Val utan migration

Det är tyvärr pga dåligt utbildade upphandlare och även om engagemanget från ledningen ökat något så är man inte villiga att betala för bra upphandlare, eller för att ge dem man har en bra utbildning eller för den delen, i en del fall, ändra sina egna lagvidriga hittepåsätt att köpa produkter på.

Ja, att offentliga verksamheter har ganska dåliga upphandlare verkar inte ovanligt.
Tragiskt, men kanske delvis en fråga om tillgång och efterfrågan,

De vassaste knivarna i lådan inser sitt värde, och rekryteras av bolag som också ser hur bra knivarna är och ger bra erbjudanden.
Medan flera offentliga företag inte erbjuder så bra anställningsförhållanden och då är de där vassa knivarna redan upptagna och ointresserade av dåliga ersättningar.
Typ.
 
Fast en förutsättning för att kunna välja att bo i hyresrätt är ju att det finns tillgängliga hyresrätter. Jag vet många, framför allt unga i "etableringsfas" som mer än gärna skulle bo i hyresrätt istället för att låna flera miljoner till en BR-tvåa. Mitt intryck är att många inte främst köper sin bostad utifrån något slags statushets utan på grund av att alternativet att hyra helt enkelt inte är tillgängligt.

I ett expanderande bostadsområde i min närhet byggs 1100-1200 bostäder varav nånstans runt 80 hyresrätter om jag minns rätt. Och såvitt jag kan se är det inte främst politiska beslut som skapar den situationen, utan att byggherrarna - förvisso förståeligt - vill ha kostnadstäckning och vinst så fort som möjligt.
Jovisst så är det också, 8 års kö för att få sin etta, sedan måste man bo där i 8 år innan man kan flytta ihop i sin första tvåa och sedan måste man bo där i 8 år för att ha kötid för sin trea.

Jag tycker nog det är politiska beslut att kommunernas bostadsbolag verkar lite ha lämnat bostadsmarknaden därhän. Men även kanske hyresgästföreningen som inte vill tillåta att man kan betrakta "läge" som lika lyxigt som "helkaklat i badrummet" det i sin tur betyder att enda sättet för ett bostadsbolag att höja hyrorna är att lyxrenovera beståndet över hyresgästens önskan och chockhöja. Istället för att kunna långsamt justera lite för läge och normalrenovera.

Om äldre kassakolägenheter som betalat av sina byggnadskostnader kunde tillåtas delfinansiera nybyggen så att hyrorna på nybyggen inte var tvungna att komma in från hyresgästerna i just det huset under X år tex. Dvs att driva fastigheter som företag driver forskning och utveckling. Gamla produkten går mycket plus, en del av dessa pengar avsätts för att forska (bygga) fram en ny produkt som kommer att vara kassakon om några år.

Eller ett annat exempel. Om jag är kommunpolitiker i ett område där det inte byggs mycket lägenheter så kan jag bestämma mig för att bygga ett större antal lägenheter i olika kostnadslägen själv och äga dem själv. Istället för att bygga en sporthall. Ja det kostar initialt men är sannolikt med tiden en mer pålitlig investering än sporthallen som troligen alltid kommer gå med minus och det är en genuin välgärning för personer som bor i kommunen.
 
Det är tyvärr pga dåligt utbildade upphandlare och även om engagemanget från ledningen ökat något så är man inte villiga att betala för bra upphandlare, eller för att ge dem man har en bra utbildning eller för den delen, i en del fall, ändra sina egna lagvidriga hittepåsätt att köpa produkter på.
Jooo men ett problem är ju även upphandlarens totala okunskap (och ibland ointresse) inför produkten de upphandlar. Dvs utbildningen i upphandling räcker inte alla gånger till.
 
Ja, absolut. Jag vände mig mer mot nidbilden som många har om att har man en juristutbildning så betyder det automatiskt att man har en hög lön. Så är det nämligen inte.

Nej det menade jag inte alls. Var tidigare kollega med en del jurister. Och de tjänade inte en krona på sin utbildning jämfört med andra. Men de har ett alternativ som andra saknar genom sin utbildning att gå över till den privata sektorn - notarierna tjänar fö uselt. Men många av dem valde avsiktligt statligt men sämre betalt eftersom det innebar bättre arbetstider och tex villkor vad gäller VAB och föräldraledighet. Vet en som jobbade som åklagare när hennes barn var små och sedan övergick till försvarsadvokat när de var tonåringar och klarade sig själva. Som försvarsadvokat är det ju så att om du får ärende klockan halv elva en fredagskväll med en häktesförhandling en lördag då sitter du och förbereder ärendet på fredag natt, så är det.
 
Jooo men ett problem är ju även upphandlarens totala okunskap (och ibland ointresse) inför produkten de upphandlar. Dvs utbildningen i upphandling räcker inte alla gånger till.
Nja upphandlaren står ju för det juridiska kunnandet. Produktkunskapen ska expertgruppen stå för men även här finns stora problem. Ointresse för att delta i en sådan grupp kan vara den, för hög arbetsbelastning en annan.

Det är ingen tillfällighet att upphandlingar av spännande produkter har fler experter än man behöver medan tråkiga saker kan komma att upphandlas helt utan experter. Skit in, skit ut brukar jag säga
 
Nope tror inte det heller. Det finns flera som inte vill ta topplån heller. Jag tror det är den totala prisrusningen som varit på bostadsmarknaden i 10? eller mer år som är orsaken helt enkelt. Den i sin tur beror väl på bostadsbristen som varit och på politik (sälja ut hyresrätter för klipp osv, krångligt att bygga, dyra bygglov, och det verkar inte som att vi gynnat direkt att bygga billigt också inte bara lyxigt.) banker som tjänar pengar på lån osv.

Du tror att ungdomar inte har några problem att spara ihop 2-300.000 till sin första lägenhet? Självklart är priserna en orsak, men att stoppa topplån har inte påverkat priserna alls så det var ett skott i luften. Och det har pratats mycket om att ungdomarna inte lyckas spara ihop det som måste till. Självklart är det inte den enda orsaken, men eftersom topplånsstoppet infördes delvis för att stoppa prisökningarna, så resulterade det mer eller mindre bara i att folk inte kan ta första steget ut på bostadsmarknaden. Det är som sagt inget jag har hittat på.
 
Jovisst så är det också, 8 års kö för att få sin etta, sedan måste man bo där i 8 år innan man kan flytta ihop i sin första tvåa och sedan måste man bo där i 8 år för att ha kötid för sin trea.

Jag tycker nog det är politiska beslut att kommunernas bostadsbolag verkar lite ha lämnat bostadsmarknaden därhän. Men även kanske hyresgästföreningen som inte vill tillåta att man kan betrakta "läge" som lika lyxigt som "helkaklat i badrummet" det i sin tur betyder att enda sättet för ett bostadsbolag att höja hyrorna är att lyxrenovera beståndet över hyresgästens önskan och chockhöja. Istället för att kunna långsamt justera lite för läge och normalrenovera.

Om äldre kassakolägenheter som betalat av sina byggnadskostnader kunde tillåtas delfinansiera nybyggen så att hyrorna på nybyggen inte var tvungna att komma in från hyresgästerna i just det huset under X år tex. Dvs att driva fastigheter som företag driver forskning och utveckling. Gamla produkten går mycket plus, en del av dessa pengar avsätts för att forska (bygga) fram en ny produkt som kommer att vara kassakon om några år.

Eller ett annat exempel. Om jag är kommunpolitiker i ett område där det inte byggs mycket lägenheter så kan jag bestämma mig för att bygga ett större antal lägenheter i olika kostnadslägen själv och äga dem själv. Istället för att bygga en sporthall. Ja det kostar initialt men är sannolikt med tiden en mer pålitlig investering än sporthallen som troligen alltid kommer gå med minus och det är en genuin välgärning för personer som bor i kommunen.

Jag förstår dock hyresgästföreningen rädsla i att basera hyror på läge. Segregationen blir ju tydligare med sånna hyror, folk som vill till "bättre" områden har ingen möjlighet utan blir kvar i områden som inte är så trevliga alla gånger. Det medför en hel del nya problem som vad som egentligen är ett bra läge. I Stockholmsområdet är det i flera kommuner bara privata hyresvärdar som bygger eftersom det inte finns några kommunala diton. Nån form av hjälp måste ju sättas in för att det ska löna sig att bygga även enklare hyreslägenheter.
 
Jag fortsätter på mina generella funderingar, den här gången undrar jag hur det överhuvudtaget ska kunna bli någon regering... Min amatöranalys:
Sossarna vill helst regera själva, möjligen med MP - fast de riskerar ju att åka ur riksdagen. Vad händer i så fall?
Alliansen vill bilda regering ihop, men de har ingen som helst gemensam plan för hur de ska föra fram sin politik. Senast det lyckades så var det ju just för att de hade satt sig ner och pratat ihop sig och jämkat fram ett antal gemensamma stolpar. Nu känns det som att de försöker stå under samma paraply, men de går liksom åt olika håll så att ingen av dem står kvar under paraplyet och försöker dra handtaget åt sig... Och både L och Kd balanserar på gränsen att åka ur riksdagen.

Jag är böjd att hålla med Annie Lööf om att det riskerar att bli en stökig höst...
 
Jag håller med om att AF är en hopplös koloss som inte fungerar alls. Men jag föreställer mig att lösningen är att fixa den snarare än att sälja den. Den har ju trots allt en gång fungerat bättre har jag för mig. Risken är att det blir många hopplösa kolosser som tjänar mycket pengar på staten annars.

Fler får ju redan förmedla jobb, tex Academic work.

Jag söker inte enfrågepartier, men det är trots allt just nu så att om vi inte gör någonting så har vi inte så mycket att bo på eller leva av i framtiden. Så lite miljö "också" placerat efter huvudfrågan privatisering av arbetsförmedlingen tex känns som otillräckligt.
Fast när funkade AF?
Jag har till och från haft kontakt med AF sedan 80-talet. Aldrig har det funkat i mina ögon.

Vilket parti driver först och främst att lägga ner AF?

Bekymret är ju att man är hänvisad till AF - annars får man inte ta del av a-kassa och försörjning. AF har monopolet.
 
Ja precis! Saker ska göras ordentligt och det finns faktiskt inget egenvärde i att äga ett hus om man inte har råd. Det finns faktiskt ingen person som springer runt och räcker långnäsa till folk som bor i hyresrätter (utom möjligen töntar på Flashback) och man behöver inte gå med dumstrut heller om man bor i dem. Det går utmärkt och mycket bra. Det är politikernas förakt för hyresrätten som nästan startat eländet som gör att man inte kan köpa ett boende när man känner sig redo för det. (Dvs med egen insats, utan topplån, med amorteringar, med rimlig avbetalningstid, utan att sälja en lgh, och det måste vara ok att låta bli.)
Mindre risk och större bekvämlighet har ju sitt pris. Det är alltså dyrare att hyra per kvadratmeter räknat. Men tvingas man flytta för att byta jobb riskerar man ju inte den värdeförlust en hastig husförsäljning kan innebära...
 
Eller ett annat exempel. Om jag är kommunpolitiker i ett område där det inte byggs mycket lägenheter så kan jag bestämma mig för att bygga ett större antal lägenheter i olika kostnadslägen själv och äga dem själv. Istället för att bygga en sporthall. Ja det kostar initialt men är sannolikt med tiden en mer pålitlig investering än sporthallen som troligen alltid kommer gå med minus och det är en genuin välgärning för personer som bor i kommunen.
Jag förstår inte ditt exempel.

Tror du att just politiker är så rika att de kan bygga? Eller menar du kommunen?
Även kommuner har en begränsad kassa. Man har de pengar man har.

Ta min lilla kommun. Vi har ett skriande behov av lägenheter, villor och radhus. Kommunen är inte fattig men har inte råd att bygga massor själv. Pengarna går åt till att bygga förskolor, skolor, sporthallar till skolorna och äldreboende. Man bygger bostäder också - men inte tillräckliga mängder.

Det är dyrt att bygga. Den privatperson som bygger sig en villa får inte igen de pengarna om man säljer under de närmaste åren.
Samma gäller kommunala bostadsbolaget. Ska man bygga så måste bygget betalas när det görs. Många miljoner. Varifrån ska de tas?
 
Jag fortsätter på mina generella funderingar, den här gången undrar jag hur det överhuvudtaget ska kunna bli någon regering... Min amatöranalys:
Sossarna vill helst regera själva, möjligen med MP - fast de riskerar ju att åka ur riksdagen. Vad händer i så fall?
Alliansen vill bilda regering ihop, men de har ingen som helst gemensam plan för hur de ska föra fram sin politik. Senast det lyckades så var det ju just för att de hade satt sig ner och pratat ihop sig och jämkat fram ett antal gemensamma stolpar. Nu känns det som att de försöker stå under samma paraply, men de går liksom åt olika håll så att ingen av dem står kvar under paraplyet och försöker dra handtaget åt sig... Och både L och Kd balanserar på gränsen att åka ur riksdagen.

Jag är böjd att hålla med Annie Lööf om att det riskerar att bli en stökig höst...
En minoritetsregering som regerar med riksdagens stöd. Det blir då en hoppande majoritet för olika frågor, där ekonomifrågan blir den avgörande och lägger spelplanen för andra frågor. M, C och S kan nog komma överens i exempelvis budgetfrågor. S, SD och M i migrationsfrågor, Och Alliansen + SD i skattefrågor. Som exempel ;)
 
Jag förstår inte ditt exempel.

Tror du att just politiker är så rika att de kan bygga? Eller menar du kommunen?
Även kommuner har en begränsad kassa. Man har de pengar man har.

Ta min lilla kommun. Vi har ett skriande behov av lägenheter, villor och radhus. Kommunen är inte fattig men har inte råd att bygga massor själv. Pengarna går åt till att bygga förskolor, skolor, sporthallar till skolorna och äldreboende. Man bygger bostäder också - men inte tillräckliga mängder.

Det är dyrt att bygga. Den privatperson som bygger sig en villa får inte igen de pengarna om man säljer under de närmaste åren.
Samma gäller kommunala bostadsbolaget. Ska man bygga så måste bygget betalas när det görs. Många miljoner. Varifrån ska de tas?
Varför då inte rätta mun efter matsäcken? Man behöver inte bygga dyra, fullt moderna lägenheter. Använd 40 fots containers, isolera dessa. Anslut dem till det kommunala fjärrvärmesystemet..kan ju byggas i närheten av verket. Gemensamma våtutrymmen för 4/8 containers och vips har man drägliga boenden. Som lätt kan flyttas där det finns behov..Utvändigt tämligen oförstörbara också ;) När så de som bor där lyckats fixa jobb och inkomst kan man flytta till egna bättre o bekvämare boende.
1526304524650.png
 
Jag tror att incitamentet för att utbilda sig bör vara intresse och ett god arbetsmiljö, inte en hög lön. Det är ju därför som det är en sådan brist på lärare, socionomer, sjuksköterskor mm för att arbetsmijön är katastrofal många gånger. Incitamentet borde ju också vara att man vill lära sig mer, att utecklas som individ. Jag tycker att alla borde ha ungefär lika höga löner, just för att dels utjämna våra växande klassklyftor men också för hur man ser på pengar, konsumtion, lycka, statusjakt mm mm. När jag var ung kunde man läsa en kurs på universitet bara för att den var intressant och utvecklande och för att man bildade sig. Det skulle man aldrig göra idag, utan man har en färdig karriärplan när man börjar som generera en viss inkomst i slutändan. Man är helt enkelt en produktionsenhet som ska framkalla någon slags vinst i slutändan av sin möda. Så långt har det marknadsekonomiska tankesättet gått, om man spetsar till det lite. Egentligen är det samma sak som med ideellt arbete, det lönar sig inte för MIG, och då investerar man inte sin tid till att mocka boxar t ex. Jag tycker det är en oerhörd sorglig utveckling, som dessutom kommer att leda oss alla i fördärvet med tanke på miljön.

Jag håller med till viss del, dvs hela första biten att det måste vara en god och rimlig arbetsmiljö och att det man får ut av arbetet måste vara en del av incitamentet och att det måste finnas arbeten där just arbetet med en -helt ok lön, är nog.

Men jag tycker inte att alla borde ha ungefär lika höga löner. Det har testats men inte fungerat så bra i öst.

Jag tycker också att någon extra kurs här och där är mer till gagn för samhället än ett slöseri, bildningsiver och nyfikenhet är bra. Men då tänker jag mig ngn fjärdedelstids fempoängare eller ngn sommarkurs inte ett par terminer överliggeri. (och då gillar jag det marknadsekonomiska synsättet, men det är faktiskt inte lika med mest pengar till färst.)
 
Jag förstår dock hyresgästföreningen rädsla i att basera hyror på läge. Segregationen blir ju tydligare med sånna hyror, folk som vill till "bättre" områden har ingen möjlighet utan blir kvar i områden som inte är så trevliga alla gånger. Det medför en hel del nya problem som vad som egentligen är ett bra läge. I Stockholmsområdet är det i flera kommuner bara privata hyresvärdar som bygger eftersom det inte finns några kommunala diton. Nån form av hjälp måste ju sättas in för att det ska löna sig att bygga även enklare hyreslägenheter.
Men vad hyresgästföreningen inte gör, är att förklara hur man löser det...genom att hyrorna i de mindre attraktiva områdena hålls högre så att de kommunala bostadsbolagen går runt. De som har tur och bo i en fint område gör det alltså på dem, som bor i ett mindre fint område, på deras bekostnad.
 
Du tror att ungdomar inte har några problem att spara ihop 2-300.000 till sin första lägenhet? Självklart är priserna en orsak, men att stoppa topplån har inte påverkat priserna alls så det var ett skott i luften. Och det har pratats mycket om att ungdomarna inte lyckas spara ihop det som måste till. Självklart är det inte den enda orsaken, men eftersom topplånsstoppet infördes delvis för att stoppa prisökningarna, så resulterade det mer eller mindre bara i att folk inte kan ta första steget ut på bostadsmarknaden. Det är som sagt inget jag har hittat på.
Nu har du ju svarat helt knasigt, det har varit oerhört tydligt i mina inlägg att jag bor i hyresrätt och att jag inte anser det bero på varken topplån eller amorteringskrav. Jag vet att jag inte har lyckats spara ihop till 300 000 kr till min första lägenhet och jag är ingen ungdom. Jag vet att 200 000 kr inte räcker till insats.

Men jag ville ju aldrig ta något topplån, så jag har inte heller någon bostadsrätt. Vi tittade på bostadsrättsföreningarnas ekonomi för noga, de nyas var förfärliga. Det var helt uppenbart att om räntorna gick upp skulle vi inte ha råd med det vi hade råd med så vi köpte inte utan har legat och hållit tummarna för en krasch ganska länge. Dock verkar den tyvärr inte hända. Vi trivs iofs mycket bra där vi bor.
 
Fast när funkade AF?
Jag har till och från haft kontakt med AF sedan 80-talet. Aldrig har det funkat i mina ögon.

Vilket parti driver först och främst att lägga ner AF?

Bekymret är ju att man är hänvisad till AF - annars får man inte ta del av a-kassa och försörjning. AF har monopolet.

Jag är helt emot att sälja av viktiga samhällsfunktioner, tycker inte att det varit någon vidare erfarenheter hittills, apoteket, elbolaget, tåg osv. Ett i mitt tycke skräckexempel är lokaltrafiken i Stockholm. Den såldes ut med löfte om bättre service. Inte sjutton har det blivit det, utan snarare fler underleverantörer som skyller på varandra, försämrade arbetsvillkor för de anställda och ingen som tar ansvar. Elbolaget med löften om sänkta priser för konsumenten.

Visst kan jag tänka mig att vissa delar läggs ut på entreprenad mer än vad som redan görs idag och att AF blir mer en tillsynsmyndighet än den är idag och att den sk arbetsförmedlarens roll förändras. Men om vi i dagens läge klagar på samverkan mellan FK och AF, så är blotta tanken på samarbete mellan FK och privata aktörer en mardröm. Det kommer att ställas krav att man ska få ut X och Y antal arbetssökande på arbetsmarknaden och det kommer att leda till ökade krav om något och aktörer som för allt i världen inte vill stöta sig med FK och faller in på deras linje lydigt. Det finns redan idag skräckexempel som tagits upp på Buke om aktörer som inte vill förlora sina kunder och därför håller tillbaka dem. Tvivelaktiga företag som erbjuder billiga och, visar det sig senare, uppenbart bristfälliga tjänster oftast de som är riktade mot de sårbaraste grupperna.

Däremot ser jag gärna att AF specialiserar sig mer på att separera arbetssökande utefter deras kompetens och att man fokuserar mer på kvalitet än kvantitet och inte bakar ihop alla och kräver x antal jobb sökta per månad utan att rikta sig mot realistiska arbeten. Jag vet att idag får majoriteten av jobbannonser ett antal sökande som inte är kvalificerade eller intresserade utan söker enbart pga AFs krav på aktiviteter och att det tar tid och resurser att gå igenom och sålla bort dem alla. Nu blir det här ett riktigt extremexempel, men en person som inte gått ut gymnasiet i Haparanda söker jobb som jurist på en byrå i Malmö enbart för att det ska stå i hens rapport. Titta jag prövar mig själv mot hela arbetsmarknaden och är flexibel.

Ja, erbjud privata aktörer som är geografiskt, utbildningsmässigt och branschmässigt specialiserade. Men de ska alltid kunna förlora sitt uppdrag om de inte sköter sig. Och det ska kunna vara en snabb och effektiv process inte något som drar ut i månader eller år och innebär att fler kommer i kläm. Det ska finnas en ständig översyn och tillsyn av en statlig myndighet. Möjligtvis att man tillämpar modellen som Skolverket arbetar efter.

Känner en person som jobbar inom HR på en kommun. Det är inte ovanligt att de får ett mail, Hej jag heter XXX och jag söker jobbet. För att handla korrekt så kontaktar man personen och ber dem att komplettera med CV och personligt brev. Personen mailar tillbaka och undrar vad som behövs osv, osv. Ta det ggr 100 och man kan bara tänka sig hur mycket tid det tar. För att inte tala om de som faktiskt skickar in CV/PB men är uppenbart okvalificerade.
 
Jag förstår dock hyresgästföreningen rädsla i att basera hyror på läge. Segregationen blir ju tydligare med sånna hyror, folk som vill till "bättre" områden har ingen möjlighet utan blir kvar i områden som inte är så trevliga alla gånger. Det medför en hel del nya problem som vad som egentligen är ett bra läge. I Stockholmsområdet är det i flera kommuner bara privata hyresvärdar som bygger eftersom det inte finns några kommunala diton. Nån form av hjälp måste ju sättas in för att det ska löna sig att bygga även enklare hyreslägenheter.
Jo precis, jag tycker nog att alla kommuner behöver en kommunal dito.

Jag menar inte med -basera hyra på läge att det ska vara oskäligt utan att det ska vara tillåtet att höja lika mycket för läge som för badrumskakling, typ 500 spänn eller vad det nu låg på. Nu sist lyxrenoverade min stad ett helt bestånd som låg rejält centralt och hyrorna gick upp från 5000 kr per månad för en stor trea till 8000 kr per månad för en stor trea. Det var således en chockhöjning, men fortfarande rejält billiga hyror i jämförelse med vad vi tex betalade för en liten tvåa långt utanför stan.

Tänk om de kunnat långsamt höja lite i taget och sedan snålrenovera lägenheterna. Så skulle de kostat lite mindre i hyra och det skulle höjts under många år. Då hade inte lika många kanske varit tvungna att flytta.

Så jag tycker nog det kan få kännas skäligt att en person i centrala stan betalar lika mycket för en trea som någon i förorten betalar för en tvåa. Speciellt som köerna gör att det är fler unga familjer och nyinflyttade till Sverige som bor i förorterna och betalar rejäla hyror.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp