Vad driver folk att se på mord på internet?

Är bara att kolla hur stor spridning terrordådet på Drottninggatan fick, "vanliga" människor stirrade på fb på dödade människor. Jag har svårt att förstå det och har inte sett nåt liknande.
Jag råkade se bilder som var väldigt avslöjande därifrån. Solklart fascinerad. Varför vet jag inte, men jag är väldigt intresserad av dokumentärer av katastrofer, mord osv. Men bara för att jag vet att dom skandinaviska kvinnorna blev halshuggna så kommer jag inte aktivt googla fram bilder på det.
 
Jag kan tänka mig att mycket av det har att göra med vår facination av det ”okända”. Hur många av oss ser döda människor i sin vardag? Jag har svårt att se att människor som kommer från krigshärjade länder där dem ser mord och död på daglig basis, eller typ obducenter eller begravningsentreprenörer som ser döda varje dag går hem och googlar fram massmord, dödskjutningar och videon där man ser resultaten av terrorattentat.

Men detta är min högst personliga gissning.
 
Jag anser dock att det är enorm skillnad på tv-serier/skräckfilm och videos på grovt våld, avrättningar och självmord i verkligheten.

Det första är något jag tittar på ofta, det senare skulle jag aldrig någonsin få för mig att leta upp själv. Mitt psykopat till ex sa till mig en gång ”kom och kolla på det här” utan någon förvarning, det var en video på en man som sköt sig själv i huvudet. Jag blev så chockad och mådde så dåligt att jag nästan kräktes. Han fattade inte vad som var så farligt...

Nej, givetvis är det inte likvärdigt men det visar på samma fascination/intresse/dragning till "gore" (i brist på ett bättre uttryck).

Fruktansvärt beteende av ditt ex!
 
Nej, givetvis är det inte likvärdigt men det visar på samma fascination/intresse/dragning till "gore" (i brist på ett bättre uttryck).

Men är det verkligen samma typ av fascination?

Ser jag till mig själv så är jag rätt känslig för verkligt våld. Har svårt att se på och läsa om krig, orättvisor, våld mot kvinnor och barn m.m. utan att må uselt själv och känna att världen är rätt hemsk. Nyhetsinslag från krigsdrabbade zoner får det liksom att vända sig i magen. Det gäller även filmer och böcker baserade på den typen av händelser, fiktiva eller ur verkligheten.

Däremot har jag inga större problem att ta mig igenom grafisk skräck i litteratur och film. Det känns inte som samma sak, för mig. Jag tycker (uppenbarligen :D) om att bli lite rädd i en skyddad miljö, det är en adrenalinkick som helt saknas när vi pratar om verkliga händelser.
 
Är bara att kolla hur stor spridning terrordådet på Drottninggatan fick, "vanliga" människor stirrade på fb på dödade människor. Jag har svårt att förstå det och har inte sett nåt liknande.

Jag känner mig också ganska fascinerad och ofta framför allt starkt äcklad av det här fenomenet, rent allmänt. Framför allt så som det framställs på t.ex. Flashback där det heller inte finns någon jävla HEJD på alla dumhuvuden som kommenterar.

Jag var inne på Flashback och sökte efter en helt vanlig sak häromdagen och fick upp en så jävla otäck rubrik, men gick in i tråden bara för att bläddra lite bland kommentarerna, men lämnade väldigt snart - heeelt kräkfärdig.

Däremot kan jag kanske förstå att det finns något slags behov (nu gissar jag vilt här) att komma nära, i vissa fall. Som en förlängning av att i alla fall en del människor har ett större behov av att se saker, än att t.ex. bara läsa om det, för att ”förstå”. Som det som drabbade oss i och med terrordådet på Drottninggatan. När våldet kom oss riktigt nära och kanske därmed även en stark rädsla för vad som FAKTISKT hänt var en starkt närvarande känsla.

Det finns ju andra bilder på döda, även barn (ja, jag har en särskild bild i åtanke ...) som fått enorm spridning. Men där jag tror att det just kan bidra till att folk faktiskt FÖRSTÅR vidden av de katastrofer som pågår runt om i världen. Men som ofta inte kommer närmare till oss än genom anonyma och svarta rubriker.

Samtidigt som jag ofta har svårt för det också; för hur det sprids och pratas, inte sällan helt utan respekt för att det t.ex. finns nära anhöriga till dessa offer ...
 
