Vi dejtar vidare del 16

Status
Stängd för vidare inlägg.
@Plommonlila Jag känner att om någon inte velat ses om man skrivit så så hade det varit jätteknepigt. Jag menar även om man skulle känna sig enbart positiv efter en förstadejt så är det ju ingen garanti för att det kommer fortsätta kännas så när man lär känna varandra mer.

//r
 
Hoppas det reder sig.

Tack! Det gick bra faktiskt, han är lättare att prata med irl :) Jag gillar ju att skriva alt kan lika gärna prata i telefon som irl men är ju också extremt lugn och logisk. Behöver inte utrymme för känslor och att förstå den andra bättre direkt tror jag.

Ok. Jag har nog aldrig tänkt på det på det sättet - som en värdering liksom... Jag är nöjd med den jag är och jag tror jag kan ge mkt i en relation.
Men jag har nog aldrig tänkt så på mig själv. Jag är nog bara, liksom...:D

Jag är nog också bara! Reflekterar aldrig över mina positiva sidor mer än att jag är glad jag känner mig väldigt logisk och jordnära. Men det är ju för att det gör mitt liv enkelt typ. Mitt hästliv :love:

Hoppar också in i tråden, jag ska försöka testa mig fram och utmana mig själv att dejting inte är farligt. :angel: Tyvärr är jag en sådan människa som "gillar jakten men inte bytet när det väl är fällt". :meh:

The chase is better than the catch :angel: Känner mig som 18 igen :laugh:
 
Jag tänker så, jag är så jävla bra och just därför tänker jag inte nöja mig med något halvdant.
Ska det vara så ska det vara riktigt bra.

Dock skriver jag inte det i min press och brukar säga att jag är en rätt dålig människa om någon frågar hur jag är :p
Jag tänker nog snarare att livet är lagom jäkligt som det är. En trist partner ovanpå alltihop blir för mycket.
 
Jag är alltid ärlig men snäll, ingen idé att varken slösa någons tid eller vara korthuggen. "Tack för igår! Det var kul att ses, jag hade verkligen en trevlig kväll. Du verkar vara en toppenkille, men jag måste vara ärlig med att det inte kändes helt rätt för mig. Jag söker någonting annat."

Tycker detta är lite intressant, alltså ämnet - inte det svaret du föreslog (vilket jag tycker är perfekt om man inte vill ses igen)..

Dvs, detta att man träffar någon som känns trevlig och bra på många sätt, men man inte känner nån tok-wohoo-kärlekswowkänsla direkt. Jag har tänkt efter lite och jag undrar om jag inte tvivlar ganska mycket på att det skulle vara ett måste ändå. Tänker när man har träffat nån på jobbet man sen börjar gilla på andra sätt, eller i skolan, osv. Jag kan tänka mig ganska många såna situationer för mig och andra där det inte varit nån TJOHO-FÖRÄLSKELSE direkt vid första mötet, och ibland inte ens att man gillat dem särskilt mycket alls. Men sen kan det bli hur mycket som helst när man lärt känna varann närmre, fått annat intryck än det första,osv.. Nog för att det är lite annorlunda i dejting, men det är även en väldigt kort stund man ses, under ganska speciella omständigheter.

Jag undrar om det nånstans inte är lite väl mycket att vänta sig, helt enkelt. Men säger inte heller att man ska fortsätta träffa nån där det känns blaha förstås..
 
Tycker detta är lite intressant, alltså ämnet - inte det svaret du föreslog (vilket jag tycker är perfekt om man inte vill ses igen)..

Dvs, detta att man träffar någon som känns trevlig och bra på många sätt, men man inte känner nån tok-wohoo-kärlekswowkänsla direkt. Jag har tänkt efter lite och jag undrar om jag inte tvivlar ganska mycket på att det skulle vara ett måste ändå. Tänker när man har träffat nån på jobbet man sen börjar gilla på andra sätt, eller i skolan, osv. Jag kan tänka mig ganska många såna situationer för mig och andra där det inte varit nån TJOHO-FÖRÄLSKELSE direkt vid första mötet, och ibland inte ens att man gillat dem särskilt mycket alls. Men sen kan det bli hur mycket som helst när man lärt känna varann närmre, fått annat intryck än det första,osv.. Nog för att det är lite annorlunda i dejting, men det är även en väldigt kort stund man ses, under ganska speciella omständigheter.

Jag undrar om det nånstans inte är lite väl mycket att vänta sig, helt enkelt. Men säger inte heller att man ska fortsätta träffa nån där det känns blaha förstås..

För mig är det ganska vanligt.
Jag hatade verkligen min bästis första halvåret, tyckte han var hemsk.
Även snygga kollegan var död för mig i början. Mest för att han började när jag var sjuk och inte hälsade när vi kom tillbaka. När jag hörde hans smeknamn blev det ännu värre. Jag ställde honom direkt i facket en kille som själv tycker han är så jävla snygg och bra :yuck::yuck::yuck:
Nu älskar jag bägge två :laugh::laugh::laugh:

Men i dejting har jag inte det tålamodet och måste verkligen gulla personen för att bemöda mig med att ses igen.
De andra två är ju kollegor så jag kom liksom inte undan :p
Vilket jag är glad för idag :love:
 
För mig är det ganska vanligt.
Jag hatade verkligen min bästis första halvåret, tyckte han var hemsk.
Även snygga kollegan var död för mig i början. Mest för att han började när jag var sjuk och inte hälsade när vi kom tillbaka. När jag hörde hans smeknamn blev det ännu värre. Jag ställde honom direkt i facket en kille som själv tycker han är så jävla snygg och bra :yuck::yuck::yuck:
Nu älskar jag bägge två :laugh::laugh::laugh:

Men i dejting har jag inte det tålamodet och måste verkligen gulla personen för att bemöda mig med att ses igen.
De andra två är ju kollegor så jag kom liksom inte undan :p
Vilket jag är glad för idag :love:

Ja, jag tänker nog att det är det som blir den stora skillnaden på just dejting och att träffas på andra vis.. Det enda jag undrar är om man kanske inte kan gå miste om mycket, och isåfall om det skulle kunna gå att tänka om på nått vettigt vis. Jag säger inte att man borde, det är bara lite funderingar jag har..
 
Ja, jag tänker nog att det är det som blir den stora skillnaden på just dejting och att träffas på andra vis.. Det enda jag undrar är om man kanske inte kan gå miste om mycket, och isåfall om det skulle kunna gå att tänka om på nått vettigt vis. Jag säger inte att man borde, det är bara lite funderingar jag har..

Jag måste känna en attraktion från början, det är inget som kan växa fram.
Det är den stora skillnaden, de där två är bara mina vänner.

Kollegan som jag ligger med har jag tyckt varit attraktiv från start, där var det hans attityd som störde mig, vilket gick över när jag lärde känna honom.
Hade jag inte tyckt han varit attraktiv hade jag inte känt något behov av att lära känna honom bättre.
 
@Hero
Men spela roll liksom hur långt ni tycker/inte tycker det är? Det är väl en helt onödig grej att kommentera eller antyda att det skulle finnas en beräknande baktanke med det hela.

Jag tycker det är superfint av @Zinfernia att erbjuda sovplats om det är vad hon vill :)

Oj, nu blev det fel. Jag tycker inte att det är fel alls att erbjuda sovplats eller att det måste finnas nån baktanke med det. Jag tycker heller inte det vore fel OM det fanns en baktanke med det.
 
Tycker detta är lite intressant, alltså ämnet - inte det svaret du föreslog (vilket jag tycker är perfekt om man inte vill ses igen)..

Dvs, detta att man träffar någon som känns trevlig och bra på många sätt, men man inte känner nån tok-wohoo-kärlekswowkänsla direkt. Jag har tänkt efter lite och jag undrar om jag inte tvivlar ganska mycket på att det skulle vara ett måste ändå. Tänker när man har träffat nån på jobbet man sen börjar gilla på andra sätt, eller i skolan, osv. Jag kan tänka mig ganska många såna situationer för mig och andra där det inte varit nån TJOHO-FÖRÄLSKELSE direkt vid första mötet, och ibland inte ens att man gillat dem särskilt mycket alls. Men sen kan det bli hur mycket som helst när man lärt känna varann närmre, fått annat intryck än det första,osv.. Nog för att det är lite annorlunda i dejting, men det är även en väldigt kort stund man ses, under ganska speciella omständigheter.

Jag undrar om det nånstans inte är lite väl mycket att vänta sig, helt enkelt. Men säger inte heller att man ska fortsätta träffa nån där det känns blaha förstås..
Det är en av anledningarna till att jag vägrar säga att jag dejtar, för jag har ingen som helst förväntan på att känna något "superjättemycket" på en gång. Jag ser det mer som att jag träffar människor, vissa vill jag träffa igen, andra inte. Några är attraktiva, andra inte, några blir attraktiva efter ett tag.

Ingen av de partners jag haft har jag tänkt mer än "trevliga, ser bra ut" första gången jag träffat dem. En av mina vänner upptäckte jag att var jäkligt attraktiv först när vi började känna varandra lite bättre (tog någon månad), innan det var han bara väldigt vanlig i mina ögon. Det är lite intressant hur det kan ändras sådär.
 
