Turbo (bordercollie)

[vallhund]

Sv: Turbo (bordercollie)

Reggade släktingar:

http://vallreg.svak.se/d_findregnr.php?MENUSELECT=5&REGNR=V1807/88&RELATIVES=1
För att se vem som ägde Mindy måste man vara inloggad på Vallreg, om nu så gamla uppgifter finns med i registret.

http://vallreg.svak.se/d_findregnr.php?MENUSELECT=5&REGNR=V1827/88

 

[mha]

Sv: Turbo (bordercollie)

Det kanske är fånigt att svara på ett diskussionsforum som är ett par år gammalt, men jag bara måste... Det är en lång historia, men en gång i tiden hade jag förmånen att få träffa Turbo, och han var helt fantastisk. Jag hade en av Turbos och Råttans inofficiella valpar, bästa vännen någon kunde ha. Tyvärr dog min bordercollie för några år sedan av hjärtfel, jag sörjer honom fortfarande.

 

[mha]

Sv: Turbo (bordercollie)

Duchess, jag minns Duchess! Hon var i samma kull eller väldigt nära min Billy. Jisses vad jag saknar honom!

 

[flake]

Sv: Turbo (bordercollie)

1998 när jag jobbade hos dem fanns det fyra valpar efter en inlånad tik samt ca 11 valpar efter Råttan. Båda med Turbo som far. Vet nån vart de tog vägen? Hälften hade inte sålts när jag slutade där.

Hej Scilla! Jag köpte en valp i juli -98 från Madde & Kent, valpen var 6 månader och kallades Fake men jag döpte om honom till Flake. Flake var efter Turbo och Råttan sa dom, tyvärr var han både mager och eländigt rädd för allt när jag köpte honom men det jobbade vi bort. Han blev en otrolig hund med hur mycket kapacitet som helst och en fighter att klara av allt han tog sig för. Absolut min bästa vän och läromästare på hur roligt man kan ha ihop med sin 4benta vän. Flake blev 13 år och slutade sina dagar 2 juli 2010 och jag saknar honom så enormt mycket. Trots att jag har två hundar kvar idag så fattas den här härliga killen oss alla tre. Han var en bushund in i det sista.

 

[Cattis77]

Sv: Turbo (bordercollie)

Hej!
Ja, det måste vara min Duchess. Hon var världens goaste hund. Vi saknar henne än idag. Hon var så otroligt trevlig och så lugn i psyket. Tyvärr fick hon cancer och vi fick avliva henne. Är ni nöjda med eran hund? Jag vet att Madde avlade upp BC som inte hade så mycket vall i sig. Duchess vallade väldigt lite och det tyckte vi var skönt eftersom hon var en familjehund hos oss.

MVH

Cattis

 

[Cattis77]

Sv: Turbo (bordercollie)

Duchess, jag minns Duchess! Hon var i samma kull eller väldigt nära min Billy. Jisses vad jag saknar honom!

Hej!
Å, minns du Duchess :-) Då kanske våra hundar var syskon. Hur var Billy? Vi verkligen älskade vår hund Duchess. Hon var så otroligt go och lugn i psyket. Bättre hund kan man inte få. Och så älskade hon fotbollar. Det var ända gången som hon inte lydde. Annars var hon helt underbar.
Berätta lite hur Billy var.

MVH

Cattis

 

[Cattis77]

Sv: Turbo (bordercollie)

Hej där, råkade hamna här av en slump. Jag jobbade som djurskötare hos Haags 98, då fanns Duchess där, hon var ganska understimulerad då. Vad kul att ni tog hand om henne, hur kom det sig? Var bodde de då? Och ni? Vore jättekul att veta mer, berätta gärna! M v h Angela

Hej!
Vad kul att du kände igen Duchess. Det var en slump att jag hittade henne. Jag och min man var ute efter att ta över en lite äldre hund eftersom vi helst inte ville ha en valp. Och så dök Maddes annons upp och jag blev jätte nyfiken. Duchess var då 6 år och Madde ville inte ha henne kvar. Vi åkte självklart dit och tittade på henne och blev helt frälst. Vi bestämde oss för att ta med henne hem. Madde ville att hon skulle få en sista kull eftersom hon var trefärgad och hon betäcktes senare med en svart BC som hette Musse (tror jag). Det blev då två små valpar, en trefärgad tik och en svart hane. De döptes till Diana och Lord. När valparna fick flytta hemifrån fick vi henne och hon blev våran på riktigt. Hon var så otroligt lugn och go. Vår absolut bästa hund vi haft (förlåt Kola :-). Hon gjorde alltid som vi sa. Enda gången hon inte ville lyda var när hon såg en fotboll hahaha. Mina barn som idag är 7 år pratar fortfarande om henne. Dom minns henne mer som en mjuk kudde att vila på Men hon måste ha gjort många intryck på dem.
Efter ett tag märkte vi att hon inte mådde så bra och drack mängder av vatten. Det visade sig att livmodern inte såg så bra ut och hon fick opereras. I samband med detta fick hon diabetes, veterinärerna påstod att det var vanligt vid en sån här åkomma och sa att det skulle försvinna efter operationen. Men tyvärr gjorde det inte det. Så vi fick lära oss att ge henne sprutor morgon och kväll. Vi fick alltid ha druvsocker med oss i fall hon fick känningar. Det var väldigt jobbigt. Och sen när hon blev 11 fick hon cancer och veterinären förklarade att dom inget kunde göra. Så vi bestämde oss för att ta bort henne. Men vi är så glada att vi fick vara hennes ägare så pass länge i alla fall.
Ja, det var min lilla historia.

Ha det gott!