Bukefalos 28 år!

Vilken information undanhåller du dina barn?

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Kl

Jag tycker att allt som har ett kommersiellt syfte är mer än ok att undanhålla sina barn, finns det någon här som har men av att inte veta vad glassbilen är???

Däremot vet inte mina barn, 3 år och 6 år att man kan bli full, de har ytterst sällan träffat fulla människor och det tycker jag inte att barn ska behöva göra.

Dricker man så mycket att man kräks, då har man definitivt druckit för mycket och om man som barn skrattar åt såna händelser så tycker jag det är tragiskt och att man vuxit upp med det och sen försvarar det. Stackars er!

Nej man får inte men av att inte veta vad glassbilen är, man kan få men av att upptäcka att ens föräldrar blåljuger för en... Det verkar dock helt otroligt att en sexåringen inte har snappat upp vad glassbilen är?

Mina barn har inte sett fulla människor särskilt ofta, men är alltid med när vi har vänner och dricker öl eller vin till maten. Det är en väldig skillnad faktiskt, sen rör vi oss ute med barnen även kvällstid och då och då stöter man på människor som har druckit alldeles för mycket och då är det väl bättre att förklara varför de mår dåligt?
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

KL

Jag brukar tänja lite på sanningen när jag ska simma, säger att jag ska träna istället. Då slipper min partner vara hemma med ett gråtande barn som hellre vill bada med mig.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

min 5.5 åring vet inte heller vad glassbilen är. han har aldrig frågat tror jag. om han hade gjort det hade jag svarat att det är glassbilen.

jag undanhåller inte något med flit för mina barn tror jag.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Alkohol ser jag heller ingen anledning att ljuga om, det är väl bara att säga att det inte alls är bra för barn och att även vuxna måste tänka på att dricka det med måtta.

Jag tycker det är ologiskt för barnen att jag kan dricka flera glas av något som jag säger är så farligt att barnet inte ens får smaka en mun. Alkohol är ju inte rävgift, barnet skulle förmodligen kunna dricka en klunk utan vidare, men jag har ingen lust att bjuda en treåring ens på en mun vin.

Att ange farlighet som enda orsak till varför barn inte får dricka vin tror jag därför skulle kunna skrämma barnet i onödan, varför dricker föräldrarna sånt som är farligt? Kommer de bli sjuka eller dö?

Det är ju inte helt osant att barnet troligen inte skulle tycka om t ex rödvin eller whisky, men strängt taget vet jag inte eftersom han aldrig smakat.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Men man kan väl förklara att deras små kroppar inte är färdigutvecklade och klarar av det förrän de är 20 år? Det är ju därför det är 20-årsgräns på Systemet. Jag ser inte riktigt problemet.. :)
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Fast det är ju därför. Däremot är det väl egentligen inte så farligt att barn inte kan få smaka alls. Men vad säger du då?

Det verkar också konstigt att säga att de inte får smaka för att de inte tycker om det. Så hanterar man ju inget annat de inte tycker om.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Hihi en bukefalosrundgång. Hon skrev detta fullt rimliga svaret för ett barn om varför de inte får smaka alkohol. Mer sanningsenlig än så behövs väl ändå inte.

Vi säger t ex att vin är starkt och bara gott för vuxna, och egentligen smakar ju alkohol eldigt snarare än starkt, och det är möjligt att även barn skulle tycka om det.

Så länge det i stort inte är en direkt lögn. Det är extremt sannolikt att barnen inte skulle gilla alkohol och i vilket fall som helst så kommer de aldrig att få smaka för att få reda på om de gillar det eller inte.

Känns jättedumt att krångla till just detta och hålla på att humma och hemma och förklara tills barnet inser att det är mest spännande och viktigt i världen vad föräldrarna dricker (man pratar ju inte i tid och evighet om bilar och säkerhetsbälten). Att låta barnet smaka, spec äldre barn ur eget glas, är enl forskning betydligt sämre för framtiden än de flesta andra saker man kan göra med alkohol (tex ta med barn på middag med alkohol osv). (Även om vuxna i närheten på middagar alltid drack alkohol när man var liten så var det självklart bortom alla tvivel att man inte fick innan 18, oavsett champagne eller inte.).

http://www.fhi.se/Aktuellt/Nyheter/Barn-som-far-alkohol-fran-foraldrar-dricker-mer/

Jisses om jag skulle förklara på riktigt varför lampan lyser skulle ju treåringen bli helt snurrig. Därför att det är el i väggen tycker jag räcker fint. (glödtrådar/dioder och elektroner kan vi säkert halka in på när det behövs)
 
Senast ändrad:
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Fast det är ju därför. Däremot är det väl egentligen inte så farligt att barn inte kan få smaka alls. Men vad säger du då?

Det verkar också konstigt att säga att de inte får smaka för att de inte tycker om det. Så hanterar man ju inget annat de inte tycker om.

Jo, faktiskt. Vi gör så med kaffe också, t ex, och väldigt stark mat som han skulle få ont i munnen av. Sånt som jag med stor säkerhet vet att han inte skulle gilla säger jag just så om, att det är gott för vuxna men inte för barn. Det är ju sant, de flesta vuxna har lärt sig tycka om kaffe t ex, men jag känner inga barn som tycker det är gott. En del saker behöver man vänja sig vid för att tycka om, och har man inte gjort det är det sällan gott.

Om vin säger vi, som jag skrev tidigare, att det är starkt och bara gott för vuxna. Det ser ut som saft, men det är inte saft, det är vin. (det är därför han vill smaka, har vi rosévin i glasen ser det ju ut som saft).
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Ok, jag har faktiskt aldrig "varnat" för sånt barn nog inte tycker om. Däremot frågade barnen ofta om jag trodde att de tyckte om det ena eller andra, och då svarade jag ärligt. Tex att jag trodde de skulle tycka att det var för starkt.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

KL

Jag brukar tänja lite på sanningen när jag ska simma, säger att jag ska träna istället. Då slipper min partner vara hemma med ett gråtande barn som hellre vill bada med mig.

När jag är barnvakt åt mitt barnbarn säger föräldrarna att de ska jobba. Helt ok och vi går iväg och leker. Men säger dom att de att de ska ut med kompisar på middag så är det kört. Barnet vet att föräldrarna kommer hem efter jobbet varje dag och hämta på försk.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Då blir ju situationen annorlunda. Mitt barn frågar aldrig på det sättet, utan vill vanligen ha allt som finns på bordet. Det är mycket noga att inget missas, ställer vi fram ett saltkar t ex kommer han ofelbart vilja ha extra salt på sin mat den dagen. Så står det chili på bordet skulle han inte fråga oss, utan helt enkelt be att få det. Nästan alltid får han smaka allt förståss, men inte när det gäller alkohol, det får han inte smaka alls. Hittills har det inte varit nåt problem, när han väl har förstått att det inte är saft.

Jag tycker det känns elakt att glatt uppmuntra honom att lassa in en massa tokstark mat så att han får ont i munnen. Han har fått smaka stark mat någon gång, och blir då jätteledsen sen när munnen gör ont.

Egentligen är det väl mer en formuleringsfråga - mitt barn säger: jag vill ha sånt! Och jag säger: det är jättestarkt, det är inte gott för barn. Ditt barn säger: Tycker jag om det där? Du säger: Det är jättestarkt, jag tror inte du tycker om det.

Jag vet inte om det egentligen är så stor skillnad, mer än att barnen uttrycker sig annorlunda.
 
Senast ändrad:
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Egentligen är det väl mer en formuleringsfråga - mitt barn säger: jag vill ha sånt! Och jag säger: det är jättestarkt, det är inte gott för barn. Ditt barn säger: Tycker jag om det där? Du säger: Det är jättestarkt, jag tror inte du tycker om det.

Jag vet inte om det egentligen är så stor skillnad, mer än att barnen uttrycker sig annorlunda.

Nej, kanske inte. Egentligen minns jag bara en gång då jag tyckte att det var lite problematiskt. Jag kokade musslor och barnet var fullt av förväntan inför att få smaka. Jag, som har varit barn själv, var rätt säker på att han inte skulle gilla det.

Problemet var alltså att jag tyckte att det kändes fel att varna honom otillfrågad, och att jag egentligen inte ville att han skulle få en negativ musselupplevelse, eftersom jag ville att han skulle gilla musslor som stor (många gillar ju inte musslor, och smaken är ju lite svår).

I alla fall smakade han glatt och spottade och fräste argt.

Numera äter han trots allt musslor. Jag minns inte hur han lärde sig det, upptäckte bara plötsligt att han inte lämnade dem när vi åt fisksoppa längre.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

*kl*
Jag är nog väldigt förklarande och öppen, ibland mer än vad som är helt nödvändigt med tanke på barnens ålder. Vi har exempelvis pratat om Syrien nu och det som händer där vilket kanske inte direkt behövdes (barnen är 5 och 7). Men när barnen var mindre förenklade jag och sa att man bara får äta godis på lördagar när de ville köpa godis varje gång vi handlade. När de sedan såg andra som tog godis en helt vanlig tisdag blev de upprörda och då fick jag säga att i deras familj har de visst godisdag på tisdagar. Inte nödvändigtvis ett ljug men det förklarar inte direkt hela sanningen. Men det tycker jag ändå är helt rimligt.

En aktuell fråga jag tycker är svår att ta upp men som har behövts ta upp på förekommen anledning via skolan är att barn aldrig ska följa med någon vuxen de inte känner. Det är svårt att förklara annat än med nåt vagt i stil med "en del vuxna vill barn illa". Men hur lätt är det att tro på en sån sak om en vuxen verkar snäll och skulle locka med nåt härligt? Väldigt svår diskussion, men den hör väl till den typen av ämnen där det helt enkelt inte går att tala om sanningen.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Haha, det där med att vissa vuxna vill barn illa påminde mig om när jehovas gick runt i vårt villaområde när jag var liten. Pappa talade om för mig att jag ABSOLUT INTE fick prata med de där. Jehovas är hemska människor som tar allt man äger :grin: jag gick ut, talade om för tanterna att jag inte fick prata med dem och de skrattade och gick till grannen i stället.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Påtal om musslor så fick min dotter smaka musslor i helgen, jag trodde inte hon skulle gilla det men hon ville smaka och fick. Och som hon åt! Jisses. Hela morsans portion, så kan det gå! (21 månader)
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Jag vet inte om jag direkt har undanhållit så mycket information för våra barn.
Visst har jag, när de var mindre, sagt "mammadricka" om energidryckerna som jag dricker (för mycket av :o), för att förtydliga att det är sånt som mammor och pappor får dricka men inte barnen. Och likadant när jag hällde i mig naturdiet-mix istället för måltider, då blev det "mammavälling". Men det har, som sagt, mest bara varit omskrivningar för att förenkla förklaringen. När de sen har blivit större har vi övergått till att kalla saker vid deras rätta namn. Och det är inte konstigare än att det vi kallat "ostpastej" (typ Philadelphia-ost eller creme bonjour - dottern vägrade gå med på att det var ost, utan det var leverpastej när det var i burk, då fick jag kalla det för ostpastej...) numera faktiskt benämns med sitt rätta namn.

Vi försöker prata om det mesta i vår familj, så som verkligheten ser ut - även om man då och då kanske kan välja att frisera sanningen en aning.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Fast så sabla renhårig är jag inte egentligen ... en grej som vi kör med för att få mikro-pausa (det är ett spännande liv när man har två barn under tre år!):
"Jag ska bajsa".

Fungerar utmärkt. ;-)

Va, hos oss är det tvärtom! Det finns inget mer spännande än bajs tycker 4-åringen. Att nämna att man är på väg att göra just det garanterar sällskap :o:mad:. Vi har faktiskt börjat köra tvärtom: nämner att partnern ska göra det, för DÅ får man sin mikropaus :D
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

*kl*
Jag kan heller inte riktigt komma på något vi ljuger om för barnen. Vi kommer inte att köpa något från glassbilen fungerar bra. För mig skulle det nog kännas värre att bli påkommen med att ljuga för barnet än att ta en diskussion.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

*kl*
Jag är nog väldigt förklarande och öppen, ibland mer än vad som är helt nödvändigt med tanke på barnens ålder. Vi har exempelvis pratat om Syrien nu och det som händer där vilket kanske inte direkt behövdes (barnen är 5 och 7).

Mig fick mina föräldrar prata krig med när jag var i den åldern. Jag har väldigt tydliga minnesbilder av hur otroligt ledsen jag var efter att ha sett bilder på krig och stridigheter på nyheterna, jag kunde inte förstå hur folk kunde vara så dumma mot varandra. Jag kan inte ha varit mer än 5 år, för jag tror inte jag hade börjat förskolan (började där året jag skulle fylla 6 år). När jag var 7 år inleddes Kuwaitkriget och det minns jag också tydligt.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Nej man får inte men av att inte veta vad glassbilen är, man kan få men av att upptäcka att ens föräldrar blåljuger för en... Det verkar dock helt otroligt att en sexåringen inte har snappat upp vad glassbilen är? t?

Glassbilen kör inte hemma hos oss för vi har aldrig handlat och föraren vet nog inte att här finns barn.

Vi är väldigt ärliga och raka med en himla massa annat, döden tex. Vi har förlorat både farfar och mormors katt och det har vi varit väldigt krassa med. Barnens förtroende för oss hänger inte på glassbilens vara eller icke varande är jag helt övertygad om när man för övrigt är en sund, rak, ärlig förälder!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp