Våra vanligaste lögner

[sjoberga]

Bra exempel på när man måste vara tillräckligt socialt skillad för att ljuga. Inget annat är möjligt. Tänker på Saga Norén (nu dyker hon upp igen ) när hon åt middag hos sin förra kollegas familj: Smakade det bra? Nej, jag tyckte inte om det.

Om frågan ställs rakt och koncist på det viset, skulle jag svara som Saga, fast kanske på ett annat sätt.

"Det var Ok " vilket jag tycker om nästan all mat, som lägsta nivå.

Eller

"Det är inte en av mina favoriträtter"

Eller

"Den var lite väl mild i smaken för mina preferenser "

Jag tycker det är skittaskigt att säga Jättegott när man tycker helt annorlunda. För mig är det inte social färdighet, utan snarare dålig och taskig feedback. Uppenbarligen har ju motparten begärt feedback, inte lögner som tröst, om frågan är så rakt och koncist ställd.

 

[mandalaki]

Om frågan ställs rakt och koncist på det viset, skulle jag svara som Saga, fast kanske på ett annat sätt.

"Det var Ok " vilket jag tycker om nästan all mat, som lägsta nivå.

Eller

"Det är inte en av mina favoriträtter"

Eller

"Den var lite väl mild i smaken för mina preferenser "

Jag tycker det är skittaskigt att säga Jättegott när man tycker helt annorlunda. För mig är det inte social färdighet, utan snarare dålig och taskig feedback. Uppenbarligen har ju motparten begärt feedback, inte lögner som tröst, om frågan är så rakt och koncist ställd.

"Smakade det bra" ser jag mer som något slags given avslutningsfras när man ätit, än som en önskan om att maten ska recenseras. Dina svar funkar hos någon du känner VÄLDIGT väl. Då kan det nog vara en önskan om recension. I Sagas fall var det första gången hon åt kollegans frus mat.

Jag tycker att det där absoluta ärlighetstvånget som några av er verkar leva under låter socialt klumpigt. Att betrakta det som att göra våld på sig själv att säga att maten var god, även om man inte tyckte det, låter lite narcissistiskt.

 

[Raderad medlem 6459]

"Det var Ok " vilket jag tycker om nästan all mat, som lägsta nivå.

Eller

"Det är inte en av mina favoriträtter"

Eller

"Den var lite väl mild i smaken för mina preferenser "

Fast det där är ju jätteoförskämt i mitt tycke. Att säga "Smakade det bra?" är ju en rätt vanlig fras när man ätit tillsammans och att då svara "det var OK" eller "det är inte en av mina favoriträtter" känns som en fet fuck you bara tycker jag. Hade nån sagt "det var OK" när de ätit hos mig hade jag aldrig nånsin velat bjuda dem på mat ever again alltså.

 

[Karfitsa]

Jag skulle aldrig i livet svara ärligt på frågan om jag nu inte tyckte det var gott! Vilken trist stämning det skulle bli kring matbordet! Lite får man ljuga, det är priset för att kunna umgås med andra människor.
Jag aldrig heller bjudit in personen igen.

 

[sjoberga]

Fast det där är ju jätteoförskämt i mitt tycke. Att säga "Smakade det bra?" är ju en rätt vanlig fras när man ätit tillsammans och att då svara "det var OK" eller "det är inte en av mina favoriträtter" känns som en fet fuck you bara tycker jag. Hade nån sagt "det var OK" när de ätit hos mig hade jag aldrig nånsin velat bjuda dem på mat ever again alltså.

Jag har aldrig någonsin fått den frågan så för mig är det ingen vanlig fras. Nu när du skriver det så där skulle jag nog undvika just "det är inte en av mina favoriträtter" för antingen kanske det upplevs som du beskriver, alternativt är det någon jag känner så väl att de redan vet det. Och det kan verka lite självupptaget att de skulle välja rätt efter just mig. Men "det var OK" har jag använt och känner inte nu heller några problem med att använda, grymt mycket bättre än att ljuga 180 grader. Så det blir bara en middag för min del hos dig.

Sedan, om man har ätit en hel middag, så finns det ju allra oftast ljuspunkter i maten som man kan välja att kommentera och helt utelämna kommentaren att man tyckte att 75% inte var speciellt ätligt. Notera att det sistnämnda aldrig har inträffat för mig. Jag uppskattar det mesta och en varierad måltid gör att det alltid finns element som man tyckte om.

@mandalaki: Nej, jag ser det inte som att göra våld på mig själv, jag ser det som oärlighet och "våld" mot den som efterlyser feedbacken. Taskigt helt enkelt att säga nåt som är helt tvärs mot den riktiga uppfattningen.

Men det handlar säkert en del om hur jag skulle vilja att andra uppträdde mot mig.

 

[sjoberga]

Jag skulle aldrig i livet svara ärligt på frågan om jag nu inte tyckte det var gott! Vilken trist stämning det skulle bli kring matbordet! Lite får man ljuga, det är priset för att kunna umgås med andra människor.
Jag aldrig heller bjudit in personen igen.

Som sagt, då tycker vi olika. Jag skulle aldrig i livet svara att det var "Jättegott" om min åsikt är precis tvärtom. En grym förolämpning mot den som söker feedback. Men jag har väldigt få ytliga relationer där det bjuds på middagar, uppenbarligen blir det ju bara 1. I flera av de mer frekventa och djupa vänskaperna där det bjuds på middagar så diskuteras mat och smaksättning friskt och ärligt. Skulle någon säga "Jättegott" mot sin egen övertygelse, skulle det skina igenom för vi andra vet vad vederbörande tycker egentligen. Så det vore en ren förolämpning, som skulle skapa en jättetrist stämning kring bordet.

 

[mandalaki]

Fast du fortsätter att kalla det att efterlysa feedback. Som både @niphredil ocb jag, och förmodligen även @Karfitsa, är inne på: det ÄR mer sällan en begäran om feedback. Oftare en vanlig avrundningsfras när man ätit tillsammans.

Att efterlysa feedback skulle snarare vara väldigt specifika frågor: jag prövade en annan smaksättning på såsen den här gången, vad tyckte ni om den? Och då svarar man inte okej, man svarar ALDRIG okej, utan man är mer specifik, typ Jag tycker att sås till anka gärna får vara lite sötare än den här.

 

[athena_arabians]

Jag skulle aldrig fråga "Smakade det bra?" om jag har gäster. Gillar de maten talar de om det på eget bevåg och/eller så tar de om. Det jag frågar är typ "Vill du ha mer potatis?" eller en uppmaning (vänligt och icke trugande): "Ta gärna mer om ni vill ha". Tar folk inte mer utgår jag ifrån att de är mätta/inte gillade maten/bantar eller alla tre.

 

[SaraMara]

Som sagt, då tycker vi olika. Jag skulle aldrig i livet svara att det var "Jättegott" om min åsikt är precis tvärtom. En grym förolämpning mot den som söker feedback. Men jag har väldigt få ytliga relationer där det bjuds på middagar, uppenbarligen blir det ju bara 1. I flera av de mer frekventa och djupa vänskaperna där det bjuds på middagar så diskuteras mat och smaksättning friskt och ärligt. Skulle någon säga "Jättegott" mot sin egen övertygelse, skulle det skina igenom för vi andra vet vad vederbörande tycker egentligen. Så det vore en ren förolämpning, som skulle skapa en jättetrist stämning kring bordet.

Är du kock eller studerar matlagning, eller varför tror du att ngn faktiskt söker feedback?

Jag ser frågan lite som yrkesrelaterad. Skickar jag ett dokument till en senior kollega för granskning skulle jag bli förbaskad om denna inte ens läste, eller även om det var uselt, svarade "jättebra". I detta läge söker jag nämligen feedback.

Hade samma kollega på ett slentrianmässigt "jag hoppas du tyckte om det" när jag bjudit på fredagsfika svarat "det var OK" hade jag sannolikt kastat resterna i dennes ansikte.

Det måste vara väldigt jobbigt att upprätthålla normala, neutrala, ytliga yrkesbekantskaper om man är en tvångsmässig sanningssägare. Sociala koder är helt nödvändiga i mitt yrkesliv. Jag ska vara intresserad av alla frågor jag får, alla uppgifter som läggs på mig och alla branscher jag kommer i kontakt med. Det vore t.ex. yrkesmässigt självmord att på frågan "du tycker säkert jag är korkad nu" svara "ja, så dum att du borde avskedas" (vilket dock aldrig hänt, men för att förtydliga nyanserna)...

 

[Karfitsa]

Men även om inte värden/värdinnan frågar, förväntas väl det att man säger något om det man bjudits på? Att säga "Vad gott det är" kan man väl kosta på sig utan att bre på med komplimanger. Någon har ju ändå handlat och sedan stått vid spisen för att bjuda dig på något.

 

[Raderad medlem 6459]

En grym förolämpning mot den som söker feedback

Men personen söker ju inte feedback? Det är ju där vi inte är överens. Jag hade aldrig tolkat en "hoppas det smakade bra" eller "Smakade det bra?" på samma sätt som i exempelvis @mandalaki s exempel där det är UPPENBART att det är just feedback man vill ha.

Jag fattar inte människor som hävdar att det är bra att gå igenom livet och vara smärtsamt ärlig hela tiden.

Kort sagt: jag håller med @SaraMara som formulerade sig tio gånger bättre .

 

[mandalaki]

Men även om inte värden/värdinnan frågar, förväntas väl det att man säger något om det man bjudits på? Att säga "Vad gott det är" kan man väl kosta på sig utan att bre på med komplimanger. Någon har ju ändå handlat och sedan stått vid spisen för att bjuda dig på något.

Exakt. Tänkte just på att min syn på det här förmodligen grundar sig på min syn på matlagning. Jag kan inte laga mat, det är en bragd i klass med att plocka ihop en bilmotor för mig.

Att någon då tillbringat timmar med idékläckning, handling och därefter i köket för att JAG ska få äta - det är gigantiskt. I min värld. Om jag inte visade min tacksamhet genom att berömma maten skulle jag få gå hem och skämmas.

 

[Hedinn]

Exakt. Tänkte just på att min syn på det här förmodligen grundar sig på min syn på matlagning. Jag kan inte laga mat, det är en bragd i klass med att plocka ihop en bilmotor för mig.

Att någon då tillbringat timmar med idékläckning, handling och därefter i köket för att JAG ska få äta - det är gigantiskt. I min värld. Om jag inte visade min tacksamhet genom att berömma maten skulle jag få gå hem och skämmas.

Jag är precis likadan! Vilket visserligen också innebär att det krävs minimal ansträngning, och inte ens nödvändigtvis en fullt lyckad matlagning, för att jag ska uppskatta det ordentligt. Dock känns det för mig rimligt att visa sån uppskattning vid en ansträngning för att laga mat åt mig, oavsett om det är lyckat eller inte, så då skulle jag mer än gärna ljuga (även om jag ytterst sällan behöver).

 

[mandalaki]

Jag är precis likadan! Vilket visserligen också innebär att det krävs minimal ansträngning, och inte ens nödvändigtvis en fullt lyckad matlagning, för att jag ska uppskatta det ordentligt. Dock känns det för mig rimligt att visa sån uppskattning vid en ansträngning för att laga mat åt mig, oavsett om det är lyckat eller inte, så då skulle jag mer än gärna ljuga (även om jag ytterst sällan behöver).

Nej, jag brukar inte heller behöva det. Och här kommer ju en parameter till in: om folk är sådär duktiga på att laga mat, då är matlagning sannolikt ett stort intresse för dem. Och att då inte uppmärksamma dem i deras paradgren skulle jag tycka var grymt ohyfsat.

 

[athena_arabians]

Exakt. Tänkte just på att min syn på det här förmodligen grundar sig på min syn på matlagning. Jag kan inte laga mat, det är en bragd i klass med att plocka ihop en bilmotor för mig.

Att någon då tillbringat timmar med idékläckning, handling och därefter i köket för att JAG ska få äta - det är gigantiskt. I min värld. Om jag inte visade min tacksamhet genom att berömma maten skulle jag få gå hem och skämmas.

Kommer du hit behöver du inte säga något, det räcker om du tar om

 

[mandalaki]

Kommer du hit behöver du inte säga något, det räcker om du tar om

Det kan du räkna med! Det är bara matlagning jag hatar. Att ÄTA älskar jag

 

[sjoberga]

Jag fattar inte människor som hävdar att det är bra att gå igenom livet och vara smärtsamt ärlig hela tiden.

Fast det hävdar jag inte heller. Jag förklarar bara hur just jag fungerar och resonerar kring ämnet.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast det hävdar jag inte heller. Jag förklarar bara hur just jag fungerar och resonerar kring ämnet.

Så trots då att du nu ser att många ser "smakade det bra?" som en artig avrundningsfras efter middagen så kommer du fortfarande säga att du inte tyckte om maten om du får den frågan? Obs inte med vänner du inte känner utan med nya bekantskaper och dylikt. Om ja - varför?

 

[sjoberga]

Exakt. Tänkte just på att min syn på det här förmodligen grundar sig på min syn på matlagning. Jag kan inte laga mat, det är en bragd i klass med att plocka ihop en bilmotor för mig.

Att någon då tillbringat timmar med idékläckning, handling och därefter i köket för att JAG ska få äta - det är gigantiskt. I min värld. Om jag inte visade min tacksamhet genom att berömma maten skulle jag få gå hem och skämmas.

Och då tycker jag "Tack för maten. Tack för inbjudan. Tack för en trevlig middag. " är alldeles tillräckligt. För oavsett hur jag tycker det smakar så är det ju en väldigt positiv sak att bli inbjuden till någon och bli bjuden på mat. Mina svar ovan relaterar till att jag får en rak och koncis fråga om hur maten smakar. Om jag skulle uppfatta frågan på ett annat sätt, skulle jag kunna svara utan att prata om smak eller jättegott och tacka för maten.

(Och ja, de jag blir inbjuden till mat hos är intresserade av smaker och matlagning, så som jag upplever det är hela gruppen intresserad av att diskutera smakerna, hur de hör ihop, hur det passar, vad som var gott och vad som var mindre gott och vad som kunde ha passat istället).

De andra har väl slutat att bjuda mig

 

[sjoberga]

Så trots då att du nu ser att många ser "smakade det bra?" som en artig avrundningsfras efter middagen så kommer du fortfarande säga att du inte tyckte om maten om du får den frågan? Obs inte med vänner du inte känner utan med nya bekantskaper och dylikt. Om ja - varför?

Nej, om jag uppfattar frågan på det viset, där mottagaren ej vill ha feedback, kommer jag att svara med att inte ge någon negativ feedback och istället koncentrera mig på det positiva. Men jag har som sagt aldrig fått frågan, vilket säkert beror på att sällskapen oftast diskuterat maten under själva middagen.

Men risken är hyfsad att jag missuppfattar syftet med frågan fortfarande.