Vett och etikett i sociala medier

[Singoalla]

Ofta tycker jag att man inte vet hur man ska hantera vissa saker, vad som förväntas av en.
Min sambos kompis men inte direkt nära vän talade på Facebook om för alla att de förlorat sitt barn sent under graviditeten . Någon månad senare kommer det bilder på hand och fotavtryck i en liten gjuten prydnadssak. Vad ska man göra? Gilla det?

Beroende på relationen då, men jag hade nog skrivit "Beklagar sorgen " om jag skrivit något.

 

[Sumsum]

Fast bland det gulligaste jag vet är äldre som skriver "Hej, tack för igår, det var en god middag du lagat. Hälsningar mamma" - på sin egen sida och utan att tagga någon

Precis så gör min mamma.. jag fattar inte vad hon får ut av Facebook.. hon bara simmar runt på sin egen sida.. Nån gång såg jag att hon skrivit 'kör försiktigt, Anna' till mig på sin egen sida när jag var på väg att hälsa på henne, upplagt 10 minuter innan jag klev innanför dörren.. och jag hade inte sett det alls om hon inte visat mig ett inlägg på sidan någon annan gjort. Då tänker jag att jag kommer snart missa nåt viktigt.

 

[nightcrawler]

Jag skriver bara om sånt jag är öppen om. Fast det är ganska mycket. Gillar folk inte det jag skriver så får dom scrolla vidare eller ta bort mej som vän. Jag bryr mej inte.
Sen avskyr jag förvisso när folk lägger ut bildserier varje dag på deras ungar eller skriver tramsiga puttenuttiga kärleksförklaringar. Jag vill bara lägga kaskadspyor på dom inläggen. Men det är ju bara att scrolla vidare så slipper jag se skiten.

 

[Kiwifrukt]

Men vad är detta för människa

Som sagt en gammal klasskompis från grundskolan. Hoppade av skolan med en termin kvar av gymnasiet (säger lite tycker jag, särskilt när anledningen var att hen var "så grymt skoltrött" och livet var så orättvist eftersom hen bytte program efter ett år, så när vi andra tog studenten hade hen ett år kvar), och har sen dess levt på sin sambo. Som av förklarliga skäl får jobba röven av sig för att dra runt familjen. Vet inte hur många gånger människan börjat på något jobb eller utbildning som varit så underbart, det tar definitivt max tre veckor innan människan tröttnat.

Nu sist skulle hen pendla kanske 15 mil enkel resa för en utbildning. Hen blev förbannad för att det var så långa skoldagar (med sluttid runt 15-16) för då skulle hen inte hinna hem och hämta sina barn på förskola och det måste faktiskt skolan respektera. Eh, skolan skiter nog i vilket, det är du som valt att pendla så långt istället för att bosätta dig närmare skolan.

 

[Singoalla]

Som sagt en gammal klasskompis från grundskolan. Hoppade av skolan med en termin kvar av gymnasiet (säger lite tycker jag, särskilt när anledningen var att hen var "så grymt skoltrött" och livet var så orättvist eftersom hen bytte program efter ett år, så när vi andra tog studenten hade hen ett år kvar), och har sen dess levt på sin sambo. Som av förklarliga skäl får jobba röven av sig för att dra runt familjen. Vet inte hur många gånger människan börjat på något jobb eller utbildning som varit så underbart, det tar definitivt max tre veckor innan människan tröttnat.

Nu sist skulle hen pendla kanske 15 mil enkel resa för en utbildning. Hen blev förbannad för att det var så långa skoldagar (med sluttid runt 15-16) för då skulle hen inte hinna hem och hämta sina barn på förskola och det måste faktiskt skolan respektera. Eh, skolan skiter nog i vilket, det är du som valt att pendla så långt istället för att bosätta dig närmare skolan.

Vissa människor alltså

 

[Kiwifrukt]

Glömde ju svara på hur jag själv beter mig på sociala medier. Skriver aldrig någonting själv på Facebook. La upp lite bilder på hästarna förut, mest när jag hade en foderhäst där ägaren följde oss den vägen (hästen lämnades tillbaka februari -11 så det är ett tag sen ), byter profilbild någon enstaka gång ibland bara.

När jag hade Instagram la jag upp lite mer bilder på hästarna där. Tyckte Instagram var bättre, att man kunde sålla lite vilka man vill följa (vill min systers barndomskompis syssling följa mig, så fine, men jag behöver inte följa hen för det), och vill man inte bombarderas med hästbilder så behöver man inte följa. Men jag la kanske upp max tio bilder under det året jag använde sidan, så det var inte mycket.

 

[TheRedLightning]

Jag skriver bara om sånt jag är öppen om. Fast det är ganska mycket. Gillar folk inte det jag skriver så får dom scrolla vidare eller ta bort mej som vän. Jag bryr mej inte.
Sen avskyr jag förvisso när folk lägger ut bildserier varje dag på deras ungar eller skriver tramsiga puttenuttiga kärleksförklaringar. Jag vill bara lägga kaskadspyor på dom inläggen. Men det är ju bara att scrolla vidare så slipper jag se skiten.

Igenkänningsfaktorn är mycket hög nu. Så skönt att veta att jag inte är ensam.

 

[TygerTyger]

En väns sambo är allmänt offentlig med deras förhållande på Facebook men det jobbigaste tycker jag är att hon brukar "hinta" lite (o)finkänsligt om att han borde fria. T.ex. genom att göra tester där resultatet blir att hon ska gifta sig under det kommande året, så lägger hon upp det, taggar honom och skriver "undrar med vem då?" Nu var det rätt länge sedan han och jag pratade om något sådant men då hade han aldrig för avsikt att gifta sig med någon alls, så jag får ont i magen av skämspanik när jag ser hennes inlägg på det temat.

 

[Saeta]

hej-kom-och-hjälp-mig är väl tjejer som fotar bilder på sin stora urringning eller bara på sin rumpa. Men annars är väl det mesta OK?

Men herregud vad löjligt sagt. Sluta sexualisera kvinnokroppen!

 

[bollen__]

Jag fick påpekat för mig att jag la upp för mycket bilder på mina hundar...av en vän som aldrig varit så aktiv som nu, när hen fått barn och bara lägger upp bilder på sitt barn. Det är visst mer ok än bilder på mina hundar. Eh va? Också tänkte jag i mitt stilla sinne men avfölj mig då, vill man inte se mina hundar så äre ju enkelt att inte följa eller unfrienda liksom Ibland tänker jag att jag kanske inte borde lägga upp bilder på hundarna alls men jag vill ju själv se bilder på folks hundar (och katter och hästar) så varför inte liksom.

i övrigt håller jag med om att det är störigt med par som typ "pratar" offentligt på fb. Fattar icke.

 

[TheRedLightning]

Jag har upptäckt en annan sak, en väldigt vanligt fenomen. Där många på sociala medier gömmer sig bakom den där perfekta-livet fasaden.

Ett exempel, någon lägger upp en bild med tillhörande solskenshistoria hur livet är perfekt och allt är bra. Många som gillar och kommenterar.

En annan lägger upp en status om hur denne mår och hur livet inte riktigt vill sig. Nästan ingen som gillar eller kommenterar.

Det är precis som om att det där dåliga det vill vi inte se. Det verkar vara lite av normen att lägga upp solskenshistorien, speciellt på facebook där vi inte är så anonyma.

 

[Kiwifrukt]

Tänker på ett syskonpar i mina småsyskons ålder som satt hemma i sitt gemensamma föräldrahem och "skällde" på varandra offentligt på Facebook. Den ena spelade musik, den andra ville att syskonet skulle sänka. De hade ofta såna diskussioner där det var helt uppenbart att de satt under samma tak och bara kunde pratat med varandra istället.

Tack och lov är detta ~tio år sen. Även dessa individer har utvecklats lite sen dess.

 

[TheRedLightning]

Jag fick påpekat för mig att jag la upp för mycket bilder på mina hundar...av en vän som aldrig varit så aktiv som nu, när hen fått barn och bara lägger upp bilder på sitt barn. Det är visst mer ok än bilder på mina hundar. Eh va? Också tänkte jag i mitt stilla sinne men avfölj mig då, vill man inte se mina hundar så äre ju enkelt att inte följa eller unfrienda liksom Ibland tänker jag att jag kanske inte borde lägga upp bilder på hundarna alls men jag vill ju själv se bilder på folks hundar (och katter och hästar) så varför inte liksom.

i övrigt håller jag med om att det är störigt med par som typ "pratar" offentligt på fb. Fattar icke.

Det där har jag också råkat ut för, fast istället för hundar var det om lastbilar, det är min stora passion. Jag tänker inte låta mig påverkas av andra vad jag lägger upp eller inte lägger upp. Sen förstår jag att några reagerar om det kommer flera bilder per dag på samma motiv, men en bild lite då och då... njaaaeee?

 

[Wysiwyg]

Saker jag stör mig på på facebook/instagram:

* Folk som postar "visdomar" ( Typ "you never know how strong you are until beeing strong is the only choice you have").
* Folk som skriver "bla bla bla positivt eller negativt, du vet vem du är". Jaha, skriv det till den personen istället??
* Folk som postar hemlighetsfulla inlägg, ofta av en lidande natur, och sen skriver "tar det i pm". Vafan, ta det i pm från början till dina nära och kära om du vill gnälla?
* Folk som lägger ut bilder på sina barn när de är ledsna/sjuka/arga/trötta.
* Folk som lägger ut bilder från begravningar på sociala medier, förstår inte hur de tänker faktiskt.

 

[Kiwifrukt]

* Folk som lägger ut bilder från begravningar på sociala medier, förstår inte hur de tänker faktiskt.

Det har jag heller aldrig fattat . Nu har jag inte sett det själv, men ett av mina syskon hade en kompis som hade lagt upp x antal bilder från sin farfars begravning med olika snyftiga texter till. Jag minns knappt hur jag tog mig från parkeringen in i kyrkan när morfar begravdes. Att sitta med mobilen och fota/lägga ut på sociala medier fanns liksom inte ens på kartan.

 

[bumpo]

Det största etikettsbrottet på facebook måste vara vaugebooking, som så många här påpekat. Det och nära på kränkande bilder på barn.

 

[TheRedLightning]

Saker jag stör mig på på facebook/instagram:

* Folk som postar "visdomar" ( Typ "you never know how strong you are until beeing strong is the only choice you have").
* Folk som skriver "bla bla bla positivt eller negativt, du vet vem du är". Jaha, skriv det till den personen istället??
* Folk som postar hemlighetsfulla inlägg, ofta av en lidande natur, och sen skriver "tar det i pm". Vafan, ta det i pm från början till dina nära och kära om du vill gnälla?
* Folk som lägger ut bilder på sina barn när de är ledsna/sjuka/arga/trötta.
* Folk som lägger ut bilder från begravningar på sociala medier, förstår inte hur de tänker faktiskt.

Jag har själv skrivit något hemlighetsfulla inlägg, typ som "livet suger nu" men inte skrivit ut vad det gäller och berättat för de få som ville veta i pm, istället för att skriva ut det till den hela massan.

Varför skulle man inte få lägga ut en bild från en begravning? Vet många som fotat t ex blommorna på graven efteråt eller är det andra slags begravningsbilder du tänker på?

 

[Wysiwyg]

Det har jag heller aldrig fattat . Nu har jag inte sett det själv, men ett av mina syskon hade en kompis som hade lagt upp x antal bilder från sin farfars begravning med olika snyftiga texter till. Jag minns knappt hur jag tog mig från parkeringen in i kyrkan när morfar begravdes. Att sitta med mobilen och fota/lägga ut på sociala medier fanns liksom inte ens på kartan.

Nä alltså när en nära anhörig till mig gick bort för några år sedan var det folk som la upp massa bilder från begravningen - även jag var med i bild på ett par stycken. Då lackade jag ordentligt och sa ifrån att de i alla fall skulle ta ner bilderna på mig men att det inte kändes okej att ha min anhörigs begravning på sociala medier över huvud taget. Hen hade verkligen inte velat det.

När jag går sönder på insidan av sorg vill jag inte se min sorg på facebook.

 

[Wysiwyg]

Varför skulle man inte få lägga ut en bild från en begravning? Vet många som fotat t ex blommorna på graven efteråt eller är det andra slags begravningsbilder du tänker på?

Det är naturligtvis inte förbjudet men smaklöst i mitt tycke och jag förstår inte varför folk vill visa upp sorgen. För mig är en förlust av en nära anhörig att dö en smula själv och då vill i alla fall inte jag ha den sorgen på sociala medier. Jag vet inte hur jag ska säga för jag kommer förmodligen trampa folk på tårna men det känns så.. platt?

 

[Kiwifrukt]

Det är naturligtvis inte förbjudet men smaklöst i mitt tycke och jag förstår inte varför folk vill visa upp sorgen. För mig är en förlust av en nära anhörig att dö en smula själv och då vill i alla fall inte jag ha den sorgen på sociala medier. Jag vet inte hur jag ska säga för jag kommer förmodligen trampa folk på tårna men det känns så.. platt?

Jag håller med dig, men tänker att det i vissa fall även kanske är lite beroende på hur man är som människa? Vissa visar ju allt utåt, medan jag inte ville visa någon överhuvudtaget vad vi gick igenom. Jag kan gå så långt att jag känner att "orkar du sitta och uppdatera din Facebook i kyrkan, hur j-vla ledsen är du egentligen då?", men alla är ju olika.

Är man inte så nära den som dött, och av förklarliga skäl då inte heller är lika ledsen, så är det enligt mig respektlöst mot dem som stod den döde närmast att hålla på och lägga ut bilder på nätet.