Val utan migration

[tanten]

Jag är helt emot att sälja av viktiga samhällsfunktioner, tycker inte att det varit någon vidare erfarenheter hittills, apoteket, elbolaget, tåg osv. Ett i mitt tycke skräckexempel är lokaltrafiken i Stockholm. Den såldes ut med löfte om bättre service. Inte sjutton har det blivit det, utan snarare fler underleverantörer som skyller på varandra, försämrade arbetsvillkor för de anställda och ingen som tar ansvar. Elbolaget med löften om sänkta priser för konsumenten.

Visst kan jag tänka mig att vissa delar läggs ut på entreprenad mer än vad som redan görs idag och att AF blir mer en tillsynsmyndighet än den är idag och att den sk arbetsförmedlarens roll förändras. Men om vi i dagens läge klagar på samverkan mellan FK och AF, så är blotta tanken på samarbete mellan FK och privata aktörer en mardröm. Det kommer att ställas krav att man ska få ut X och Y antal arbetssökande på arbetsmarknaden och det kommer att leda till ökade krav om något och aktörer som för allt i världen inte vill stöta sig med FK och faller in på deras linje lydigt. Det finns redan idag skräckexempel som tagits upp på Buke om aktörer som inte vill förlora sina kunder och därför håller tillbaka dem. Tvivelaktiga företag som erbjuder billiga och, visar det sig senare, uppenbart bristfälliga tjänster oftast de som är riktade mot de sårbaraste grupperna.

Däremot ser jag gärna att AF specialiserar sig mer på att separera arbetssökande utefter deras kompetens och att man fokuserar mer på kvalitet än kvantitet och inte bakar ihop alla och kräver x antal jobb sökta per månad utan att rikta sig mot realistiska arbeten. Jag vet att idag får majoriteten av jobbannonser ett antal sökande som inte är kvalificerade eller intresserade utan söker enbart pga AFs krav på aktiviteter och att det tar tid och resurser att gå igenom och sålla bort dem alla. Nu blir det här ett riktigt extremexempel, men en person som inte gått ut gymnasiet i Haparanda söker jobb som jurist på en byrå i Malmö enbart för att det ska stå i hens rapport. Titta jag prövar mig själv mot hela arbetsmarknaden och är flexibel.

Ja, erbjud privata aktörer som är geografiskt, utbildningsmässigt och branschmässigt specialiserade. Men de ska alltid kunna förlora sitt uppdrag om de inte sköter sig. Och det ska kunna vara en snabb och effektiv process inte något som drar ut i månader eller år och innebär att fler kommer i kläm. Det ska finnas en ständig översyn och tillsyn av en statlig myndighet. Möjligtvis att man tillämpar modellen som Skolverket arbetar efter.

Känner en person som jobbar inom HR på en kommun. Det är inte ovanligt att de får ett mail, Hej jag heter XXX och jag söker jobbet. För att handla korrekt så kontaktar man personen och ber dem att komplettera med CV och personligt brev. Personen mailar tillbaka och undrar vad som behövs osv, osv. Ta det ggr 100 och man kan bara tänka sig hur mycket tid det tar. För att inte tala om de som faktiskt skickar in CV/PB men är uppenbart okvalificerade.

Egentligen tror jag att vi är överens?

Jag har ju jobbat med människor som anvisats av AF - vilket inneburit en massa kontakter med just dem. Det har många gånger varit helt hopplöst. Mycket beroende på att AFs uppdrag ÄR hopplöst. De hinner inte, de orkar inte, de har inte kompetensen, deras jobb styrs uppifrån och ändras hela tiden.

Döp om skiten.
Låt en myndighet sköta blanketteriet. Lyft undan de som är arbetssökande på riktigt och låt dem bli handlagda av människor som är kompetenta på just att matcha jobb och sökande.

Vi har en oerhörd klyfta mellan arbetssökande och lediga jobb idag. Vad jag förstår är det runt 100.000 jobb som inte tillsätts för att företagen inte hittar lämpligt folk. Människor med kompentens och vilja går arbetslösa för att de inte lyckas matchas mot lediga jbb. Varför lyckas STOM-företagen - jo för att de ser till respektive persons kompetens och med kunskap om arbetsmarknad och företag i sitt område så parar de ihop.

