Unga killar idag - inte ett dugg bättre än gårdagens?

[Dentaku]

Det hjälper inte alla men många.

Bullemi och anorexia är en nackdel med skönhetsideal

Hur många då, menar du? Skulle alla vara feta om vi inte hade skönhetsideal?

Jag tror snarare tvärtom, faktiskt. Väldigt många av de som lider av fetma har fått med sig ett problematiskt förhållande till sin kropp och till mat ända från att de var barn. Om man tidigt börjar mixtra med vad man äter för att gå ner i vikt så är det lätt att man glömmer bort hur det egentligen känns när man är hungrig - och mätt.

Men det är fint att du inser att skönhetsideal har nackdelar i form av dödliga sjukdomar...

 

[PeterL]

Hur många då, menar du? Skulle alla vara feta om vi inte hade skönhetsideal?
..

Fetare ja. I områden med strikta skönhetsideal är också folk smalare.

 

[MiaMia]

Skönhetsidealen är en motivation och belöning. Det positiva med skönhetsideal är att det hjälper människor att hålla sig fit.

Är det? Gör de?
Skulle t.ex. att må bra inte vara en fungerande motivation eller belöning?

Låter mycket som du har presumerat en kausalitet som du inte kan ge några grunder för.

 

[PeterL]

Är det? Gör de?
Skulle t.ex. att må bra inte vara en fungerande motivation eller belöning?

Låter mycket som du har presumerat en kausalitet som du inte kan ge några grunder för.

Jag orkar knappt bemöta den som ifrågasätter självklara påståenden.

Varför skulle hälsa vara en motivation? Låter mycket som du har presumerat en kausalitet som du inte kan ge några grunder för.

 

[Dentaku]

Fetare ja. I områden med strikta skönhetsideal är också folk smalare.

Vilka områden avser du?

 

[tuaphua]

Fetare ja. I områden med strikta skönhetsideal är också folk smalare.

Jag upplever dock ofta att det är mer ätstördhet och mentala problem sas i såna miljöer.
Jag tycker de verkar må sämre ofta än tex någon som tränar för att hålla sig stark och frisk och har andra mål än bara att se bra ut.

Jag är uppfödd i miljö med mkt utseendehets och har själv frivilligt vistats i såna miljöer, haft mitt utseende som intresse etc. Jag har alltså umgåtts en hel del med folk som bryr sig mycket om ideal och skönhet öht.
Om jag jämför med tex de stalltjejer, övriga idrottstjejer jag känner etc så har de senare grupperna(beroende på idrott) verkat må bättre.
Jag tror att jag blev så pass bra på hästar att det blev mitt yrke räddade mig lite. Och att jag har just de tränare/arbetsgivare jag har/haft. Jag tror annars jag hade fortsatt vara mer fixerad vit yta och ideal.
Nu bryr jag mig på en mer sund nivå. Till skillnad mot många gamla vänner..

Jag vet att man i ett stall tillhörande en av de bästa svenska dressyrryttarna tävlade om vem som åt minst, inte nyttigast. För mig är det vansinne när man arbetar med kroppen framför allt.
Men inom vissa bedömningssporter upplever jag också mer utseendehets öht. Och då ofta mer såna problem.

Så jag ser inte direkt några fördelar med idealen. Trots att jag spenderat större delen av mitt liv med att följa många av dem och i viss mån gör idag med.

 

[PeterL]

Jag upplever dock ofta att det är mer ätstördhet och mentala problem sas i såna miljöer..

Det är fullt förståeligt att folk blir smalare men att vissa också får ätstörningar i sådan miljö.

 

[PeterL]

.
Jag tycker de verkar må sämre ofta än tex någon som tränar för att hålla sig stark och frisk och har andra mål än bara att se bra ut.

Jag är uppfödd i miljö med mkt utseendehets och har själv frivilligt vistats i såna miljöer, haft mitt utseende som intresse etc. Jag har alltså umgåtts en hel del med folk som bryr sig mycket om ideal och skönhet öht.
Om jag jämför med tex de stalltjejer, övriga idrottstjejer jag känner etc så har de senare grupperna(beroende på idrott) verkat må bättre.
Jag tror att jag blev så pass bra på hästar att det blev mitt yrke räddade mig lite. Och att jag har just de tränare/arbetsgivare jag har/haft. Jag tror annars jag hade fortsatt vara mer fixerad vit yta och ideal.
Nu bryr jag mig på en mer sund nivå. Till skillnad mot många gamla vänner..

Jag vet att man i ett stall tillhörande en av de bästa svenska dressyrryttarna tävlade om vem som åt minst, inte nyttigast. För mig är det vansinne när man arbetar med kroppen framför allt.
Men inom vissa bedömningssporter upplever jag också mer utseendehets öht. Och då ofta mer såna problem.

Så jag ser inte direkt några fördelar med idealen. Trots att jag spenderat större delen av mitt liv med att följa många av dem och i viss mån gör idag med.

Eftersom det finns både fördelar och nackdelar med skönhetsideal gäller det att hitta en rimlig nivå. Hästtjejerna må ha för stort fokus på utseende. Även om jag även tror att individuella idrotter gör att människor mår sämre i tonåren. I laget har individerna en trygghet.

 

[Dentaku]

Jag upplever dock ofta att det är mer ätstördhet och mentala problem sas i såna miljöer.
Jag tycker de verkar må sämre ofta än tex någon som tränar för att hålla sig stark och frisk och har andra mål än bara att se bra ut.

Jag är uppfödd i miljö med mkt utseendehets och har själv frivilligt vistats i såna miljöer, haft mitt utseende som intresse etc. Jag har alltså umgåtts en hel del med folk som bryr sig mycket om ideal och skönhet öht.
Om jag jämför med tex de stalltjejer, övriga idrottstjejer jag känner etc så har de senare grupperna(beroende på idrott) verkat må bättre.
Jag tror att jag blev så pass bra på hästar att det blev mitt yrke räddade mig lite. Och att jag har just de tränare/arbetsgivare jag har/haft. Jag tror annars jag hade fortsatt vara mer fixerad vit yta och ideal.
Nu bryr jag mig på en mer sund nivå. Till skillnad mot många gamla vänner..

Jag vet att man i ett stall tillhörande en av de bästa svenska dressyrryttarna tävlade om vem som åt minst, inte nyttigast. För mig är det vansinne när man arbetar med kroppen framför allt.
Men inom vissa bedömningssporter upplever jag också mer utseendehets öht. Och då ofta mer såna problem.

Så jag ser inte direkt några fördelar med idealen. Trots att jag spenderat större delen av mitt liv med att följa många av dem och i viss mån gör idag med.

Jag håller med.

Strikta skönhetsideal och hur de påverkar på lite större nivå kan man se genom att titta på hur ätstörningar ökat i länder där skönhetsidealet blivit mer tillgängligt via media. I östra Asien har ökningen i de mest industrialiserade länderna varit lavinartad men ätstörningar förekommer även i de länder där det finns problem med hungersnöd.

https://www.psychologytoday.com/blo...-pop-culture-boom-is-feeding-eating-disorders

 

[tuaphua]

Det är fullt förståeligt att folk blir smalare men att vissa också får ätstörningar i sådan miljö.

Inte bara vissa, rätt många. Men många vet inte om att de har det, det ses som normalt i vissa grupper etc.

Så nej, idealen verkar inte direkt göra under för folkhälsan.

Jag tror det också kan få en del att bli deprimerade så pass att de dels varken orkar leva fullt ut(isolerar sig, vågar inte göra vad de egentligen vill, orkar inte göra det de vill etc), inte träna och även tröstäter.

Jag vet ju hur många unga i min närhet lever på insta och tror att de perfekt redigerade bilder och små glimtar ur folks låtsasliv är på riktigt. Fast många av dem intellektuellt vet att det inte är på riktigt så strävar de iaf efter det där. Och mår riktigt dåligt när de inte når dit.

Jag tycker det är jättesorgligt hur mkt tid som läggs åt ångest för att man inte matchar ideal istället för att bara njuta, leva, känna etc den tiden.
Hade idealen mer fokuserat på såna saker hade vi nog mått bättre.

 

[Dentaku]

Eftersom det finns både fördelar och nackdelar med skönhetsideal gäller det att hitta en rimlig nivå. Hästtjejerna må ha för stort fokus på utseende. Även om jag även tror att individuella idrotter gör att människor mår sämre i tonåren. I laget har individerna en trygghet.

Själva problemet med skönhetsideal är ju just att folk lägger för stort fokus på utseende och inte hur de mår. Ideal borde snarare handla om fysisk och mental hälsa om det är det vi vill eftersträva. Vad som syns i spegeln är ett rätt värdelöst verktyg för att mäta det.

 

[PeterL]

Själva problemet med skönhetsideal är ju just att folk lägger för stort fokus på utseende och inte hur de mår. Ideal borde snarare handla om fysisk och mental hälsa om det är det vi vill eftersträva. Vad som syns i spegeln är ett rätt värdelöst verktyg för att mäta det.

Fast det är det enda sättet om du möter en ny människa. Och i och med urbaniseringen blir det fler korta möten. Jag tycker faktiskt att det är konstigt att folk inte lägger mer tid på hur de ser ut med tanke på hur mycket fördelar du får av att se rätt ut.

* Lättare att få bra jobb
* Lättare att hitta partner
* Fördelar i vardagen

mm mm

 

[Dentaku]

Fast det är det enda sättet om du möter en ny människa. Och i och med urbaniseringen blir det fler korta möten. Jag tycker faktiskt att det är konstigt att folk inte lägger mer tid på hur de ser ut med tanke på hur mycket fördelar du får av att se rätt ut.

* Lättare att få bra jobb
* Lättare att hitta partner
* Fördelar i vardagen

mm mm

Det där är ju fördelar som man kan få av andra saker än att uppfylla skönhetsidealen. En sak man kan testa är att vara trevlig, t ex.

 

[Dentaku]

Och tydligen får man ju inte uppfylla skönhetsidealet på fel sätt när man söker jobb. Har man extrem timglasfigur tror folk att man är oseriös, har jag fått veta.

 

[cirkus]

Själva problemet med skönhetsideal är ju just att folk lägger för stort fokus på utseende och inte hur de mår. Ideal borde snarare handla om fysisk och mental hälsa om det är det vi vill eftersträva. Vad som syns i spegeln är ett rätt värdelöst verktyg för att mäta det.

Jag tror det är svårt att komma ifrån tänket som många har - om jag är snygg så mår jag bra. Att utseendet är mycket hårt kopplat till måendet där utseendet styr, koppla på lite sociala medier med selfies och tillhörande likes och "snyggo" kommentarer. Santidigt tror jag att väldigt få påstår sig försöka uppnå ett ideal - de gör ju det här bara för sin egen skull svårt att se kopplingen liksom.

 

[tuaphua]

Eftersom det finns både fördelar och nackdelar med skönhetsideal gäller det att hitta en rimlig nivå. Hästtjejerna må ha för stort fokus på utseende. Även om jag även tror att individuella idrotter gör att människor mår sämre i tonåren. I laget har individerna en trygghet.

Jag tror dock inte hästtjejer generellt har sånt fokus på yta. Utan det tror jag kommer till i vissa dressyrstall framför allt, tyvärr. Jag är dressyrtränare själv. Och har många kollegor som är mer fokuserade på hälsa, funktion etc. Vilket ju behövs som idrotts-män/-kvinnor. Och det fokuset börjar väl breda ut sig mer iom att man nu anlitar olika sorters coachar för att bli bättre och då även inkluderar nutrition hos många. Bra!

Sen ang lag och individuella så vet jag inte. Jag tror att det beror mycket på vem man har som tränare, vilka förebilder ungarna har omkring sig och vad de lyfter fram som viktigt.
Mina tränare har lyft fram prestation och funktion. Visst kan man bry sig om sitt hår, sin outfit etc. Men det har alltid varit fokus på prestation.
Inga av oss som var deras första generation unga och som fortsatt hos dem i nu 15-20 år har blivit ätstörda eller särskilt besatta av vårt yttre, trots dressyren och individuella presterandet.
Jag var det innan, men kom ur det..

För mig är det viktigt att inte pusha unga in i sån negativ spiral av utseendehets och ångesten den ofta ger oavsett hur mkt man faktiskt matchar ideal eller ej.
Och som tränare ökar ansvaret iom att man hålls som förebild. Så man får både vakta sin tunga och tänka efter vad man själv porträtterar sas.
För mig är det menlöst om en elev, en kompis etc är smal tex. Säger mig nada. Är den däremot hälsosam blir jag glad för att den mår bra.

För mig var det underbart befriande med en tränare som inte var lika ytlig som den värld jag kom ifrån). Och det trots att jag fått många fördelar av mitt yttre. Det var himla befriande iaf, trots att jag inte fick de fördelarna. För de som inte fått fördelar, kämpat sig blå för att passa in, gett upp livet etc måste det ju kännas ännu bättre!

 

[sjoberga]

Jag tror det är svårt att komma ifrån tänket som många har - om jag är snygg så mår jag bra. Att utseendet är mycket hårt kopplat till måendet där utseendet styr, koppla på lite sociala medier med selfies och tillhörande likes och "snyggo" kommentarer. Santidigt tror jag att väldigt få påstår sig försöka uppnå ett ideal - de gör ju det här bara för sin egen skull svårt att se kopplingen liksom.

En människa som mår bra är ofta snygg (oavsett mått, vikt och andra parametrar) och trevlig att umgås med. Är min erfarenhet.

Att sträva efter ideal som är mer eller mindre omöjliga att uppfylla gör inte att någon mår bra.

Att sträva efter ideal för att likforma utseendet hos människor låter som en kass filosofi redan från början, tycker jag.

 

[tuaphua]

Fast det är det enda sättet om du möter en ny människa. Och i och med urbaniseringen blir det fler korta möten. Jag tycker faktiskt att det är konstigt att folk inte lägger mer tid på hur de ser ut med tanke på hur mycket fördelar du får av att se rätt ut.

* Lättare att få bra jobb
* Lättare att hitta partner
* Fördelar i vardagen

mm mm

Fast att se rätt ut sas för partner, jobb etc behöver ju inte vara enligt rådande ideal.

Jag vet ju att jag kan klä mig olika beroende på vilket jobb jag ska göra var.
Jag kan tex tona ner klädseln i form av inte så mkt dyrt och nytt och känsliga material om jag ska åka och göra en lastträning någonstans där jag vet att man döms ut lite grann som 08:a, snobbig, etc för att snabbare nå fram till folk med kunskap.
Och samtidigt vill jag inte se slafsig ut om jag ska till en superanläggning med OS-ryttare. Då klär jag mig lite annorlunda.
Precis som jag inte kommer i bikini även om det är varmt eller i långklänning, pumps och 2 h smink och hårfix om jag ändå bara ska sitta på en stol och ha teorilektioner(och liksom eg då utföra samma som på en middagsbjudning.. sitta och snacka).

Men det har för mig inte med ideal att göra. Jag är fortfarande jag och jag tar bara fram olika delar ur min personlighet genom att accentuera de med kläder som är lämpliga.

Ideal går mycket djupare och är mkt svårare tycker jag.

 

[TinyWiny]

Så länge du inte tar det till en extrem är det för hälsan bättre att följa skönhetsidealen än att inte göra det. Om du ser folk som struntar i skönhetsidealen så är de ofta groteskt överviktiga.

Sedan är inte skönhetsidealen de samma i olika delar av samhället. Om du exempelvis skaffar extrem timglasfigur på arbetsmarknaden så uppfattas du inte som seriös såvida du inte är nakenmodell eller porrskådis. Om du har size 0 uppfattas du som underviktig om du inte jobbar som klädmodell.

Jag har så mycket annat viktigt i mitt liv att jag inte bryr mig om skönhetsidealen. Orka liksom, jag har ett liv att leva. Jag finns dessutom inte till för att tillfredsställa någon mans behov utan finns till för min egen skull men överviktig är jag inte iallafall.

Vad är ens en extrem timglasfigur? Antingen har man timglasfigur eller så har man det inte, det har inget med antal kilo på kroppen att göra utan med dess form. Har man timglasfigur så har man det oavsett om man väger för mycket, för lite eller helt lagom. Att vissa som du inte tar en kvinna seriöst utan tror att hon finns för din skull och det oavsett hur hon ser ut vet vi ju redan men menar du alltså att du dömer ut någon pga hennes figur även i jobbrelaterade ärenden? Isåfall är du verkligen inte seriös för fem öre och jag hoppas att du inte har någon position där du kan lägga dina sunkiga värderingar på andra anställda.

 

[cirkus]

En människa som mår bra är ofta snygg (oavsett mått, vikt och andra parametrar) och trevlig att umgås med. Är min erfarenhet.

Att sträva efter ideal som är mer eller mindre omöjliga att uppfylla gör inte att någon mår bra.

Att sträva efter ideal för att likforma utseendet hos människor låter som en kass filosofi redan från början, tycker jag.

Jag håller helt och håller med dig - tyvärr är det inte vad jag tycker jag ser ute i samhället och inte minst på sociala medier (som är som en jävla megafon i uppvisning av bekräftelsebehov)