Välkommen alla nya! Vad roligt att vi blir fler.
Jag har inte jättemycket symptom nu i vecka 10. Lite illamående som var värre i början. Men så trött så trött! Med en snart ett-och-ett-halvtåring som vaknar flera gånger per natt, och som har full rulle hela dagarna finns inte många chanser till vila. Jag känner mig också mer emotionell denna graviditeten, och har redan hunnit haft ett par psykbryt. Jag brukar i vanliga fall aldrig ha hormonella humörsvängningar, aldrig vid PMS/mens och väldigt lite förra graviditeten. Nu kan jag tro att maken vill lämna mig eller ha mig som hemmafru för minsta lilla! Stackars min man!
Annars upplever jag att magen är större nu än med ettan. Den syns redan ordentligt, och jag nojar för att det är tvillingar! Men de säger ju att magen blir större med tvåan (jag såg ju smågravid ut redan innan jag blev gravid denna gång).
Väntar på inskrivning som sker om ca 14 dagar. De hade inte någon tidigare tid så det blir sent i vecka 12. Kommer bli stressigt att göra KUB, men sist så gick det snabbt att få en tid.
Känns väldigt abstrakt! Och väldigt läskigt, många funderingar på hur det ska fungera med två små barn. Min make är dock fantastisk och inte ett dugg orolig, så jag får rida på hans säkerhet när jag själv sviktar. Ettan tog en väldig tid att tillverka, och vi trodde inte att vi skulle lyckas göra en bebis när jag blev gravid. Denna gång tog det sig på fjärde cykeln efter att mensen startade igen. Vilket vi inte alls räknat med! Just nu känns det lite "går det så går det". Vi har ju redan ett barn som jag älskar jättemycket. Och vill ödet inte att det ska bli fler så är jag rik ändå. Men så klart är jag nyfiken på vad det är för krabat som lurar i min mage, så jag vill ju gärna lära känna den på utsidan till sommaren! Tror att känslorna för den lilla kommer växa med tiden, ännu är det så tidigt och fortfarande stor risk för missfall.
Jag har inte jättemycket symptom nu i vecka 10. Lite illamående som var värre i början. Men så trött så trött! Med en snart ett-och-ett-halvtåring som vaknar flera gånger per natt, och som har full rulle hela dagarna finns inte många chanser till vila. Jag känner mig också mer emotionell denna graviditeten, och har redan hunnit haft ett par psykbryt. Jag brukar i vanliga fall aldrig ha hormonella humörsvängningar, aldrig vid PMS/mens och väldigt lite förra graviditeten. Nu kan jag tro att maken vill lämna mig eller ha mig som hemmafru för minsta lilla! Stackars min man!
Annars upplever jag att magen är större nu än med ettan. Den syns redan ordentligt, och jag nojar för att det är tvillingar! Men de säger ju att magen blir större med tvåan (jag såg ju smågravid ut redan innan jag blev gravid denna gång).
Väntar på inskrivning som sker om ca 14 dagar. De hade inte någon tidigare tid så det blir sent i vecka 12. Kommer bli stressigt att göra KUB, men sist så gick det snabbt att få en tid.
Känns väldigt abstrakt! Och väldigt läskigt, många funderingar på hur det ska fungera med två små barn. Min make är dock fantastisk och inte ett dugg orolig, så jag får rida på hans säkerhet när jag själv sviktar. Ettan tog en väldig tid att tillverka, och vi trodde inte att vi skulle lyckas göra en bebis när jag blev gravid. Denna gång tog det sig på fjärde cykeln efter att mensen startade igen. Vilket vi inte alls räknat med! Just nu känns det lite "går det så går det". Vi har ju redan ett barn som jag älskar jättemycket. Och vill ödet inte att det ska bli fler så är jag rik ändå. Men så klart är jag nyfiken på vad det är för krabat som lurar i min mage, så jag vill ju gärna lära känna den på utsidan till sommaren! Tror att känslorna för den lilla kommer växa med tiden, ännu är det så tidigt och fortfarande stor risk för missfall.
