Vad vinner man på att "tukta"/rida till hästen vid olydnad?

Om det som felade fortfarande felar bör kan väl snarare korrigera?

Men för mig är korrigera alltså att lite tydligare än vanligt checka av att hästen tex är framme för skänkeln när man travar av efter första klassen. Det är INTE att ens gå in på framhoppningen igen o hoppa. Möjligtvis hade jag galopperat en långsida innan jag travat av men inte på något vis gett hästen spö såklart! Det är ju meningslöst. Men att gå ut från banan med en dålig känsla av att hästen inte var framme och rida några mindre tempoväxlingar under avtravningen där jag (för det är min ridning som är felet till att hästen inteär framme ju) renodlar hjälperna tydligare ser jag som en självklarhet. Och det är för mig den korrigeringen som ska krävas, max.

Hur tänker du? :-)

Jag bemötte mer att man "självklart kan korrigera i efterhand".
Just iom att jag inte anser det är i efterhand man korrigerar även om det handlar om en häst som stoppar på hinder. Då checkar man ju som du säger av att den bjuder, efter stoppet. Och gör den inte det kanske man korrigerar. Men då upplever inte jag det är i efterhand. Utan man korrigerar ju det som felar där och då.
Men som också var orsaken till stoppet förut.

Så alltså upplever inte jag att korrigeringen är i efterhand.
För att korrigera i efterhand ser jag noll och ingen vits med.
Men att korrigera något som inte funkar just nu, men som gett ännu större problem nyligen i ett svårare moment, det köper jag helt. De sakerna ska dock skiljas på.
Så man inte bara tror att man kan spöa upp djuret och och vips så har det fattat att det skulle göra si eller så och "lärt sig" som man tyvärr hör en del snacka om och ge hästarna en annan mentalitet än de är kapabla till och därmed också ge dem för svåra uppgifter ibland iom att de anses vara så pass eftertänksamma och planerande.
Men att om den inte svarar fram förstärka så den svarar är ju något helt annat.
Men då måste man ju som ryttare förstå skillnaden i de sakerna och veta vad man letar efter.
Retning, respons och eftergift liksom..
Missa uppgift, minnas det, få stryk för det och sen minnas varför man fått stryk och sen nästa gång göra bättre.. Utan att man då checkat av reglagen och responsen för hjälperna.
 
Jag bemötte mer att man "självklart kan korrigera i efterhand".
Just iom att jag inte anser det är i efterhand man korrigerar även om det handlar om en häst som stoppar på hinder. Då checkar man ju som du säger av att den bjuder, efter stoppet. Och gör den inte det kanske man korrigerar. Men då upplever inte jag det är i efterhand. Utan man korrigerar ju det som felar där och då.
Men som också var orsaken till stoppet förut.

Så alltså upplever inte jag att korrigeringen är i efterhand.
För att korrigera i efterhand ser jag noll och ingen vits med.
Men att korrigera något som inte funkar just nu, men som gett ännu större problem nyligen i ett svårare moment, det köper jag helt. De sakerna ska dock skiljas på.
Så man inte bara tror att man kan spöa upp djuret och och vips så har det fattat att det skulle göra si eller så och "lärt sig" som man tyvärr hör en del snacka om och ge hästarna en annan mentalitet än de är kapabla till och därmed också ge dem för svåra uppgifter ibland iom att de anses vara så pass eftertänksamma och planerande.
Men att om den inte svarar fram förstärka så den svarar är ju något helt annat.
Men då måste man ju som ryttare förstå skillnaden i de sakerna och veta vad man letar efter.
Retning, respons och eftergift liksom..
Missa uppgift, minnas det, få stryk för det och sen minnas varför man fått stryk och sen nästa gång göra bättre.. Utan att man då checkat av reglagen och responsen för hjälperna.

Då är jag med o håller helt med!

Tänkte mest på att även om det ofta är just hård bestraffning i efterhand (vilket är helt verkningslöst) som syns på en tävlingsplats så finns det ju faktiskt de som korrigerar på ett bra sätt efter rundan. Tex hade inte det behövt vara dåligt att mamman satt upp på shettisen, även om det i många fall säkert är just bara "bestraffning"/hot om våld till nästa klass som är syftet. Vilket är så jävla tragiskt rent ut sagt.
 
Ändå ser vi dressyrryttare på hög nivå, där hästarna har blåmärken i munnen efter bett, där hästen inte kan stänga munnen pga smärta och blödande sår i sidorna efter sporrar.

Rent tävlingsmässigt är en del kvalade till höga klasser ja. Om de är på hög nivå i mina ögon är en helt annan grej.
Kvalitet för mig är balans, lätthet och genomsläpplighet. Det finns inte när hästarna behandlas så.
Det går inte att endast tvinga igenom. Rider man dessutom på en häst med sämre exteriöra förutsättningar för dressyr tål de inte lika stora missar. Då får man inte till vissa övningar. Men på många moderna sporthästar kan man pressa igenom och forcera en hel del om man bara har som mål att ta sig igenom övningarna utan att vilja maxa kvaliteten.

Börjar man tvinga igenom brukar tryck i munnen uppstå. Och hästen blir då antingen för tungt mot handen och för kort i ganashvinkeln. Bakbenen kan inte funka optimalt och blir i mina ögon för långt bak.
Eller så kan hästen lära sig att undandra sig handen och bli kort i halsen och tappa rygg och bakdel. En forcerad spansk häst tex är rätt bra exempel på det.

Och visst kan man dra på serretas, stångbett och ha nån som rycker omkull hästen med snaror runt benen när de börjar resa sig eller kasta sig om man vill ha hästen att göra övningarna och skiter i spänningen och hur påverkbara de är.
Men de hästar de gjort så med och tappat några gånger är förstörda rejält. Det tar låååång tid och kräver mkt kunskap att försöka reda ut.

Ska man också kolla på trick eller löst arbete med häst kan man ju fundera kring hur man ska forcera igenom det lösa. Visst går det att få en häst att utföra saker löst om den inte vill. Men det är ju samma med en lös hund. Utöver att de ev kan ha fötts med en drift att göra den saken från första början.
Det går att lägga hästar som inte vill också. Men då får man vara beredd på skador på sig själv och häst. Det är stora, explosiva djur med mycket flykt i sig.

Kollar man hästarnas närmsta släktingar så kan man ju fundera kring hur de anses vara i lynnet om de känner sig hotade.
Noshörning, zebra, flodhäst, giraff..
De tre första har man ju hört rätt mycket om hur agressiva de kan bli.

De av oss som jobbar med hästar som verkligen hamnat i skiten har nån gång fått möta hästar som börjat agera så i kamp och försvar. De är rätt godmodiga länge. Men när de väl lärt sig slåss och än värre lyckats med det är det inte kul.
Detsamma när de börjat panika rejält.

Det är nog alltså lättare att tvinga en hund iom att den är mindre, svagare etc.
Utöver att den som sagt kan ha en medfödd drift.

Att sabba vallningen i en häst tycker jag är svårare än tex något den inte har en medfödd drift att göra.
 
Rent tävlingsmässigt är en del kvalade till höga klasser ja. Om de är på hög nivå i mina ögon är en helt annan grej.
Kvalitet för mig är balans, lätthet och genomsläpplighet. Det finns inte när hästarna behandlas så.
Det går inte att endast tvinga igenom. Rider man dessutom på en häst med sämre exteriöra förutsättningar för dressyr tål de inte lika stora missar. Då får man inte till vissa övningar. Men på många moderna sporthästar kan man pressa igenom och forcera en hel del om man bara har som mål att ta sig igenom övningarna utan att vilja maxa kvaliteten.

Börjar man tvinga igenom brukar tryck i munnen uppstå. Och hästen blir då antingen för tungt mot handen och för kort i ganashvinkeln. Bakbenen kan inte funka optimalt och blir i mina ögon för långt bak.
Eller så kan hästen lära sig att undandra sig handen och bli kort i halsen och tappa rygg och bakdel. En forcerad spansk häst tex är rätt bra exempel på det.

Och visst kan man dra på serretas, stångbett och ha nån som rycker omkull hästen med snaror runt benen när de börjar resa sig eller kasta sig om man vill ha hästen att göra övningarna och skiter i spänningen och hur påverkbara de är.
Men de hästar de gjort så med och tappat några gånger är förstörda rejält. Det tar låååång tid och kräver mkt kunskap att försöka reda ut.

Ska man också kolla på trick eller löst arbete med häst kan man ju fundera kring hur man ska forcera igenom det lösa. Visst går det att få en häst att utföra saker löst om den inte vill. Men det är ju samma med en lös hund. Utöver att de ev kan ha fötts med en drift att göra den saken från första början.
Det går att lägga hästar som inte vill också. Men då får man vara beredd på skador på sig själv och häst. Det är stora, explosiva djur med mycket flykt i sig.

Kollar man hästarnas närmsta släktingar så kan man ju fundera kring hur de anses vara i lynnet om de känner sig hotade.
Noshörning, zebra, flodhäst, giraff..
De tre första har man ju hört rätt mycket om hur agressiva de kan bli.

De av oss som jobbar med hästar som verkligen hamnat i skiten har nån gång fått möta hästar som börjat agera så i kamp och försvar. De är rätt godmodiga länge. Men när de väl lärt sig slåss och än värre lyckats med det är det inte kul.
Detsamma när de börjat panika rejält.

Det är nog alltså lättare att tvinga en hund iom att den är mindre, svagare etc.
Utöver att den som sagt kan ha en medfödd drift.

Att sabba vallningen i en häst tycker jag är svårare än tex något den inte har en medfödd drift att göra.
Som det ser ut nu, så läggs mycket fokus på hur hästarna behandlas inom ridsporten frågan lyfts fram. Det ger hopp om att en förändring är på gång.
Den enda förändring som ger resultat i längden är ju om bedömningarna på tävling förändras.

Det är konstigt att hästar inte försöker slå sig fria och tar till kamp mer än vad dom gör. Det är väl väldigt sällsynt.

När jag va i yngre tonåren va jag skötare till en häst som hade varit militärhäst.
Den hästen klarade inte av den uppgiften. Han hade avlivats om han inte räddats av tjejen som tog honom på foder. Hon jobbade med honom i flera år, det gick inte ens att gå i närheten av honom med ett träns, borste, trasa i början
Han va alltid väldigt känslig både från marken och när man red honom. Han va min första älskling och han präglade mig som hästmänniska, jag behandlar alla hästar som jag va tvungen att behandla honom. Alltid väldigt lugnt och försiktigt. Att vara skötare till den hästen lärde mig mycket.
 
Kollar man hästarnas närmsta släktingar så kan man ju fundera kring hur de anses vara i lynnet om de känner sig hotade.
Noshörning, zebra, flodhäst, giraff..
De tre första har man ju hört rätt mycket om hur agressiva de kan bli.
En liten parantes.

Det är bara Zebra av ovan nämda som är nära släkt med hästen, övriga är ganska avlägsna släktingar, i synnehet giraffen och flodhästen (som är närmre släkt med valen) så jämförelsen haltar betänkligt. Bättre då att ta upp åsna och onagern förutom zebran. Prewalska hästen är också en nära släktning.
 
Som det ser ut nu, så läggs mycket fokus på hur hästarna behandlas inom ridsporten frågan lyfts fram. Det ger hopp om att en förändring är på gång.
Den enda förändring som ger resultat i längden är ju om bedömningarna på tävling förändras.

Det är konstigt att hästar inte försöker slå sig fria och tar till kamp mer än vad dom gör. Det är väl väldigt sällsynt.

När jag va i yngre tonåren va jag skötare till en häst som hade varit militärhäst.
Den hästen klarade inte av den uppgiften. Han hade avlivats om han inte räddats av tjejen som tog honom på foder. Hon jobbade med honom i flera år, det gick inte ens att gå i närheten av honom med ett träns, borste, trasa i början
Han va alltid väldigt känslig både från marken och när man red honom. Han va min första älskling och han präglade mig som hästmänniska, jag behandlar alla hästar som jag va tvungen att behandla honom. Alltid väldigt lugnt och försiktigt. Att vara skötare till den hästen lärde mig mycket.

Jag jobbar ju som dressyrtränare och problemlösare. Så jag stöter på många hästar som försöker slå sig fria. Men det kan ju absolut bero på min inriktning, som är specialiserad mot problemfall.

Jag ser dock dagligdags i de flesta stallar jag vistas i hur hästar gör motstånd. Med all rätt..

Att frågan lyfts tycker jag är fantastiskt bra!
Tyvärr tycker jag att det får snudd på motsatt effekt då det görs av folk som ofta inte har så mycket kunskap och rutin och även vinklas väldigt hårt åt vissa håll.

Jag är inte så mycket för tävling.
Men trots det skulle jag utan tvekan direkt vilja vara häst hos en kompis som tävlar svårklass. Det är mjuk ridning, träningsfokus är på annat än det som visas på banan av de flesta, vettig skötsel och bra hästliv öht.
Så bara för att man tävlar på hög nivå är man inte att jämföra med vissa av de andra som rider på den nivån.
Precis som alla som rider LB inte är likadana. Eller alla westerneyttare..
Jag hade absolut kunnat ha ett mkt bra hästliv hos min ena tränare, som är mer mot NH o western och skogsridning.

Vettig hästmänniska kan syssla m alla grenar.
 
En liten parantes.

