Tittigt/nervöst sto vid "nya" saker

[Loons]

Jag tänkte rådfråga härinne då jag har stött på lite problem med mitt halvblods sto. Hon är väldigt tittig av sig, och har svårt vid "nya" saker. Typ om något nytt står någon stans utanför stallet, ridbanan, ridhuset så bliver hon väldigt "rädd" och fnysar och måste titta på det innan hon ens vill gå förbi. Om något plötsligt händer, så springer hon gärna en meter till sidan i ett hopp. Hon är 6 år gammal, och jag har haft henne sedan November, innan dess har hon gått hos uppfödare och inte upplevt så himla mycket exempel är som häromdagen så låg en stor gren i gräset, och den va väldigt läskig!! Det jag brukar göra är att låta henne nosa på dom farliga sakerna, så hon lär sig det inte händer någonting, men tycker ändå det inte riktigt går framåt. Så fort det är något ovant, så blir det en explosion om det händer fort. Eller när vi rider i ridhuset och en annan har tagit av sitt täcke och lagt på bänken i ridhuset och min sto inte hade sett det förens vi red förbi det, och bam så hoppar hon en meter till sidan.

har funderat på att hitta en bra NH tränare som kan hjälpa oss. Sen av foder får hon magnesium en skopa om dagen, stroppy mare och groov sensitive (hon tål inte havre) med lite lucern + lite betfor uppblött och 12 kg hösilage om dagen på vintern. (nu när dom går på bete får hon mest gräs och knappt något krafft)

 

[Grazing]

Jag brukar ignorera sådant hästen är rädd för. Låtsas som ingenting, driv framåt, hästen behöver inte nosa på det farliga men förbi på ett eller annat sätt ska vi, reagera är helt okej inom rimliga gränser men inte vägra gå förbi osv. Titta framåt är viktigt så inte du börjar titta på det "farliga" som hästen har upptäckt. Det brukar fungera fint för mig när jag rider hästar som är lite osäkra eller som "letar" lite farliga saker att reagera på. Om du inte reagerar på det "farliga" så kommer tillslut även hästen att bry sig mindre.

Jag tror du måste lära dig lite att förebygga och vara beredd på dessa explosioner, alltså utan att du spänner dig, ser du att täcket ligger på bänken och vet att där kommer hästen att eventuellt reagera så förbered hästen, forma hästen och ställ hästen från det obehagliga och rid på. Mycket handlar också om att ha hästen framme för skänkeln och i en bra form där hästen är avslappnad psykiskt, när du tränar ska hästen ha fokus på dig. Är hästen framme för skänkeln så kanske dom reagerar men dom håller sig oftast kvar på spåret och fortsätter framåt iallafall.

Så en bra vanlig tränare tror jag hade varit bättre en än så kallad nh tränare faktiskt i detta läget.

 

[lovehorses]

Det låter lite som min arab. Hon har alltid varit sprättiger. Man kan rida på en väg och mitt i allt kastas man åt sidan. Då ligger det en kvist eller likande där som inte har legat där tidigare.
Jag är beredd på detta när jag är ut och rider, inte spänner mig men att jag håller koll på vad som finns framför oss. Då har jag bara i bakhuvudet att där kan de komma ett kast åt sidan. Jag brukar oftast rida mycket samma ridväg ute i skogen, inte mycket nya. Första gången kan kan de få titta lukta på saken men sen ska de kunnas rida förbi.
Det som du gav ex på med täcket i ridhuset då sku jag först låta hästen snusa på det sen rida för bi det som inget hänt.

Ibland kan jag bli lite arg på min häst. Blir hon rädd för något som vi har ridit förbi 111 gånger då ska man kunna gå fram utan att tveka, sprätta.
Det är nog bara att utsätta hästen för det å att du själv e med på allt. Man kan inte sitta å dagdrömma på en sådan häst.