Jag är tvärt om inte ett dugg förvånad att det är såhär. Som andra skrivit så har våld varit rena familjefesten i årtusenden. Man tog med picknickkorgen och barnen och bänkade sig i en sluttning där man kunde se över fängelsemurarna och beskåda avrättningen av dödsdömda fångar. Man samlades på torg, barn och vuxna, för att beskåda offentliga avrättningar, gärna så långt fram som möjligt så att blodet skvätte på en. Människan är av naturen ett våldsamt djur. Vi är det enda djuret vad jag vet som dödar varandra för skoj skull, vi är det enda djuret som dödar artfränder utan någon egentlig anledning mer än att det är underhållande. Nu är offentliga avrättningar och annat sånt förbjudet i det moderna samhället men det finns fortfarande delar av världen där dödligt våld har en väldigt publik plats, både genom kultur och allmänna sociala spelregler. Oavsett hur man vänder och vrider på lagstiftningen så kommer fascinationen för det makabra och det våldsamma att finnas kvar hos en stor del av befolkningen, det är liksom inbyggt. Har man inte längre offentliga avrättningar och colosseum att gå till får man hitta på andra lösningar för att tillfredsställa nyfikenheten och behovet av nervkittlande äckel-adrenalin. Då blir det ju såklart våra moderna sociala kanaler där folk sprider bilder på mordoffer, svåra olyckor osv. Det finns hela hemsidor dedikerade till enbart filmer och bilder på folk som dör på olika sätt, eller redan är döda, Flashback framstår som barnvänliga Bolibompa i jämförelse.
 
Jag anser dock att det är enorm skillnad på tv-serier/skräckfilm och videos på grovt våld, avrättningar och självmord i verkligheten.

Det första är något jag tittar på ofta, det senare skulle jag aldrig någonsin få för mig att leta upp själv. Mitt psykopat till ex sa till mig en gång ”kom och kolla på det här” utan någon förvarning, det var en video på en man som sköt sig själv i huvudet. Jag blev så chockad och mådde så dåligt att jag nästan kräktes. Han fattade inte vad som var så farligt...
Ja det är stor skillnad. Skräckfilmer är ”underhållning” och inte på riktigt.
 
Är bara att kolla hur stor spridning terrordådet på Drottninggatan fick, "vanliga" människor stirrade på fb på dödade människor. Jag har svårt att förstå det och har inte sett nåt liknande.
En av de mest hårresande inslagen därifrån var från en butikslokal som filmade ut mot gatan. Först är allt frid och fröjd. Folk går i sakta mak och gör sina inköp. Plötsligt skingras alla. Folk rusar i panik. In i butiken. Bort från vägen. Och nån sekund senare kommer något stort farande i hög hastighet så att kläderna vajar i vinden.
Den berörde mig djupt för det blev så tydligt att det handlar om sekunder.
 
Ja det är stor skillnad. Skräckfilmer är ”underhållning” och inte på riktigt.

Om du nu gillar att se mord på film är det närmare att även se det i verkligheten.

Inget ont om varken det ena eller andra dock. Om någon vill titta så varsågod. För egen del har jag valt att inte göra det. Nyfikenhet kan däremot säkerligen driva vem som helst att göra det.

Angående Flashback är det så oerhört brett. Att komma med kommentarer om hur Flashback-anbändaren är, är direkt okunnigt och visar bara att man inte varit där.
 
Vi är det enda djuret vad jag vet som dödar varandra för skoj skull, vi är det enda djuret som dödar artfränder utan någon egentlig anledning mer än att det är underhållande.
Nja. Om inte annat har vi ju avlat fram det hos andra djur tex kamphundar. De slåss med ofta för att det är "kul".
 
Om du nu gillar att se mord på film är det närmare att även se det i verkligheten.

Inget ont om varken det ena eller andra dock. Om någon vill titta så varsågod. För egen del har jag valt att inte göra det. Nyfikenhet kan däremot säkerligen driva vem som helst att göra det.
Tror att en normalt funtad människa i ett normalt liv kan skilja mellan verklighet och fantasi. Vissa kan ju inte det men med dom står saker och ting sällan rätt med heller. Jag tittar ofta på våldsammare filmer, thrillrar osv men klarar knappt titta på nyheterna ens.
 
Nja. Om inte annat har vi ju avlat fram det hos andra djur tex kamphundar. De slåss med ofta för att det är "kul".
Fast där är det ju en hel del hets från oss människor också som framkallar det där. Det finns ju mängder av dom som blivit räddade och faktiskt fungerar som vilka hundar som helst. Dom slåss inte för att det är kul. Lekfajtas och brottas gör ju dock dom flesta raser.

Om dom slogs för att det var kul så hade dom aldrig någonsin kunnat bli vanliga familjehundar heller eller ens fungera i ett vanligt liv. Dom hundarna är inget annat än offer för vissas sjuka nöje.
 
Fast där är det ju en hel del hets från oss människor också som framkallar det där. Det finns ju mängder av dom som blivit räddade och faktiskt fungerar som vilka hundar som helst. Dom slåss inte för att det är kul. Lekfajtas och brottas gör ju dock dom flesta raser.

Om dom slogs för att det var kul så hade dom aldrig någonsin kunnat bli vanliga familjehundar heller eller ens fungera i ett vanligt liv.
Fast jo. Kamphundar slåss utan anledning och gillar det på ett annat sätt än andra hundar. De går liksom igång på mycket mindre än andra typer av hundar - eftersom det är en egenskap man avlat fram. Det kvittar om de tränas till det eller inte.
Men hundar är eg OT i denna tråden så den diskussionen kan vi flytta till hund om du vill diskutera det med.
 
Fast jo. Kamphundar slåss utan anledning och gillar det på ett annat sätt än andra hundar. De går liksom igång på mycket mindre än andra typer av hundar - eftersom det är en egenskap man avlat fram. Det kvittar om de tränas till det eller inte.
Men hundar är eg OT i denna tråden så den diskussionen kan vi flytta till hund om du vill diskutera det med.
Ja jag kan köpa att dom kanske går igång lättare än dom flesta raser om dom möter någon som utmanar dom men att dom slåss för att det är kul, det går jag inte med på. Jag känner tillräckligt många sådana hundar av dom raserna och vet att lek lätt går över styr men det gör det för en hel del andra raser också. Men nej, dom slåss inte utan anledning.

Så himla tråkigt att sprida rykten som inte stämmer om dom, oftast är det otroligt trevliga hundar men dom har ett lite tuffare sätt att leka och vara på. Men det är ju sådana den och många andra raser är.
 
Ja jag kan köpa att dom kanske går igång lättare än dom flesta raser om dom möter någon som utmanar dom men att dom slåss för att det är kul, det går jag inte med på. Jag känner tillräckligt många sådana hundar av dom raserna och vet att lek lätt går över styr men det gör det för en hel del andra raser också. Men nej, dom slåss inte utan anledning.

Så himla tråkigt att sprida rykten som inte stämmer om dom, oftast är det otroligt trevliga hundar men dom har ett lite tuffare sätt att leka och vara på. Men det är ju sådana den och många andra raser är.
Det handlar inte om att sprida rykten, det är att upplysa om hur raserna fungerar. Jag har ingenting emot kamphundar om du trodde det, de är oftast väldigt trevliga MEN de fungerar inte som andra hundar när det gäller umgänge inom arten. Man har som sagt avlat länge på "gameness" alltså viljan att slåss, det är inte samma sak som vanlig aggression, och man kan tycka vad man vill om den typen av avel - men det är ren fakta.

(Det är tack vare att man tror att de är som alla andra hundar som det händer så mycket olyckor med just kamphundar.)
 
Det handlar inte om att sprida rykten, det är att upplysa om hur raserna fungerar. Jag har ingenting emot kamphundar om du trodde det, de är oftast väldigt trevliga MEN de fungerar inte som andra hundar när det gäller umgänge inom arten. Man har som sagt avlat länge på "gameness" alltså viljan att slåss, det är inte samma sak som vanlig aggression, och man kan tycka vad man vill om den typen av avel - men det är ren fakta.

(Det är tack vare att man tror att de är som alla andra hundar som det händer så mycket olyckor med just kamphundar.)
Att dom inte fungerar som alla andra tror jag dom flesta är medveten om, men att sprida att dom slåss på liv och död för att det är kul, det är ingenting som gynnar rasen. Det är trevliga och lätta hundar om ägaren är vettig, som dom flesta raser.

Sen tror jag för övrigt att det händer mycket olyckor med kamphundar är för att folk underskattar deras energi och behov av träning, många som skaffar dom skaffar dom ju tyvärr för att det ser tufft ut och då går det ofta illa. Precis som alla raser så krävs det att dom hamnar hos rätt ägare för att dom just har en kanske lite kortare stubin och agerar starkare än andra raser.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hur länge är din hund ensam?
  • Akvarietråden IV
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp