Bukefalos 28 år!

Svinig kille

Okej. Inte kompromissar bort dig själv? Du manipulerades till abort, du tvingas ljuga för dina vänner, du hamnar i nån sorts mellanrum mellan dina vänner och honom, du låter dig själv må piss bara för att han ska få som han vill.
 
Så är det och den dag han är helt och på riktigt borta, så kommer du att veta exakt hur mycket av dig själv du kompromissat bort för hans skull.
 
Okej. Inte kompromissar bort dig själv? Du manipulerades till abort, du tvingas ljuga för dina vänner, du hamnar i nån sorts mellanrum mellan dina vänner och honom, du låter dig själv må piss bara för att han ska få som han vill.

Jo, det är ju sant. Googlade normaliseringsprocess och hittade en text, nu har jag bara tagit med sista för det var det jag kände mest igen mig i ;
(Det fetmarkerade har författaren gjort men jag reagerade mest på att tappa drivkraft för det man brinner för)

"
Hela händelsen gör slutligen att Sara glider ifrån sitt jag en bit; själva föredraget och allt det positiva med det kommer helt i skymundan och dagen präglas istället av Karls och Saras relation och Saras ”själviskhet” och ”vimsighet”. Efter varje liknande händelse kommer Sara ägna mer energi åt att vilja laga, förändra och förstå förhållandet och mindre energi åt det som hon brinner för och är intresserad av utanför förhållandet. Hon kommer att tappa sitt engagemang och sin drivkraft, delvis för att det kräver mycket energi att försöka förstå vad som händer inom förhållandet, delvis för att hon själv alltmer börjar fokusera på sina "brister" "

Är det det som menas med att tappa sig själv? För jag har börjat göra avkall på saker jag verkligen vill göra och länge satsat på och haft som långsiktigt mål, tex jobb osv.
 
@BernT

Är det det som menas med att tappa sig själv? För jag har börjat göra avkall på saker jag verkligen vill göra och länge satsat på och haft som långsiktigt mål, tex jobb osv.
Jag är ingen expert på normaliseringsprocessen men det du skriver ovan är så jävla sorgligt att jag får ont i magen. Allt bara för nån snubbe som inte ens kunde ta hand om dig när du mår fruktansvärt dåligt efter en abort han pressat dig till att göra.
 
Är det det som menas med att tappa sig själv? För jag har börjat göra avkall på saker jag verkligen vill göra och länge satsat på och haft som långsiktigt mål, tex jobb osv.

Delvis, men du kommer också att gömma/förtränga bort stora delar av din personlighet, hur du beter dig, vad du säger, hur du säger det, den du är och bli en annan variant av du. En som är hans bild av vad han vill att du ska vara och det var vad som i af för mig var jobbigast att inse, när jag väl kom bort och hittade tillbaka till mig själv igen.
 
@BernT Jag tror du visst kan sätta ner foten och ställa krav. Du kan skriva en punktlista att ge honom. Han kommer ta din lista och lova att aldrig göra sådär igen. Sen sakta, sakta kliver han över gränserna och du kommer inte ens att märka det. Han testar lite längre varje gång och beteendet blir så normalt och vardagligt i dina ögon så du kommer acceptera det. Till slut har han klivit över alla dina gränser och flera mil till.
Det är så de fungerar. Varför ska han ändra sig? Han har dig ju. Han kan bete sig som ett as och du lämnar honom ändå inte. Varför ska han ändra sig? Du vill att han ska ändra sig för din skull, men han behöver ju inte det. Du står ju där ändå.

Mitt ex slog varenda flickvän han var tillsammans med. Han har varit i rätten pga flera olika personer. När han åkte in i fängelse tackade han nej till behandling för hans beteende. Säger inte det en del om hur de fungerar? Det var aldrig hans fel. Alla tjejer bara ljög. Han slog för att jag kränkte honom, eller var otrogen (vilket jag aldrig var) eller inte ställde upp på allt han ville. Det var mitt fel, alltid.
Att han lyckas hamna i lägen där han har någon att slå på visar bara hur manipulativ han och hans likar är. De kan vara världens gulligaste, men deras mörka sida går längre och längre.
En kompis beskrev det så bra. Hon sa att hennes förra förhållande var vitt eller svart. Hon var prinsessa på piedestal eller hora i rännstenen. Hennes nuvarande, friska, förhållande är grått. Det varierar från ljusgrått till mörkgrått. Det blir aldrig sådär exhalterande galet vitt, men det blir aldrig heller svart. Hon föredrar det hon har idag. Visst kan hon sakna det där galna vita ibland, men det var inte värt det hon fick betala.

Men nu sitter du i skiten. Du vet exakt vad du har att förvänta dig. Ändå sätter du dig där. Så.. gilla läget eller dra? Det är väl det som gäller. Acceptera hans skit utan gnäll eller se till att ta dig därifrån och må bra. Du är inget offer här, än. Du kan dra. Du gör ett aktivt val. Sätt dig inte bara och titta på när det händer.
 
Du blir någon annan. Du tappar fokus på dig och det du vill - det blir oviktigt i kampen att rädda det ni har. Att förändra dig till det han vill ha, eller det du tror att han vill ha.

Du ljuger för dina vänner, som du vet inte tål honom. Du undviker din familj för att du vet att de inte gillar honom. Du försöker dölja att du har kontakt med honom, och undviker samtalsämnen som anknyter till honom.

Du beter dig kort sagt som en missbrukare i relation till sin drog. Det är ett sjukt beteende.
 
Skulle säga att t ex inte ta jobb/sträva efter jobb man vill ha för att man inte orkar pga "relationen" till en människa i ens liv tar för mycket energi absolut är en varningssignal som tjuter så högt det går. Jag har nyligen kommit helt ur ett 3,5 årigt förhållande där killen jag var tillsammans med absolut manipulerade mig, jag kan se det nu. Men kunde inte då. I slutet tyckte jag att jag verkligen satte ned foten och tyckte jag såg förbättringar i hans beteende. Men det var vad jag VILLE se, inte vad som egentligen hände. Han blev bara bättre på att ljuga och manipulera mig. Vi flyttade isär i slutet av Maj, efter ett stort bråk där han ville kasta ut mig pga jag inte var kul att vara med. Jag jobbade dubbla jobb just då och försörjde både mig och honom helt då han inte hade haft jobb på över ett år. När jag skriver detta nu så blir jag bara arg. Men i stunden var det ju självklart att jag skulle ställa upp och stötta honom. Jag slet ut mig och jag mådde så dåligt att mina ätstörningar kom tillbaka med full kraft och mitt självskadebeteede kom tillbaka. Jag var stressad till tusen över att jag inte kunde lösa situationen eller ändra honom. Jag såg ju potential, men som sagt det var vad jag VILLE se. Inte sanningen. Jag bröt ihop och grät minst 1 gång veckan i det förhållandet och all min energi gick till att försöka fixa det. Som sagt i slutet tyckte jag verkligen jag satte ned foten och såg förändring. Men jag antar att man kan se precis vad man vill, bara man vill det tillräckligt mycket.

Sedan jag valde att lämna tillbaka nyckeln och brutit kontakten med honom totalt har jag funnit ett inre lugn jag inte trodde jag kunde ha. Jag var förtvivlad i början och velade, vi träffades när vi bodde isär. Men jag förstod att det inte var nyttigt för mig. Nu mår jag bättre än på väldigt länge. Han och jag hade våra fina stunder, många av dem! det var mycket passion och kärlek. Men nu har jag haft det och känner mig klar med den biten. Nu är det dax för att vara mig, vilket jag knappt vet vem det är. Men börjar hitta tillbaka.

Tillåt dig att släppa honom, du har försökt mer än han någonsin förtjänar! Han kommer inte ändra sig, du kommer bara blir mer blind och manipulerad. Jag lyssnade inte heller på människor när dem berättade exakt vad jag berättar för dig nu. "de förstår inte" eller " men han har gjort såhär istället den här gången, jag tror han kommer ändra sig"
Du väljer ju självklart vad du vill göra, men jag kan satsa allt jag äger och har på att du en dag kommer tänka precis vad jag gör "varför lyssnade jag inte på dem"
 
@BernT Gå inte tillbaka.
Du kommer inte gå tillbaka till en kille som behandlar dig bra och som är snäll mot dig, du återvänder till ett destruktivt förhållande som bara kommer dra ner dig och få dig att må dåligt. Du skrev ju själv förut att hästen blev lidande för att du mådde så dåligt pga honom. Är det värt det?
Satsa på dig och hästen istället, det kommer vara värt det 100 gånger om.
 
@BernT
Åh vad jag önskar att jag bara kunde hämta dig och låsa in dig nånstans tills du tagit ditt förnuft till fånga. För en dag kommer du kunna se tillbaka på det här och se det lika glasklart som oss andra. Hoppas bara inte du är kvar med honom då, och har ännu svårare att ta dig ur det.

Du har ju alla möjligheter att få det bra! Och än är det rent praktiskt enkelt för dig att lämna honom. Det är betydligt mer komplicerat om man har barn osv...
 
Du blir någon annan. Du tappar fokus på dig och det du vill - det blir oviktigt i kampen att rädda det ni har. Att förändra dig till det han vill ha, eller det du tror att han vill ha.

Du ljuger för dina vänner, som du vet inte tål honom. Du undviker din familj för att du vet att de inte gillar honom. Du försöker dölja att du har kontakt med honom, och undviker samtalsämnen som anknyter till honom.

Du beter dig kort sagt som en missbrukare i relation till sin drog. Det är ett sjukt beteende.

Mm det är ju så det blivit. Jag är konstant trött i kroppen, har ingen riktig ork. Gör det jag ska under dagen men får verkligen tvinga mig och sen måste jag sova en stund mitt på dagen för att orka. Antar att det beror på det här delvis.

@purity_666
Så är det här med, kritvitt eller nattsvart. Jag vill inte ha en grå relation. Jag vill ha en grå med inslag av vitt. För visst måste man väl kunna ha det sjukt bra tillsammans emellanåt även om relationen är "grå" till vardags?

@NotlikeI
Ja han skulle ju aldrig offra något för min skull så varför gör jag det för honom? Så jävla dumt !! Precis man ser den där lilla lilla förbättringen (som man bara själv inbillar sig) men de stora övertrampen som är gigantiska är man blind för. Lite sila mygg och svälja kameler.

@Mirre
Jo, mitt stackars djur blev försummat under sommaren när allt var som jobbigast, visst hon skulle ändå ha sin vila och kunde gå ute och äta gräs men det var ändå väldigt jobbigt att känna att jag inte orkade. Jag rider och allt sånt nu men jag är trött hela tiden, men min häst är min räddning. Utan henne skulle jag nog må riktigt mkt sämre.

@Zewz
Hade nästan varit skönt om ngn annan bestämde det åt mig och tvingade mig :p ja vi bor ju inte ihop eller ngt så att avsluta allt borde inte vara så svårt. Men vi snackade lite igår vid lunchtid och sen dess har jag inte svarat iaf. Alltid ngt. Fr väl se hur länge det håller.
 
Tycker du om den person du blir när du umgås med honom?

När vi är tillsammans och har det bra då känner jag mig helt och hållet som mig, att jag kan vara den jag är hundra procent och jag är bekväm ihop med honom. När vi bråkar däremot så kommer det fram en sida som jag inte känner igen. En väldigt arg sida, jag hugger på allt och vill få honom att bli lika ledsen och upprörd som jag varit. Det har hittills slutat med raseriutbrott från hans sida där han kastat saker och sagt att nästa gång är det jag, han har spottat mig i ansiktet och han har tagit strypgrepp på mig. De sakerna har jag aldrig berättat för någon.

Om du tänker rent generellt den jag blir när jag är med honom fast inte rent fysiskt med honom så är jag ju trött, ledsen, grubblande och ängslig. Den personen känner jag inte igen.
 
Klart man kan ha det extra bra även i en "grå" relation. Det handlar nog om att skillnaden inte blir lika markant när man slängs mellan extremer utan lugna perioder. Men att ha det lugnt och tryggt är värt mycket.

När jag äntligen bröt från min pojkvän, det var då jag såg hur "illa" det varit. Då när jag fortfarande fick panik om en killkompis tog kontakt med mig för att det ju innebar bråk. Jag hade dåligt samvete om jag surfade på fel sidor på nätet. Jag vågade inte prata öppet med folk. Det var så mycket som liksom satt i ryggraden som jag fått lära mig var fel eller skulle leda till bråk. Det tog ett tag att programmera om det.
Han lekte mycket med min ångest. Som att veta att jag hatar, hatar att bli ignorerad. Så det var ju bara att ignorera mig så visste han att jag satt och grät en hel helg. Då visste han ju var jag var. Det är att utöva makt över någon utan att ta en sekunds hänsyn till den andra människans mående. Vill du spendera livet med en idiot? Ska du sitta här och beklaga dig om samma saker om 5 år?
Om inte, nej men gå då. Om ja.. ja sluta gnäll och gilla läget
 
En väldigt arg sida, jag hugger på allt och vill få honom att bli lika ledsen och upprörd som jag varit. Det har hittills slutat med raseriutbrott från hans sida där han kastat saker och sagt att nästa gång är det jag, han har spottat mig i ansiktet och han har tagit strypgrepp på mig. De sakerna har jag aldrig berättat för någon.

Om du tänker rent generellt den jag blir när jag är med honom fast inte rent fysiskt med honom så är jag ju trött, ledsen, grubblande och ängslig. Den personen känner jag inte igen.

Det låter som en drömkille. Snart har du blåtiror också. Och sluta säg att det kommer för att du vill få honom ledsen och provocerar. Det kommer för att han är en idiot utan impulskontroll.
 
När vi är tillsammans och har det bra då känner jag mig helt och hållet som mig, att jag kan vara den jag är hundra procent och jag är bekväm ihop med honom.

Om du tänker rent generellt den jag blir när jag är med honom fast inte rent fysiskt med honom så är jag ju trött, ledsen, grubblande och ängslig. Den personen känner jag inte igen.

Du inser att du beskriver exakt samma som varje missbrukare? Det här är inte friskt. Detta är inte bra.

Varför går du frivilligt tillbaka?
 
När vi är tillsammans och har det bra då känner jag mig helt och hållet som mig, att jag kan vara den jag är hundra procent och jag är bekväm ihop med honom. När vi bråkar däremot så kommer det fram en sida som jag inte känner igen. En väldigt arg sida, jag hugger på allt och vill få honom att bli lika ledsen och upprörd som jag varit. Det har hittills slutat med raseriutbrott från hans sida där han kastat saker och sagt att nästa gång är det jag, han har spottat mig i ansiktet och han har tagit strypgrepp på mig. De sakerna har jag aldrig berättat för någon.

Om du tänker rent generellt den jag blir när jag är med honom fast inte rent fysiskt med honom så är jag ju trött, ledsen, grubblande och ängslig. Den personen känner jag inte igen.

Om någon annan skrivit det här inlägget, vad hade du då sagt åt personen att göra?
 
Du inser att du beskriver exakt samma som varje missbrukare? Det här är inte friskt. Detta är inte bra.

Varför går du frivilligt tillbaka?

Nja nej inte riktigt, kopplar inte riktigt sambandet.
För att när det är bra är det så himla bra är min första tanke. Och han bad ju om ursäkt när han gjort ngt dumt.. Jag fattar ju att det inte är sunt, jag försöker om än halvhjärtat avsluta det men ja, går ju sådär.
 
Ditt liv, ditt val och du är inte redo att lyssna alls, vad än vi säger så försvarar du honom, förhållandet och bara sättet du skriver på har ändrats sen ni blev tillsammans igen. Helt uppenbart för oss som läser, men du själv ser det inte.

Tragiskt är vad det är
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 656
Senast: Tofs
·
Relationer Jag ber om ursäkt för att det blev en så lång text men hoppas ni kan ta er tid att läsa och förhoppningsvis hjälpa mig! Jag har sedan...
Svar
14
· Visningar
2 894
Senast: Otter
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok 2016 var året då jag äntligen fick ett hem. Tidigare hade jag bara haft bostäder, högst osäkra sådana och med resultatet att jag fick...
Svar
0
· Visningar
2 153
Senast: Magiana
·
T
Övr. Barn Jag vet inte längre vart jag ska vända mig, så jag vänder mig hit. Historien är rätt lång och komplicerad, så jag hoppas att ni orkar...
Svar
10
· Visningar
2 532
Senast: YorkWann
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp