deras vilja när vi är själva med barnen. De ska veta att vi respekterar deras åsikter.

Relationen barn-mor/farföräldrar är ofta ganska märklig. Antingen finns det ingen alls, de utnyttjas som barnvakt eller så har mor/farföräldrarna märkliga åsikter om att de nu kan bete sig hur märkligt som helst vilket de aldrig hade gjort eller velat att någon annan skulle gjort när deras barn var små. Det verkar också som att vissa anser att de har bestämmanderätt över sina barnbarn vilket de såklart inte har. Den hade de när deras barn var små över dem men inte nu över sina barnbarn. Vissa går helt upp i tanken att de ska skämma bort sina barnbarn utan en tanke på något annat än att bli omtyckta av barnet. Att deras relation till barnet är avhängigt relationen till barnets föräldrar verkar gå dem förbi.

Jag hade sagt att jag vill hemskt gärna bestämma över vad mitt barn ska äta/göra tills hen är tillräckligt stor för att avgöra det själv. Att jag vill att min åsikt respekteras och att jag kan lita på det även när jag inte är med. Jag hade ställt det som villkor helt enkelt. Mina barns ena mor/farförälder hotade med att hen skulle klippa mitt ena barn (mot barnets vilja) och jag var väldigt tydlig med att säger du så så kommer barnen inte få vara hos dig för det kan jag inte utsätta mina barn för. Hen insåg att hen inte hade någon bestämmanderätt i det och efter det har vi haft en bra relation.

Alltså du :love::love: varför är du inte mor/farförälder åt mina barn?

Ts: jag hade blivit tokig. Inställningen att hon gör som hon vill ändå är ju vidrig. Det är nog något du behöver ta upp med henne. Jag har själv upplevt lite grejer som gjort mig skitirriterad på både egna och makens släktingar som i sin tur inneburit att jag inte vill ha något med dem att göra. Flera mindre saker som blivit stora. Ta tag i det innan du har ett stort problem.

Här har vi gjort (oskrivna) dealen att när vi föräldrar är med är det våra regler som gäller, så länge det inte rör typ leka med farmors porslinsfigurer eller sitta på den svindyra mattan som kostar skjortan att lämna in på tvätt när barnen precis blivit blöjfria. Ja, du förstår. När någon är barnvakt är vi helt ok med att de bjuder på massa "skräp". Det händer ytterst sällan och det blir som ett minikalas kan man säga. Kan man tänka sig att släppa lite på reglerna och ge dem friheter ibland tror jag att det kan vara smart. De får känna att de har friheter och du kan säga att "sånt får ni hållas med när ni är barnvakter, nu är det mina regler som gäller" eller nåt.

Däremot säkerhet tummas aldrig på och om någon säger något olämpligt till barnen t.ex riskerar de att förlora allt förtroende, beroende vad det rör så att säga. Vi har haft behov av barnvakt 2 gånger under 4 år, plus typ 3-4 timmar en gång. Det är deras förlust mer än vår då släkten lånar barnen när vi inte behöver hjälp så att säga :p
 
Du litar på deras omdöme ja, det betyder väl inte att alla andra kan lita på sina föräldrar och svärföräldrars omdöme? Kan komma på massor med saker som man kan ha olika åsikter om, saker som vissa tycker är ok och som andra tycker är för farligt för sina barn. T ex

Åka bil obältad (eller t om sitta i famnen fram och "köra" i bil med airbag)
Äta saker som är lätt att sätta i halsen (korvslantar, popcorn och vad vet jag..)
Lämna barnet oövervakat korta stunder i badet
Lämna barn oövervakat i hem som inte är barnsäkrat
Ligga ner och äta
osv osv.
Det här är så typiskt Buke. Börjar med några skedar paj och slutar med att åka obältat och lämnas oövervakade i badkaret :rofl:

I min värld så är en vettig människa någon som inte låter barn åka obältade i bilen eller lämnar dom oövervakade i badkaret (små barn, stora barn klarar sig). Är dom inte vettiga så får dom inte passa mina barn.

När mina barn sover över hos mor eller farföräldrar så är mitt enda direktiv "Ring om det är något". Om dom sedan tex inte badar barnen eller att barnen äter glass till kvällsmat, ja det struntar jag faktisk i.

Om du inte litar på att din svärmor fixar det så är det ju bara att hon inte får passa ditt barn, svårare än så är det faktiskt inte.
 
Jag tycker inte att just mat är ngt som känns värt att bråka om. Några skedar paj kommer knappast skada barnet, annat om det hade varit något som faktiskt är farligt eller ngt som barnet är allergisk mot.
Däremot är det ju en tråkig attityd/tråkigt beteende från farmor att inte lyssna på hur ni vill ha saker. Förekommer det även i andra situationer eller är det just detta med mat/socker som är problemet?

Vi träffas inte så ofta men firade jul tillsammans. Framför allt när han var mindre så ville vi att nya kläder skulle tvättas innan han använde dom. Eftersom jag visste att han skulle få en tomteluva på julafton som skulle användas samma dag (så det skulle vara svårt att hinna tvätta den själv) så sa jag till i förväg att ev kläder och sånt han får i julklapp som ska användas på jul vore bra om dom tvättades i förväg så han kan ha dom på en gång. Men ändå kom hon med en helt ny otvättad tomteluva. Det låter trivialt jag vet, men det är mer det att hon inte lyssnar/bryr sig än tomteluvan i sig som får mig att må dåligt.
 
Det här är så typiskt Buke. Börjar med några skedar paj och slutar med att åka obältat och lämnas oövervakade i badkaret :rofl:

I min värld så är en vettig människa någon som inte låter barn åka obältade i bilen eller lämnar dom oövervakade i badkaret (små barn, stora barn klarar sig). Är dom inte vettiga så får dom inte passa mina barn.

Var glad istället att du har människor omkring dig med ungefär samma säkerhetstänk som dig själv. Det skiljer något enooormt mellan människor vad man anser är för farligt eller inte, utan att någon för den sakens skull ser sig själv som "ovettig". Hade en bekant som funderade på att spänna fast ett babyskydd i rockaden så hon kunde ta med sin bebis när hon körde hästen. Det tyckte hon var en rimlig idé...

Och är det så att någon uttryckligen skiter i föräldrarnas regler runt socker till en bebis så tror jag det är lätt hänt att man också skiter i andra regler som man anser onödiga, särskilt när föräldrarna inte är där och ser, det är väl mer det som är poängen med tråden.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 285
Senast: Whoever
·
Skola & Jobb Hur skulle ni bemöta en person, ni inte känner, på ett nytt jobb som från dag 1 börjar säga saker ironiskt till er? Började nytt jobb i...
2
Svar
39
· Visningar
3 367
Senast: Bulldoozer
·
Övr. Barn Pojken fyllde 5 år idag och vi hade släktingar över på kalas. Vi satt ute på altanen och skulle precis börja äta när hans faster får ett...
Svar
6
· Visningar
1 400
Senast: Pengy
·
Övr. Barn Mitt i en utredning med sonen. Skolan fungerar inte alls. Han är där och han ”sköter” sig, men det blir ingenting gjort. Läste just...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 550
Senast: Araminta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kemisk kastration?
  • Uppdateringstråd 29
  • Katter och spädbarn

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp