Språkbruk

Du har inte med att göra vad ett annat barn sa eller inte sa till förskolläraren. Du vet inte varför det barnet inte fick en markering, du vet inte hur det barnet bäst hanteras i affekt. Du vet inte, och du har inte rätt att veta. Inte ens om det barnet skulle säga fula ord till ditt barn får du veta hur de agerat för att tillrättavisa det andra barnet, det enda de får berätta för dig är hur de gjort för att bekräfta för din sån att ingen får behandla honom så.
 
Alltså, pedagogen borde sagt från tydligare. Typ"Det där är inte OK att säga!" och inte bara släppt situationen.

Däremot tycker jag man ska vara försiktig med tankar som"oj,oj,oj, hur har det här stackars barnet det hemma", för det kan faktiskt handla om en helt vanlig normalanpqssad familj med en unge som är kvick som blixten på att snappa upp vad man inte får säga. Hen kanske har ett tonårssyskon som någon gång varit jättearg e d. Min fyraåring vrålar "jävlar" ibland bara för att testa och provocera, då hon har snappat att ordet finns och är fult.
Att ett argt, trött barn skriker rakt ut tycker jag heller in är så konstigt. Barn har olika temperament, precis som vuxna. Skillnaden är att de allra flesta vuxna med hett temperamnet har lärt sig att behärska sig, vilket inte en fyraåring kan.

Men, absolut, personalen borde ha varit tydligare mot barnet att det inte är ok att säga så.

Min snart 3 åring sa "läblar" när han va 2 år :o Vi har absolut inga bekymmer hemma förutom att jag ibland kan vara lite väl plump och kläcka ur mig fula svordomar när något går fel.

Så jag håller med om att man kanske inte ska vara så snabb med att döma.
 
Sen var det ju onödigt med "puss" kommentaren, men jag förstår känslan hos pedagogen. Att det sen kommer andra barns mammor och vill veta en massa hade fått mig irriterad. Pedagogen kan liksom inte berätta en massa saker åt nåt annat barns förälder.
Om det är mig du menar med "andra barns mammor" får du gärna adressera direkt till mig, tack. Vad i mina inlägg får dig i så fall att tro att jag vill "veta en massa"? Jag ville veta om jag hörde rätt (för det är helt främmande för mig att en fyråring skulle säga något sådant) och jag vill veta om språkbruket är något de accepterar - för i situationen där och då accepterade pedagogen det. Jag gav precis exempel på hur man hade kunnat göra; var det att berätta allt menar du? Och som sagt får jag hån, glåpord, vidrigt språk och stundom hot kastade mot mig var och varannan dag, så jag vet precis hur trött man kan vara som vuxen i skolmiljö.

Men enligt dig skulle jag alltså bara ha ryckt på axlarna åt att ett litet barn skriker jävla kärringjävel, och inte brytt mig? Sorry, men jag är en för färsk förskolebesökare för att ha hunnit bli så luttrad att jag inte reagerar.
 
Du har inte med att göra vad ett annat barn sa eller inte sa till förskolläraren. Du vet inte varför det barnet inte fick en markering, du vet inte hur det barnet bäst hanteras i affekt. Du vet inte, och du har inte rätt att veta. Inte ens om det barnet skulle säga fula ord till ditt barn får du veta hur de agerat för att tillrättavisa det andra barnet, det enda de får berätta för dig är hur de gjort för att bekräfta för din sån att ingen får behandla honom så.
Men varför den hårda tonen på dig och @em-pirre gällande vad jag har "rätt att veta" och "vill veta"? Jag har ALDRIG varit med om att ett så litet barn slänger ur sig sådana ord - är det inte en helt vanlig mänsklig reaktion att jag då reagerar? Var det alltså fel av mig att fråga om jag hörde rätt? Tänk om barnet hade sagt något helt annat men jag hörde fel, och så går jag och mår dåligt över något som inte ens har hänt?

Du har rätt i att jag inte vet hur det barnet bäst hanteras i affekt (och det är jag heller inte intresserad av att veta - jag vill veta att dylika situationer hanteras öht (dvs mer än med en axelryckning) och kanske hur den generella policyn ser ut), men jag kan inte tänka mig att något barn i den åldern hanteras bäst med hjälp av ironi.
 
Om det är mig du menar med "andra barns mammor" får du gärna adressera direkt till mig, tack. Vad i mina inlägg får dig i så fall att tro att jag vill "veta en massa"? Jag ville veta om jag hörde rätt (för det är helt främmande för mig att en fyråring skulle säga något sådant) och jag vill veta om språkbruket är något de accepterar - för i situationen där och då accepterade pedagogen det. Jag gav precis exempel på hur man hade kunnat göra; var det att berätta allt menar du? Och som sagt får jag hån, glåpord, vidrigt språk och stundom hot kastade mot mig var och varannan dag, så jag vet precis hur trött man kan vara som vuxen i skolmiljö.

Men enligt dig skulle jag alltså bara ha ryckt på axlarna åt att ett litet barn skriker jävla kärringjävel, och inte brytt mig? Sorry, men jag är en för färsk förskolebesökare för att ha hunnit bli så luttrad att jag inte reagerar.
Öh wtf. så ARG du verkar. Jag har väl inte skrivit ett enda ord om dig såvitt jag vet. Men nej, jag hade absolut inte frågat nånting. Hade det på nåt sätt oroat mig att ett (?) barn verkar ha det jobbigt och pratar fult så hade jag eventuellt frågat pedagogerna någon annan gång. Rent hypotetiskt.

Om du själv är pedagog tänker jag att du borde ha sett flera barn, både med och utan diagnos, som har det jobbigt och är utåtagerande. Att ta alla strider precis i stundens hetta är inte alltid det bästa.
 
På vilket sätt verkar jag arg @em-pirre ? Jag bad dig ju att adressera till mig om det var mig du menade. Resten av inlägget bygger ju på att mitt första antagande stämde.

Men eftersom jag är den som startat tråden och jag ville veta där och då vad barnet sade, och nu i efterhand vill veta hur dylika saker hanteras, var det inte långsökt att tro att jag var den där "andra barns mammor".

Din avslutande mening känner jag att jag redan har bemött på andra håll i tråden.
 
Öh wtf. så ARG du verkar. Jag har väl inte skrivit ett enda ord om dig såvitt jag vet
Amen snälla, hela ditt inlägg var ju en uppenbar pik till TS. Varför skulle du annars kommit in och skrivit svepande om föräldrar i just den här tråden?

Jag tolkade ditt svar precis som TS.
 
Amen snälla, hela ditt inlägg var ju en uppenbar pik till TS. Varför skulle du annars kommit in och skrivit svepande om föräldrar i just den här tråden?Jag tolkade ditt svar precis som TS.
Tycker du? min poäng var att det inte är konstig alls att de inte säger nåt åt ts eftersom de absolut inte får. Det är vanligt att föräldrar vill veta om de andra barnen, och jag förstår att pedagogerna kan bli väldigt irriterade i liknande fall just eftersom de inte kan förvara dig eller förklara sig p.g a tystnadsplikt.
 
@em-pirre Ja, det tycker jag absolut. Särskilt kommentaren "Att det sen kommer andra barns mammor och vill veta en massa hade fått mig irriterad.". Vem syftar du på om inte TS menar du?
 
@em-pirre Ja, det tycker jag absolut. Särskilt kommentaren "Att det sen kommer andra barns mammor och vill veta en massa hade fått mig irriterad.". Vem syftar du på om inte TS menar du?
Föräldrar överlag som gör så. Det är väldigt vanligt. Och nu nämnde ju ts att hon frågat pedagogen. Jag ser inte riktigt problemet i att jag använder en sån situation som exempel. Att man tar det som en pik förstår jag inte riktigt heller. jag ser det som en orsak till att TS inte fick n information hon ville ha.
 
Jag är lite förvånad över att jag blir tillskriven önskemål om information, av t.ex. dig @em-pirre . Nu läste jag igenom mitt första inlägg igen och funderar på om det är för att jag skrev "ifrågasätter att en fyraåring säger så" (eller hur jag nu formulerade mig). Jag sa alltså, som jag skrev till @Mabuse , att jag frågade var barnet kunde ha fått det ifrån. Är det den frågan som gör att jag efterfrågar en massa information? Det var nog enbart en del i min chockreaktion och absolut ingen förfrågan om att få eventuell handlingsplan berättad för mig i detalj.

Jag har gett exempel på hur jag själv skulle ha kunnat svara en förälder om någon bevittnade en liknande situation i skolan där jag jobbar. Skulle det vara att bryta sekretessen?
 
Jag har gett exempel på hur jag själv skulle ha kunnat svara en förälder om någon bevittnade en liknande situation i skolan där jag jobbar. Skulle det vara att bryta sekretessen?
Av någon anledning kan jag inte fetmarkera i citatet och tiden för editering har gått ut. Min sista mening skulle snarare ha varit "Skulle ett sådant svar vara att bryta sekretessen?".
 
En händelse lösryckt ur övrigt sammanhang är bara en händelse. Jag (som är pedagog) har svårt för att säga om pedagogen gjorde rätt eller fel. Vi vet ju inget alls om pedagogens relation till barnet, vad som utlöste händelsen, osv. Inte vet vi heller hur upplösningen blev.
 
Ja jag har varit med om liknande när det gäller så små barn.
Nej det fungerar inte att argumentera emot. Det finns andra problem som gör att barnen beter sig på det viset.

Min snart 3 åring sa "läblar" när han va 2 år :o Vi har absolut inga bekymmer hemma förutom att jag ibland kan vara lite väl plump och kläcka ur mig fula svordomar när något går fel.

Så jag håller med om att man kanske inte ska vara så snabb med att döma.
Nej exakt, men några ovan är ju snabba att döma barnet ändå? dvs bara barn med jätteproblem skulle säga vissa ord? Själv tänker man sig att inte alla fyraåringar vet att det inte var lämpligt språkbruk, speciellt inte om "alla" får använda det utan att personalen säger någonting alls till varken dem eller de andra barnen.

Mitt barn har tex sagt "X mamma" när han var arg (minns inte ord), jag sa -men så säger man faktiskt inte! Svaret blir, ojdå, förlåt, det visste jag inte.

Men ok, det kunde ju varit ett problembarn antar jag och läge att ge upp.

Men Ts har ju rätt i att det när man gett upp senare kommer upp olöst i åldrarna och drabbar lärare (som slutar så vi får sämre lärare), medelever, pensionärer på stan osv.

(Ts du borde inte behöva bli luttrad. 5 år på förskola och nu börjat F-klass. Inte hört eller sett liknande.)
 
Senast ändrad:
Nej exakt, men några ovan är ju snabba att döma barnet ändå? dvs bara barn med jätteproblem skulle säga vissa ord? Själv tänker man sig att inte alla fyraåringar vet att det inte var lämpligt språkbruk, speciellt inte om "alla" får använda det utan att personalen säger någonting alls till varken dem eller de andra barnen.

Mitt barn har tex sagt "X mamma" när han var arg (minns inte ord), jag sa -men så säger man faktiskt inte! Svaret blir, ojdå, förlåt, det visste jag inte.

Men ok, det kunde ju varit ett problembarn antar jag och läge att ge upp.

Men Ts har ju rätt i att det när man gett upp senare kommer upp olöst i åldrarna och drabbar lärare (som slutar så vi får sämre lärare), medelever, pensionärer på stan osv.

(Ts du borde inte behöva bli luttrad. 5 år på förskola och nu börjat F-klass. Inte hört eller sett liknande.)
Lite fingertoppskänsla får man nog också ha. Rätt eller fel behövs det fler iakttagelser för.
 
Igår hörde jag en 7- åring svära och använda så grovt språk så jag höll på att trilla omkull. Och jag är inte särskilt lättchockad.
Detta var på skolgården, och jag tog upp det med en pedagog eftersom barnet som fick ta emot tillmälen blev ledset.

Mitt eget BARN svor första gången när hen var 2, kröp uppför en trappa, slog i knät och ut kom ett ELVETE!
Hen kan svära (empirisk studie, jag har frågat hen hur många fula ord hen kan) men det vanligaste kraftuttrycket är Dummis, Dumma dig, Jag vill vaaaa ifreeeed och liknande. Trots en flitigt svärande Moder så svär hen otroligt sällan.
 
Själv hade jag ju ÄVLA som ett av mina första ord ( hade precis lärt mig gå självständigt. Pappa satte upp lister och slog sig själv på fingret med hammaren. Han skämdes som en gris, mamma gapskrattade i soffan). Många barn kan nog en del 'grova' svordommar men använder sådana ord/uttryck som andra, jämnåriga, använder. Typ bajskorv, dummis osv.

Jag tror, som många sagt, att det här kanske är ett barn som blir så argt att det inte kan tänka. I dessa fall är det då sällan värt att säga till medans barnet fortfarande är uppe i varv. Förhoppningsvis (får man säga så?) så pratade väl personal med barnet efteråt, när det lugnat ner sig.

Sen kan jag väl också tycka att 'puss' inte var riktigt rätt, heller.
 
Men visst är det väl skillnad på ett barn som svär en svordom eller två, eller ett barn som har ett totalt utflippat språkbruk. Vart tror ni ett litet barn har lärt sig så fult språkbruk att någon blir chockad? Ingen blir väl chockad över ett ÄVLA. Det kan man lära sig hemma.

Men vem blir kallad kärringjävel? Barnet lär inte hittat på det ordet själv. Någonstans i omgivningen finns det någon som ger dessa ord till barnen. Jag brukar fundera på hur deras föräldrar grälar...
 
Min son, nyss fyllda fyra kallade son pappa för pappjävel i somras när han blev arg.
Vi hade extremt mycket flugor inne ett tag och pappan sa "flugjävel" i frustration över att de kröp på honom hela tiden.
Vi blev mest fnissiga och lite stolta över att han hanterat grammatiken rätt :o.
Men allt hänger på situationen och just kärringjävel har en sällsynt dålig klang.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 042
Senast: jemeni
·
Övr. Hund Usch måste bara skriva av mig! Om tråden är på fel ställe så flytta den gärna. Var med om en så obehaglig händelse idag! Är för...
Svar
2
· Visningar
1 629
Senast: Fruentimber
·
Småbarn Det finns ett barn i grannskapet som slår hundar. Han kan väl vara en sisådär 1 år eller så - svårt att säga, jag kan inte...
2
Svar
20
· Visningar
3 166
Senast: Badger
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag tänkte skriva lite om anorexi idag. Men först så vill jag säga tack till alla som har kommenterat saker och så och att jag vet att...
2
Svar
21
· Visningar
2 911
Senast: Shaggy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Sojasås + katter
  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp