Bukefalos 28 år!

Svärmor...

Ja precis. "Jaså kommer du nu igen, ja då sticker jag ut tills du gått hem, det blir lite mycket när du är här".

:D

Jag har dessutom mycket svårt att föreställa mig någon som skulle ro iland en sådan kommentar, det låter mer som en sån där typisk buke "Om det var jag så skulle jag minsann ..." - om någon annans situation som man aldrig varit i men som är så himla lätt att hantera från läktaren.

Hade jag sagt det till min svärmor hade särbon kastat ut mig på sekunden. Bokstavligen.
 
Jag hade fått spader och då tycker jag ändå att svärisarna är underbara. Men en av anledningarna att de ÄR underbara är ju att de aldrig trängt sig på :angel: På vardagar vill jag kunna varva ner och inte ha folk där jämt. Nu har jag ekonomi att bjuda på middag men det är verkligen inte alltid jag skulle ha mat hemma för en extra och då blir det ju extra jobb. Och rent principiellt kan jag tycka det är rätt oförskämt att äta hemma hos någon flera dagar i veckan om man inte bjuder igen ofta (vilket ju inte är fallet här), tar med sig mat etc. Matkostnaderna blir ju rätt rejäla för ett år liksom. Herregud, när jag var liten och ofta följde med en kompis hem efter skolan erbjöd sig min mamma att betala för maten jag åt fast jag åt typ nada som liten pinnsmal knatte. Och jag förstår hennes tänk där, nu när jag läser denna tråd. Och sen ska det sägas att jag har väldigt stark integritet och har ett fåtal människor jag pallar ha i hemmet jämt, där det inte påverkar min ork.

Sen hade jag givetvis tagit det med mannen i första hand. Han tycker ju uppenbarligen det är ok men hemmet är ju gemensamt så någon form av överenskommelse måste ju till stånd innan TS börjar ledsna på svärmor helt. Hur ofta r det ok med besök? Ska mannen lägga mer i matkostnad om han nu vill finansiera sin mors mat jämt? Måste TS vara med eller är det då ok om mannen handlar, lagar käk och TS bara är med och äter o sen gör det hon känner för? Osv etc
 
1. Nästa gång - "Det var längesedan du bjöd på middag hemma hos dig, det hade varit trevligt i stället för att vi alltid är här".

2. Gör människan något när hon är där eller sitter hon bara och blir underhållen? Sätt i system att antingen städa, vika tvätt eller liknande när hon kommer och be henne gärna hjälpa till, hon kan väl dammtorka, skala potatis, gå ut med soporna, stryka eller dylikt om hon ändå är där? Hon är ingen vanlig gäst, hon är en familjemedlem och kan då gott delta i er vardag om hon kommer på en vardag. Då kan hon dels "jobba för maten" och så kan du fokusera på annat samtidigt som du får något gjort.
 
Fråga henne om allt är okej kanske. Kan ju finnas en anledning till att hon inte vill vara hemma/spendera så mycket tid och äta hos sonen så pass mycket som hon gör
Det här tycker jag var ett väldigt bra svar! Är svärmor ensam? Hon tycker kanske att det är väldigt jobbigt att äta middag själv varje dag? Eller är det något annat som inte står rätt till? Skulle ett alternativ kunna vara att din sambo ibland åt middag hemma hos henne istället?
 
@Lenis: Jag misstänker att en del i att dina svärföräldrar är underbara är att de inte tränger sig på ;) :D

Jag håller helt med om att TS måste prata med sin man i första hand, förhoppningsvis utan att vara i affekt. Jag kan som sagt förstå båda sidorna i det hela, det känns verkligen som om svärmor känner sig ensam.

Jag tycker att man i ett förhållande måste hantera sin egen släkt. Hade någon av mina släktingar varit respektlös mot särbon hade de fått sina fiskar varma. Jag utgår ifrån att särbon skulle göra detsamma. Jag förväntar mig också att man uppträder respektfullt gentemot sin respektives släkt, det är lite svårt att förvänta sig att ens partner ska ta ens parti annars. Jag är inte direkt döförtjust i alla i min egen släkt och särbon tycker inte om hur de behandlat mig i vissa fall men aldrig att han tar den konflikten. Han är alltid artig gentemot dem.
 
Hej,
Och så var det detta med svärmor. Inga relationsproblem, hon är jättesnäll och omtänksam.

Men. Alltså hon messar titt som tätt till sambon på veckodagar. "Jag kommer förbi imorgon efter jobbet" varje vecka. Kan vara 1 eller flera dagar.

Varje gång tycker sambon att vi ska laga middag och även hon ska äta här efter jobbet på eftermiddagen.

Jag tycker de är lite störande, då jag helst äter ifred om man inte är bortbjuden på middag då.

Men sambon tycker jag är ego och snål när jag inte vill bjuds på middag varje gång, så det är han som alltid lagar då.

Hur kan hon med o äta av oss varje gång? Kan tillägga att vi sällan är på middag hos henne.

Jag är uppvuxen med besök från släktingar ofta men det är korta besök. Jag skulle nog bli hemskt förundrad om mina eller sambons föräldrar fick för sig att komma och äta hos oss flera gånger i veckan, speciellt om de bjöd in sig själva.
Men är det så att någon av dem var ensamstående och kände sig ensam hade det känts rätt naturligt att denne kom oftare och åt hos oss. En person blir ju ingen jätteskillnad i matlagningen för oss som alltid lagar till minst 5 personer.
Är problemet den ökade matkostnaden eller att du inte vill ha besök?
Vad säger sambon när du har tagit upp det med honom?
 
@Lenis: Jag misstänker att en del i att dina svärföräldrar är underbara är att de inte tränger sig på ;) :D

Jag håller helt med om att TS måste prata med sin man i första hand, förhoppningsvis utan att vara i affekt. Jag kan som sagt förstå båda sidorna i det hela, det känns verkligen som om svärmor känner sig ensam.

Jag tycker att man i ett förhållande måste hantera sin egen släkt. Hade någon av mina släktingar varit respektlös mot särbon hade de fått sina fiskar varma. Jag utgår ifrån att särbon skulle göra detsamma. Jag förväntar mig också att man uppträder respektfullt gentemot sin respektives släkt, det är lite svårt att förvänta sig att ens partner ska ta ens parti annars. Jag är inte direkt döförtjust i alla i min egen släkt och särbon tycker inte om hur de behandlat mig i vissa fall men aldrig att han tar den konflikten. Han är alltid artig gentemot dem.
Jag tycker som du. I de allra flesta fall skulle jag säga att var och en ansvarar för sina egna relationer, oavsett med vem.

Just i fallet svärfamilj, gör jag set undantaget att det åligger mig att underlätta för min partner i relation till min familj. Och jag vill att partner ser det likadant.
 
Jag tycker som du. I de allra flesta fall skulle jag säga att var och en ansvarar för sina egna relationer, oavsett med vem.

Just i fallet svärfamilj, gör jag set undantaget att det åligger mig att underlätta för min partner i relation till min familj. Och jag vill att partner ser det likadant.

Ja, låter man någon i sin egen släkt bete sig som skit mot ens partner utan att se problemet i det har jag svårt att se att förhållandet ska fungera. Samtidigt kan man själv inte alltid göra så mycket åt det men då får man faktiskt också ha förståelse för att ens partner minimerar deltagandet på släkttillställningar. Tack och lov har jag aldrig haft det problemet.
 
Ja precis. "Jaså kommer du nu igen, ja då sticker jag ut tills du gått hem, det blir lite mycket när du är här".

:D

Jag har dessutom mycket svårt att föreställa mig någon som skulle ro iland en sådan kommentar, det låter mer som en sån där typisk buke "Om det var jag så skulle jag minsann ..." - om någon annans situation som man aldrig varit i men som är så himla lätt att hantera från läktaren.
Med risk att vara läktarryttare, är jag ändå förundrat bekymrad över att frågan om svärmorsbesök känns svår att ta upp med partner. För mig hade den kommit av sig själv i det vardagliga pratet, jag ser det som en praktisk fråga att hantera och ber partner om hjälp. Ungefär som med andra vardagsbestyr.

Sen beror det ju på partners respons hur det utvecklar sig.

Men att jag skulle säga något konstigt till svärmor - som jag går till ett lugnare ställe - eller sitta för mig själv med min mat är inte alternativen. Dels för att jag inte är så ohyfsad, dels för att det försätter partner i en onödigt socialt jobbig situation.
 
Om jag ska relatera till mig själv - och till min sambo, så gör jag stor skillnad på min mamma och på hans mamma. Jag är väldigt"förlåtande", eller vad man ska säga, över min egen mamma. Medan jag stör mig på liknande saker hos svärmor.
Sambon och jag har pratat om det och han känner likadant.

TS bör verkligen prata med sin sambo. Kanske kan han åka till sin mamma och äta nån gång i veckan istället för att hon kommer till dom? Så får TS sin tid efter jobbet ifred.
 
Gör människan något när hon är där eller sitter hon bara och blir underhållen? Sätt i system att antingen städa, vika tvätt eller liknande när hon kommer och be henne gärna hjälpa till, hon kan väl dammtorka, skala potatis, gå ut med soporna, stryka eller dylikt om hon ändå är där? Hon är ingen vanlig gäst, hon är en familjemedlem och kan då gott delta i er vardag om hon kommer på en vardag. Då kan hon dels "jobba för maten" och så kan du fokusera på annat samtidigt som du får något gjort.

Tycker man att svärmor är gränslös verkar det minst sagt kontraproduktivt att involvera henne i hushållsarbetet.
 
Fast med läktaren menar jag mer folk som alltid har mer eller drastiska förslag på sådant de minsann själv skulle göra i den givna situationen. Jag känner ofta att jag tror på det när jag ser det. :D
Jo, jag förstår det. Jag reagerar ofta på att folk på buke skriver "det är bara att ta upp, raka rör, det är min melodi" när de beskriver handlingar och repliker som för mig framstår som fullständigt orimliga. Jag misstänker bristande inlevelse och bristande självinsikt i de fallen.

Men det betyder ju inte i sin tur att mitt "det är lätt som en plätt, säg det bara till din sambo när du kommer att tänka på det", inte framstår på samma vis för andra.
 
En sådan kommentar har jag slängt ut mig. :D Fast på skoj och när jag är på väg någonstans med hästen/träning mm

Tanken att ens säga något sådant skulle aldrig förekomma. Tanken kanske när det känns som mest och man bara orkar inte hur mycket man än tycker om människan men säga det. Absolut inte.

Prata med sambon om att försöka minska ner på besöket. Kanske han kan tänka sig att åka någon extra dag hem till henne för att få en dag ledigt.

Om jag ska relatera till mig själv - och till min sambo, så gör jag stor skillnad på min mamma och på hans mamma. Jag är väldigt"förlåtande", eller vad man ska säga, över min egen mamma. Medan jag stör mig på liknande saker hos svärmor.
Sambon och jag har pratat om det och han känner likadant.

TS bör verkligen prata med sin sambo. Kanske kan han åka till sin mamma och äta nån gång i veckan istället för att hon kommer till dom? Så får TS sin tid efter jobbet ifred.

Såhär är det hemma hos oss också :D Jag ar mycket lättare för att involvera min mor istället för svärmor och sambon viceversa men vi gillar varandras släkt och kan umgås på tu man hand. :)
 
Jag hade blivit tokig om vi hade besök minst en vardag i veckan, oavsett om det är min eller mannens släkt. Förmodligen hade jag även blivit tokig om det var en dag i veckan oavsett veckodag. Jag vill ha det lugnt omkring mig. Så lugnt det nu blir med två småbarn :p

TS, innebär middagen att ni sitter länge och ska prata och vara sociala? I så fall kanske du kan göra en kompromiss att du äter tills du är klar och pratar tills du är nöjd och sen gå undan, om de tvunget måste vara hos er? Min familj stannar oftast minst en natt då de bor långt bort. Min partner äter tills han är klar och kanske pratar lite om det sägs något intressant men sen går han iväg och gör annat. Här är det inget konstigt alls och vi äter ändå tillsammans.
 
Det känns lite väl passivt-aggressivt och jag undrar hur länge förhållandet överlever det.

Jag och min sambo har varit tillsammans i två år, och vi får hela tiden kommentarer av andra att dom ville kunna vara mer som oss. Vill bara tillägga att jag gillar min svärmor och har aldrig befunnit mig i TS situation.

Men däremot förstår jag inte grejen att man alltid ska vara överens, passar det inte kan man väl bara dela på sig? Varför alltid denna tvåsamhet bara för man är tillsammans?

Vi har inte firat någon nyår, midsommar m.m. tillsammans. Vi gör det vi själva vill, självklart är partnern välkommen om den vill.

Men hade min sambo bjudit hem kompisar (svärmor) som jag inte gillade och det uppenbarligen var väldigt viktigt för båda två, skulle jag aldrig sätta käppar i hjulet för det. Utan jag skulle passat på att göra något på egen hand och få egentid, då är båda nöjda och glada.

Men det är egentligen helt meningslöst att svara i en sån här tråd, man har ingen inblick i andras förhållande eller kan få någon form av överblick. Uppenbarligen passade min och sambons lösning andras förhållande, fast vi båda tycker det är toppen!
 
Enklast måste vara att prata med din sambo.
Alla lever så olika liv så det blir omöjligt att jämför med andra.
Jag jobbar antingen på eftermiddagar/kvällar eller så är jag i stallet.
Middag äter jag i soffan med tallriken i knät :p
 
Jag och min sambo har varit tillsammans i två år, och vi får hela tiden kommentarer av andra att dom ville kunna vara mer som oss. Vill bara tillägga att jag gillar min svärmor och har aldrig befunnit mig i TS situation.

Men däremot förstår jag inte grejen att man alltid ska vara överens, passar det inte kan man väl bara dela på sig? Varför alltid denna tvåsamhet bara för man är tillsammans?

Vi har inte firat någon nyår, midsommar m.m. tillsammans. Vi gör det vi själva vill, självklart är partnern välkommen om den vill.

Men hade min sambo bjudit hem kompisar (svärmor) som jag inte gillade och det uppenbarligen var väldigt viktigt för båda två, skulle jag aldrig sätta käppar i hjulet för det. Utan jag skulle passat på att göra något på egen hand och få egentid, då är båda nöjda och glada.

Men det är egentligen helt meningslöst att svara i en sån här tråd, man har ingen inblick i andras förhållande eller kan få någon form av överblick. Uppenbarligen passade min och sambons lösning andras förhållande, fast vi båda tycker det är toppen!

Så du skulle hålla dig helt neutral om ditt barns partner sa åt dig att det blir lite mycket när du är där så hen drar nu? Personligen hade jag faktiskt blivit väldigt ledsen.

Jag säger verkligen inte att man behöver göra allt tillsammans men att markera så starkt är i min värld väldigt oartigt och otrevligt. Speciellt om det är alternativet till att ha ett ordentligt samtal med sin partner.
 

Liknande trådar

Relationer Hur ofta umgås ni med vänner? Hur många vänner har ni? Hur ofta träffar ni familj? Jag träffar vänner 1-2 gånger i månaden och samma...
2 3
Svar
49
· Visningar
10 688
Senast: nyponros
·
  • Låst
Relationer Jag måste få höra era åsikter om det här. En god vän och hennes två barn blev medbjudna till mitt och min mans sommarställe för några...
22 23 24
Svar
463
· Visningar
30 277
Senast: LenaH
·
Kropp & Själ börjar bli tokig... har sån inre rastlöshet jämt som jag får svårare o svårare o hantera. det har kommit gradvis o blivit mkt värre sen...
Svar
2
· Visningar
3 455
Senast: vtok
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok När jag jobbade med att stärka min självmedkänsla så var det vissa saker som fick mig att titta tillbaks på min barndom. Annars har jag...
Svar
12
· Visningar
2 148
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp