Det känns på nåt sätt skönt att inte vara ensam, även om jag inte önskar någon detsamma. Jag är ju lycklig, också. Har fått världens finaste dotter. Men ändå känns det ofta som jag inte vet vad tusan jag håller på med..
Sover sådär.. eller, jag sover bra, men vaknar många gånger per natt. Snittar på minst tre. Lillan är väldigt snuttig och napp duger inte. Liggammar så det är ju inte så jobbigt, men det är ju ändå att jag vaknar. Varje gång tar i snitt tjugo minuter till en halvtimme innan hon är nöjd.
Vi har försökt med flaskor, en medela och en från mam men hon spottar bara ut mjölken.. trots att den är nyutmjölkad. Så pappan kan inte avlasta heller. Däremot har han börjat få gå upp med henne vid halv sju, sju då hon börjat vakna för dagen.
Det låter bra
![Smiling face with smiling eyes :blush: 😊](https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f60a.png)
Skönt att medicinen funkar! Får jag fråga vilken du äter? Eller är det för något fysiskt? (Du behöver verkligen inte svara om du inte vill såklart
![Smiling face with smiling eyes :blush: 😊](https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f60a.png)
)
Har fått konstaterat förlossningsdepression.. behandlingen jag får åt KBT. Även om det aldrig funkat på mig tidigare så tänkte jag att jag ger det en chans. Dock verkar det inte hjälpa så bra nu heller.
Får ju tydligen inte gå hos BVCs psykologer eftersom jag varit aktuell inom psykiatrin tidigare, enligt den vikarierande sköterskan i somras i alla fall. Vår ordinarie trodde inte det var omöjligt ändå så jag ska ta det en vända till. Tror bara jag behöver älta och ventilera..
@Whirlie , vågar nog inte läsa länken. Tror jag bli mer rädd. Men det var ändå lite trösterikt det du skrev. Sen får jag nog leva med rädslan. Önskar den inte var så förlamande bara