Jag tycker detta är väldigt intressant! Och såklart jättebra!
Jag har själv en Engelsk bulldog som en ytlig bekant hörde av sig till mig om då hon fick liv att minska hundantalet efter separation och flytt. Hon kontaktade mig och frågade om jag visste någon som letade hund, och på den vägen är det. Hon har bott granne med min mamma så jag har känt till hunden sen hon var strax över året (4 vid omplaceringen). Jag var väldigt väldigt osäker och rädd, men jag gillade ju hunden, så vi bestämde oss för att prova.
Jag har ärligt talat inte märkt av något alls! Vi går långa promenader, joggar, hon busar järnet med mammas hund, hon är lös i skogen och far som en propeller, och i somras/höstas var vi ute från morgon till kväll i skogen, och aldrig aldrig har hon fått svårt att andas. Mammas "långnos" snarkar betydligt mer än min.
Dock har hon ett extremt underbett, och tandraderna sitter säkert 3,4 cm fel mellan över och underkäken. Hon äter normalt, både torrfoder och färskfoder, så verkar inte besvära henne, men det är ju verkligen inte så det ska vara!
Jag är verkligen supernöjd över henne, och det är den absolut trevligaste hund jag stött på, och hon passar mig som handen i handsken. Vill vi ligga på soffan en hel dag så är det skitkul, vill vi ut en timme och jogga så är det lika skitkul det med. Och så snäll och kärvänlig mot sonen så det finns inte, och hon visar oss så otrolig värme och tillgivenhet varje dag. Klipsk är hon inte, men fullproppad med humor. Full av energi och en riktig glädjespridare. Hon skulle offra sitt liv för oss om det vore så, utan att tveka.
Sen förstår jag såklart att alla inte haft sån tur, och jag tycker att aveln på dessa hundar är sjukt! Jag hoppas verkligen att det blir ändring, men jag hoppas inte att rasen försvinner, då jag är helt frälst och kan aldrig tänka mig en annan ras igen.
En hund ska kunna vara hund, dvs röra sig långa sträckor, leka och busa, äta, föda valpar, och andas UTAN bekymmer.