Tycker detta är lite intressant, alltså ämnet - inte det svaret du föreslog (vilket jag tycker är perfekt om man inte vill ses igen)..

Dvs, detta att man träffar någon som känns trevlig och bra på många sätt, men man inte känner nån tok-wohoo-kärlekswowkänsla direkt. Jag har tänkt efter lite och jag undrar om jag inte tvivlar ganska mycket på att det skulle vara ett måste ändå. Tänker när man har träffat nån på jobbet man sen börjar gilla på andra sätt, eller i skolan, osv. Jag kan tänka mig ganska många såna situationer för mig och andra där det inte varit nån TJOHO-FÖRÄLSKELSE direkt vid första mötet, och ibland inte ens att man gillat dem särskilt mycket alls. Men sen kan det bli hur mycket som helst när man lärt känna varann närmre, fått annat intryck än det första,osv.. Nog för att det är lite annorlunda i dejting, men det är även en väldigt kort stund man ses, under ganska speciella omständigheter.

Jag undrar om det nånstans inte är lite väl mycket att vänta sig, helt enkelt. Men säger inte heller att man ska fortsätta träffa nån där det känns blaha förstås..
Håller med! Med ett undantag så har inte nån av mina pojkvänner varit en sådan som jag skulle känt mig speciellt attraherad av vid en första dejt, varken vad gäller personlighet eller utseende. Sånt kan verkligen växa fram för mig. Det finns helt klart avigsidor med nätdejting, detta att så mycket ska avgöras vid ett första möte och att det är lätt att tänka "Det finns nog bättre" och inte ge en chans. Samtliga tinderdejter jag haft har varit trevliga personer och med de jag inte känt att det klickat har jag ändå varit redo att träffas en gång till om den andra skulle vilja och tog initiativ. Nu har det inte blivit så, det här varit tystnad från bådas håll i dessa fall, och det har väl på sätt och vis känts skönt ändå.
 
Måste få ge mig in i diskussionen då jag på två års tid aldrig upplevt att wow, här finns det gnista, vilket är en förutsättning för att det ska bli något fortsatt dejtande för min del. Visst, full och kåt är väl en sak, men i just dejtsammanhang verkar det inte finnas något eller någon som intresserar mig. En kan ju undra varför det är så? Eller det behöver inte handla om att dejta någon (eftersom jag inte gör det pga bristande intresse), bara genom att träffa någon på Ica, i tvättstugan eller genom gemensamma vänner är ju öken.

:meh:
 
Håller med! Med ett undantag så har inte nån av mina pojkvänner varit en sådan som jag skulle känt mig speciellt attraherad av vid en första dejt, varken vad gäller personlighet eller utseende. Sånt kan verkligen växa fram för mig. Det finns helt klart avigsidor med nätdejting, detta att så mycket ska avgöras vid ett första möte och att det är lätt att tänka "Det finns nog bättre" och inte ge en chans. Samtliga tinderdejter jag haft har varit trevliga personer och med de jag inte känt att det klickat har jag ändå varit redo att träffas en gång till om den andra skulle vilja och tog initiativ. Nu har det inte blivit så, det här varit tystnad från bådas håll i dessa fall, och det har väl på sätt och vis känts skönt ändå.

Du tar upp en sak jag inte ens tänkte på... typ alla som nätdejtar har ju samtal med ett x antal personer samtidigt också. Det lär ju ha STOR inverkan på hur kritisk man är vid den där första dejten, iaf sannolikt.. Tankarna finns ju där då att "tja, men hon/han den andra då...kanske är den personen bättre på nått vis..".

Gah, tom dejting har förstörts lite av att vi har för många val i dagens samhälle, precis som mataffärerna och netflix :S
 
Du tar upp en sak jag inte ens tänkte på... typ alla som nätdejtar har ju samtal med ett x antal personer samtidigt också. Det lär ju ha STOR inverkan på hur kritisk man är vid den där första dejten, iaf sannolikt.. Tankarna finns ju där då att "tja, men hon/han den andra då...kanske är den personen bättre på nått vis..".

Gah, tom dejting har förstörts lite av att vi har för många val i dagens samhälle, precis som mataffärerna och netflix :S
Fast det är ju bra också? Varför ska man fastna för nån inte står sig i konkurrens bara för att det inte finns så många andra välja på?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Ny tråd då det första bingobrickan innehöll två rutor med samma text, detta är nu korrigerat och den gamla tråden låst! Årets första...
22 23 24
Svar
473
· Visningar
12 095
Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
24
· Visningar
1 930
Senast: Hazel
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 987
Senast: Sasse
·
Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
11 631
Senast: LovingLife
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp