Språkbruk

[TeamLundVer]

Nu vet jag inte om jag förstår dig rätt. Menar du att pedagogen skulle ha sagt något annat mot vad hon sa till barnet? OM det är så ställer jag mig frågan om pedagogen ens får det? Eller om det anses vara kränkande mot barnet. Jag menar med tanke på hur tonen i skolan är..att lärare inte får säga ifrån till barn för att man då kränker dem. Om huruvida man vill ha sitt barn i en sådan miljö..well...spontant så tror jag man i så fall ska behålla sitt barn inom hemmets 4 väggar resten av livet. Så som samhället ser ut så kommer den här typen av miljö alltid att finnas omkring oss.

Hade det varit mig som ett barn kallade på det viset så hade jag tagit tag i barnet, satt mig på huk så att vi är i samma höjd och lugnt berättat att så säger vi inte här/ till mig (eller vad man nu väljer), att sådana ord gör ont att höra och att jag blir ledsen. Osv

Det är väl klart att förskoleläraren hade kunnat göra någonting??

 

[Melisen]

Jag tänker vidare att den där första markeringen mot barnet som pedagogen borde ha gjort egentligen mer är för övriga som ser och hör vad som händer. Barnet som är i affekt är förmodligen inte så mottaglig så det barnet behöver ju pedagogen följa upp med när hen lugnat sig. Och precis som andra påtalat även ta en kontakt med vårdnadshavare.

 

[Pontevecchio]

Självklart kan/ska/bör pedagogen säga nåt men jag har också hört om flertal fall där föräldrar inte accepterar att deras barn sägs ifrån till. Inga hårda grejer utan vanlig disciplin men det har renderat i anmälningar och utredningar. Många pedagoger är nog försiktiga eller vet helt enkelt inte hur man gör.

 

[Badger]

Jag fick en smärre chock när jag hämtade barnet på förskolan i dag. Det var vid 16-tiden och förutom mitt barn var det fem eller sex andra där. Två personal. När vi stod i hallen och klädde på oss det sista uppstod någon konflikt i rummet innanför och minst ett av barnen blev väldigt arg. Jag tänkte att "jaja, det är sent och de är säkert trötta, och då kan det bli bråkigt. Det reder de ut". Barnet gapade och skrek och jag hörde förskoleläraren säga att han inte skulle skrika. Då skrek han jättehögt, rakt ut, bara för att - som jag tolkade det. Läraren upprepade att han inte skulle skrika och att han fick gå därifrån i så fall. Då tyckte jag att barnet sa bl.a. "jävla" men tänkte att jag måste ha hört fel. Läraren sa till igen att han fick gå därifrån. Då stormar han iväg och skriker "jävla kärringjävel"! Och läraren svarar "jaha, då får du väl kalla mig det då. Puss och kram på dig också".

Jag trodde inte mina öron och tittade in från hallen och frågade om han verkligen sagt det jag trodde att han hade sagt. "Ja, det är en del av jobbet!" svarade läraren lite glättigt då, typ med ett ryck på axlarna. Jag frågade hur gammalt barnet var och ifrågasatte att en fyraåring beter sig på det sättet. Jag har för mig att hennes svar var ungefär "det ger med sig".

Men det gör det väl för sjutton inte! Han kommer ju säkerligen att bli en av de elva-, tolv-, trettonåringar som jag tampas med varje dag i skolan, som vräker ur sig svordomar, könsord och kränkningar till både lärare och andra elever.

Jag vet inte riktigt vad min diskussionsfråga är - jag var väl mest tvungen att skriva av mig. Någon som varit med om något liknande med så små barn?

Jag tycker det är jättekonstigt att personalen inte reagerar och säger att man inte får säga så elaka saker till varandra. Även om personalen tycker det är helt ok att bli kallad kärringjävel så kanske inte de andra barnen vill bli kallade ngt motsvarande om några år.

Det skulle kännas oroande om personalen accepterade sådana uttryck utan att säga till eftersom det kanske drabbar mitt barn förr eller senare. Antingen att hen använder dem eller att hen drabbas av dem.

 

[Badger]

Nu vet jag inte om jag förstår dig rätt. Menar du att pedagogen skulle ha sagt något annat mot vad hon sa till barnet? OM det är så ställer jag mig frågan om pedagogen ens får det? Eller om det anses vara kränkande mot barnet. Jag menar med tanke på hur tonen i skolan är..att lärare inte får säga ifrån till barn för att man då kränker dem. Om huruvida man vill ha sitt barn i en sådan miljö..well...spontant så tror jag man i så fall ska behålla sitt barn inom hemmets 4 väggar resten av livet. Så som samhället ser ut så kommer den här typen av miljö alltid att finnas omkring oss.

Men det måste väl vara självklart att en pedagog måste få säga att så säger vi verkligen inte här! Allt annat är att göra alla en otjänst, inklusive barnet.

Speciellt om barnet kommer från svåra förhållanden behöver det väl den hjälpen som pedagogerna kan ge om uppförande.

 

[Badger]

Det kanske går att lyfta frågan på en mer allmän nivå utan att någon blir utpekad. Pedagogen verkar ju onekligen behöva stöd och handledning i sin yrkesroll, att prata med hen kommer kanske inte ge ändrat beteende alls. Är ledningen bra så klarar dom att hantera såna här frågeställningar från föräldrar.

Kan det vara någon teknik för äldre tonåringar? Tex om man blir kallad kärringjävel av en 17 årig stor kille så kan man inte säga till (det är försent) utan -Puss och kram på dig med, är då en bra avväpning och markering mot övriga 17 åringar? Antar att man kan bli utbildad för fritidsgård men hamna på förskola. (Tekniken känns väldigt välbekant, jag riktigt såg framför mig den stora 17 åringen i läderjacka som stormade ut ur rummet och alla andades ut, han slog inte sönder något. Som om det var ett vanligt försvar i tonåren mot jämnåriga eller dyl, den maktlösa tekniken.)

 

[Mabuse]

Självklart kan/ska/bör pedagogen säga nåt men jag har också hört om flertal fall där föräldrar inte accepterar att deras barn sägs ifrån till. Inga hårda grejer utan vanlig disciplin men det har renderat i anmälningar och utredningar. Många pedagoger är nog försiktiga eller vet helt enkelt inte hur man gör.

Jag tänker att om man inte vet hur man gör för att sätta en social norm (t ex: det är inte ok att kalla någon för kärring) så kan man inte riktigt sköta sitt jobb. En del av jobbet är ju att lära barnen sociala spelregler.

 

[Pontevecchio]

absolut, jag har bara inte fått intrycket av att den typen av disciplin är det som lärs ut.

 

[Melisen]

Kan det vara någon teknik för äldre tonåringar? Tex om man blir kallad kärringjävel av en 17 årig stor kille så kan man inte säga till (det är försent) utan -Puss och kram på dig med, är då en bra avväpning och markering mot övriga 17 åringar? Antar att man kan bli utbildad för fritidsgård men hamna på förskola. (Tekniken känns väldigt välbekant, jag riktigt såg framför mig den stora 17 åringen i läderjacka som stormade ut ur rummet och alla andades ut, han slog inte sönder något. Som om det var ett vanligt försvar i tonåren mot jämnåriga eller dyl, den maktlösa tekniken.)

Jag hoppas inte att det är något som lärs ut. Jag tycker att det är på ett sätt en kränkning att säga som pedagogen gjorde oavsett ålder på mottagaren. När pedagogen säger som hon gör godkänner hen (validerar) beteendet vilket aldrig ska göras för oönskade beteenden samtidigt som pedagogen inte tar känslan hos barnet på allvar. Barnet är ju uppenbart väldigt arg och det behöver ju barnet få stöd i att hantera och få hjälp att hitta strategier att uttrycka på ett åldersadekvat sätt. Jag tycker att samma förhållningssätt i grunden gäller för alla åldrar på människor även fast man såklart får anpassa kraven efter mognad och utvecklingsnivå.

 

[mandalaki]

absolut, jag har bara inte fått intrycket av att den typen av disciplin är det som lärs ut.

Om du ser det som disciplin så är jag nästan glad att det inte lärs ut. Att odramatiskt ta ett snack med en fyraåring om att så säger man inte, då blir folk ledsna - trodde jag ingick i personalens jobb.

 

[Tora]

För ett tag sedan var det problem med ett fult språkbruk på barnens förskola och skola. Det var mest ord på engelska. Grova ord som fucking bitch och liknande.
Både förskolan och skolan tog tag i detta och man pratade mycket om respekt och hur man skall vara mot varandra.
Efter ett tag ebbade det hela ut och nu är det inget problem längre.

Har ingen aning om vem som började med det eller var det kommit från början däremot så är det skrämmande hur extremt fort även fyraåringen här hemma snappade upp det fula språkbruket.

Här hemma gjorde vi ingen större affär av det utan sa bara att det är fult att säga så och att det är inget som vi skall hålla på med.

Tror att det är lätt om barnet har äldre syskon att olämpliga ord snappas upp därifrån. Såg ju själv hur fort det spreds hemma.

Kommer så väl ihåg när vi var ute alla och killarna kom i lite bråk med varandra över en boll. De blickar jag fick från de andra föräldrarna när fyraåringen ropade högt och tydligt "Fucking bitch" till sin bror var inte nådiga. Snacka om att man ville sjunka ner i marken och bara försvinna. Inte blev det heller bättre när åttaåring svarade "Käften på dig"

Att jag inte dog. Vi pratar absolut inte så hemma men vissa saker plockar dom upp så otroligt snabbt.

Men nu har det som sagt nästan helt försvunnit men det krävdes en hel del arbete både hemma och i skolan/förskolan. Nu används bara "Oh my god" men det är då ett uttryck av glädje och extas och något jag känner jag kan leva med

 

[Badger]

Jag hoppas inte att det är något som lärs ut. Jag tycker att det är på ett sätt en kränkning att säga som pedagogen gjorde oavsett ålder på mottagaren. När pedagogen säger som hon gör godkänner hen (validerar) beteendet vilket aldrig ska göras för oönskade beteenden samtidigt som pedagogen inte tar känslan hos barnet på allvar. Barnet är ju uppenbart väldigt arg och det behöver ju barnet få stöd i att hantera och få hjälp att hitta strategier att uttrycka på ett åldersadekvat sätt. Jag tycker att samma förhållningssätt i grunden gäller för alla åldrar på människor även fast man såklart får anpassa kraven efter mognad och utvecklingsnivå.

Nej jag har ju ingen aning, jag bara kände igen det så väl, någonstans ifrån. Kanske ngt en blyg 17 årig tjej säger när en 17/18 årig kille vrålat hora och rusat ut (på sent 80-tal när jag var tonåring). Dvs den maktlösa vägen att försöka bevara ansiktet.

Det är därför det känns som en så konstig situation med en fyraåring och en 30 årig fritidspedagog. Det är inte en maktlös och hjälplös person som försöker bevara ansiktet utan någon som ska klara av att reda ut situationen.

 

[Luff]

Jag tycker pedagogen verkar trött, alldeles för trött. På sitt jobb, på barn eller på livet. Självklart ska man prata med barnet om att det är fel.

 

[ako]

Jag fick en smärre chock när jag hämtade barnet på förskolan i dag. Det var vid 16-tiden och förutom mitt barn var det fem eller sex andra där. Två personal. När vi stod i hallen och klädde på oss det sista uppstod någon konflikt i rummet innanför och minst ett av barnen blev väldigt arg. Jag tänkte att "jaja, det är sent och de är säkert trötta, och då kan det bli bråkigt. Det reder de ut". Barnet gapade och skrek och jag hörde förskoleläraren säga att han inte skulle skrika. Då skrek han jättehögt, rakt ut, bara för att - som jag tolkade det. Läraren upprepade att han inte skulle skrika och att han fick gå därifrån i så fall. Då tyckte jag att barnet sa bl.a. "jävla" men tänkte att jag måste ha hört fel. Läraren sa till igen att han fick gå därifrån. Då stormar han iväg och skriker "jävla kärringjävel"! Och läraren svarar "jaha, då får du väl kalla mig det då. Puss och kram på dig också".

Jag trodde inte mina öron och tittade in från hallen och frågade om han verkligen sagt det jag trodde att han hade sagt. "Ja, det är en del av jobbet!" svarade läraren lite glättigt då, typ med ett ryck på axlarna. Jag frågade hur gammalt barnet var och ifrågasatte att en fyraåring beter sig på det sättet. Jag har för mig att hennes svar var ungefär "det ger med sig".

Men det gör det väl för sjutton inte! Han kommer ju säkerligen att bli en av de elva-, tolv-, trettonåringar som jag tampas med varje dag i skolan, som vräker ur sig svordomar, könsord och kränkningar till både lärare och andra elever.

Jag vet inte riktigt vad min diskussionsfråga är - jag var väl mest tvungen att skriva av mig. Någon som varit med om något liknande med så små barn?

Alltså, pedagogen borde sagt från tydligare. Typ"Det där är inte OK att säga!" och inte bara släppt situationen.

Däremot tycker jag man ska vara försiktig med tankar som"oj,oj,oj, hur har det här stackars barnet det hemma", för det kan faktiskt handla om en helt vanlig normalanpqssad familj med en unge som är kvick som blixten på att snappa upp vad man inte får säga. Hen kanske har ett tonårssyskon som någon gång varit jättearg e d. Min fyraåring vrålar "jävlar" ibland bara för att testa och provocera, då hon har snappat att ordet finns och är fult.
Att ett argt, trött barn skriker rakt ut tycker jag heller in är så konstigt. Barn har olika temperament, precis som vuxna. Skillnaden är att de allra flesta vuxna med hett temperamnet har lärt sig att behärska sig, vilket inte en fyraåring kan.

Men, absolut, personalen borde ha varit tydligare mot barnet att det inte är ok att säga så.

 

[Pontevecchio]

Om du ser det som disciplin så är jag nästan glad att det inte lärs ut. Att odramatiskt ta ett snack med en fyraåring om att så säger man inte, då blir folk ledsna - trodde jag ingick i personalens jobb.

Fel ordval men du förstår nog vad jag menar. bemötandet.

 

[Brandgul]

Jag fick en smärre chock när jag hämtade barnet på förskolan i dag. Det var vid 16-tiden och förutom mitt barn var det fem eller sex andra där. Två personal. När vi stod i hallen och klädde på oss det sista uppstod någon konflikt i rummet innanför och minst ett av barnen blev väldigt arg. Jag tänkte att "jaja, det är sent och de är säkert trötta, och då kan det bli bråkigt. Det reder de ut". Barnet gapade och skrek och jag hörde förskoleläraren säga att han inte skulle skrika. Då skrek han jättehögt, rakt ut, bara för att - som jag tolkade det. Läraren upprepade att han inte skulle skrika och att han fick gå därifrån i så fall. Då tyckte jag att barnet sa bl.a. "jävla" men tänkte att jag måste ha hört fel. Läraren sa till igen att han fick gå därifrån. Då stormar han iväg och skriker "jävla kärringjävel"! Och läraren svarar "jaha, då får du väl kalla mig det då. Puss och kram på dig också".

Jag trodde inte mina öron och tittade in från hallen och frågade om han verkligen sagt det jag trodde att han hade sagt. "Ja, det är en del av jobbet!" svarade läraren lite glättigt då, typ med ett ryck på axlarna. Jag frågade hur gammalt barnet var och ifrågasatte att en fyraåring beter sig på det sättet. Jag har för mig att hennes svar var ungefär "det ger med sig".

Men det gör det väl för sjutton inte! Han kommer ju säkerligen att bli en av de elva-, tolv-, trettonåringar som jag tampas med varje dag i skolan, som vräker ur sig svordomar, könsord och kränkningar till både lärare och andra elever.

Jag vet inte riktigt vad min diskussionsfråga är - jag var väl mest tvungen att skriva av mig. Någon som varit med om något liknande med så små barn?

Ja jag har varit med om liknande när det gäller så små barn.
Nej det fungerar inte att argumentera emot. Det finns andra problem som gör att barnen beter sig på det viset. Antingen har de det ruttet hemma eller så är det något som gör att barnet beter sig så i affekt. Inget av tillfällena tillåter pedagogen att hänga ut barnet framför en annan förälder. Jag hade nog också slätat över det lite. Det finns inget man kan säga där och då som uppfostrar barnet. Det är annat än dålig uppfostran som ligger bakom. Ett barn som någon gång testat hade jag blivit arg på, men det är en annan sak.

 

[Muninn]

Ja jag har varit med om liknande när det gäller så små barn.
Nej det fungerar inte att argumentera emot. Det finns andra problem som gör att barnen beter sig på det viset. Antingen har de det ruttet hemma eller så är det något som gör att barnet beter sig så i affekt. Inget av tillfällena tillåter pedagogen att hänga ut barnet framför en annan förälder. Jag hade nog också slätat över det lite. Det finns inget man kan säga där och då som uppfostrar barnet. Det är annat än dålig uppfostran som ligger bakom. Ett barn som någon gång testat hade jag blivit arg på, men det är en annan sak.

Tack för ett välbalanserat svar. Varför ska man ta tag i barnet och börja uppfostra i stunden, framför andra föräldrar? Vet vi ens vad som funkar på just det barnet? Vet vi om det barnet förstår vad den säger, eller vet vad hen inte får säga?
Hålla sig lågaffektiv, ignorera, sedan prata med barnet när det är lugnt. Som någon skrev, "jag förstår att du blev väldigt arg, men det är inte ok att säga så".
Barnet testar ju något som vi får i uppgift att visa att man inte kommer någonstans med. Förklara att nejdu, det där funkar inte.

 

[Speciella_tina]

Som förskollärare kan jag ge min syn på varför pedagogen reagerade så lamt. För det första tycker jag att vi ska fundera på om barn är eller om barn blir. Är barnet ett barn med dåligt språkbruk eller blir barnet ett barn med dåligt språkbruk i den miljön barnet befinner sig. Om jag väljer att se på barn som någon som blir på ett visst sätt i relation till miljön är det mitt ansvar att arbeta för att miljön ska vara på ett sätt. Då kan jag också se det skeda som mitt misslyckande, jag har inte lyckats hålla miljön på ett sätt som inte gör att barnet blir ett barn med dåligt språkbruk.

Att skälla på ett barn som är så uppe i affekt som det här barnet antagligen varit har oftast ingen effekt. Det har inte att vara ironisk i heller, och det är väl där jag tycker att den här förskollärarens största fel görs, att hen bemöter barnets ilska med ironi istället för försöka hjälpa barnet att förstå och sätta ord på sina känslor.

Med barn som det finns mycket problematik runt väljer jag dessutom mina strider. Eftersom jag inte blir kränkt av att bli kallad fula tillmälen väljer jag att ignorera det snedsteget. I en situation där ett barn kallar ett annat barn fula saker väljer jag kanske att gå in, då finns det två barn varav ett blir utsatt. Oftast väljer jag dock att prata med det utsatta barnet, och bekräfta att det inte var ok att det andra barnet sa så, att vi pratar om det tillsammans sen när det är lite lugnare.

 

[Jozze]

Ni som skriver att hon inte skulle konfrontera barnet framför andra föräldrar: jag stod ute i hallen och i tumultet som var tror jag knappast att pedagogen hade koll på om vi hade gått ut eller inte. Pedagogen hade inte sett eller hört oss på flera minuter för vi stod tysta i hallen, delvis utom synhåll (de gånger pedagogen hade kunnat se oss hade hen ryggen mot mig), och tog på oss det sista. Sedan klev jag fram till grinden, väntade på ögonkontakt och ställde min fråga om jag verkligen hört rätt.

Och jag efterfrågar inte att något barn ska skällas på. Självklart inte! Jag efterfrågar en åldersadekvat markering, inte ett ironiskt rop efter en jättearg unge som stormar iväg och svär.

Men visst, jag vet inte vad som hände sen. Men jag hade nog inte gett det svar jag fick, om någon uppenbart chockad förälder bevittnade hur jag blev kallad jävla kärringjävel av en av våra fjärdeklassare. Jag hade möjligtvis sagt att sådant kan hända, men ändå nämnt att det inte är okej och att jag ska prata med eleven så snart hen lugnat ner sig.

 

[em-pirre]

Jag tänker att om man I ett år varje dag försökt ingripa och få barnet att sluta så ger man upp. Förskolepersonal kan inte magiskt fixa allt.

Sen var det ju onödigt med "puss" kommentaren, men jag förstår känslan hos pedagogen. Att det sen kommer andra barns mammor och vill veta en massa hade fått mig irriterad. Pedagogen kan liksom inte berätta en massa saker åt nåt annat barns förälder.