 

[Aionee]

Jag brukar ignorera sådant hästen är rädd för. Låtsas som ingenting, driv framåt, hästen behöver inte nosa på det farliga men förbi på ett eller annat sätt ska vi, reagera är helt okej inom rimliga gränser men inte vägra gå förbi osv. Titta framåt är viktigt så inte du börjar titta på det "farliga" som hästen har upptäckt. Det brukar fungera fint för mig när jag rider hästar som är lite osäkra eller som "letar" lite farliga saker att reagera på. Om du inte reagerar på det "farliga" så kommer tillslut även hästen att bry sig mindre.

Fast det där är individuellt hur man bör göra. Min häst blir omöjlig när han blir rädd, kan inte släppa saken ur sikte, blir otroligt stark och drar, tappar bort verklighetsuppfattningen och kan bara gå över en pga att han är så rädd och fokuserad på det läskiga. Men låter jag han nosa på det och röra det med mulen så kopplar hans hjärna ihop det med något och han blir direkt lugn. Min häst är dock inte en häst som blir rädd för att bli rädd, utan han är bara oerfaren och tycker nya saker är läskiga. Får han nosa så är han helt okej med det resten av livet, typ.

Tycker också TS bör ta kontakt med en tränare som kan gå via individ.

 

[Grazing]

Fast det där är individuellt hur man bör göra. Min häst blir omöjlig när han blir rädd, kan inte släppa saken ur sikte, blir otroligt stark och drar, tappar bort verklighetsuppfattningen och kan bara gå över en pga att han är så rädd och fokuserad på det läskiga. Men låter jag han nosa på det och röra det med mulen så kopplar hans hjärna ihop det med något och han blir direkt lugn. Min häst är dock inte en häst som blir rädd för att bli rädd, utan han är bara oerfaren och tycker nya saker är läskiga. Får han nosa så är han helt okej med det resten av livet, typ.

Tycker också TS bör ta kontakt med en tränare som kan gå via individ.

Klart det ju är individuellt men generellt för mig och mina erfarenheter som är dom enda jag kan gå efter så fungerar dom flesta hästar på det sättet. Oftast sitter det hos ryttaren hur hästen reagerar för saker och ting. Dock ett fåtal individer som blir extrema.

Det är ju inte alltid på ridturer som hästen kan gå fram och nosa på allting som den blir rädd för, rättare sagt så är det massor av saker som hästen inte kan gå fram och nosa på och det är inte hållbart heller, mycket tror jag är lite en uppfostringsfråga och trygghetsfråga när det gäller att inte gå över folk också när den blir rädd eller känner sig stressad. Min häst fick bli hur rädd han ville men aldrig att han fick buffla på mig och gå över mig, sen fick han konstra och vara mer i luften än på marken men mej fick han inte tränga undan.

Många hästar har jag upptäckt blir "rädda" mycket för att testa ryttaren hur tryggt det är, svarar inte ryttaren på hästens rädsla och inte bekräftar den på det sättet att ja, detta är läskigt och nu får vi gå försiktigt fram osv så upplever jag att dom flesta hästar blir tryggare. Min häst kunde ofta stanna till, titta på något och om jag inte brydde mig så fortsatte han framåt, började jag titta och fokusera blicken på det som han tittade på, då var det svårt att komma loss ibland. Då kunde vi bli stående ett litet tag. Då kan det även bli svårt för mig om hästen spänner sig mer och mer och då spänner jag mig också omedvetet och då blir ju knappast situationen lugnare, håller vi oss i rörelse framåt så är det sällan det blir sådana situationer.

 

[Görel]

Min var så de första åren jag hade henne. Med tiden som hon blev tryggare med att jag inte utsatte henne för faror så dämpades beteendet.

 

[TheRedLightning]

Jag brukar ignorera sådant hästen är rädd för. Låtsas som ingenting, driv framåt, hästen behöver inte nosa på det farliga men förbi på ett eller annat sätt ska vi, reagera är helt okej inom rimliga gränser men inte vägra gå förbi osv. Titta framåt är viktigt så inte du börjar titta på det "farliga" som hästen har upptäckt. Det brukar fungera fint för mig när jag rider hästar som är lite osäkra eller som "letar" lite farliga saker att reagera på. Om du inte reagerar på det "farliga" så kommer tillslut även hästen att bry sig mindre.

Jag tror du måste lära dig lite att förebygga och vara beredd på dessa explosioner, alltså utan att du spänner dig, ser du att täcket ligger på bänken och vet att där kommer hästen att eventuellt reagera så förbered hästen, forma hästen och ställ hästen från det obehagliga och rid på. Mycket handlar också om att ha hästen framme för skänkeln och i en bra form där hästen är avslappnad psykiskt, när du tränar ska hästen ha fokus på dig. Är hästen framme för skänkeln så kanske dom reagerar men dom håller sig oftast kvar på spåret och fortsätter framåt iallafall.

Så en bra vanlig tränare tror jag hade varit bättre en än så kallad nh tränare faktiskt i detta läget.

Det gör jag också, ignorerar och fokuserar på annat. Blir min häst rädd för något då ska vi bara fram, det är bara fram som gäller oavsett hur vi tar oss fram och det har givit resultat, oftast förebygger jag där jag vet att hästen tenderar till att bli "rädd".
Som idag när både häst och ryttare helt avslappnat skrittar på vägen och det kommer en lastbil utan att varken häst eller ryttare reagerar. Då vet man att man gör ett bra jobb.

Om jag visar att jag är rädd, så kommer hästen fatta att man ska va rädd för det och sen är den onda cirkeln igång. Önskar TS lycka till.

 

[Loons]

Tack för svar Jag har försökt den metoden flera gångor, med att ignorera, men tycker inte riktigt det funkar på henne som det gjorda på min vallack som jag hade innan. Tex va vi på ute ritt med en snäll pony från stallet. Min häst är väldigt framåt och gick gärna först, dock när det va någonting "läskigt" så ville hon stödja sig till ponyen. Turen gick bra och hon gick förbi folk med barnvagn och parably (så länge hon ser det på avstånd innan, så går det bra). Så då vi rider på en smal skogsväg med, kommer vi till en trästubb som hon inte vill förbi. Hon frysar närmast på stället och vill inte flytta sig. Jag tänker att nej men hon får gå förbi den, det är inget farligt och trycker till henne lite, vart hon går framåt ett skritt och sen vänder och hoppar in i skogen bland alla träd och får panik som gör att hon börjar bocka och jag åker av. Så har definitivt lärt mig att när hon känner sig pressat så är hennes reaktion att fly och komma undan "det läskiga".

 

[Blimblom]

Kanske åka på lite miljöträningar? Är himla kul om inget annat!

 

[akleja]

Det kan vara bra att klura lite över varför hon blir rädd. Är hon genuint rädd, vill hon testa, är hon uttråkad, är det kul att busa... Min dotter sa igår efter ett pass på en utebana där några fåglar eller nåt prasslade i buskarna bredvid banan "Hon blev bara rädd när jag travade, när vi galopperade var det ju kul ändå". Så kanske din häst behöver lite högre nivå/mer utmanande eller intressantare arbete? Mer motion kanske? Annat sällskap i hagen?

Som @Görel sa ovan går det säkert bort med tiden - förutsatt att det inte blir ett mönster. Allt arbete som stärker er relation tror jag är bra. Det kan t.ex. vara promenader från marken eller nästan vilket markarbete som helst. Tömkörning tycker jag om. Eller miljöträning som @Blimblom föreslog.

Sen tycker jag inte det är ok att en häst drar in i skogen och bockar av en som din gjorde. Ett skutt eller några galoppsprång framåt kan man ursäkta, men inte mer än så. Då får man fundera på att ta hjälp.

 

[MissKulla]

@Loons hur har det gått med alla farligheter?

 

[Loons]

Tjooooh, det är bättre, men skulle inte säga så långt att jag känner jag litar på henne när såna situationer uppstår. Hon är blivit duktig vid knastrande i ridhuset tex, men hennes reaktion mot snöras va att springa o bocka mot "ljudet", nu har vi lagt en del pengar på kiropraktor, veterinär o ny sadel, så just nu finns där inte pengar till att ta dyra NH kurs fast jag tycker vi behöver det så småningom! Vi jobbar flittigt på att tillvänna nya saker, och har börjat promenera i skogen, men då är hon också väldigt stutsig (jag går bredvid av säkerhetskäl istället för uppsuttit). Så skulle säga vi är en bra bit därifrån jag vill vara så att säga För jag vill få bort hennes flukt beteende och göra så det inte blir farligt och jag hamnar på backen Dock *peppa peppa* inte åkt av sedan i somras!

 

[Lager]

Tjooooh, det är bättre, men skulle inte säga så långt att jag känner jag litar på henne när såna situationer uppstår. Hon är blivit duktig vid knastrande i ridhuset tex, men hennes reaktion mot snöras va att springa o bocka mot "ljudet", nu har vi lagt en del pengar på kiropraktor, veterinär o ny sadel, så just nu finns där inte pengar till att ta dyra NH kurs fast jag tycker vi behöver det så småningom! Vi jobbar flittigt på att tillvänna nya saker, och har börjat promenera i skogen, men då är hon också väldigt stutsig (jag går bredvid av säkerhetskäl istället för uppsuttit). Så skulle säga vi är en bra bit därifrån jag vill vara så att säga För jag vill få bort hennes flukt beteende och göra så det inte blir farligt och jag hamnar på backen Dock *peppa peppa* inte åkt av sedan i somras!

Skönt att det går bättre och bättre!


Går den ute mycket? Men kompisar i stor hage? Ju mer hon ser och rör sig utan ryttare desto coolare kommer hon vara med ryttare.

Ser de där hästarna som står i tragiska små rutor ensamma utomhus i sex timmar, med utrymme lite större än boxen. Sedan ska de in och ridas och absolut inte busa eller hoppa... Då kan jag tänka att det ska fasen till halvdöda hästar som inte flippar loss efter att mer eller mindre stått still 23 timmar.

Obs - jag anklagar dig inte för att ha den uppstallad så. Det är bara en fråga. Innan man börjar prata om lydnad och disciplin ska man se till att hästens naturliga behov av rörelse, social gemenskap, och furagering är tillfredställt.

 

[Centaur]

Du måste bara ta tiden till hjälp. Hästen är ung och osäker och en vaken energisk typ. Då blir det lite våldsamma reaktioner.

Jag tycker den bästa strategin som funkar på de flesta hästar är att stå still och titta på det farliga. Låta hästen studera det men inte tvinga fram den för att lukta innan den är redo. Ta ett steg i taget så den inte känner sig pressad, då blir den ännu räddare. Bara var lugn, låt den inte fly men pressa som sagt inte fram den.

Saker som är på fel ställe kan vara rovdjur eller tecken på att rovdjur varit där, därför reagerar hästar så starkt. Det handlar om överlevnad.

 

[tuaphua]

Du måste bara ta tiden till hjälp. Hästen är ung och osäker och en vaken energisk typ. Då blir det lite våldsamma reaktioner.

Jag tycker den bästa strategin som funkar på de flesta hästar är att stå still och titta på det farliga. Låta hästen studera det men inte tvinga fram den för att lukta innan den är redo. Ta ett steg i taget så den inte känner sig pressad, då blir den ännu räddare. Bara var lugn, låt den inte fly men pressa som sagt inte fram den.

Saker som är på fel ställe kan vara rovdjur eller tecken på att rovdjur varit där, därför reagerar hästar så starkt. Det handlar om överlevnad.

En hel del av de där "bomberna" blir bara värre av att stå still och glo.
Min tex behöver att man hjälper honom och avleder. Annars hispar han bara upp sig mer och mer "orörd" sas. Och till slut brakar det iväg åt något håll.
Det finns flera såna.

Jag rek TS problemlösare. Det bör gå på någon 500-ing typ. Då kan man få verktyg att jobba med själv.

 

[Solis]

En hel del av de där "bomberna" blir bara värre av att stå still och glo.
Min tex behöver att man hjälper honom och avleder. Annars hispar han bara upp sig mer och mer "orörd" sas. Och till slut brakar det iväg åt något håll.
Det finns flera såna.

Tänkte precis samma sak när jag såg att du redan skrivit det.
Har själv en häst som är otroligt vaken, mycket nerver. Hon ska helst inte stanna och titta eftersom hon då brukar hetsa upp sig ännu mer. Jag försöker avleda henne med olika övningar, sidvärts i olika former, övergångar, böjning (ffa när hon spänner sig, böjd häst kommer inte långt) och visa henne hur totalt oimponerad jag är av det hon spänner sig för. Beröm när hon slappnar av. Det brukar hjälpa.

 

[Trindan]

Nu kanske du redan har fått det är tipset (har inte läst alla inlägg):

När jag rider en häst som lätt blir rädd för olika saker fokuserar jag på vägen. Var uppmärksam på vad hästen kan bli rädd för så att den inte slänger sig utan att du är beredd, men titta inte på det! Fram med blicken, stadig skänkel och se hela tiden åt det håll dit du ska. Fokusera på något annat längre fram på vägen och rid fram.

På tittiga hästar brukar jag undvika att rida läskiga vägar under framskrittning utan håller mig på en liten fyrkant där de brukar känna sig trygga. Det brukar vara lättare att rida förbi läskiga saker smärtfritt om de travar eller galopperar - inte lika mycket tid och energi som kan läggas på att spana in det läskiga.

Jag låter dem aldrig stanna och nosa på det läskiga. Däremot om det är något som jag vet att de brukar tycka är läskigt (t.ex. ridhusdörren) så arbetar jag mycket där, gör volter och liknande, men utan att de får titta på dörren. Driv på och ställ hästen bort från dörren. Det är dessutom lättare att sitta kvar på hästen om den är ställd bort från det som den är rädd för om de skulle kasta sig åt sidan.

 

[Loons]

Hon går ute hela dagarna i stor hage med kompisar - väldigt social häst - kommer definitivt också ta hjälp av tränare, då vi också efter hennes senaste klinik besök har svåra lastningsproblem. Bristen ligger nog också på att hon inte har sett mig tillräckligt som ledare och hon kör över mig när hon blir rädd (hon går gärna över folk), så har nu läst på massor och tränat ledarskapsövningar från marken, att hon inte får gå framför mig och pressa mig med bogen, och skal stanna när jag stannar och backa när jag backar. Men definitivt inte lätt, och får erkänna att jag flera gånger har varit på gränsen att ge upp, och tycker att hon är för svår för mig. Nu är hon dock skadad och vi skal till klinikken på tisdag, så får se hur det ser ut därefter. Men inte lätt när man inte riktigt tycker sakerna funkar, och inte alla hästar är för alla folk.

 

[hovtassfot]

Jag brukar bara totalignorera det hästen är rädd för och driva på framåt. Om hästen är väldigt rädd och på gränsen att explodera så tycker jag ofta att det blir sämre av att låta dem gå fram och lukta. Det jag upplever funkar bäst i dem situationerna är att ställa hästen ifrån det farliga. Då brukar dem måsta fokusera på att gå böjd i halsen och koncentrera sig på uppgiften så dem ofta glömmer bort det dem är rädd för.

 

[Aliah]

Jag jobbar mycket miljöträninge med mina hästar eftersom flera av dom är unga. Var själv lugn och trygg i dig själv är mitt råd. Promenera mycket för hand om det känns bättre än att rida.. Jobba i alla slags miljöer å genom vatten över diken ut i skogen ensam och med sällskap. Det är du som bestämmer vart ni går, hästen får reagera bli rädd försöka springa förbi men då gör man bara om eller så ignorerar man beroende på situation. Du vsiar med ditt lugn att denna buske är då inet farlig vi skall passera den ås å traskar ni vidare. Jag skulle inte undvika situationer där farliga saker kan dyka upp utan istället göra dom till vardagsmat. När hästen kommer underfund med att du har kontrollen och befälet så behöver den själv inte fundera ut vilka saker som är läskiga
Hästen får under inga omständigheter komma på eller puckla på dig om den är rädd eller inte.