Det är bara Zebra av ovan nämda som är nära släkt med hästen, övriga är ganska avlägsna släktingar, i synnehet giraffen och flodhästen (som är närmre släkt med valen) så jämförelsen haltar betänkligt. Bättre då att ta upp åsna och onagern förutom zebran. Prewalska hästen är också en nära släktning.

Nära släkt är de inte. Men samma "familj" och ursprung.

Åsna, onager etc vet ju folk hur nära de är.
De vet nog förmodligen hur lättränade de är med. Det finns ju skäl till varför man använder vissa djur till visst arbete.
Inte bara pga deras fysiska förutsättningar.
 
Nära släkt är de inte. Men samma "familj" och ursprung.

Åsna, onager etc vet ju folk hur nära de är.
De vet nog förmodligen hur lättränade de är med. Det finns ju skäl till varför man använder vissa djur till visst arbete.
Inte bara pga deras fysiska förutsättningar.

Nej de är inte samma familj, hästen tillhör familjen hästdjur, den enda gruppen under ordningen uddatåiga däggdjur. Noshörningen är en hyfsat nära släktning men både hund, fladdermus, säl och katt är närmre släkt med hästen än kamel och giraff rent genetiskt. Det är snarare miljön än det genetiska arvet som är ursprunget till beteendet.

Källa http://sv.wikipedia.org/wiki/Däggdjur
 
Jag jobbar ju som dressyrtränare och problemlösare. Så jag stöter på många hästar som försöker slå sig fria. Men det kan ju absolut bero på min inriktning, som är specialiserad mot problemfall.

Jag ser dock dagligdags i de flesta stallar jag vistas i hur hästar gör motstånd. Med all rätt..

Att frågan lyfts tycker jag är fantastiskt bra!
Tyvärr tycker jag att det får snudd på motsatt effekt då det görs av folk som ofta inte har så mycket kunskap och rutin och även vinklas väldigt hårt åt vissa håll.

Jag är inte så mycket för tävling.
Men trots det skulle jag utan tvekan direkt vilja vara häst hos en kompis som tävlar svårklass. Det är mjuk ridning, träningsfokus är på annat än det som visas på banan av de flesta, vettig skötsel och bra hästliv öht.
Så bara för att man tävlar på hög nivå är man inte att jämföra med vissa av de andra som rider på den nivån.
Precis som alla som rider LB inte är likadana. Eller alla westerneyttare..
Jag hade absolut kunnat ha ett mkt bra hästliv hos min ena tränare, som är mer mot NH o western och skogsridning.

Vettig hästmänniska kan syssla m alla grenar.
Spännande jobb du har, det måste ge mycket när du ser ett bra och positivt resultat av ditt arbete.
Är det inte svårt att ändra på människors beteenden i situationer där det finns problem med en häst? Vi människor brukar reagera utifrån dom vi är?

Om jag ser till mig själv, så tycker jag det är svårt att ändra på mig
För ett år sen köpte jag en 6-årig valack. Jag började rida för en instruktör. Hon tyckte inte vi passade ihop. Han va för känslig och hon sa ständigt till mig att jag måste vara bestämd och säga till honom mer för att han skulle vara mindre osäker när det gällde all hantering. För mig va det omöjligt att ändra på mig, jag kände inte att det va roligt att rida för den instruktören mer och slutade där.

Idag så är det ingen som säger att min häst är känslig, jag slänger på täcken och huvor utan någon reaktion, jag kan smälla flugor på benen med flugsmälla medan han står och tugga hö. Han är mycket tryggare när vi rider ut, mer självförtroende och säkrare.

Nu efterhand kan jag tänka, hur kan en instruktör uppmana någon att vara mer bestämd och 'säga till' en känslig och osäker häst? Det stärker väl ändå inte någons självförtroende...

I ridhuset så jag en kille som red för tränare, hästen 'tramsade sig' och ville inte gå längst en kortsida, den va osäker och rädd, uppspärrade ögon, huvudet uppe i taket. Killen grälade och sporrade hästen mot kortsidan.
Jag tänkte, hur dum är du, hur kan du ens inbilla dig att du ska få en lugn och trygg häst när du gör så?

Man behöver inte titta så långt, man ser väldigt mycket dumheter från människor.

Sant också 'Vettig hästmänniska kan syssla m alla grenar.[/QUOTE]' :)
 
Häromdagen hände följande: häst 1 stort, lugnt kallblodssto leds ut till plats mellan två byggnader för betäckning. Backas bakåt mot upphöjning där häst 2 skall stå för att betäcka (ponnyhingst). Häst 1 är lugn men inte helt tillfreds m tillbackningen (osäkerhet) varvid hon backar/ går framåt/ backar lite till och sedan fryser fast o vägrar röra sig. Inget annat. Två personer står vid hennes sida och väntar ut henne lite i väntan på att göra ett nytt backningsförsök. Hingstägaren som har rekat situationen och som betraktat det hela i väntan på att ta ut häst 2 går in i stallet och hämtar ett dressyrspö som hen slår häst 1 i huvudet/ ansiktet med upprepade ggr. Chock-ja. Resultat: Häst 1 backar.


Situation 2: hingst står i stallgången. Ett sto ställs i hage framför. (Hingst är van vid ston på gården) Hingst blir ivrig och sparkar till sin ägare då hen grejar m bakben. Ägare sparkar till hingsten i magen hårt. Hingst slutar. Hingstägare är fly tosig och skriker: nu skall du få stryk! Går därvid o hämtar ett dressyrspö och slår hingsten i huvudet/ansiktet med detta flera ggr jättehårt. Ut säger ifrån. Hingstägare försvarar sin ståndpunkt med omogna argument a la "Jag gör vad jag vill m min häst".

Tankar?
 
Häromdagen hände följande: häst 1 stort, lugnt kallblodssto leds ut till plats mellan två byggnader för betäckning. Backas bakåt mot upphöjning där häst 2 skall stå för att betäcka (ponnyhingst). Häst 1 är lugn men inte helt tillfreds m tillbackningen (osäkerhet) varvid hon backar/ går framåt/ backar lite till och sedan fryser fast o vägrar röra sig. Inget annat. Två personer står vid hennes sida och väntar ut henne lite i väntan på att göra ett nytt backningsförsök. Hingstägaren som har rekat situationen och som betraktat det hela i väntan på att ta ut häst 2 går in i stallet och hämtar ett dressyrspö som hen slår häst 1 i huvudet/ ansiktet med upprepade ggr. Chock-ja. Resultat: Häst 1 backar.


Situation 2: hingst står i stallgången. Ett sto ställs i hage framför. (Hingst är van vid ston på gården) Hingst blir ivrig och sparkar till sin ägare då hen grejar m bakben. Ägare sparkar till hingsten i magen hårt. Hingst slutar. Hingstägare är fly tosig och skriker: nu skall du få stryk! Går därvid o hämtar ett dressyrspö och slår hingsten i huvudet/ansiktet med detta flera ggr jättehårt. Ut säger ifrån. Hingstägare försvarar sin ståndpunkt med omogna argument a la "Jag gör vad jag vill m min häst".

Tankar?
Anmäl, säger jag som visserligen kan ytterst lite om juridik vad gäller djurskydd, men det kan ju rimligen inte vara lagligt att utstuderat slå ett djur i ansiktet med tilltyg annat än i självförsvar. I det andra fallet löper ju hästen risk att utsättas för fortsatt misshandel, och i det första fallet kan det möjligen röra sig om både misshandel och skada på annans egendom. Eller?
 
Då är jag med o håller helt med!

Tänkte mest på att även om det ofta är just hård bestraffning i efterhand (vilket är helt verkningslöst) som syns på en tävlingsplats så finns det ju faktiskt de som korrigerar på ett bra sätt efter rundan. Tex hade inte det behövt vara dåligt att mamman satt upp på shettisen, även om det i många fall säkert är just bara "bestraffning"/hot om våld till nästa klass som är syftet. Vilket är så jävla tragiskt rent ut sagt.

Men i vilket syfte spöar man upp hästen framför hindret? Då menar jag så som jag sett flertalet gånger på tävling: en häst stannar på ett hinder, ryttaren ställer hästen framför hindret och klappar till den ordentligt ett par gånger när de står still framför hindret. Vad är syftet med det?
Jag tänker, kanske felaktigt, att om nu hästen vägrade för att hindret var otäckt så blir väl inte hindret mer otäckt om man får stryk framför det. Vägrade hästen för att man ridit dåligt, eller för att den inte tar hjälperna ordentligt ser jag inte riktigt hur det hjälper att piska på hästen stillastående framför ett hinder. Då har syftet alltså inte varit att piska den så den kliver över hindret, utan bara piska på den, stillastående, framför hindret. Vad är syftet med det? Vad tänker man att det leder till hos hästen?

Gällande mamman och ponnyn så misslyckades det ju totalt när hästen i rundan efter inte ens gick in på banan. Så där kan man väl säga att det nog inte var rätt metod.
 
Men i vilket syfte spöar man upp hästen framför hindret? Då menar jag så som jag sett flertalet gånger på tävling: en häst stannar på ett hinder, ryttaren ställer hästen framför hindret och klappar till den ordentligt ett par gånger när de står still framför hindret. Vad är syftet med det?
Jag tänker, kanske felaktigt, att om nu hästen vägrade för att hindret var otäckt så blir väl inte hindret mer otäckt om man får stryk framför det. Vägrade hästen för att man ridit dåligt, eller för att den inte tar hjälperna ordentligt ser jag inte riktigt hur det hjälper att piska på hästen stillastående framför ett hinder. Då har syftet alltså inte varit att piska den så den kliver över hindret, utan bara piska på den, stillastående, framför hindret. Vad är syftet med det? Vad tänker man att det leder till hos hästen?.
Jag undrar också. man säger åt hästen att gå fram med spöet, men den ska inte över = håller emot i munnen. vad ger det? Frustrationsventil?
 
Men i vilket syfte spöar man upp hästen framför hindret? Då menar jag så som jag sett flertalet gånger på tävling: en häst stannar på ett hinder, ryttaren ställer hästen framför hindret och klappar till den ordentligt ett par gånger när de står still framför hindret. Vad är syftet med det?
Jag tänker, kanske felaktigt, att om nu hästen vägrade för att hindret var otäckt så blir väl inte hindret mer otäckt om man får stryk framför det. Vägrade hästen för att man ridit dåligt, eller för att den inte tar hjälperna ordentligt ser jag inte riktigt hur det hjälper att piska på hästen stillastående framför ett hinder. Då har syftet alltså inte varit att piska den så den kliver över hindret, utan bara piska på den, stillastående, framför hindret. Vad är syftet med det? Vad tänker man att det leder till hos hästen?

Gällande mamman och ponnyn så misslyckades det ju totalt när hästen i rundan efter inte ens gick in på banan. Så där kan man väl säga att det nog inte var rätt metod.

Det finns garanterat ingen som helst poäng med och är inte tillåtet att göra på tävling. Bara jävligt okänsligt.

Jag har bevittnat en träning med ett ekipage där hästen satt i system att stanna "hela tiden" och lojt ignorera ryttaren. Första träningen för den tränaren och efter några sådana stopp fick ryttaren vid varje vägran ställa hästen rakt framför hindret och ge hästen en (inte särskilt hård) pisk bakom skänkeln och sedan lugnt vända undan o göra ny anridning. Hästen blev inte det minsta stressad över något steg i den övningen utan verkade snarare rätt snabbt koppla att "oj, matte ville faktiskt hoppa när hon styrde mot hindren". Det handlade ju dock om ett felinlärt beteende hos det ekipaget. Det var verkligen inte samma sak som att "spöa hästen över hinder", sådant har man ju tyvärr sett en hel del av genom åren :-(
 
Ja jag har sett folk göra sånt på både P&J och tävling, relativt ofta, så jag tänkte mest att någon tanke borde ligga bakom eftersom såpass många gör det. Det känns som det mest är en "j*a häst nu lyssnar du!"-grej. Men inte så himla logisk.
 
Ja jag har sett folk göra sånt på både P&J och tävling, relativt ofta, så jag tänkte mest att någon tanke borde ligga bakom eftersom såpass många gör det. Det känns som det mest är en "j*a häst nu lyssnar du!"-grej. Men inte så himla logisk.

Din känsla stämmer nog rätt bra och tyvärr går den igen hos alldeles för många tränare/alldeles för många tränare kommenterar inte sådan behandling. Ett helvetes jävla otyg är vad det är :-(
 
Spännande jobb du har, det måste ge mycket när du ser ett bra och positivt resultat av ditt arbete.
Är det inte svårt att ändra på människors beteenden i situationer där det finns problem med en häst? Vi människor brukar reagera utifrån dom vi är?

Om jag ser till mig själv, så tycker jag det är svårt att ändra på mig
För ett år sen köpte jag en 6-årig valack. Jag började rida för en instruktör. Hon tyckte inte vi passade ihop. Han va för känslig och hon sa ständigt till mig att jag måste vara bestämd och säga till honom mer för att han skulle vara mindre osäker när det gällde all hantering. För mig va det omöjligt att ändra på mig, jag kände inte att det va roligt att rida för den instruktören mer och slutade där.

Idag så är det ingen som säger att min häst är känslig, jag slänger på täcken och huvor utan någon reaktion, jag kan smälla flugor på benen med flugsmälla medan han står och tugga hö. Han är mycket tryggare när vi rider ut, mer självförtroende och säkrare.

Nu efterhand kan jag tänka, hur kan en instruktör uppmana någon att vara mer bestämd och 'säga till' en känslig och osäker häst? Det stärker väl ändå inte någons självförtroende...

I ridhuset så jag en kille som red för tränare, hästen 'tramsade sig' och ville inte gå längst en kortsida, den va osäker och rädd, uppspärrade ögon, huvudet uppe i taket. Killen grälade och sporrade hästen mot kortsidan.
Jag tänkte, hur dum är du, hur kan du ens inbilla dig att du ska få en lugn och trygg häst när du gör så?

Man behöver inte titta så långt, man ser väldigt mycket dumheter från människor.

Sant också 'Vettig hästmänniska kan syssla m alla grenar.
' :)[/QUOTE]

Det är otroligt svårt för en människa att ändra hur man tänker och agerar. Men det är inte omöjligt.
Däremot kan man förstås inte kräva att alla ska vara intresserade av det. Och ibland finns inte tiden att göra det jobbet iom att hästen behöver skötas/ridas/tränas här och nu.
Så jo, jag rekommenderar ibland att folk ska sälja sina hästar.
Det ska vara kul att ha häst! Om man inte tycker det är kul är det inte värt det.
Så är det så att man är rädd tex kanske man inte ska ha en känslig häst.
Det går absolut att sluta ge hästen fysiska tecken på att man är rädd. Det går att arbeta bort sin rädsla. Men då krävs det att man är villig att slita, att man vågar och framför allt orkar och tycker det är värt de alla timmar av upprepning innan man slutar känna rädsla.
Det behöver man inte tycker jag. Köp hellre en häst man kan ha kul med här och nu!

Och hur bra timeing man har, hur bra man är på att kontrollera den energi man sänder ut och med det påverka hästarna etc.. Det går att träna upp. Men den tiden kanske vanligt folk med vanliga jobb inte vill eller kan lägga.
Alltså kan man behöva välja häst efter det.

Men att jobba med de personer som vill ändra hur de ÄR, hur de reagerar och känner, det är fantastiskt!
Det är så himla kul när de utvecklas och man kan jämföra några år bak i tiden.
Väldigt intressant!

Man måste vara enormt tjatigt lagd som tränare. Det krävs flera, flera tusen repetitioner för att ändra nervsystemets inprogrammerade responser.
Så först ska man få folk att ens hitta rätt. Sen upprepa maaaasssor.. ;)

Men jag kan tycka att vi kräver ju att våra djur ska ändra sig så väldigt. Det finns inget som är naturligt i ridningen. De ska bära något på sin utsatta rygg. Rent instinktivt vill hästar göra sig av med saker på ryggen om de inte är skolade till att tåla oss. De går rent instinktivt mot tryck. De ska också per instinkt fly och inte tänka.
Vi ber dem flytta sig från tryck och de får inte fly med oss.
Ska hästarna kontrollera sig tycker jag det är min skyldighet att också behärska mina impulser.
Så jag roar mig med att behärska diverse impulser dygnet runt.
Det brukar jag också "tvinga" andra till.

Har man en häst man vill eller måste behålla får man lära sig hantera den på bästa sätt.
Det kanske inte alltid är kul under den första tiden. Men när man får framsteg är det himla skoj. Och man gör det ju för hästens skull.
 
Häromdagen hände följande: häst 1 stort, lugnt kallblodssto leds ut till plats mellan två byggnader för betäckning. Backas bakåt mot upphöjning där häst 2 skall stå för att betäcka (ponnyhingst). Häst 1 är lugn men inte helt tillfreds m tillbackningen (osäkerhet) varvid hon backar/ går framåt/ backar lite till och sedan fryser fast o vägrar röra sig. Inget annat. Två personer står vid hennes sida och väntar ut henne lite i väntan på att göra ett nytt backningsförsök. Hingstägaren som har rekat situationen och som betraktat det hela i väntan på att ta ut häst 2 går in i stallet och hämtar ett dressyrspö som hen slår häst 1 i huvudet/ ansiktet med upprepade ggr. Chock-ja. Resultat: Häst 1 backar.


Situation 2: hingst står i stallgången. Ett sto ställs i hage framför. (Hingst är van vid ston på gården) Hingst blir ivrig och sparkar till sin ägare då hen grejar m bakben. Ägare sparkar till hingsten i magen hårt. Hingst slutar. Hingstägare är fly tosig och skriker: nu skall du få stryk! Går därvid o hämtar ett dressyrspö och slår hingsten i huvudet/ansiktet med detta flera ggr jättehårt. Ut säger ifrån. Hingstägare försvarar sin ståndpunkt med omogna argument a la "Jag gör vad jag vill m min häst".

Tankar?

Utan att ha sett situationerna brukar man väl inte vilja uttala sig. Men spontant känns ju båda situationerna och handlingarna rätt idiotiska.

Häst 1: Ska man korrigera ska man veta att man alltid riskerar en retur på alla korrigeringar. Den måste man kunna möta upp.
I det här fallet anser jag att är hästen otrygg bakåt känns det dumt att snabbt pressa den dit. Då riskerar man att den antingen stressar upp och försöker fly fram när den väl kommit bak och igen blir otrygg. Alt att den slår och i onödan skadar sig eller andra mentalt eller psykiskt.
Sen anser väl jag att vissa saker är rent kontraproduktiva. Om jag vill att en häst ska backa väljer jag den mest logiska punkten att påverka för att hästen just ska backa.
Drämmer man till en häst i skallen upprepade gånger kan man absolut åka på att den reser sig.
Onödigt kan jag känna. Låt den då fly fram ett par ggr, backa igen etc..
Men att trigga i mer energi i en dragster som är gjord att springa fort framåt om den vill fly känns ju korkat om man vill ha den bakåt och den redan är "olydig" sas.. dvs inte backar på signal.

Häst 2: Idiotiskt allt.. Varför stå så att en hingst kan råka träffa en? Vem vet inte att en hingst när hormoner slår på inte alltid är att lita på?
Och oavsett.. Man kan inte bestraffa efter. En häst lever här och nu..
Så dumt allting. Skyll dig själv dumjävel(människan) tänker jag lite..
Nej, en häst får inte slå mot människor. Men man måste alltid ha säkerhetstänk själv iom att djur är djur och ibland kan sånt här hända.
Visst kan man där och då markera att "så där gör man inte". Men det där låter ju som ett ilskeutbrott där man agerar i affekt på hästen. Det är meningslöst.
Är man en sån idiot som ska "vinna över hästen" har man redan förlorat när man tappade humöret.
Man kan absolut låta arg eller ha argt kroppspråk mot en häst. Men så fort man är arg inuti är man en looser. Man tänker för långsamt och reagerar för långsamt om man nu ens klarar av att tänka och göra "bra" saker.
 
Häromdagen hände följande: häst 1 stort, lugnt kallblodssto leds ut till plats mellan två byggnader för betäckning. Backas bakåt mot upphöjning där häst 2 skall stå för att betäcka (ponnyhingst). Häst 1 är lugn men inte helt tillfreds m tillbackningen (osäkerhet) varvid hon backar/ går framåt/ backar lite till och sedan fryser fast o vägrar röra sig. Inget annat. Två personer står vid hennes sida och väntar ut henne lite i väntan på att göra ett nytt backningsförsök. Hingstägaren som har rekat situationen och som betraktat det hela i väntan på att ta ut häst 2 går in i stallet och hämtar ett dressyrspö som hen slår häst 1 i huvudet/ ansiktet med upprepade ggr. Chock-ja. Resultat: Häst 1 backar.


Situation 2: hingst står i stallgången. Ett sto ställs i hage framför. (Hingst är van vid ston på gården) Hingst blir ivrig och sparkar till sin ägare då hen grejar m bakben. Ägare sparkar till hingsten i magen hårt. Hingst slutar. Hingstägare är fly tosig och skriker: nu skall du få stryk! Går därvid o hämtar ett dressyrspö och slår hingsten i huvudet/ansiktet med detta flera ggr jättehårt. Ut säger ifrån. Hingstägare försvarar sin ståndpunkt med omogna argument a la "Jag gör vad jag vill m min häst".

Tankar?

Spöa den jävla idioten till människa tänker jag!!!!
 
Jag blev chockad och tappade förtroendet för vederbörande i samma stund som detta inträffade. Att slå hen är att lägga sig på dennes nivå, däremot förklarade jag min ståndpunkt. Kan inte fatta att denne person som jag betraktat som min vän betedde sig på detta fullständigt oacceptabla vis. Har hittat ny stallplats iaf. Är det rädsla som får människor att bete sig såhär? Eller är hästarna ett medel för att utöva makt? Det gör mig ont.
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 150
  • Artikel
Dagbok Idag har jag hunnit med mycket ;) Ponnyn har ridits. åkte till ridhuset då ridbanan är stelfrusen och hoppade lite, hon var lite spänd...
Svar
0
· Visningar
357
Senast: Coras star
·
Ridning Var osäker på om tråden skulle vara här eller under Vård, men moderator kan ju flytta den om den ligger fel. Min vanligtvis relativt...
2
Svar
24
· Visningar
4 343
Senast: Linda_A
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 288

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp