Vi dejtar vidare del 16

[Trani]

Men jag känner att jag inte bara kan låta det fortgå utan att det är ett aktivt beslut nu. Särskilt inte när jag upplever att han har känslor.

Varför då? Vad för beslut måste du ta? Vad händer annars?

Du ställde frågan till oss andra "vad skulle du gjort?" och jag hade alls inte tänkt sådär. Eller, hade jag gjort det så skulle jag raskt tryckt bort de tankarna för de tjänar inget till. Det känns som att de kommer så mycket av föreställningar om hur tvåsamhet ska göras och leda till och sådant gagg. Din relation till snubben är ju mellan dig och honom så det är totalt upp till er hur ni vill göra den. Du känner att du "måste ta ett beslut" och "upplever" att han har känslor - prata fram något tillsammans med honom istället för att vispa på högvarv själv.

Över huvud taget verkar du köra mycket på högvarv. Mitt detaljerade svar på vad jag skulle göra i din situation är att jag skulle ta hunden och börja träna agility och sedan låta de jag träffar tycka och känna vad fan som.

 

[Milosari]

Bra uppgradering av begreppet frukostdejt!

Gillar hur du jobbar. Du verkar störtskön!

Haha ja eller hur?

Tack så mycket . Jag ser mig själv som medelålders bara. Ingen poäng att smyga som katten runt het gröt när båda vet hur det kommer sluta.

 

[Milosari]

@Sezziyanen jag är lite som du när det kommer till boende. Eller var ska jag säga. Barn = definitivt stopp på sådant beteende. Men tidigare så har jag flyttat in omgående. Antalet månader i mitt liv där jag har bott helt ensam (utan sambo, kompis eller inneboende) är nog mindre än ett år sammanlagt. Jag har alltså fyllt 37 år och flyttade hemifrån när jag var 16... Jag trivs helt enkelt väldigt bra i umgänget med andra människor och behöver ingen egentlig fast punkt heller utan det fungerar bra att bo hos andra.

 

[tott]

Om inte ens den egna familjen står ut med en, betyder det då att man är ett praktarsle och det inte finns mycket att hurra för?

Det kan kanske betyda att man har orsak att jobba med sig själv (medelst expertis, är mitt tips) - för att man inte ska behöva tänka i de där negativa banorna.

 

[Singoalla]

Varför då? Vad för beslut måste du ta? Vad händer annars?

Du ställde frågan till oss andra "vad skulle du gjort?" och jag hade alls inte tänkt sådär. Eller, hade jag gjort det så skulle jag raskt tryckt bort de tankarna för de tjänar inget till. Det känns som att de kommer så mycket av föreställningar om hur tvåsamhet ska göras och leda till och sådant gagg. Din relation till snubben är ju mellan dig och honom så det är totalt upp till er hur ni vill göra den. Du känner att du "måste ta ett beslut" och "upplever" att han har känslor - prata fram något tillsammans med honom istället för att vispa på högvarv själv.

Över huvud taget verkar du köra mycket på högvarv. Mitt detaljerade svar på vad jag skulle göra i din situation är att jag skulle ta hunden och börja träna agility och sedan låta de jag träffar tycka och känna vad fan som.

Jag förstår dig. Vi funkar olika, är det jag försöker svara då. Jag förstår att du hade gjort så och det var vad jag frågade efter, men jag försöker svara dig att jag inte kan göra så. Det beslutet som jag vill ta är om jag vill fortsätta precis som vi har det nu eller om jag vill något annat. Vad händer annars? Ja, det lär fortsätter skava och det är vad jag försöker göra någonting åt nu. Det känns uppenbarligen inte helt bra så det skulle väl vara konstigt om jag lät det fortgå.

Tro mig, ingen önskar mer än jag att jag slapp bli uppstressad av relationer. Men nu blir jag det, och jag gör mitt allra bästa för att hantera det. Att "bara sluta vara stressad" är alltså inte ett alternativ för mig. Relationer är svårt för mig och jag försöker hantera de känslor som dyker upp på de sätt jag kan. Att försöka stänga av dem tror jag bara blir destruktivt.

Du säger att jag ska prata med honom och det har jag ju redan sagt att det är precis vad jag ska göra. Vilket han nu har vetskap om.

 

[pepp]

Yes, den seriösa bilden
Min homie
(Inte den jag ligger med)

Nomnom

 

[parellikusken]

Ja, ja och ja Men jag känner mig ändå kvävd ibland, och har dagar när jag känner mig så uppstressad och velig som idag.

Jag tror bara jag måste prata med honom, och kanske få lite space ett tag så den värsta stressen försvinner.

Är du kvävd eller är det bara ett uttryck för ångest?
Hur känns det när du känner dig kvävd? Är det något han gör, säger eller kommer känslan inifrån dig?

Jag har generellt mycket ångest, och jag upplever det som att så fort det finns något ångesten kan få ett fäste i så tar den det. Alltså kan ångesten för mig omvandlas till att jag känner mig kvävd eller ofri. Ångesten bli greppbar på så sätt.

 

[Singoalla]

Är du kvävd eller är det bara ett uttryck för ångest?
Hur känns det när du känner dig kvävd? Är det något han gör, säger eller kommer känslan inifrån dig?

Jag har generellt mycket ångest, och jag upplever det som att så fort det finns något ångesten kan få ett fäste i så tar den det. Alltså kan ångesten för mig omvandlas till att jag känner mig kvävd eller ofri. Ångesten bli greppbar på så sätt.

Det är ingenting han gör som egentligen borde få mig att känna mig kvävd, men det kan ändå bli så att jag reagerar på saker han gör. Det kan exempelvis vara så att vi umgåtts en kväll och allt har känts väldigt bra, då kan jag vara som ett plåster på honom. Kyssa honom mycket och ligga ihoptrasslad i soffan. Sova på hans bröstkorg. Sedan dagen efter så kan jag vakna med känslan att jag måste vara själv - nu. Om jag då ställer mig och diskar och han kommer och ger mig en kram bakifrån så skriker hela kroppen. Jag blir kort och stingslig mot honom och tar mig snabbt loss. Det kan inte vara lätt för honom.

Det är ju definitivt någon ångest som kommer inom mig, som är ganska oberoende av hans agerande. Jag vet bara inte om den kommer från att komma nära någon alls, eller om den kommer från att komma nära just honom för att det är något i vår relation som skaver. Tänker att lite prat om det kanske kan göra det klarare.

 

[FengurLaugar]

Ja, ja och ja Men jag känner mig ändå kvävd ibland, och har dagar när jag känner mig så uppstressad och velig som idag.

Jag tror bara jag måste prata med honom, och kanske få lite space ett tag så den värsta stressen försvinner.

Nu har jag inte läst allt men det känns lite som att största anledningen till att du velar är rädslan för att inte få den egentid du behöver och känna dig pressad att umgås hela tiden? Jag tror nog det löser sig bara du pratar med honom. Han kommer säkert förstå ditt behov av att göra det du vill, för dig själv. Bara för att ni blir ett par (om det blir så) behöver ni inte umgås 24/7 om ni inte vill.

Jag är en ensamvarg med make och två barn Min stora passion i livet är hästarna och har alltid varit och kommer antagligen alltid vara. Min man vet att det är så viktigt för mig och har aldrig ifrågasatt tiden jag lägger på hästarna. Hade jag inte fått min ensamtid med hästarna och de andra djuren så hade ingen orkat leva med mig

Så prata med honom, tror det kommer lösa sig. Han verkar vara en vettig man

 

[Zinfernia]

Fotbollskillen plockar fler & fler poäng här. Han var väldigt kort i början och det tog lite tid för mig att få igång honom men när jag väl lyckades väcka hans intresse så var det som att vi plötsligt hade tusen saker att prata om. Numera skickar han långa sms och mail om allt och inget.

Vi har bestämt träff på lördag och i och med att han har en bit att åka så sa jag att han kunde sova över om han kände sig bekväm med det så att han slapp åka hem mitt i natten i vinterväglag. I vanliga fall är jag oerhört restriktiv med att erbjuda sovplats om jag inte träffat personen innan (många män verkar tro att sovplats är synonymt med ett garanterat ligg ) men den här killen svarade precis som jag hade förväntat mig. Han tackade så mycket och sa att det uppskattades, inte ett ord om "mys" eller antydningar åt det hållet.

Jag är så jäkla nyfiken på honom nu! Hoppas verkligen att han är lika bra i verkligheten som han känns på nätet.
Imorse i yrvaket tillstånd tyckte jag att det hade varit en ypperlig idé om dejtingsajterna kunde införa en funktion där man kunde ge omdömen om personen man varit på dejt med, tills jag insåg att mina egna omdömen från tidigare träffar förmodligen inte hade gett något förtroendeingivande intryck överhuvudtaget.

 

[Sezziyanen]

Imorse i yrvaket tillstånd tyckte jag att det hade varit en ypperlig idé om dejtingsajterna kunde införa en funktion där man kunde ge omdömen om personen man varit på dejt med, tills jag insåg att mina egna omdömen från tidigare träffar förmodligen inte hade gett något förtroendeingivande intryck överhuvudtaget.

Intressant idé men... kanske inte skulle funka så bra i praktiken ändå

 

[Hero]

Fotbollskillen plockar fler & fler poäng här. Han var väldigt kort i början och det tog lite tid för mig att få igång honom men när jag väl lyckades väcka hans intresse så var det som att vi plötsligt hade tusen saker att prata om. Numera skickar han långa sms och mail om allt och inget.

Vi har bestämt träff på lördag och i och med att han har en bit att åka så sa jag att han kunde sova över om han kände sig bekväm med det så att han slapp åka hem mitt i natten i vinterväglag. I vanliga fall är jag oerhört restriktiv med att erbjuda sovplats om jag inte träffat personen innan (många män verkar tro att sovplats är synonymt med ett garanterat ligg ) men den här killen svarade precis som jag hade förväntat mig. Han tackade så mycket och sa att det uppskattades, inte ett ord om "mys" eller antydningar åt det hållet.

Jag är så jäkla nyfiken på honom nu! Hoppas verkligen att han är lika bra i verkligheten som han känns på nätet.
Imorse i yrvaket tillstånd tyckte jag att det hade varit en ypperlig idé om dejtingsajterna kunde införa en funktion där man kunde ge omdömen om personen man varit på dejt med, tills jag insåg att mina egna omdömen från tidigare träffar förmodligen inte hade gett något förtroendeingivande intryck överhuvudtaget.

Spännade!
När du säger att han har en bit att åka . Hur långt är det ?
Vilken dejtingsida träffades ni på ?

 

[Bison]

Nomnom

Haha
Han är fin och en av mina närmaste vänner.
Släppte allt och körde i ilfart till mon tränare när jag bröt näsan förra året. Satt med mig på akuten och var mer orolig än jag

 

[vallhund]

Det kan kanske betyda att man har orsak att jobba med sig själv (medelst expertis, är mitt tips) - för att man inte ska behöva tänka i de där negativa banorna.

@Magiana går regelbundet hos en psykolog sedan en tid tbx.

 

[Zinfernia]

Intressant idé men... kanske inte skulle funka så bra i praktiken ändå

Tror tyvärr inte det jag får nog fila lite på den idén innan jag presenterar den för någon sajt!

Spännade!
När du säger att han har en bit att åka . Hur långt är det ?
Vilken dejtingsida träffades ni på ?

Ca sju mil, ingen jättelång väg men inte så roligt att köra på natten med isigt underlag. Han bor dessutom på en halvö där den snabbaste vägen är över en bro. Vid dåligt väder så stängs bron (den är hög så om det är minusgrader och blåsigt blir det rena ishalkan) och då får han köra ytterligare några mil.

 

[tott]

@Magiana går regelbundet hos en psykolog sedan en tid tbx.

Bra!

Alla borde göra det i nåt skede i livet. Det ger så mycket!

 

[strawberrysylt]

@Singoalla Jag tycker det är bra att du ska prata med honom, förhoppningsvis slipper du stressen över vart ni är och vart ni är på väg om ni får till ett bra samtal, lycka till Jag menar det handlar ju om er båda, relationen ni har. Tycker det var bra som någon vem det nu var skrev också ungefär att det enda man kan ta ansvar för är hur man känner nu, såhär känner jag nu, men jag är en människa, jag kan och har rätt att känna annorlunda imorgon eller om en vecka.

Tycker också det är tänkvärt det ni andra skriver om det här med att vara själva, hur skönt det är. Jag har diskuterat det här rätt mycket med mina vänner de senaste veckorna sen jag började tindra. Att jag trodde att jag ville ha ett förhållande - men det vill jag kanske egentligen inte? Det är kanske bara det här att man ska vilja det som fått mig att tro det? Känner det har gått jättefort nu de här veckorna och det är kul att bara ta det lite chill och träffa nya människor...

Läget just nu är att jag smsade badkillen igår och skrev att jag gärna är kompis, men inget mer. Fick tillbaka att han känner likadant, men att jag gärna fick höra av mig om jag skulle ut på något äventyr . Kul!

Så sov jag ju hos vegokillen inatt . Han bjöd mig på middag ute och sen hade vi det mysigt hemma hos honom på kvällen (nej, jag menar inte sex med "mys" ). Förspel, men gick inte vidare då jag sa att jag inte ville bl a eftersom det var länge sen jag låg med någon, vilket var helt okej. Nu får vi väl smälta det här lite känner jag och se vad som händer, som sagt jag har ju mina funderingar som jag skrev här ovan, men jag vet ju inte alls vad han vill heller egentligen och vi har setts tre gånger...! Så jag inser ju att jag kan faktiskt chilla, eller hur?

Lite ångest får jag dock över att jag babblar så mkt ibland^^ Babblade om buke lite igår... kanske inte så smart o fick lite ångest, jag kom på att jag nog ändå inte vill bli hittad här, som vi pratade om innan :P Men, det var i förbigående, så hoppas han inte la det på minnet^^. Och skulle det va så så tycker jag inte man gör så heller, utan förstår att det är den andras privata .

Så, nu har jag nog babblat klart, fullständigt med lite ångest på köpet på slutet .

Tänkte jag skulle försöka låta bli att skriva det här men det kändes konstigt så....

//r

 

[Mia_R]

@Singoalla Jag tycker det är bra att du ska prata med honom, förhoppningsvis slipper du stressen över vart ni är och vart ni är på väg om ni får till ett bra samtal, lycka till Jag menar det handlar ju om er båda, relationen ni har. Tycker det var bra som någon vem det nu var skrev också ungefär att det enda man kan ta ansvar för är hur man känner nu, såhär känner jag nu, men jag är en människa, jag kan och har rätt att känna annorlunda imorgon eller om en vecka.

Tycker också det är tänkvärt det ni andra skriver om det här med att vara själva, hur skönt det är. Jag har diskuterat det här rätt mycket med mina vänner de senaste veckorna sen jag började tindra. Att jag trodde att jag ville ha ett förhållande - men det vill jag kanske egentligen inte? Det är kanske bara det här att man ska vilja det som fått mig att tro det? Känner det har gått jättefort nu de här veckorna och det är kul att bara ta det lite chill och träffa nya människor...

Läget just nu är att jag smsade badkillen igår och skrev att jag gärna är kompis, men inget mer. Fick tillbaka att han känner likadant, men att jag gärna fick höra av mig om jag skulle ut på något äventyr . Kul!

Så sov jag ju hos vegokillen inatt . Han bjöd mig på middag ute och sen hade vi det mysigt hemma hos honom på kvällen (nej, jag menar inte sex med "mys" ). Förspel, men gick inte vidare då jag sa att jag inte ville bl a eftersom det var länge sen jag låg med någon, vilket var helt okej. Nu får vi väl smälta det här lite känner jag och se vad som händer, som sagt jag har ju mina funderingar som jag skrev här ovan, men jag vet ju inte alls vad han vill heller egentligen och vi har setts tre gånger...! Så jag inser ju att jag kan faktiskt chilla, eller hur?

Lite ångest får jag dock över att jag babblar så mkt ibland^^ Babblade om buke lite igår... kanske inte så smart o fick lite ångest, jag kom på att jag nog ändå inte vill bli hittad här, som vi pratade om innan :P Men, det var i förbigående, så hoppas han inte la det på minnet^^. Och skulle det va så så tycker jag inte man gör så heller, utan förstår att det är den andras privata .

Så, nu har jag nog babblat klart, fullständigt med lite ångest på köpet på slutet .

Tänkte jag skulle försöka låta bli att skriva det här men det kändes konstigt så....

//r

Om jag inte vill bli hittad skulle jag varken tala om att jag hängde här, skrev i tråden eller beskriva dejten.

 

[Hero]

Ca sju mil, ingen jättelång väg men inte så roligt att köra på natten med isigt underlag. Han bor dessutom på en halvö där den snabbaste vägen är över en bro. Vid dåligt väder så stängs bron (den är hög så om det är minusgrader och blåsigt blir det rena ishalkan) och då får han köra ytterligare några mil.

Haha, sju mil var ju ingenting. Inga problem att åka över dan ju. Låter som du hittar ursäkter till att han ska stanna över . Jag träffade en tjej som åkte 10 mil enkel väg över dan för nån månad sen .

 

[Petruska]

Jag förstår dig. Vi funkar olika, är det jag försöker svara då. Jag förstår att du hade gjort så och det var vad jag frågade efter, men jag försöker svara dig att jag inte kan göra så. Det beslutet som jag vill ta är om jag vill fortsätta precis som vi har det nu eller om jag vill något annat. Vad händer annars? Ja, det lär fortsätter skava och det är vad jag försöker göra någonting åt nu. Det känns uppenbarligen inte helt bra så det skulle väl vara konstigt om jag lät det fortgå.

Tro mig, ingen önskar mer än jag att jag slapp bli uppstressad av relationer. Men nu blir jag det, och jag gör mitt allra bästa för att hantera det. Att "bara sluta vara stressad" är alltså inte ett alternativ för mig. Relationer är svårt för mig och jag försöker hantera de känslor som dyker upp på de sätt jag kan. Att försöka stänga av dem tror jag bara blir destruktivt.

Du säger att jag ska prata med honom och det har jag ju redan sagt att det är precis vad jag ska göra. Vilket han nu har vetskap om.

Jag tänker nog ungefär som @Trani i det här sammanhanget.

Min amatörpsykologiska hemmatolkning är att du i rätt hög grad suger upp andras känslor och viljor - vilket ju då kan vara antingen de känslor och viljor andra faktiskt har, eller de du tror att de har. Oavsett vilket, så blir liksom både andras och dina känslor en del av dig, tolkar jag. Jag tänker att det bidrar mycket till känslosnurr på högvarv, att du har både dina och andras känslor i ditt huvud.

Jag är betydligt mer laid back när det gäller vad andra människor kan tänkas känna. Det är inte alls självklart för mig att man måste förhålla sig aktivt till och agera på varenda känsla hela tiden.