Valp 2015 - del 2!

Status
Stängd för vidare inlägg.
@Monifa
Då kanske klistermärken kan vara bra, låter det ju som :)

Angående trickträning, kan han inte få typ 10 godisar som han får be henne göra vilket trick han vill med (och i den mån hon kan dem), och så kan du stå bakom och hjälpa till med handtecken? Så att han tror att han gör det själv, även om hon lyssnar på dig så att säga :)
Sedan när de 10 godisarna är slut så är det bara mys som gäller?

Äsch, jag vet inte. Spånar bara :p
 
@Monifa Jag är ingen expert i området men har jobbat på en del förskolor under några år så har iaf en del barnvana ;) Jag tycker det låter som svartsjuka, precis som det kan bli när ett nytt syskon kommer in i bilden. Finns många experter som skrivit om frågan, läs lite om det kanske. Jag tycker att ni självklart ska säga till honom att han inte får vara elak mot valpen, men att ge honom time out eller säga åt honom att gå till sitt rum eller liknande tror jag inte kommer ge någon positiv effekt. Ge honom mer tid och mer uppmärksamhet istället, och lämna aldrig honom ensam med valpen. Det är såklart en jättestor omställning i hans liv, särskilt när hans föräldrar är skilda och valpen alltid bor hos er medans han bara är där varannan vecka. Att skälla på honom och försvara valpen gör att ni blir tre mot honom liksom och det är det ni borde undvika tänker jag.

Nu blir jag kanske för privat men du behöver inte svara på frågorna, utan bara tänka svaren för dig själv om du vill. Men jag tänkte på hur mycket förändringar som skett i lillkillens liv? Hur länge har du bott med pappan tex? Och hur har livet förändrats hos mamman? Att plötsligt leva med en hund är ju en stor förändring för vem som helst, och för ett barn som inte varit delaktig i beslutet om att införskaffa hunden blir det såklart ännu större. Är han bara fyra år tänker jag att det kan ha hänt väldigt mycket i hans liv på en ganska kort tid.

Lite kvällstankar från mig bara :)
 
Apropå barn och hund. Jag har ju två barn, 3 resp 6 år gamla. Och jag har kört hårt mot hårt. På samma sätt som jag löser syskonkonflikter sinsemellan, så får det barnet som bråkat gå in på rummet (stänger inte in dem, säger bara åt dem att gå in på rummet om dom inte kan uppföra sig), sen får de be om ursäkt. Samma gäller ifall de tar lite för hårt i valpen någon gång, samma procedur även då.

Och jag måste säga att det har varit enormt lite konflikter, och enormt lite dumheter gentemot valpen. Jag behandlade valpen på "samma sätt", när hon var liten och använde tänderna bra mycket mer, blev hon uppspeedad fick hon inte vara med och leka med barnen heller. För då lärde sig barnen även det, att dom måste vara snälla mot Nikki - och Nikki måste vara snäll mot dom.

Jag kanske är en onaturligt hård mamma? Vet inte, men ja. Jag tycker tyvärr det verkar vara "accepterat" att barn får bete sig lite hur som helst för att "barn är barn", men att vara dum/elak är aldrig okej, och det är jag tydlig med att markera. Sen får barnen självklart mycket positiv respons när de är snälla och goa, självklart. Annars hade det inte funkat.
 
@Monifa Jag är ingen expert i området men har jobbat på en del förskolor under några år så har iaf en del barnvana ;) Jag tycker det låter som svartsjuka, precis som det kan bli när ett nytt syskon kommer in i bilden. Finns många experter som skrivit om frågan, läs lite om det kanske. Jag tycker att ni självklart ska säga till honom att han inte får vara elak mot valpen, men att ge honom time out eller säga åt honom att gå till sitt rum eller liknande tror jag inte kommer ge någon positiv effekt. Ge honom mer tid och mer uppmärksamhet istället, och lämna aldrig honom ensam med valpen. Det är såklart en jättestor omställning i hans liv, särskilt när hans föräldrar är skilda och valpen alltid bor hos er medans han bara är där varannan vecka. Att skälla på honom och försvara valpen gör att ni blir tre mot honom liksom och det är det ni borde undvika tänker jag.

Nu blir jag kanske för privat men du behöver inte svara på frågorna, utan bara tänka svaren för dig själv om du vill. Men jag tänkte på hur mycket förändringar som skett i lillkillens liv? Hur länge har du bott med pappan tex? Och hur har livet förändrats hos mamman? Att plötsligt leva med en hund är ju en stor förändring för vem som helst, och för ett barn som inte varit delaktig i beslutet om att införskaffa hunden blir det såklart ännu större. Är han bara fyra år tänker jag att det kan ha hänt väldigt mycket i hans liv på en ganska kort tid.

Lite kvällstankar från mig bara :)

Precis. Jag tror inte att en time out skulle få önskad effekt i denna situation (i beteende situationer typ i stil med att sitta o vråla vid matbordet kan det funka bra). Utav precis den anledningen du skriver, det får inte bli ett vi mot han. Vi är nog båda rätt stränga med hur man får bete sig och hur man inte får göra. Vi lämnar honom inte själv, situationerna ser allt som oftast ut som så att han går till henne eller pokar på hennes uppmärksamhet så hon kommer.

Jag ser det inte som att vi försvarar valpen (inte på det sättet att hon aldrig gör fel, att vi alltid tar hennes parti om du förstår hur jag menar :p) hon får ju inte bete sig dumt åt heller. Är det hon som gör "fel" (hon vet ju inte ens vad som är rätt efter som att han ger dubbla signaler :angel:.) så säger vi ifrån också. Och när han gör rätt berömmer man och pratar lite om det. Det är helt klart svartsjuka, han får egentid från valpen så ibland känns det som att hur mycket man än ger så räcker inte det :o jag tror att det kommer hjälpa när det lugnar ner sig en smula och han kan hjälpa till mer. Grejen är att han är så hetsig (bettybettybetty komkomkomkom) så jag gör väldigt mycket själv :angel: han blir sur när man ber han ta det lugnt och jag får nog vara självkritisk och säga att jag har ett kontrollbehov när det kommer till träningen. Äh blä. Hoppas belöningsboken ger effekt. Hunden konkurrerar inte med honom, hon är med mig och han är med sin far kan man säga även fast att det är ombytta roller också. Men blir lite annan uppdelning i en pusselfamilj.

Vi har bott ihop i 1,5 år, de är separerade sedan han var 1 år. Det har vart lite styrigt förra året hos hans mamma utan att gå in på specifika händelser :) men det får jag känslan av att det lagt sig för en tid sedan. Däremot är han nog (har inget att jämföra med) känslig för förändringar. Han får extrastöd på dagis utav lite olika anledningar men delvis för dålig impulskontroll och hett temperament.

Hon är 14 veckor nu så 6 veckor har vi haft henne varav kanske 4 har han vart hemma hos oss. 3 av dessa har vart fulla veckor hemma över jul o nyår.

Tack alla för era tips råd och stöd :love:
 
Apropå barn och hund. Jag har ju två barn, 3 resp 6 år gamla. Och jag har kört hårt mot hårt. På samma sätt som jag löser syskonkonflikter sinsemellan, så får det barnet som bråkat gå in på rummet (stänger inte in dem, säger bara åt dem att gå in på rummet om dom inte kan uppföra sig), sen får de be om ursäkt. Samma gäller ifall de tar lite för hårt i valpen någon gång, samma procedur även då.

Och jag måste säga att det har varit enormt lite konflikter, och enormt lite dumheter gentemot valpen. Jag behandlade valpen på "samma sätt", när hon var liten och använde tänderna bra mycket mer, blev hon uppspeedad fick hon inte vara med och leka med barnen heller. För då lärde sig barnen även det, att dom måste vara snälla mot Nikki - och Nikki måste vara snäll mot dom.

Jag kanske är en onaturligt hård mamma? Vet inte, men ja. Jag tycker tyvärr det verkar vara "accepterat" att barn får bete sig lite hur som helst för att "barn är barn", men att vara dum/elak är aldrig okej, och det är jag tydlig med att markera. Sen får barnen självklart mycket positiv respons när de är snälla och goa, självklart. Annars hade det inte funkat.

Skulle vilja säga att vi har väldigt lika syn på det hela :) tycker att när det kommer till djur kan man inte mesa. Risken är att hunden en dag säger ifrån med råge för att barnet inte backar av vid varning (för att den inte lärt sig låta hunden vara ifred)
 
@Monifa
Då kanske klistermärken kan vara bra, låter det ju som :)

Angående trickträning, kan han inte få typ 10 godisar som han får be henne göra vilket trick han vill med (och i den mån hon kan dem), och så kan du stå bakom och hjälpa till med handtecken? Så att han tror att han gör det själv, även om hon lyssnar på dig så att säga :)
Sedan när de 10 godisarna är slut så är det bara mys som gäller?

Äsch, jag vet inte. Spånar bara :p

Har försökt med det, då tycker hon att han är i vägen och sätter sig vid min sida istället. Är någonting som absolut går att jobba på men det brister lite vid att hans tålamod är dåligt och tycker det är tråkigt när hon inte förstår direkt (härbettyhärbettysnurrspinnsittbugasnurrbettybettybetty :idea::banana:) så jag har inte haft tålamod till det och det ska vara kul att träna.

Min dröm är att när jag tävlat färdigt med henne (räknar med ny valp om 3-4 år så kanske när Betty är 6, då är grabben 10-11) kunna börja träna de två så han kan få komma ut och tävla.
 
@Monifa: Nu är jag verkligen inte expert på vare sig barn eller hundar men jag hade varit extremt försiktig i den här situationen.

En hund som min mors kompis hade under min uppväxt blev vid ETT obevakat tillfälle retad och förmodligen påverkad fysiskt av barn på något sätt som valp. De hade gjort som @Tonto sa och satt hunden i ett rum med kompostgaller för att den skulle få vara i fred.

Den hunden HATADE barn resten av sitt liv. Hon hade tummen i ögat på honom så fort det var barn i närheten för annars hade han förmodligen huggit. Jag kan tillägga att hon är en enormt duktig hundägare med hundar som varit lydnadschampions men på honom gick det tyvärr inte att träna bort. En helt underbar och trevlig hund i övrigt.
 
Yngsta dottern tycker att hundmaten är väldigt god :cautious: Såhär ser det ut ofta om jag inte hinner stoppa henne. Hon är snabb!

12407525_932454056809433_1777646752_n.jpg
 
@Monifa Har varken barn eller hund så alla kan ignorera det här inlägget :angel: - men skulle det gå att låta honom få skapa en egen relation med hunden? Nån enkel lek som han får göra med hunden (under övervakning!) som han uppfattar som att han får träna valpen. Typ.

Men som sagt, lyssna inte på mig :cautious:
 
Precis. Jag tror inte att en time out skulle få önskad effekt i denna situation (i beteende situationer typ i stil med att sitta o vråla vid matbordet kan det funka bra). Utav precis den anledningen du skriver, det får inte bli ett vi mot han. Vi är nog båda rätt stränga med hur man får bete sig och hur man inte får göra. Vi lämnar honom inte själv, situationerna ser allt som oftast ut som så att han går till henne eller pokar på hennes uppmärksamhet så hon kommer.

Jag ser det inte som att vi försvarar valpen (inte på det sättet att hon aldrig gör fel, att vi alltid tar hennes parti om du förstår hur jag menar :p) hon får ju inte bete sig dumt åt heller. Är det hon som gör "fel" (hon vet ju inte ens vad som är rätt efter som att han ger dubbla signaler :angel:.) så säger vi ifrån också. Och när han gör rätt berömmer man och pratar lite om det. Det är helt klart svartsjuka, han får egentid från valpen så ibland känns det som att hur mycket man än ger så räcker inte det :o jag tror att det kommer hjälpa när det lugnar ner sig en smula och han kan hjälpa till mer. Grejen är att han är så hetsig (bettybettybetty komkomkomkom) så jag gör väldigt mycket själv :angel: han blir sur när man ber han ta det lugnt och jag får nog vara självkritisk och säga att jag har ett kontrollbehov när det kommer till träningen. Äh blä. Hoppas belöningsboken ger effekt. Hunden konkurrerar inte med honom, hon är med mig och han är med sin far kan man säga även fast att det är ombytta roller också. Men blir lite annan uppdelning i en pusselfamilj.

Vi har bott ihop i 1,5 år, de är separerade sedan han var 1 år. Det har vart lite styrigt förra året hos hans mamma utan att gå in på specifika händelser :) men det får jag känslan av att det lagt sig för en tid sedan. Däremot är han nog (har inget att jämföra med) känslig för förändringar. Han får extrastöd på dagis utav lite olika anledningar men delvis för dålig impulskontroll och hett temperament.

Hon är 14 veckor nu så 6 veckor har vi haft henne varav kanske 4 har han vart hemma hos oss. 3 av dessa har vart fulla veckor hemma över jul o nyår.

Tack alla för era tips råd och stöd :love:
Jag fortsätter spåna lite. Han verkar behöva hjälp att kontrollera sina känslor och omvandla det han känner inombords på ett bättre sätt. Att han behöver extrapersonal på förskolan är ju en bekräftelse på det. Det kan låta överdrivet men jag hade kontaktat någon professionell och bett om verktyg för att hjälpa honom. Du skriver själv att barn är ologiska och att du inte kan något om barn. Barn är enligt min åsikt aldrig ologiska, det gäller bara att förstå dem. Utåtagerande barn har ofta problem att göra sig förstådda och frustrationen det skapar gör att barnet tar till våld. Jag tror inte att det kommer bli bättre av sig själv utan istället att problemen kommer eskalera när han börjar skolan. Har sett att ni försöker få ett syskon också, och beteendet mot valpen kommer kanske bli samma mot en bebis.
 
Apropå barn och hund. Jag har ju två barn, 3 resp 6 år gamla. Och jag har kört hårt mot hårt. På samma sätt som jag löser syskonkonflikter sinsemellan, så får det barnet som bråkat gå in på rummet (stänger inte in dem, säger bara åt dem att gå in på rummet om dom inte kan uppföra sig), sen får de be om ursäkt. Samma gäller ifall de tar lite för hårt i valpen någon gång, samma procedur även då.

Och jag måste säga att det har varit enormt lite konflikter, och enormt lite dumheter gentemot valpen. Jag behandlade valpen på "samma sätt", när hon var liten och använde tänderna bra mycket mer, blev hon uppspeedad fick hon inte vara med och leka med barnen heller. För då lärde sig barnen även det, att dom måste vara snälla mot Nikki - och Nikki måste vara snäll mot dom.

Jag kanske är en onaturligt hård mamma? Vet inte, men ja. Jag tycker tyvärr det verkar vara "accepterat" att barn får bete sig lite hur som helst för att "barn är barn", men att vara dum/elak är aldrig okej, och det är jag tydlig med att markera. Sen får barnen självklart mycket positiv respons när de är snälla och goa, självklart. Annars hade det inte funkat.
Jag tycker inte att du låter som en onaturligt hård mamma, men dina barn verkar kunna handskas med sina känslor på ett bra sätt. @Monifa 's kille verkar inte kunna det och att då säga till honom att gå in själv på sitt rum blir helt fel i mitt huvud. Han behöver hjälp att lära sig kontrollera sina känslor och det kan han inte göra ensam i sitt rum, särskilt inte när han precis visat frustration och ett utåtagerande beteende. Så tänker jag iaf.
 
@Monifa Har varken barn eller hund så alla kan ignorera det här inlägget :angel: - men skulle det gå att låta honom få skapa en egen relation med hunden? Nån enkel lek som han får göra med hunden (under övervakning!) som han uppfattar som att han får träna valpen. Typ.

Men som sagt, lyssna inte på mig :cautious:


Gillart. Så har vi haft det, BARNET är den som har fått göra vissa saker, borstade med mjuk borste (vilket vovvan älskade), gav nya tuggben, fick hitta hundgodis i affären, hade alltid lite hundgodis i fickan. Vovvan såg henne som en klapp- och godismaskin, helt perfekt. Kasta pinnar och bollar var också deras grej.
 
Här lever också både barn och hundar. Lillhunden blir snart 11 månader, och han och äldre dottern funkar riktigt bra ihop. Hon brukar leka med honom, träna (dvs, hon klickar och ger honom massa godis och jag försöker hoppas att hunden märker skillnad på när jag tränar och när hon gör det) och får hålla i kopplet på promenaderna. Den äldre hunden har haft smärtproblematik, och när det var som värst förra svängen markerade han mot henne vid ett tillfälle med morr och nafs när vi vuxna inte var nog snabba och hon föredrar därför lilleman.

Yngre dottern (15 månader) är tvärt om. Hon älskar den stora hunden! Hon är oftast superförsiktig med honom, men givetvis måste man alltid vara på sin vakt. Dom ligger gärna bredvid varandra och sover och gosar och hon brukar hålla i hans koppel på promenader när hon sitter i vagnen.

Det vi däremot gör här hemma för att hundarna ska lyssna på barnen, är att låta henne utfodra hundarna när hon vill. Det är då viktigt att dom lyssnar på henne, samt att hon tränar med dom ibland. Främst klicker på hennes vis, även om hon tar instruktioner om hur det ska vara gör hon gärna lite freestyle av det. Och kastar snöbollar och liknande. Hon blir en resurs i hundarnas ögon! Och eftersom att dom då lyssnar på henne, uppstår det väldigt få konflikter här hemma. Hon har även gått spår med dom ibland, eller gömt sig när vi tränar sök och liknande.

Men visst. När lillhunden vill gosa med henne när hon sitter på toa händer det att hon utbrister "men varför skulle vi skaffa oss en sån här för. Vad var det bra för mamma?!"
 
Jag fortsätter spåna lite. Han verkar behöva hjälp att kontrollera sina känslor och omvandla det han känner inombords på ett bättre sätt. Att han behöver extrapersonal på förskolan är ju en bekräftelse på det. Det kan låta överdrivet men jag hade kontaktat någon professionell och bett om verktyg för att hjälpa honom. Du skriver själv att barn är ologiska och att du inte kan något om barn. Barn är enligt min åsikt aldrig ologiska, det gäller bara att förstå dem. Utåtagerande barn har ofta problem att göra sig förstådda och frustrationen det skapar gör att barnet tar till våld. Jag tror inte att det kommer bli bättre av sig själv utan istället att problemen kommer eskalera när han börjar skolan. Har sett att ni försöker få ett syskon också, och beteendet mot valpen kommer kanske bli samma mot en bebis.

Om det är okej så är det en bit jag inte vill diskutera på buke :) vi är väl medvetna om detta kan jag dock säga och det finns en plan.

Barn är ologiska på det sättet att man ena stunden kan vägra att gå ut och i nästa MÅSTE UT NUUUU. Typ. Annars så förstår jag han hyfsat, vi har känt varann en tag :D
 
Om det är okej så är det en bit jag inte vill diskutera på buke :) vi är väl medvetna om detta kan jag dock säga och det finns en plan.

Barn är ologiska på det sättet att man ena stunden kan vägra att gå ut och i nästa MÅSTE UT NUUUU. Typ. Annars så förstår jag han hyfsat, vi har känt varann en tag :D
Ja men självklart :)
 
Ja men självklart :)

Hur som ska vi börja med klistermärken igen. När vi körde med det förra gången så satte vi nog ribban lite högt så nu får han ett märke direkt efter en bra handling och vi börjar med att efter 5 stycken kommer en bra grej. Kan vara en bra fika, simhall, nån liten grej eller vad tusan som :) då blir det belöning direkt efter nått bra och det bra beteendet belönas omgående :)
Tur min sambo är en klippa som klurar ut såna här saker :D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hundavel & Ras Om allt går som jag vill kommer jag skaffa valp nästa år och planerar för fullt för vilken ras jag ska välja. Har idag en jaktgolden...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 060
Senast: hastflicka
·
Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 844
Senast: ako
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 061
Övr. Hund Vi kommer att få hem en valp i juni och har en del vi behöver skaffa hem innan dess. Det märks att valpprylar är en industri och det är...
2
Svar
35
· Visningar
3 692
Senast: anna_panna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp