Och där är jag ju redan.
Jag är sur och negativ i dag, det kan inte hjälpas. Men det är inte mot någon här, så ta det inte personligt.
Jag fick rådet av någon att flytta närmare min mamma, så att jag kan få hjälp av henne. Jag bor en mil ifrån henne. Är det tänkt jag ska sitta i hennes knä tills hon dör? Närmare min familj så de kan hjälpa mig. Precis vad jag önskar. Eller inte.
Men det är klart jag klarar inget själv. Jag kanske borde flytta till Kiruna, där det inte finns någon jag känner och ingen familj och ...knappt några människor och bara snö alltid och en massa renar och vargar. Passar mig fint just nu. Jag kanske borde skita i allt och flytta om 3 månader istället för när utbildningen är klar, fortsätta på städyrket och hoppas jag trivs i resten av livet. Eller vadå förresten, det är bara att finna sig att livet är livet och inget som ska vara lätt eller roligt och härligt. Det ska vara svårt, jobbigt, man ska vara tuff och duktig, samtidigt ska man bo i knäet på sin mor för att man inget kan.
BLÄ!!
