"Värsta scenariot"-barn

[Pallas]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

I går lekte jag med dem en kvart var innan de lade sig faktiskt. Tvååringen hade fått en blöjtejp på foten och ville att jag skulle sätta den på olika delar av hans kropp medans jag sade "tuuut". Så det gjorde vi en kvart, det var rätt skoj. Treåringen ville sätta sin mun mot min mage och blåsa så saliven sprutade och så skrattade vi hejdlöst. Om detta verkar vara vettigt så var det ju rätt enkelt.

 

[Sar]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Plättlätt! Det gäller bara att ta sig tiden och orka ge full uppmärksamhet. Det där låter förresten som en lek för oss !

 

[Britta68]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Äldsten som har haft enorma motoriska svårigheter, bl a kvarblivna spädbarnsreflexer som gav inlärnings- och läs- och skrivsvårigheter samt att han har extremt svårt att lära sig cykla och simma (kroppen är programmerad "tvärtom", typ).

Låter litet som min stora pojk. Han har haft försenad talutveckling, dock ej läs och skrivsvårigheter, men dålig motorik. Ni har säkert fått tips vad ni skall öva med honom, men nåt som är jättebra är att skida (längd). Det aktiverar på nått vis båda hjärnhalvorna och kontakten mellan dem, det var min kompis som är spec lärare som tipsade. Nu skidar sonen (9,5 år) tom bättre än många av sina klasskompisar, och motoriskt börjar han vara ikapp annars också.

simning: först i fjol (8,5 år) klarade han att simma de 25 m på mage i simhallen som krävs för att de skall få delta i utomhus-simskolan. MEN ryggsim klarar han mycket bättre och har simmat 500 m i ett sträck!

några små vinkar bara!

 

[dressyrtant]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Nämen hej!

Jo, han blev ju "utredd" ang reflexerna. Det var skolan som ordnade det. Han började ju skolan i höstas och två månader senare hade vi kartläggning av vilka reflexer som ff var aktiva och program med övningar som vi skulle göra (jag är imponerad!). Jag la också till en del andra övningar, som jag hade "i verktygsbacken" s a s. Och det gick snabbt att få en förbättring.

Förra vintern var det bara gråt och tandagnisslan med skidningen (han skidade väl nån meter, men var helt förstörd av hur jobbigt det var). Denna vinter har han skidat massor, dragit egna spår osv. Och i morgon ska han få nybörjarmärket i simning. *stolt*

Hans lärare berömde honom också och sa att han är den av eleverna i ettan som har gått framåt mest av alla. Nu läser han och skriver, och bara ibland behöver de "peta till" honom och påminna honom om att han höll på med nåt.
Jag har monterat bort pedalerna från cykeln så att han ska få lära sig balansera innan han behöver trampa också. Cykling är det svåraste för honom just nu.

Vi tränade också "diagonalhopp" inne, som ju var totalt omöjliga i början. Direkt han hoppade åkte armar och ben parallellt. (Man börjar med höger fot och vänster hand framme, vänster fot och höger hand bak. Sen hoppar man och växlar läge. Kan upprepas allt fler gånger vartefter de börjar kunna det.) Det finns många andra jättebra övningar också.

Utan träning hade han antagligen haft ett helsicke både i skolan och på fritiden. Så jag är VÄLDIGT tacksam över att vi tog tag i det så snabbt både i skolan och hemma.
(Hösten var ingen lätt tid, men... )

 

[Britta68]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Utan träning hade han antagligen haft ett helsicke både i skolan och på fritiden. Så jag är VÄLDIGT tacksam över att vi tog tag i det så snabbt både i skolan och hemma.
(Hösten var ingen lätt tid, men... )

Det fantastiska med såna här problem är att man kan göra nåt åt dom genom att träna, träna, träna!

Avslutar med en liten solskenshistoria:

Vår son E har varit med på lokala idrottsföreningens skidträningar i två vintrar nu. Han har kompisar där och tycker det är roligt, också att tävla även om han oftast kommit sist eller nästsist . På E:s klass finns J, som har haft det synnerligen lätt med all idrott:spelar fotis med två år äldre killar, friidrottar med framgång mm. All idrott löper som smort för honom.
I sista klubbtävlingen (som gick i fristil, svårt) ställde även J upp (han har inte varit på träningar i vinter, men det brukar ju gå bra ändå...). Det otroliga är att E blev trea och J fyra....jag skulle aldrig ha trott att E skulle kunna skida snabbare än J!! Nånsin!!!!
Det var så roligt för E för han fick ju nu bevis på att DET LÖNAR SIG ATT TRÄNA !

Så kämpa på med din kille!

 

[dressyrtant]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Kul att höra!
Jodå, vi kämpar på.
Han har ju också haft finmotoriska svårigheter, så skrivning och teckning blev ingenting. Så blev han intresserad av Lego Exoforce, och nu har han en massa robotar och grejs som han bygger med varje dag. Låt oss säga att finmotoriken har förbättrats med hästlängder.
Så det är lite periodvis. I vintras var det mycket skidning, nu är det mycket Lego, samt att vi flyger drake när det är bra vindar osv.
Jag tror på att göra det som de själva visar intresse för, och sedan uppmuntra det som är "bra träning".
Cykla ska vi nog göra mer också, det måste vi ta itu med snart.
Men som du säger. Det roliga är att man ser så bra resultat bara man är envis och TRÄNAR.

 

[Britta68]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Jag tror på att göra det som de själva visar intresse för, och sedan uppmuntra det som är "bra träning".

Jepp, så är det. Här var det mycket Bionicle ett tag .
Alla idrotter är ju bra förstås. Här är det fotboll som gäller på sommaren, bra för balans och motorik!

En annan har ju fått omvärdera sina intressen lite:skidning och fotboll har inte tidigare hört till nåt som varit speciellt högt upp på listan .

 

[dressyrtant]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Jag har ju ett "ängsligt" barn, som alltid har fått halvspunk när det ska "hända" nåt, eller det finns förväntningar på honom. T ex när han gick i klubb 2 förmiddagar/vecka och de skulle fotograferas på våren (han var väl typ 4 år), så la han sig utanför klubben och störtbölade och vägrade gå in.
Så detdär med att tävla eller vara med i lagsporter är det hög tröskel till. Och tyvärr är det ofta stora förväntningar på barnen när de deltar i nåt. Det är prestation, prestation, prestation. Jag bor på en ort med ca 2000 pers (nyfödda och pensionärer inräknat), och vår idrottsförening har över 1000 medlemmar. "Alla" tävlar eller spelar fotboll (för att vinna) eller nåt annat. Men det är alltid press att vara duktig. Att tävla, att vinna osv. Det får mig att kräkas.
Jag är glad att vi har en stor gård där sonen kan sparka fotboll med sina syskon eller vänner på sommarhalvåret, och skida och dra upp egna spår på vinterhalvåret.
Inget fel på sporterna i sig, men han skulle sluta med ALLT sånt om han fick prestationskrav på sig.
För honom är det en prestation i sig att han öht kan.
Och här bankar mitt lilla hönshjärta hårt för denhär saken.
Vill han sen vara med i lagsporter eller börja tävla nåt, så ska det vara hans uttryckliga vilja. Då kan det gå.

 

[Britta68]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Så detdär med att tävla eller vara med i lagsporter är det hög tröskel till. Och tyvärr är det ofta stora förväntningar på barnen när de deltar i nåt. Det är prestation, prestation, prestation. Jag bor på en ort med ca 2000 pers (nyfödda och pensionärer inräknat), och vår idrottsförening har över 1000 medlemmar. "Alla" tävlar eller spelar fotboll (för att vinna) eller nåt annat. Men det är alltid press att vara duktig. Att tävla, att vinna osv. Det får mig att kräkas.

Trist att det är så . Jag ser tendenser till det i fotislaget här också tyvärr, som tur är så är de närmare 30 stycken så det finns barn över "hela spektret".
Däremot har skidningen varit ! Underbara tränare som aldrig sagt ett pip om att E haft svårt att få till det. Inget tävlingstvång eller nåt, betoning på LEK. Så borde det vara. Jag tror faktiskt att det delvis beror på att det inte är så lätt att rekrytera barn till just längdskidåkning, det är en "jobbig" sport, och man är därför noga med att verkligen motivera de (några få) som är intresserade.

 

[dressyrtant]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Mmm du har haft tur med tränare då!
Jag blir ju avskräckt bara jag ser grannar mfl, vars barn tränar och tävlar osv.
Och undrar varför man inte kan göra saker FÖR ATT DE ÄR ROLIGA?
Då tar jag hellre en ryggsäck med picknick och går på utflykt med barnen. När man rör sig i naturen får de också mångsidig stimulans av sina sinnen när de klättrar, kliver, hoppar osv. Och - det är roligt!

Hmmm... förresten... dags för ny tråd?
Jag ska fundera på rubrik och så återkommer jag.

 

[twinstar]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Vad föreslår ni för strategi från min sida när det värsta jag vet är att sitta på golvet och titta på bilar eller läsa böcker högt osv? Måste jag kanske ändra min inställning till leken först, och hur gör man det isåfall?

Kan du itne diktera leken själv? Hitta på lekar som du tycker är kul?

En kompis till mig har en aktiv treåring - de kör Blossom Taintons gympapass på DVD - det älskar ungen - nytta med nöje!
- Mamma, träna! Mamma, träna! ropar hon och så kör de 10 minuter. Sen tröttnar hon men har gjort av med lite energi.

Spela spel? Fiskespelet är skitkul både för vuxna och barn. Vi körde det fyra vuxna förra helgen och höll på att garva läppen av oss. Fullt krig blev det!

I värsta fall får du komma hit med dom så ska jag göra en hinderbana i trädgården åt dom!

 

[Inte_Ung]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

*Knapplån.*
Ni beskriver en värld som är helt främmande för mig.
Jag skall fundera på varför.
Mina 2 första hade jag ju samtidigt.
Men de hade bara mycket korta perioder av okontrollerbarhet.

Och det stämmer inte genetiskt på dem.
Både jag och deras far är envisa och lätt överaktiva.

Den minsta är dock avlad på extrem godmodighet.
Så han räknas inte.