Spinoff på Jobba hemifrån

[mandalaki]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

 

[Trissa]

Idag och framöver kommer arbetslivet att se helt annorlunda ut än vad vi är vana vid, tror jag. Det kommer nya yrken och framförallt nya anställningsformer. Att jobba 30 år på samma arbetsplats kommer snarare att verka suspekt. Och i det så tror jag att jobba någonannanstansifrån, inte nödvändigtvis hemma, kommer att bli vanligt.
Edit: Så jag tror inte att det har med curling alls att göra, utan det är en följd av den utveckling som arbetslivet genomgår och som eskalerat i och med internets genomslag.

 

[mandalaki]

Idag och framöver kommer arbetslivet att se helt annorlunda ut än vad vi är vana vid, tror jag. Det kommer nya yrken och framförallt nya anställningsformer. Att jobba 30 år på samma arbetsplats kommer snarare att verka suspekt. Och i det så tror jag att jobba någonannanstansifrån, inte nödvändigtvis hemma, kommer att bli vanligt.

Ja, så ser det ju delvis redan ut. Nya anställningsformer är ju redan här, projektanställningar blir vanligare inom många branscher, bemanningsföretagen verkar också bli vanligare. Men jag är inte säker på att just att jobba hemifrån behöver ingå i den trenden - snarare att företag bemannar enheter i andra länder, typ sitta i Thailand och svara i telefon för 1177, eller detta: https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2015/05/21/tt-flyttar-redaktion-till-australien/

 

[monster1]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Jag tänker att det hänger ihop med att få hela landet att leva med. Små orter har möjlighet att överleva trots dåliga kommunikationer och långt till centraliserade funktioner. Sen kanske det är en motreaktion mot det pendlingssamhälle som vi byggt upp. Vi vill inte alltid bo där arbetet är men vi vill inte heller pendla.

 

[kryddelydd]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Jag tycker, generellt, att det verkar som om många vill ställa stora krav på arbetsgivaren.
Det jobb man "ska acceptera" ska

finnas på hemorten så man inte behöver flytta
inte vara tråkigt (vad det nu är)
vara bra betalt från start
inte vara tungt
inte vara psykiskt belastande
ha väldigt flexibla arbetstider

undrar om jag glömt något?

Jag pratade lite med min pappa om detta igår, apropå att han "sagt upp sig" från sitt jobb.
Detta innebar rent praktiskt att han ringde sin arbetsgivare och underrättade om att han inte kommer att åta sig mer jobb.
I hans fall väldigt rimligt, eftersom han fyller 70 i vår och har jobbat "på golvet" inom metallindustrin (de senaste åren på något slags timtid, dock på schema senast i höstas).

På den ort där mina föräldrar bor är arbetslösheten 12-14%, och för unga ca 20%.
Ändå får inte den arbetsgivaren tag på arbetskraft.
Det krävs ingen specifik utbildning för att få jobb där utan företaget lär upp.

Så å ena sidan en ordentlig arbetslöshet,
å andra sidan brist på arbetskraft även inom yrken som inte kräver specialkompetens.

Man kan fråga sig varför, men de potentiella arbetstagarnas förväntningar är troligen en rejäl bit av svaret.

 

[Sleepy]

jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Vad innebär "medverkan i arbetslivet" menar du?

 

[Trissa]

Man kan ju också se det som att även arbetsmarknaden utvecklas och äntligen förstår att ta tillvara de som tidigare inte funnit sin plats i det där fyrkantiga "alla ska vara på kontoret mellan 8-17".

 

[Fruentimber]

Jag finner faktiskt ditt inlägg lite häpnadsväckande. Mindre vuxen för att man inte vill sitta på kontor 8-17? Curlad för att man inte uppskattar kontorslandskap? Näe, mer nyanser och lite djupare analys, tack.

 

[Fruentimber]

Sen undrar jag vilka "krav" och "motstånd" som försvinner för att man jobbar hemifrån. Man har väl fortfarande arbetsuppgifter att sköta? Varför skulle det vara annorlunda för att man sitter hemma?

 

[Unafraid]

Fördelar med att jobba hemifrån är större möjligheter att bo där du vill. Många kontors-jobb går kanske lika bra att sköta hemifrån?

Jag skulle gärna ta ett jobb där jag får göra vissa kontorsgrejer hemifrån någon dag i månaden. Då kan man rida när det passar och slipper slösa tid och bensin på att ta sig till arbetet.

Men jag har inte nog med struktur för att ta 100% ansvar om jag är hemma tror jag. Pluggar hemifrån vissa dagar och ibland gör jag det bra, andra dagar sämre. Inte okej på ett 'riktigt' arbete. Men klarar man av att sköta det, varför inte?

Jag skulle nog bli knäpp av att inte träffa folk.

 

[Ninnurur]

Jag sitter på kontor men träffar inte många personer dagligen. Skulle kunna sköta 90% av jobbet hemifrån, vilket är bra för att man kan rycka in vid personalbrist tex. Det kan vara många dagar då jag inte träffar någon på jobbet utan all kontakt sker via telefon, då känns det lite löjligt att sitta och köra en mil enkel väg för att göra något jag hade kunnat göra i soffan hemma...

 

[TygerTyger]

Jag ska erkänna att jag har haft liknande tankar. Sen brukar jag komma ihåg att min egen utgångspunkt en gång i tiden var att jag ville "jobba på kontor", och så började jag försöka leta och välja inom de ramarna. Det verkar för mig som ett symptom på att man inte har så många personer i sin närhet som man vill inspireras av när det gäller yrkesval. Kombinerar man det med lite bekvämlighet eller svårigheter att få flexibel barnomsorg/djurvakt etc. så är det inte så konstigt, tycker jag.

På mitt jobb (på kontor ) kan man utan problem jobba hemifrån 1-2 dagar i veckan och det är jättebra för att kunna släppa in hantverkare eller slippa pendlingstiden.

 

[Snubbelfot]

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv.
<...>
Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats?
<...>
Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Jag förstår kanske inte. Jag uppfattar ditt inlägg som att du ser det som ett naturligt självändamål att befinna sig på en arbetsplats, i den traditionella betydelsen av en fysisk lokal där arbetstagare är samlade. Min uppfattning av att medverka till arbetslivet bygger snarare på *vad* man uträttar, inte på att nödvändigtvis befinna sig på en bestämd geografisk plats när det uträttas. Eller missförstod jag?

 

[escodobe]

Jag tänker att det hänger ihop med att få hela landet att leva med. Små orter har möjlighet att överleva trots dåliga kommunikationer och långt till centraliserade funktioner. Sen kanske det är en motreaktion mot det pendlingssamhälle som vi byggt upp. Vi vill inte alltid bo där arbetet är men vi vill inte heller pendla.

Ja Jag har samma tanke. Jag vill inte själv ha ett sådant jobb, men det är väl lysande om man kan jobba och bo i tjottahejti än att alla ska jobba inne i städer.

 

[escodobe]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Jag Tror att orsaken att det syns mer är att möjligheterna har underlättas av teknikutvecklingen.

 

[Sezziyanen]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Intressant frågeställning.

För mig består ingen del av vuxenlivet att nödvändigtvis befinna sig på ett kontor ~9 timmar om dagen. Jag förstår att det har varit normen förut (men inte normen ännu längre bak i tiden förstås).

Att ha möjligheten att arbeta hemifrån (eller rättare sagt: arbeta på distans, det måste ju inte vara i hemmet) är definitivt vanligare inom vissa yrken än andra, därför är det inte så konstigt tycker jag att folk frågar om vilka yrken de som gör det har. Anläggningsarbetare och andra "grovarbetare" kan inte göra sitt arbete på distans, men idag kan egentligen en stor andel av kontorsarbetare det, just på grund av vad arbetsuppgifterna består av.

Vilka utgångspunkter är giltiga att ha för sina val av yrke och arbetssätt? Det är vad frågan du ställer kokar ner lite till för mig.

Nutiden ser definitivt ut mycket annorlunda än tex mina egna föräldrars generation. De kunde inte välja och vraka mellan olika jobb och arbetssätt som jag kan, inte ens i närheten. Att ens tänka på att jobbet skulle vara roligt, än mindre om de kunde jobba på distans ens deltid, fanns inte på kartan för dem. Men jag drar inte slutsatsen att det har att göra med curling alls, det är hur samhället ser ut idag, utbud och efterfrågan. Om alla arbeten krävde att vi var på kontoret hela dagarna så skulle vi vara tvungna att vara det.

Sen kan jag väl erbjuda en till förklaring till varför det blir än mer möjligt att jobba tex deltid på distans med många kontorsyrken idag: pengar. Varje kontorsarbetsplats kostar betydliga summor varje månad, och detta gör att företagen hemskt gärna skapar "flex-platser" dvs säg, 100 flexibla platser som är till för 150 heltidsanställda, sålänge folk inte protesterar mot att jobba hemifrån då och då. Möten kan idag ske via internet, och där sparar man även in resepengar. Om detta dessutom gör anställda mer nöjda som får ihop sitt privatliv på ett bättre sätt så blir löneförhandlingar något enklare, och det blir ett argument för att stanna kvar istället för att jobb-hoppa lika mycket.

Man kan inte jämföra alltför mycket med föregående generationer. När jag började jobba efter examen var den genomsnittliga tiden nyexade ingenjörer stannade kvar på första jobbet ca 1,5 år, innan de byter jobb för 10%+ i lön. Det kan alla vittna om, idag höjer man sin lön genom att byta jobb, inte genom att stanna kvar och jobba "bra" eller vara duktig på årsförhandlingen. Så var det verkligen inte på samma sätt förut, 1-2 generationer tillbaka.

En "arbetsplats" är inte nödvändigtvis ett fysiskt skrivbord och pärmar längre, det har vi kommit ifrån med datorer och servrar. Än mer vanligt är att alla inte har sina egna platser på kontoret heller (flexplatser). Fikatiderna är inte lika heliga. Personligen ser jag det "vuxna" i arbetslivet vara att man utför sina arbetsuppgifter på ett bra och seriöst sätt, inte att man sitter på kontoret och tjötar med bengt i hallen och marianne på kafferasten.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag finner faktiskt ditt inlägg lite häpnadsväckande. Mindre vuxen för att man inte vill sitta på kontor 8-17? Curlad för att man inte uppskattar kontorslandskap? Näe, mer nyanser och lite djupare analys, tack.

Håller med dig helt. Jag tycker att arbetsmarknaden behöver utvecklas från den här mallen som använts sen Hedenhös, där allt ska göras på ett och samma sätt som för så har det alltid gjorts. Klart att vissa riktlinjer måste hållas beroende på vad för arbete det handlar om, men varför inte tillåta mer flexibilitet där det är möjligt? Om det finns mer möjlighet till anpassning så kommer fler människor att kunna ta sig ut i arbetslivet, och det måste väl räknas som något positivt.

Jag tror att mer svängrum för individuella skillnader inte är curling, det är ett nödvändigt steg framåt. Men så är jag också en person som aldrig har passat in i ordinära arbetsmiljöer, men fungerar väl om jag får jobba mer på mina egna villkor, så jag är väl jävig. Hade arbetsmarknaden inte varit så oflexibel som den är så kanske jag skulle kunnat jobba som vem som helst.

 

[Sezziyanen]

Jag tycker, generellt, att det verkar som om många vill ställa stora krav på arbetsgivaren.
Det jobb man "ska acceptera" ska

finnas på hemorten så man inte behöver flytta
inte vara tråkigt (vad det nu är)
vara bra betalt från start
inte vara tungt
inte vara psykiskt belastande
ha väldigt flexibla arbetstider

undrar om jag glömt något?

Jag pratade lite med min pappa om detta igår, apropå att han "sagt upp sig" från sitt jobb.
Detta innebar rent praktiskt att han ringde sin arbetsgivare och underrättade om att han inte kommer att åta sig mer jobb.
I hans fall väldigt rimligt, eftersom han fyller 70 i vår och har jobbat "på golvet" inom metallindustrin (de senaste åren på något slags timtid, dock på schema senast i höstas).

På den ort där mina föräldrar bor är arbetslösheten 12-14%, och för unga ca 20%.
Ändå får inte den arbetsgivaren tag på arbetskraft.
Det krävs ingen specifik utbildning för att få jobb där utan företaget lär upp.

Så å ena sidan en ordentlig arbetslöshet,
å andra sidan brist på arbetskraft även inom yrken som inte kräver specialkompetens.

Man kan fråga sig varför, men de potentiella arbetstagarnas förväntningar är troligen en rejäl bit av svaret.

I all enkelhet är det så att vi potentiella arbetstagare idag förväntar oss allt detta pga att vi kan. Det finns möjligheter och arbetsplatser där det är möjligt. Fanns det inte kunde vi heller inte förvänta oss det.

 

[Snurrfian]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Jag skulle säga att du är lite gammaldags i ditt tänkande Arbetslivet ser annorlunda ut idag och om man ändå "bara" sitter vid en dator och har konferenser via datorn, varför ska man åka och sätta sig på ett kontor om man jobbar lika bra hemifrån? Sen trivs inte alla med att jobba hemifrån, en kompis jobbar som reservdels säljare med Sverige, Finland, Danmark och delar av Tyskland som sitt arbetsområde, hen reser en hel del men jobbar även mycket vid datorn och telefonen. Hen tänkte från början jobba hemifrån eftersom hen valde jobbet för att hen var less på att dela kontor. Men hen insåg att hen inte trivdes med det utan hyr numera ett kontor i ett kontorshotell. Det passar perfekt, hejjar på någon vid kaffemaskinen men ingen som stör hen inne på kontoret.
Själv är jag van att jobba hemifrån, jag har haft kontoret hemma i 20 år nu och saknar visserligen någon att prata med på rasten men löste det med att hänga på buke. Numera pluggar jag och konstaterar att det är lätt att överföra samma disciplin på pluggandet och jag pluggar effektivt hemma.

Sen finns det självklart jobb som kräver att man är på plats, åtminstone under vissa perioder. Jag har tänkt att bli lärare, självklart behöver jag vara på plats på skolan för att undervisa och träffa elever men jag tror att jag även kommer att jobba en hel del hemifrån när det passar. Som läkare är det bra om man är på jobbet och träffar sina patienter, men det kanske finns pappersjobb som kanske skulle göras mer effektivt hemifrån?

 

[mandalaki]

Jag tänker att det hänger ihop med att få hela landet att leva med. Små orter har möjlighet att överleva trots dåliga kommunikationer och långt till centraliserade funktioner. Sen kanske det är en motreaktion mot det pendlingssamhälle som vi byggt upp. Vi vill inte alltid bo där arbetet är men vi vill inte heller pendla.

Om det bidrar till att få hela landet att leva så är jag med.