Vem köper du häst från?

[GoLightly]

Äsch, hjärtat ska såklart få vara med också! Första hästen behöver det ju inte vara men det spelar mindre roll om det är första eller hundrade hästen man tittar på. När man faller, när personkemin är så rätt, då är det helt enkelt så rätt. Men såklart ska man vara ärlig mot både sig själv och hästen. Inte falla för ett gulligt yttre när det i övrigt är fel men när allt känns rätt, ja då är det rätt. Två av mina har jag bestämt mig för redan på bild. Deras ögon har sagt mig allt jag behöver veta. Att titta på dem IRL och provrida har liksom bara varit en bekräftelse på det jag redan visste, de har redan varit mina i själ och hjärta. Det är de två som har tagit mitt hjärta totalt. Som är mig kärare än jag trodde en häst kunde vara. Som har infriat alla mina förhoppningar och mer därtill

Ja absolut! Det är en bussig kompis jag söker, även om jag främst köper häst för att träna, så att kemin stämmer är viktigt för mig.

Så fint du skriver om dina hästar, jag hoppas på att hitta någon som blir mig lika kär

 

[GoLightly]

Att handla med bytesrätt för en verksamhet är en helt annan sak än för en enskild ryttare som vill köpa en häst som passar/är rätt/frisk osv .
Tycker det blir märkligt att en ägare till verksamhet/ridskola råder dig så - dvs inte skiljer på sin egen verklighet/verksamhet och vad som är skillnad för en privat köpare . Troligtvis har inte denne någon reflektion/kunskap utöver sin egen position. Det blir ju ett problem om man då råder folk utanför sitt eget spektrum .

Ja men eller hur, det blir ju jättemärkligt om man inte kan se utanför sin egen situation. Bra att veta att jag kanske ska ta denne persons råd med en nypa salt

 

[krus]

Det här känns väldigt mycket som mig och låter som samma upplägg som jag har diskuterat med min tränare. Hon har sagt flera gånger att jag inte får gå och förälska mig i första bästa häst utan vara lite kritisk och titta på flera

Nåja, ska tilläggas att jag totalt har kollat på tre hästar och köpt två av dem . (Räknar bort den första som jag hittade på ridskolan.) Den hästen jag inte köpte, men kunde ha kommit hem med, var väldigt svag exteriört i bak, något jag själv aldrig hade sett. Hjärtat är däremot viktigt, så där får tränaren inte vara med och ha åsikter. Det är hjärtat som bär genom alla novemberdagar med regn, veterinärbesök, dagar när du är sjuk och ändå måste till stallet, träningar som går åt skogen, åtstramningar i ekonomin när hästen kostar något extra och så vidare. Om inte finns så skulle jag inte vilja ha häst.

 

[Görel]

Det här känns väldigt mycket som mig och låter som samma upplägg som jag har diskuterat med min tränare. Hon har sagt flera gånger att jag inte får gå och förälska mig i första bästa häst utan vara lite kritisk och titta på flera

Man får börja med att bestämma sig om det är några krav som man absolut inte kan jämka bort. I mitt eget fall var det kön och ras. Jag ville ha ett SWB-sto som jag kunde avla på. I övrigt stämde inget med det jag tänkt mig, fel inriktning, fel stam och inte ens gröna papper. Men jag har inte ångrat mig en dag på 15 år.

Jag köpte en häst som jag kände sedan innan och jag köpte henne från en verksamhet.

Ska jag någon gång köpa en ny häst skulle jag i första hand kolla runt bland kompisar och kompisars kompisar.

 

[Elisha]

Två hästar har jag köpt via kontakter/bekanta och två har jag köpt via annons på hästnet.

 

[Blandrastik]

Förhasta aldrig ett hästköp och köp inte problem, de kommer ändå. Det är mitt tips.
Kolla gärna runt här på Buke, det finns kilometervis med trådar om hästköp som gått åt skogen, både ur säljar- och köparsynpunkt.
Jag ska själv ut i hästköparsvängen, tänkte vara hästlös nu över vintern så plånboken får vila lite. Men sen har jag ett koncept. Jag tänker titta/prova minst 10. Planerad resa till tex Skåne, så kan du lätt kolla på fyra-fem stycken på en dag. Filma och visa min tränare. Är den nån säljare som tycker att jag ska bestämma mig omdelebums, så får just den hästen gå, det kommer flera. Jag struntar i om det är privat eller företag, den är jag som har undersökningsplikt. Sen kommer jag antagligen att kolla på vissa filmer sjuttiosex gånger. Och sen bestämma mig. Jag är liite patriotisk så jag köper gärna svensktillverkat. Men det är inte ett måste.

 

[PrinceFair]

Det här känns väldigt mycket som mig och låter som samma upplägg som jag har diskuterat med min tränare. Hon har sagt flera gånger att jag inte får gå och förälska mig i första bästa häst utan vara lite kritisk och titta på flera

Det är en bra utgångspunkt, men hittar man *sin* häst på första försöket är det ändå lönlöst att åka och titta på flera

 

[mollyphlox]

Jag planerar att köpa min första häst i år och efter att både ha läst på nätet, bland annat här på buke, och pratat med folk ute i verkliga livet så verkar det svårt att vara både säljare och köpare idag. Det verkar som att man om man har otur står där med en massa utgifter men utan häst pga av knepiga rättslägen och dolda fel.

Så det jag undrar är, vem köper ni helst häst från? Kollar ni upp säljaren innan? Jag är nog rätt godtrogen och vill tro att alla försöker göra rätt för sig, men när det gäller hästaffärer kanske man måste vara mer misstänksam och noggrann med vem man har att göra med? Jag vill ju såklart få en så positiv upplevelse som möjligt av mitt hästköp och minimera risken att det ska sluta med en långdragen konflikt.

Jag har köpt 2 hästar och sålt en. Första hästen köpte jag via en ”hästhandlare”, det köpet blev tyvärr inte så lyckat men man lärde sig en hel del där.. Lång historia där jag var tydlig med att vara ärlig gällande mina egna kunskaper och var noga med att berätta att jag söker en snäll, lugn och okomplicerad häst. I dagens läge hade jag inte köpt men det är inte lätt att veta när man köper sin första häst och är lite blåögd. Det var en hel del detaljer säljaren ”glömde” att informera oss om utan betonade bara att hästen var så snäll och trevlig osv. Jo snäll var han men det kom fram en massa saker i efterhand där hästen hade betett sig som ett riktigt monster med förra ägaren. Rivit boxar, stegrat, ”anfallit” när man försökt longera osv. De hade t.om. misstänkt att hästen haft en hjärntumör pga beteendet. Och det säljer man vidare med gott samvete utan att undersöka mera.. Googlade både försäljare och häst med hittade inget konstigt, sen har jag fått höra via bekanta att människan bl.a. bytt namn pga nån stämning gällande skum hästaffär så jag är knappast den första som inte varit nöjd med hennes hästaffärer.
Hade hästen i lite mer än ett år och vi fick ordning på honom med hjälp av duktiga hästmänniskor och kompisar som kunde hjälpa till. Antagligen var det spatt i bakbenen som orsakat problemen. Jag sålde honom till ett trevligt, hästkunnigt par och de trivs suveränt med hästen.

Min nuvarande häst köpte jag av en bekant och jag har känt till hästen sedan han var föl. Har inte ångrat det en sekund. Skulle jag köpa häst igen så skulle jag hellre köpa av nån bekant/vänners bekanta så man har lite mer koll på hästens historia och vet mer vad man får så att säga.

 

[GoLightly]

Förhasta aldrig ett hästköp och köp inte problem, de kommer ändå. Det är mitt tips.
Kolla gärna runt här på Buke, det finns kilometervis med trådar om hästköp som gått åt skogen, både ur säljar- och köparsynpunkt.
Jag ska själv ut i hästköparsvängen, tänkte vara hästlös nu över vintern så plånboken får vila lite. Men sen har jag ett koncept. Jag tänker titta/prova minst 10. Planerad resa till tex Skåne, så kan du lätt kolla på fyra-fem stycken på en dag. Filma och visa min tränare. Är den nån säljare som tycker att jag ska bestämma mig omdelebums, så får just den hästen gå, det kommer flera. Jag struntar i om det är privat eller företag, den är jag som har undersökningsplikt. Sen kommer jag antagligen att kolla på vissa filmer sjuttiosex gånger. Och sen bestämma mig. Jag är liite patriotisk så jag köper gärna svensktillverkat. Men det är inte ett måste.

Jag bor inte i Sverige, annars hade jag gärna tittat på en svenskfödd häst. Eftersom jag har tillbringat större delen av min tid som aktiv inom ridsport i Sverige och hängt mycket här på buke så känns det som att jag har bättre koll på hur jag hittar häst i Sverige, här i England känns allt lite mer oklart. Men jag tänker som du - prova ett antal hästar och sedan försöka hitta vilken av dem som passar mig bäst tillsammans med min tränare.

Det är en bra utgångspunkt, men hittar man *sin* häst på första försöket är det ändå lönlöst att åka och titta på flera

Sant, jag tror att jag måste gå in med en lite krass inställning för annars är risken att jag förälskar mig i en pussvänlig mule även om hästen kanske inte egentligen passar mig. Så försöker gå in med typ lika delar förnuft, hjärta och magkänsla

 

[MiniLi]

Jag är lite tveksam till ”hästhandlare”, men skulle kunna tänka mig att köpa från sådan efter rekommendationer.
Min tveksamhet kommer av mina egna hästköp, båda från hästhandlare, som inte blev toppenbra egentligen.

Min ponny var nog iofs inget lurigt med. Men varför jag köpte honom det är en gåta. Provridningen gick uselt men av ngn anledning fick jag en bra känsla och köpte.
Vi trivdes bra ihop, men nu som klokare vuxen så tycker jag inte att det var en lämplig ponny för mig. Borde köpt ngn enkel och okomplicerad istället för ngt slags projekt.

Min storhäst tror jag var drogad eller ngt vid provridningen. Det gick så jävla bra! Sen fick jag hem en häst som uppenbarligen hade stora brister i sin utbildning.. Alltså extremt stor kontrast mellan hur han var i ridningen när jag provred på försäljningsstallet och sedan hemma. Men åter igen så gillade jag hästen jättemycket, men inte var det ett smart köp.

Nästa gång ska jag använda hjärnan när jag köper häst. Och se till att någon annan håller ordning på mig om jag ”blir kär” i ngt komplicerat fall

 

[GoLightly]

Jag är lite tveksam till ”hästhandlare”, men skulle kunna tänka mig att köpa från sådan efter rekommendationer.
Min tveksamhet kommer av mina egna hästköp, båda från hästhandlare, som inte blev toppenbra egentligen.

Min ponny var nog iofs inget lurigt med. Men varför jag köpte honom det är en gåta. Provridningen gick uselt men av ngn anledning fick jag en bra känsla och köpte.
Vi trivdes bra ihop, men nu som klokare vuxen så tycker jag inte att det var en lämplig ponny för mig. Borde köpt ngn enkel och okomplicerad istället för ngt slags projekt.

Min storhäst tror jag var drogad eller ngt vid provridningen. Det gick så jävla bra! Sen fick jag hem en häst som uppenbarligen hade stora brister i sin utbildning.. Alltså extremt stor kontrast mellan hur han var i ridningen när jag provred på försäljningsstallet och sedan hemma. Men åter igen så gillade jag hästen jättemycket, men inte var det ett smart köp.

Nästa gång ska jag använda hjärnan när jag köper häst. Och se till att någon annan håller ordning på mig om jag ”blir kär” i ngt komplicerat fall

Jag säger att jag ska använda hjärta och hjärna, men i slutändan kommer det nog vara jag som står för hjärtat och min tränare för hjärnan

 

[Problematisk]

Kolla upp säljaren på sociala medier. Det är oftast väldigt lätt att hitta både Facebook och instagram. Där kan du bilda dig en uppfattning om både säljaren och hästen.

Finns väldigt många ägare som skriver om alla problem dom har med hästen men sen läser man annonsen och hästen låter som en ängel. Då är det inte små problem heller som ägaren har haft utan regelbundna avkastningar, vägran att bli hämtad i hagen, aggressivitet, segringar osv osv

Fast ibland går det nästan överstyr.
När en av mina ponnyer såldes (genom försäljningsstall, tyvärr såhär med facit i hand) och efter ett tag blev jag kontaktad av köparen. Hen var då mycket upprörd eftersom ponnyn sålts som så snäll, och nu hade hen sett på min facebook att en gång för tre (3!) år sedan bröt jag ihop i stallet efter att ponnyn stegrat och stuckit under ett ridpass.
EN gång, för TRE år sedan.
Därefter massa positiva inlägg om hur snäll, säker osv ponnyn är och även inlägg om hur den fick vila och gås igenom ordentligt efter den där "skräckturen". Men alla andra inlägg under de kommande tre åren hade visst nya köparen inte sett, för hens budskap var "HUR kan ni säga att den är snäll när det här har hänt??" och jag kände mest... Ja. Jag hade ponnyn i fyra år, red in själv osv. Det där var den enda gången någonsin som nåt sånt hände, de övriga 1000+ ridpassen vi hade tillsammans hände aldrig något, som sagt, verkligen jättesnäll ponny. Men njae

Alltså, jag säger inte att man INTE ska kolla upp ägaren på sociala medier osv, och självklart bör man fråga om man hittar några konstigheter. Men man kanske inte behöver gå i taket och anse sig vara grundlurad för att man hittat något som hänt en gång för tre år sedan... Och därefter hur mycket positivt som helst...

 

[MiniLi]

Jag säger att jag ska använda hjärta och hjärna, men i slutändan kommer det nog vara jag som står för hjärtat och min tränare för hjärnan

Haha ja!
Jag är iofs inte lika sugen på ”projekt” nu som jag var då. Större chans att jag gör ett klokt val idag. Men ska absolut släpa med kompis/tränare när det blir dags!

 

[MiniLi]

Fast ibland går det nästan överstyr.
När en av mina ponnyer såldes (genom försäljningsstall, tyvärr såhär med facit i hand) och efter ett tag blev jag kontaktad av köparen. Hen var då mycket upprörd eftersom ponnyn sålts som så snäll, och nu hade hen sett på min facebook att en gång för tre (3!) år sedan bröt jag ihop i stallet efter att ponnyn stegrat och stuckit under ett ridpass.
EN gång, för TRE år sedan.
Därefter massa positiva inlägg om hur snäll, säker osv ponnyn är och även inlägg om hur den fick vila och gås igenom ordentligt efter den där "skräckturen". Men alla andra inlägg under de kommande tre åren hade visst nya köparen inte sett, för hens budskap var "HUR kan ni säga att den är snäll när det här har hänt??" och jag kände mest... Ja. Jag hade ponnyn i fyra år, red in själv osv. Det där var den enda gången någonsin som nåt sånt hände, de övriga 1000+ ridpassen vi hade tillsammans hände aldrig något, som sagt, verkligen jättesnäll ponny. Men njae

Alltså, jag säger inte att man INTE ska kolla upp ägaren på sociala medier osv, och självklart bör man fråga om man hittar några konstigheter. Men man kanske inte behöver gå i taket och anse sig vara grundlurad för att man hittat något som hänt en gång för tre år sedan... Och därefter hur mycket positivt som helst...

Jag förstår inte ens hur man ska kunna se så mkt på sociala medier.. Men folk kanske inte blivit så kloka att de har privata profiler?

 

[Ketrawzc]

Fast ibland går det nästan överstyr.
När en av mina ponnyer såldes (genom försäljningsstall, tyvärr såhär med facit i hand) och efter ett tag blev jag kontaktad av köparen. Hen var då mycket upprörd eftersom ponnyn sålts som så snäll, och nu hade hen sett på min facebook att en gång för tre (3!) år sedan bröt jag ihop i stallet efter att ponnyn stegrat och stuckit under ett ridpass.
EN gång, för TRE år sedan.
Därefter massa positiva inlägg om hur snäll, säker osv ponnyn är och även inlägg om hur den fick vila och gås igenom ordentligt efter den där "skräckturen". Men alla andra inlägg under de kommande tre åren hade visst nya köparen inte sett, för hens budskap var "HUR kan ni säga att den är snäll när det här har hänt??" och jag kände mest... Ja. Jag hade ponnyn i fyra år, red in själv osv. Det där var den enda gången någonsin som nåt sånt hände, de övriga 1000+ ridpassen vi hade tillsammans hände aldrig något, som sagt, verkligen jättesnäll ponny. Men njae

Alltså, jag säger inte att man INTE ska kolla upp ägaren på sociala medier osv, och självklart bör man fråga om man hittar några konstigheter. Men man kanske inte behöver gå i taket och anse sig vara grundlurad för att man hittat något som hänt en gång för tre år sedan... Och därefter hur mycket positivt som helst...

Men alltså såna här personer kommer alltid att finnas. Det måste ju vara bristande kunskap och en stor rädsla att barnet(?) ska ramla av och göra illa sig. Men man måste ju veta att det är levande djur och vad som helst kan hända.

Så hittar man sånt på en säljares fb får man ju ta det med en nypa salt eller kanske ifrågasätta?

Min häst kallades för Grodan och jag kunde inte förstå varför. Fick reda på senare att hon tydligen bockat gärnet som unghäst och det var inte långt efter att jag köpte henne. Men det hade helt försvunnit och hon har aldrig visat några tendenser till det hos mig.

 

[fio]

Jag förstår inte ens hur man ska kunna se så mkt på sociala medier.. Men folk kanske inte blivit så kloka att de har privata profiler?

Oj oj oj om du bara visste vad folk vill ordbajsa om sina hästar precis överallt

 

[MiniLi]

Oj oj oj om du bara visste vad folk vill ordbajsa om sina hästar precis överallt

Du tänker på typ här?
Jag tänkte mest FB och instagram osv.. Där har iaf de flesta av mina vänner stängda profiler. Nog att de kanske ordbajsar om sina hästar, men det är inget som syns för utomstående

 

[athena]

Du tänker på typ här?
Jag tänkte mest FB och instagram osv.. Där har iaf de flesta av mina vänner stängda profiler. Nog att de kanske ordbajsar om sina hästar, men det är inget som syns för utomstående

Du får kanske kika på kretsen utanför dina vänner , det finns oerhört många som har öppna profiler.

 

[MiniLi]

Du får kanske kika på kretsen utanför dina vänner , det finns oerhört många som har öppna profiler.

Tydligen

 

[Problematisk]

Jag förstår inte ens hur man ska kunna se så mkt på sociala medier.. Men folk kanske inte blivit så kloka att de har privata profiler?

Varför skulle det vara oklokt att inte ha privat profil?
Jag brukar inte lägga upp sånt som jag har problem med att okända ser (nej, tycker inte att ett inlägg om en engångsföreteelse kvalar in heller)