IrpaSnirpa
Trådstartare
Kopierar in från ett annat forum, kanske kan ni komma med lite tips, eller bara vara med mig och spygalla över hur det fungerar för vissa av oss som "inte kan få hjälp för vi är gravida".
Inlägg 1: (Startfrågan)
Jag är svullen, när jag går dunkar det i benen, när jag sitter spänner det. Sätter jag ner fotsulan så är det tusen nålar i foten. Med andra ord gör det ont. När jag trycker någonstans på benet så får jag en grop in i huden, ser lite läskigt ut, igår gjorde jag det när jag låg i badet och fick ett extra badkar i benet.
Min syster hade vatten i benen i slutet av sin graviditet, jag är i vecka 18 nu.
Min mamma hade havandeskapsförgiftning samt giftstruma under två av sina tre graviditeten.
Hur hade ni gjort?
Låtit det bestå eller tagit kontakt med läkare?
/A
**************************************************
Inlägg 2:
Jag har gnällt mycket angående mitt MVC och allt där hur jag blev bemött på UL osv. Min BM är iofs bra, trevlig och snäll.
MEN, jag har telefonfobi, det är en låååång uppvärmning för mig innan jag kan ringa. Och vad händer? Jo, telefontiden är inställd.. Det har vart så illa att jag inte klarade av att ringa 112 ens när jag fått mitt knä söndersparkat. Så fobin är inte så liten.
Så nu får jag återigen sätta mig och upprepa mitt mantra för att sedan ringa vårdcentralen ist..
*******************************************
Inlägg 3:
Om det hade vart så lätt..
Oavsett så ringde jag hälso och sjukvårdsupplysningen som hänvisade mig vidare till min BM (akut som hon sa) trots att jag flertalet gånger förklarade att jag inte får tag på dem. Då skulle jag gå till min familjeläkare (som jag aldrig träffat), men bäst är det ju att jag tar det med min BM "så ring henne idag".
Varför skall allt gå via BM?
Varför kan jag inte bara gå till VC och be dom kika, ta proverna och sen är det bra? Min BM har tydligt sagt att hon har jättedåligt med tider fram till min nästa tid hos henne dvs 5/6.
Jag blir tokig!
*****************************************
Inlägg 4: (idag, typ nyss)
Jag har fortfarande inte fått tag på min barnmorska. Och vart jag än vänder mig så säger de att jag skall prata med min BM.
Sagt och gjort.
Jag har införskaffat ett par stödstrumpor, gjorde det imorse, nu gör det ännu ondare rent ut sagt, kan knappt sätta ner fötterna utan att det känns som knivar rakt in i dem.
Ringde nyss till HoS-upplysningen och återigen "ta kontakt med din barnmorska". Jag frågar om jag inte skall ta kontakt med en RIKTIG läkare istället. "Nej" Varför inte? "För att din barnmorska skall vara ditt första alternativ".
Nu till detta så har jag huvudvärk, händerna har börjat svullna (svullnaden går ner när jag rör dem hela tiden). Huvudet är tyngre än tyngst.
Min sambo var nära att sjukskriva sig från jobbet men jag skickade iväg honom ändå. Att sätta mig på en buss till akuten och få svaret "Ta kontakt med din BM" känns för mig orimligt. Min mamma säger att jag måste få prata med någon ordentligt om det här, hon bor 40 mil ifrån mig så det är svårt att åka till henne och söka hjälp/tröst.
Ärligt talat så är jag trött på sjukvården i Västerås, ännu mer trött är jag på att vara gravid och hela tiden ha något som hindrar mig i mitt arbete.
Tycker det är fel fel fel att man inte skall kunna få hjälp på annat håll bara för att man är gravid.
********************************************
Inlägg 1: (Startfrågan)
Jag är svullen, när jag går dunkar det i benen, när jag sitter spänner det. Sätter jag ner fotsulan så är det tusen nålar i foten. Med andra ord gör det ont. När jag trycker någonstans på benet så får jag en grop in i huden, ser lite läskigt ut, igår gjorde jag det när jag låg i badet och fick ett extra badkar i benet.
Min syster hade vatten i benen i slutet av sin graviditet, jag är i vecka 18 nu.
Min mamma hade havandeskapsförgiftning samt giftstruma under två av sina tre graviditeten.
Hur hade ni gjort?
Låtit det bestå eller tagit kontakt med läkare?
/A
**************************************************
Inlägg 2:
Jag har gnällt mycket angående mitt MVC och allt där hur jag blev bemött på UL osv. Min BM är iofs bra, trevlig och snäll.
MEN, jag har telefonfobi, det är en låååång uppvärmning för mig innan jag kan ringa. Och vad händer? Jo, telefontiden är inställd.. Det har vart så illa att jag inte klarade av att ringa 112 ens när jag fått mitt knä söndersparkat. Så fobin är inte så liten.
Så nu får jag återigen sätta mig och upprepa mitt mantra för att sedan ringa vårdcentralen ist..
*******************************************
Inlägg 3:
Om det hade vart så lätt..
Oavsett så ringde jag hälso och sjukvårdsupplysningen som hänvisade mig vidare till min BM (akut som hon sa) trots att jag flertalet gånger förklarade att jag inte får tag på dem. Då skulle jag gå till min familjeläkare (som jag aldrig träffat), men bäst är det ju att jag tar det med min BM "så ring henne idag".
Varför skall allt gå via BM?
Varför kan jag inte bara gå till VC och be dom kika, ta proverna och sen är det bra? Min BM har tydligt sagt att hon har jättedåligt med tider fram till min nästa tid hos henne dvs 5/6.
Jag blir tokig!
*****************************************
Inlägg 4: (idag, typ nyss)
Jag har fortfarande inte fått tag på min barnmorska. Och vart jag än vänder mig så säger de att jag skall prata med min BM.
Sagt och gjort.
Jag har införskaffat ett par stödstrumpor, gjorde det imorse, nu gör det ännu ondare rent ut sagt, kan knappt sätta ner fötterna utan att det känns som knivar rakt in i dem.
Ringde nyss till HoS-upplysningen och återigen "ta kontakt med din barnmorska". Jag frågar om jag inte skall ta kontakt med en RIKTIG läkare istället. "Nej" Varför inte? "För att din barnmorska skall vara ditt första alternativ".
Nu till detta så har jag huvudvärk, händerna har börjat svullna (svullnaden går ner när jag rör dem hela tiden). Huvudet är tyngre än tyngst.
Min sambo var nära att sjukskriva sig från jobbet men jag skickade iväg honom ändå. Att sätta mig på en buss till akuten och få svaret "Ta kontakt med din BM" känns för mig orimligt. Min mamma säger att jag måste få prata med någon ordentligt om det här, hon bor 40 mil ifrån mig så det är svårt att åka till henne och söka hjälp/tröst.
Ärligt talat så är jag trött på sjukvården i Västerås, ännu mer trött är jag på att vara gravid och hela tiden ha något som hindrar mig i mitt arbete.
Tycker det är fel fel fel att man inte skall kunna få hjälp på annat håll bara för att man är gravid.
********************************************