Var på ett biblioteksseminarium nyligen. Det finns oerhört få arbetslösa bibliotekarier. Alldeles för få. Kommunerna får inga sökande på sina tjänster.

det är nåt fel som är trasigt. Om företagen har svårt att hitta folk att anställa och det går massor arbeslösa så får man se till att fixa det. Goda exempel finns. Men inte är det AF som står för dem.

 

[MissFideli]

Jo precis, jag tycker nog att alla kommuner behöver en kommunal dito.

Jag menar inte med -basera hyra på läge att det ska vara oskäligt utan att det ska vara tillåtet att höja lika mycket för läge som för badrumskakling, typ 500 spänn eller vad det nu låg på. Nu sist lyxrenoverade min stad ett helt bestånd som låg rejält centralt och hyrorna gick upp från 5000 kr per månad för en stor trea till 8000 kr per månad för en stor trea. Det var således en chockhöjning, men fortfarande rejält billiga hyror i jämförelse med vad vi tex betalade för en liten tvåa långt utanför stan.

Tänk om de kunnat långsamt höja lite i taget och sedan snålrenovera lägenheterna. Så skulle de kostat lite mindre i hyra och det skulle höjts under många år. Då hade inte lika många kanske varit tvungna att flytta.

Så jag tycker nog det kan få kännas skäligt att en person i centrala stan betalar lika mycket för en trea som någon i förorten betalar för en tvåa. Speciellt som köerna gör att det är fler unga familjer och nyinflyttade till Sverige som bor i förorterna och betalar rejäla hyror.

Ja, så vore helt okej tycker jag med.

 

[MissFideli]

Nu har du ju svarat helt knasigt, det har varit oerhört tydligt i mina inlägg att jag bor i hyresrätt och att jag inte anser det bero på varken topplån eller amorteringskrav. Jag vet att jag inte har lyckats spara ihop till 300 000 kr till min första lägenhet och jag är ingen ungdom. Jag vet att 200 000 kr inte räcker till insats.

Men jag ville ju aldrig ta något topplån, så jag har inte heller någon bostadsrätt. Vi tittade på bostadsrättsföreningarnas ekonomi för noga, de nyas var förfärliga. Det var helt uppenbart att om räntorna gick upp skulle vi inte ha råd med det vi hade råd med så vi köpte inte utan har legat och hållit tummarna för en krasch ganska länge. Dock verkar den tyvärr inte hända. Vi trivs iofs mycket bra där vi bor.

Aha, jag trodde du menade att det inte var så utan bara baserat på prisuppgången. Fel av mig

 

[Kattennizze]

1. att använda skattemedel (vilket det ju blir eftersom utbildning i Sverige är gratis) för att läsa en kurs bara på skoj tycker jag är ganska förkastligt och ett uruselt sätt för våra gemensamma pengar att användas på. Jag ser helst att folk som väljer att utbilda sig har någon form av plan i grunden och en tro på att kunna stå på egna ben efter utbildningen. Annars är man välkommen att själv bekosta sina studier.

2. Att utbilda sig kostar pengar. Inte enbart i form av studielån som ska återbetalas utan även i form av förlorad arbetsinkomst under studietiden. Ex. Person A och person B är lika gamla. Direkt efter gymnasiet börjar person A jobba i butik med lägsta lön dvs 129:-/ timme. Månadslönen blir 20 640kr före skatt. Varje år höjs A:s lön med 1%. Efter 4 år har A alltså en månadslön på 21 265kr. Beräknat med en skatt på 31,93% (inget jobbskatteavdrag) har A efter 4 år haft en total intäkt om 684 567kr efter skatt.

B väljer istället att börja studera till låt oss säga ekonom. En utbildning på just 4 år. under dessa 4 år tar B ut fullt studielån och bidrag. Det innebär 160 veckor med fullt CSN. Efter 4 år har B 291 200kr i skuld till CSN. Under dessa 4 år har B även haft en skattefri intäkt (bidragsdelen) på 115 680kr. B "valde" att dryga ut CSN med sommarjobb i butik till samma lön och samma ökning som A vilket ger 10 veckor per år. Totalt 209 517kr före skatt alltså. Efter 4 år har B alltså haft en total intäkt på 257 818kr efter skatt samt en skuld 291 200kr.

Efter B:s utbildning får denne jobb direkt och det är här "orättvisan" börjar... Civilekonomerna rekommenderar en ingångslön på 29 000kr och det är precis vad B får i starten av år 5, 2% lönehöjning per år. Ungefär samtidigt kommer kravet på att börja betala tillbaka skulden till CSN med 500kr per månad i amortering (verkar ligga däromkring för de flesta).

Först efter 11 år går B om A i totala intäkter (minus amorteringar på lånet). Då har A en total intäkt på 1 950 122kr efter skatt och B en total intäkt på 1 976 881kr efter skatt. B har fortfarande en skuld kvar till CSN på 249 200kr.

A:s månadslön (innan skatt) är efter 11 år 22 799kr och B:s månadslön är vid samma tidpunkt 32 659kr.

Egentligen borde man räkna med jobbskatteavdraget, OB för A samt räntan på CSN för B och då landar man i 1 eller 2 år till innan den totala intäkten är likartad.

Förklara gärna för mig hur du ska få en ung människa att vilja studera utan att denne kommer tjäna mer pengar på det? I dagsläget kommer B vara 30år innan denne har uppnått samma totala intäkt som A. En evighet för en ung människa.

Ja, jag tycker ju att man inte borde ha studielån utan bidrag för att studera som man inte behöver betala tillbaka. Så då spelar det ju ingen roll med dina räkneexempel egentligen. Men jag tror det handlar om grundinställningen, ska jag studera vidare för att jag vill bilda mig, utvecklas som person mm eller för att jag vill tjäna mycket pengar? Om man tycker det förstnämnda som jag, då spelar lön inte så stor roll. Om man är intresserad av konsumtion - jag är emot det vansinniga konsumtionssamhället eftersom jag är socialist - då är det viktigt med karriärplan dag ett när man föds om man ska överdriva lite. Det är ju det här som valet ska handla om, vilken grundläggande ideologi man har. Om man tycker som jag röstar man sannolikt på V eller mp kanske.
För mig blir aldrig frågeställningen hur ska en ung människa motiveras av annat än pengar? Jag tror det alltså finns andra drivkrafter än pengar. Men det bygger på, att vi lever i ett välfärdssamhälle och där måste jag erkänna att jag är gravt orolig eftersom vår välfärd byggs mer och mer på att man har pengar, ungefär som i USA. Och DÅ blir pengar synnerligen viktigt, eftersom man inte får vård t ex om man inte har pengar.

 

[Kattennizze]

Jag håller med om att AF är en hopplös koloss som inte fungerar alls. Men jag föreställer mig att lösningen är att fixa den snarare än att sälja den. Den har ju trots allt en gång fungerat bättre har jag för mig. Risken är att det blir många hopplösa kolosser som tjänar mycket pengar på staten annars.

Fler får ju redan förmedla jobb, tex Academic work.

Jag söker inte enfrågepartier, men det är trots allt just nu så att om vi inte gör någonting så har vi inte så mycket att bo på eller leva av i framtiden. Så lite miljö "också" placerat efter huvudfrågan privatisering av arbetsförmedlingen tex känns som otillräckligt.

Jag tycker att det är absurt att privatisering är svaret på allt, det finns gigantiska problem med den offentliga sektorn ffa som arbetsgivare men det privata känns knappast lockande heller, jag har inte lust att göda en massa riskkapitalister som redan är rika.

 

[Kattennizze]

Du skriver att du tror och att man bör, d v s en åsikt du har som inte baseras på hur människan funkar. Jag är inte heller borgerlig men jag är realist och så som du vill att det ska vara tror jag är en utopi.

Eftersom jag är socionom själv så vet jag att lönen betyder mycket. Att inte få löneförhöjning men istället få gå någon vidareutbildning arbetsgivaren tycker man ska gå för att vidareutvecklas skulle av de flesta uppfattas som ett hån och kritik mot arbetsprestationen. Högre lön ihop med vidareutbildning som man efterfrågar själv, fler kollegor så att arbetsbelastningen lättar och en vettig praktisk arbetsmiljö är det som får socialsekreterare att stanna kvar i yrket.

Men du kan ju inte tala om för mig hur människan funkar, det är väl ingen som kan svara på det. Däremot vet man ju att människors vilja och tankar och normer och värderingar handlar mycket om det rådande ekonomiska samhällssystemet. Nu är pengar viktigt och moderna kök t ex, alltså försöker de flesta sträva dit. En annan tid med ett annat samhällsekonomiskt system ger andra värderingar, tankar och idéer. Jag tror inte på att människor är så endimensionella, utan att de är komplexa och drivs av flera faktorer. Det enda man vet säkert är att man ska dö typ. Allt annat kan faktiskt förändras.

 

[MJLee]

Egentligen tror jag att vi är överens?

Jag har ju jobbat med människor som anvisats av AF - vilket inneburit en massa kontakter med just dem. Det har många gånger varit helt hopplöst. Mycket beroende på att AFs uppdrag ÄR hopplöst. De hinner inte, de orkar inte, de har inte kompetensen, deras jobb styrs uppifrån och ändras hela tiden.

Döp om skiten.
Låt en myndighet sköta blanketteriet. Lyft undan de som är arbetssökande på riktigt och låt dem bli handlagda av människor som är kompetenta på just att matcha jobb och sökande.

Vi har en oerhörd klyfta mellan arbetssökande och lediga jobb idag. Vad jag förstår är det runt 100.000 jobb som inte tillsätts för att företagen inte hittar lämpligt folk. Människor med kompentens och vilja går arbetslösa för att de inte lyckas matchas mot lediga jbb. Varför lyckas STOM-företagen - jo för att de ser till respektive persons kompetens och med kunskap om arbetsmarknad och företag i sitt område så parar de ihop.

Var på ett biblioteksseminarium nyligen. Det finns oerhört få arbetslösa bibliotekarier. Alldeles för få. Kommunerna får inga sökande på sina tjänster.

det är nåt fel som är trasigt. Om företagen har svårt att hitta folk att anställa och det går massor arbeslösa så får man se till att fixa det. Goda exempel finns. Men inte är det AF som står för dem.

Så tillvida är vi överens att AF som den är idag måste reformeras och att mer riktade privata aktörer på många sätt kan vara mer effektiva. Men och det här är ett enormt men. Det måste finnas en extremt hård kvalitetskontroll på de privata aktörerna. Alla är helt överens tror jag om att arbetsmarknadspolitiken är navet som för Sverige framåt och det är alldeles för viktigt för att privatiseras och lita på privata aktörers goda vilja och kompetens. Det är fortfarande AF som ska kvalitetssäkra, överse och bevilja kontrakt till aktörerna. Liksom att de kan bryta kontrakt och dra in tillstånd om villkoren och kvaliteten inte uppfylls. Det är också otroligt viktigt att man ser till kvaliteten på att de som går hos aktörerna de facto får den hjälp och stöd de behöver och att det inte blir ett jagande för att få ut x antal ur systemet för att få behålla sitt kontrakt. Här är det återigen så att det är bäst kvalitet på aktören som ska ha en fördel inte det billigaste anbudet.

Nystartsbidragen har, enligt mig, till en stor del slagit fel, liksom förra regeringens sänkning av arbetsgivaravgiften för under 25. Det har istället utnyttjats av en hel del företag för att få en orättvis fördel genom att ta in arbetskraft som är berättigade till bidrag och sedan när tiden är slut, inte fastanställa som var syftet utan istället ta in ny bidragsberättigad arbetskraft. Jag skulle gärna ha sett en prövning vid bidragstidens slut av AF och om det inte ansågs berättigat att säga upp/förnya kontraktet av person så skulle företaget inte vara berättigade till nytt nystartsbidrag om det inte fanns synnerliga skäl till det (naturligtvis främst om personen gått vidare till en annan sysselsättning).

 

[escodobe]

Jo precis, jag tycker nog att alla kommuner behöver en kommunal dito.

Jag menar inte med -basera hyra på läge att det ska vara oskäligt utan att det ska vara tillåtet att höja lika mycket för läge som för badrumskakling, typ 500 spänn eller vad det nu låg på. Nu sist lyxrenoverade min stad ett helt bestånd som låg rejält centralt och hyrorna gick upp från 5000 kr per månad för en stor trea till 8000 kr per månad för en stor trea. Det var således en chockhöjning, men fortfarande rejält billiga hyror i jämförelse med vad vi tex betalade för en liten tvåa långt utanför stan.

Tänk om de kunnat långsamt höja lite i taget och sedan snålrenovera lägenheterna. Så skulle de kostat lite mindre i hyra och det skulle höjts under många år. Då hade inte lika många kanske varit tvungna att flytta.

Så jag tycker nog det kan få kännas skäligt att en person i centrala stan betalar lika mycket för en trea som någon i förorten betalar för en tvåa. Speciellt som köerna gör att det är fler unga familjer och nyinflyttade till Sverige som bor i förorterna och betalar rejäla hyror.

Ett problem är ju att man fortsätter sälja ut allmänyttan till skithyresvärdar. Som sedan fullständigt skiter i allt löpande underhåll och sedan renoverar och chockhöjer hyran.

Vi fick panikköpa en lägenhet för att kunna bo kvar i den del av stan (opopulär förort!) trots flera års kötid på boplats och bra inkomster så kunde jag bara få lägenheter som tillhörde samma skitföretag som inte brydde sig om att det regnade från taket hos grannen när jag badade och både sambon och hunden blev akut jättallergiska och det började lukta mögel... utan tyckte att det var helt normalt i "äldre hus"...

 

[landsbygdsbo]

Ett problem är ju att man fortsätter sälja ut allmänyttan till skithyresvärdar. Som sedan fullständigt skiter i allt löpande underhåll och sedan renoverar och chockhöjer hyran.

Vi fick panikköpa en lägenhet för att kunna bo kvar i den del av stan (opopulär förort!) trots flera års kötid på boplats och bra inkomster så kunde jag bara få lägenheter som tillhörde samma skitföretag som inte brydde sig om att det regnade från taket hos grannen när jag badade och både sambon och hunden blev akut jättallergiska och det började lukta mögel... utan tyckte att det var helt normalt i "äldre hus"...

det beror ju ofta på att många av de lägenheter som sälj på det viset inte har en ståndortsanpassad hyra. För att få upp hyran så görs en totalrenovering. och då kan en mer anpassad hyra sättas. Därför lyxrenoveras ofta dessa lägenheter . Bostadsnyttan har etiska betänkligheter mot ett dylikt förfarande, men hyran täcker inte värdet + hyran. Alltså är det bättra att sälja till ngn som vill göra "skitjobbet"

 

[TeamLundVer]

Ja, jag tycker ju att man inte borde ha studielån utan bidrag för att studera som man inte behöver betala tillbaka. Så då spelar det ju ingen roll med dina räkneexempel egentligen. Men jag tror det handlar om grundinställningen, ska jag studera vidare för att jag vill bilda mig, utvecklas som person mm eller för att jag vill tjäna mycket pengar? Om man tycker det förstnämnda som jag, då spelar lön inte så stor roll. Om man är intresserad av konsumtion - jag är emot det vansinniga konsumtionssamhället eftersom jag är socialist - då är det viktigt med karriärplan dag ett när man föds om man ska överdriva lite. Det är ju det här som valet ska handla om, vilken grundläggande ideologi man har. Om man tycker som jag röstar man sannolikt på V eller mp kanske.
För mig blir aldrig frågeställningen hur ska en ung människa motiveras av annat än pengar? Jag tror det alltså finns andra drivkrafter än pengar. Men det bygger på, att vi lever i ett välfärdssamhälle och där måste jag erkänna att jag är gravt orolig eftersom vår välfärd byggs mer och mer på att man har pengar, ungefär som i USA. Och DÅ blir pengar synnerligen viktigt, eftersom man inte får vård t ex om man inte har pengar.

Så du menar att dina medmänniskor ska betala dig fullt ut medan du bildar dig och utvecklas som person under säg 1,2,3,4,5 år?

Jag är helt klart på här. Handuppräckning alla som vill "plugga" resten av livet och få betalt för det. Hur soft som helst ju.

Att samhället skulle kollapsa får nästa generation ta hand om.

BTW jag är också emot konsumtionsstress men jag anser att alla i möjligaste mån ska stå för sin egna försörjning.

 

[Anders]

Så du menar att dina medmänniskor ska betala dig fullt ut medan du bildar dig och utvecklas som person under säg 1,2,3,4,5 år?

Jag är helt klart på här. Handuppräckning alla som vill "plugga" resten av livet och få betalt för det. Hur soft som helst ju.

Att samhället skulle kollapsa får nästa generation ta hand om.

BTW jag är också emot konsumtionsstress men jag anser att alla i möjligaste mån ska stå för sin egna försörjning.

Exakt!

 

[kryddelydd]

Ja, jag tycker ju att man inte borde ha studielån utan bidrag för att studera som man inte behöver betala tillbaka. Så då spelar det ju ingen roll med dina räkneexempel egentligen. Men jag tror det handlar om grundinställningen, ska jag studera vidare för att jag vill bilda mig, utvecklas som person mm eller för att jag vill tjäna mycket pengar? Om man tycker det förstnämnda som jag, då spelar lön inte så stor roll. Om man är intresserad av konsumtion - jag är emot det vansinniga konsumtionssamhället eftersom jag är socialist - då är det viktigt med karriärplan dag ett när man föds om man ska överdriva lite. Det är ju det här som valet ska handla om, vilken grundläggande ideologi man har. Om man tycker som jag röstar man sannolikt på V eller mp kanske.
För mig blir aldrig frågeställningen hur ska en ung människa motiveras av annat än pengar? Jag tror det alltså finns andra drivkrafter än pengar. Men det bygger på, att vi lever i ett välfärdssamhälle och där måste jag erkänna att jag är gravt orolig eftersom vår välfärd byggs mer och mer på att man har pengar, ungefär som i USA. Och DÅ blir pengar synnerligen viktigt, eftersom man inte får vård t ex om man inte har pengar.

Visst vore det vackert om människors drivkraft inte vore ekonomi och ha-begär?
Men förutom gällande ett fåtal människor så är ju det en utopi.

Som du skriver: vi har ett accelererande konsumtionssamhälle (jo, jag ändrar ditt sätt att uttrycka dig till hur jag tolkar dig) där ha-hetsen bara blir större och större. Och det gäller prylar, kläder, ändra vårt utseende.
Vi ska ha, ha, ha.
Helst få, få, få med minimal egen insats.

Och visserligen är människans strävan efter att få så mycket som möjligt med minsta möjliga egeninsats en historiskt viktig del i att vi kunnat förbättra vår levnadsstandard. Den drivkraften har lett till många uppfinningar som förenklat vardagen. Cykel - för att fortare kunna färdas längre med mindre ansträngning. Bilen, samma sak.

Pengar är viktigt, om man vill ha mer än ren basic.
Och det vill de flesta av oss.
Jag vill definitivt ha mer än ren basic (där basic alltså får ses som tak över huvudet och lite större tak än strängt taget nödvändigt (nödvändigt är väl omkring tio-tolv kvadratmeter om vi ska vara sådana), mat och kläder).
Jag vill kunna köpa böcker och garner för mitt nöjes skull, kunna köpa lite extra god mat, kunna köpa vin ibland, kunna äga häst. Äga en bil för min bekvämlighets skull.

Det mesta i de flestas liv i Sverige idag ligger en bit över basic.
Två telefonabonnemang, flera internetuppkopplade apparater, TV och så vidare.
Människans ha-begär har även historiskt varit den stora drivkraften och jag tror att det är naivt att tänka att den drivkraften kommer att försvinna.

 

[Anders]

Visst vore det vackert om människors drivkraft inte vore ekonomi och ha-begär?
Men förutom gällande ett fåtal människor så är ju det en utopi.

Som du skriver: vi har ett accelererande konsumtionssamhälle (jo, jag ändrar ditt sätt att uttrycka dig till hur jag tolkar dig) där ha-hetsen bara blir större och större. Och det gäller prylar, kläder, ändra vårt utseende.
Vi ska ha, ha, ha.
Helst få, få, få med minimal egen insats.

Och visserligen är människans strävan efter att få så mycket som möjligt med minsta möjliga egeninsats en historiskt viktig del i att vi kunnat förbättra vår levnadsstandard. Den drivkraften har lett till många uppfinningar som förenklat vardagen. Cykel - för att fortare kunna färdas längre med mindre ansträngning. Bilen, samma sak.

Pengar är viktigt, om man vill ha mer än ren basic.
Och det vill de flesta av oss.
Jag vill definitivt ha mer än ren basic (där basic alltså får ses som tak över huvudet och lite större tak än strängt taget nödvändigt (nödvändigt är väl omkring tio-tolv kvadratmeter om vi ska vara sådana), mat och kläder).
Jag vill kunna köpa böcker och garner för mitt nöjes skull, kunna köpa lite extra god mat, kunna köpa vin ibland, kunna äga häst. Äga en bil för min bekvämlighets skull.

Det mesta i de flestas liv i Sverige idag ligger en bit över basic.
Två telefonabonnemang, flera internetuppkopplade apparater, TV och så vidare.
Människans ha-begär har även historiskt varit den stora drivkraften och jag tror att det är naivt att tänka att den drivkraften kommer att försvinna.

Att begäret ligger hos människan i grunden är nog ganska säkert, frågan är hur stor andel av konsumtionen är driven av påverkan från reklam och övrig media? Den påverkan att få oss att konsumera är idag massiv.

Såg för länge sedan en gammal svensk film, från femtiotalet kanske, som handlade om reklam med en sång som löd "Kom och köp konserverad gröt, allting går att sälja med mördande reklam" eller något liknande. För någon månad sedan hittade jag just konserverad gröt i min affär!

 

[Badger]

Jag tycker att det är absurt att privatisering är svaret på allt, det finns gigantiska problem med den offentliga sektorn ffa som arbetsgivare men det privata känns knappast lockande heller, jag har inte lust att göda en massa riskkapitalister som redan är rika.

Jag tycker privatisering har varit lösningen på lite här och lite där men definitivt inte allt Tex apoteken är jag fortfarande personligen glad över privatiseringen av, även om de skar upp den i stora klumpar och sålde till storföretag istället för att en liten privatperson kunde driva apotek så som farfars far gjorde. Men det känns som att många gjordes ganska klantigt och bakvänt och jag tror och tycker de får lugna sig rejält nu och utvärdera och tänka innan de ramlar på.

 

[Badger]

Fast när funkade AF?
Jag har till och från haft kontakt med AF sedan 80-talet. Aldrig har det funkat i mina ögon.

Vilket parti driver först och främst att lägga ner AF?

Bekymret är ju att man är hänvisad till AF - annars får man inte ta del av a-kassa och försörjning. AF har monopolet.

Man är ju tillåten att söka jobb även utanför AF. Så länge AF får sköta blanketterna. Det är ju möjligt som någon sa att man skulle kunna skilja de båda åt, blanketteringen från sökandet.

 

[kryddelydd]

Att begäret ligger hos människan i grunden är nog ganska säkert, frågan är hur stor andel av konsumtionen är driven av påverkan från reklam och övrig media? Den påverkan att få oss att konsumera är idag massiv.

Såg för länge sedan en gammal svensk film, från femtiotalet kanske, som handlade om reklam med en sång som löd "Kom och köp konserverad gröt, allting går att sälja med mördande reklam" eller något liknande. För någon månad sedan hittade jag just konserverad gröt i min affär!

Ja, det är klart att reklamen driver på.
Men om vi inte i grund hade en "konsumtionshunger" eller ha-begär, så skulle inte reklam få oss att konsumera mera.

 

[Badger]

Att begäret ligger hos människan i grunden är nog ganska säkert, frågan är hur stor andel av konsumtionen är driven av påverkan från reklam och övrig media? Den påverkan att få oss att konsumera är idag massiv.

Såg för länge sedan en gammal svensk film, från femtiotalet kanske, som handlade om reklam med en sång som löd "Kom och köp konserverad gröt, allting går att sälja med mördande reklam" eller något liknande. För någon månad sedan hittade jag just konserverad gröt i min affär!

Jag tror nog att vi konsumerar mer nu än "tidigare". Om man tänker tex bara ridsporten så är min gamla ridgrupp överens om att när vi red som barn så hade man ett par ridbyxor och så körde man på de kläder som inte dög någon annanstans.

Nu på buke finns ju folk med tio par ridbyxor, tjugo schabrak, finträns och fulträns och fyra ridjackor, tio fleece, osv osv. Det är ju klart att man kanske behöver det, men håller egentligen miljön i längden för nytt kök vart femte år osv osv, dvs själva masseffekten.

Om man tänker typ farmors Burberry rock skulle hålla i hela livet, lilla Nettan i Bromma däremot har en för att den är modern den här säsongen. Periodiseringen av kostnaden av investeringen blir ju milsvid i skillnad mellan 30 år och 6 månader.

Fast jag vet inte hur rätt jag har i det hela, folk hade kanske bara mindre pengar förut och färre saker att lägga dem på.

 

[Badger]

Ja, det är klart att reklamen driver på.
Men om vi inte i grund hade en "konsumtionshunger" eller ha-begär, så skulle inte reklam få oss att konsumera mera.

Vi är ju födda med ha begär, frågan är kanske hur man kanaliserar det.

 

[kryddelydd]

Men du kan ju inte tala om för mig hur människan funkar, det är väl ingen som kan svara på det. Däremot vet man ju att människors vilja och tankar och normer och värderingar handlar mycket om det rådande ekonomiska samhällssystemet. Nu är pengar viktigt och moderna kök t ex, alltså försöker de flesta sträva dit. En annan tid med ett annat samhällsekonomiskt system ger andra värderingar, tankar och idéer. Jag tror inte på att människor är så endimensionella, utan att de är komplexa och drivs av flera faktorer. Det enda man vet säkert är att man ska dö typ. Allt annat kan faktiskt förändras.

Konsumtion och ägande har "alltid" varit viktigt för många människor.
Det rådande ekonomiska samhällssystemet är ju något som drivits fram av vår konsumtions- och ägande- vilja.

Systemet med betalningsmedel - pengar - har funnits i väldigt många år.
så snart man kom på idén att byta arbete mot produkter, behövdes det ett ersättningssystem som talade om hur man skulle värdera produkter, och hur man skulle värdera arbete. Och så har man liksom enats.

Hur man värderar produkter jämfört med arbete skiljer internationellt...
Det har gjorts en del försök att bestämma värdet för exempelvis brödsäd (tänker på Ryssland under första världskriget, exempelvis, där man försökte bestämma ett fast lågt pris för brödsäd, men där inflationen var hög så andra produkter blev mycket dyra varpå det blev svårt för bönderna att överleva) men de har inte utfallit väl.

"marknadsekonomi" är inte ett färskt påfund.
Den människa som haft något eftertraktat att erbjuda, oavsett om det är kunnande eller varor, har kunnat få mer i utbyte av dem som inte har lika eftertraktade varor (eller kunnande).

Det som är nytt är väl egentligen västvärldens enorma överflöd av allt. Överflöd av föda, överflöd av föremål.
Och så har vi ett konstigt sätt att värdera vissa "samlarföremål" där begagnade men unika frimärken plötsligt kan vara värda mycket.

Vi har ju också en stor lyx-konsumtion som gör att exempelvis konstverk värderas i höga summor, eftersom tillgången till betalningsmedel är stor, och överflödet är stort.
Vi "kan" värdera sådant högt som egentligen inte behövs för överlevnad.

 

[kryddelydd]

Jag tror nog att vi konsumerar mer nu än "tidigare". Om man tänker tex bara ridsporten så är min gamla ridgrupp överens om att när vi red som barn så hade man ett par ridbyxor och så körde man på de kläder som inte dög någon annanstans.

Nu på buke finns ju folk med tio par ridbyxor, tjugo schabrak, finträns och fulträns och fyra ridjackor, tio fleece, osv osv. Det är ju klart att man kanske behöver det, men håller egentligen miljön i längden för nytt kök vart femte år osv osv, dvs själva masseffekten.

Om man tänker typ farmors Burberry rock skulle hålla i hela livet, lilla Nettan i Bromma däremot har en för att den är modern den här säsongen. Periodiseringen av kostnaden av investeringen blir ju milsvid i skillnad mellan 30 år och 6 månader.

Fast jag vet inte hur rätt jag har i det hela, folk hade kanske bara mindre pengar förut och färre saker att lägga dem på.

Det hela hänger ju ihop, förstås.
Men nog accelererar konsumtionen. Både betalningsmedlen och föremålen finns tillgängliga.
Därför "faller vi" i större utsträckning för vårt ha-begär.

Jag är född 1973.
Uppväxt i en lantbrukarfamilj. Vi hade det inte knapert, men det fanns inte ett stort överskott av betalningsmedel.
Utbudet av föremål att köpa var heller inte lika stort då som nu.
Med stigande betalningsförmåga, ökar också efterfrågan efter föremål.
Och utbudet blir obegränsat.
Människor betalar för att få en bild på sin husnyckel, för att nämna ett exempel på utbud som knappast hade dykt upp om det inte vore för att betalningsmedel finns (jag har nycklar med bild på, dock inget som jag själv ordnat med) tillgängliga.

Jag äger en massa schabrak i olika färger, och en massa ridkläder. Och jag behöver egentligen två eller tre par ridbyxor (fler än ett för att ett par ska kunna tvättas och torka). Jag äger en massa saker som jag inte behöver, men som är kul att ha.
Jag äger de sakerna för att
1) Jag har betalningsmedlen
2) Utbudet finns.

Kombinationen av 1 och 2 gör att jag äger mycket ridutrustning som jag egentligen inte behöver. Inte samtidigt, åtminstone.

Men om inte mitt inbyggda ha-begär funnes, så skulle jag ju heller inte konsumera lika mycket. Om jag inte hade ett ha-begär, skulle jag ju nöja mig med 2-3 schabrak (än en gång, praktiska skäl med tvätt och torkning) och 2-3 par ridbyxor och 2-3 överdelar till ridning och 1-2 jackor (samma praktiska skäl).
Om inte ha-begäret funnes så skulle jag inte använda mina betalningsmedel.