Bukefalos 28 år!

Vilken information undanhåller du dina barn?

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Min mor hävdar att jag skrek tills jag var två. Mitt syskon tog hon till läkare för att han aldrig skrek... (Har var enligt läkaren bara så väldigt nöjd;) )

Jag tjatar fortfarande om massa saker, syskonet kan nog inte tjata, utan resonerar lugnt och förståndigt.
Jag kan bli tossig av frustration och stampar ilsket runt- syskonet testar tyst och sammanbitet ett nytt sätt.

*nickar*
Vår äldsta har aldrig tjatat som liten; lite mer nu, men inte mycket. Jag förstod inte vad en bekant menade när hon sa att det var så jobbigt i affären när man gick förbi godisdisken eller leksakerna när det var 2-3 år. Vadå jobbigt? Vår kille brydde sig inte. Han gick till leksaksaffären en gång när han var 4 med sin pappa. De gick runt och tittade och han tittade, klämde och sa "å, vilken kul" "kolla pappa" osv. Men frågade inte om han kunde få något. När pappa sa att "du kan få välja en leksak" gick han runt i 5 minuter till och sa sen "nä vi kan ta det en annan gång, jag behöver inget pappa".

Vår yngsta däremot..... dels påverkad av storebror som numera oftare säger "kan jag få en sån", men också en HELT annan personlighet. Kan få stora utbrott vid godiset, vid leksaker eller när något inte blir som hon har tänkt sig. Hon är drygt 2 år nu. Mer bestämd, mer egen vilja, mer temperamentsfull.

När vi hade bara vår äldsta och jag någon gång såg en förälder bära ut ett gallskrikande argt barn ur affären efter en strid om t ex en leksak eller en godbit så kunde jag inse att "barn är olika", MEN i ärlighetens namn så tänkte jag nog också rätt ofta "hmm... undrar hur mycket godis, leksaker och annat som barnet får vid varje besök...". Alltså; jag misstänkte nog ändå att föräldrarna varit med och "skapat" detta "monsterbeteende".

Nu har vi själva stått på parkeringen och tvingat in en ylande, protesterande 2åring i bilstolen medan en förälder med en lugn liten 3-4åring stod bredvid och såg förskräckta ut..... Och jag inser att monsterbeteendet faktiskt också kan vara del av en helt annan personlighet. :D
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Det enda vi undanhåller för tösen är var hennes elektriska timer till TV:n sitter bakom hennes nya TV-hylla samt vad som gör att datorn går o lägger sig osv på rätt sätt. Men än så länge så är det en metod som funkar när hon ska gå o sova och så länge det gör det så behåller vi den eller att hon klurar ut vad den sitter osv. Att tex vi som föräldrar kanske tar något smaskigt när hon har lagt sig behöver hon inte heller veta.

Alkoholhaltiga drycker när hon frågat vad det är, säger vi bara att det är vuxendricka. Det har hon accepterat om Kaffe när vi har besök. Vi dricker inte Kaffe men hon vet att farfar, farmor, ett par fastrar och mormor gör det. Hon har luktat men tycker inte om lukten. Smakat på TE, eftersom jag o min partner dricker det men inget hon vill ha mer än lite då och då typ ett par gånger i månaden och då en liten tesked.

Om hennes pappa ska ut med jobbkompisar för After Work, säger vi att pappa är på fest med jobbkompisar.

Hon har försökt tjata sig till saker/ godis i affären och det går inte. Oftast så hinner jag före henne om det är något, men annars får hon be snällt och det håller jag stenhårt på.
Tjat o bråk, jag slår bara dövörat till och när hon har lugnat sig så pratar vi om saken och nu så börjar hon ta det på helt annat sätt. Hon är fem men hon har accepterat att det går inte att tjata. Hon försöker och det är en smart kicka så hon testar, så det gäller att se upp för fallgropar, men det går fint ändå.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Jag försökte att inte undanhålla något för mina barn av den enkla anledningen att jag ville att de skulle kunna lita på mig. Givetvis visste de vad glassbilen var för något och ibland köpte vi och då bestämde vi det innan den kom och ibland köpte vi inte. Jag har förklarat varför man inte alltid kan köpa det man vill ha i affären och då har de förstått varför det har varit så. Jag har diskuterat allt med mina barn och har de haft ett bättre argument än vad jag har haft så har de givetvis fått som de vill. Jag har alltid uppmuntrat att de ska argumentera för sin sak för jag är förälder. Inte diktator.

Eftersom jag aldrig drack alkohol framför mina barn så var det aldrig något problem men de visste ju att det fanns saker som de inte fick dricka just eftersom de var barn. Kaffe och te fick de smaka på men inte dricka några mängder av och alkohol var något man drack när man skulle ut och dansa i deras värld och det skulle ju inte de så då var det ett ickeproblem.

Vanlig dricka fick de dricka när jag drack vilket inte var särskilt ofta och samma sak med godis eller fika, åt jag så fick självklart de också.
Ett tag var jag tillsammans med en kille som tyckte att vi skulle vänta med godiset tills barnen sov. Då förklarade jag att här köper vi saker till alla i familjen. Inte för att några ska vräka i sig och andra inget får. Någon rättvisa får det allt vara.

Vi hade inga särskilda dagar när vi åt godis utan blev vi sugna en tisdag så åt vi godis på en tisdag eller så gjorde vi något annat gott istället. Att dippa morots och gurkstavar i någon god dip slog högre än mycket godis för mina barn när de var små och gör det faktiskt fortfarande för särskilt dottern så det frågade de oftare efter än chips, godis och dricka. Dessutom var själva maten viktigare för mina barn. Att de fick välja någon god mat (som potatis, ärtor, remouladsås och stekt rödspätta) till fredagsmyset var viktigare och ofta var det så att även om vi hade köpt godis, chips och dricka så var det ingen som orkade det efter en god middag. Mysa i soffan framför en rolig film kan man ju göra utan att äta.

Sonen var inte intresserad av godis alls förren han var i fyra års åldern trots att vi nästan alltid hade godis framme. Det blir liksom inget speciellt med godis när det nästan alltid står en godisskål på storarumsbordet och det inte finns några förbud. Detta var ju på nittiotalet innan det svängde till att barn inte skulle äta något socker. Kanske hade jag gjort annorlunda idag när jag vet hur socker påverkar min egen kropp, jag vet faktiskt inte. Mina barn åt ju inte mer godis än andra barn, snarare mindre eftersom de inte vräkte i sig när de väl fick utan tog en bit eller två och var nöjda med det. De har inte haft några problem med hål i tänderna och är inte sockerberoende heller.

Jag vet att jag vid något tillfälle när dottern var runt fyra år lovade att jag inte skulle dö ifrån henne. Hon hade värsta dödsångesten då och var fruktansvärt rädd för att sova för hon trodde att jag skulle dö då. Det var ju inte så konstigt egentligen eftersom de bara hade mig. Det är nog enda gången jag minns att jag faktiskt sa något till henne som jag ju inte visste om jag kunde stå för och jag gjorde det för att hon skulle få sinnesfrid. Tack och lov så överlevde jag hennes barndom så jag ljög ju inte för henne kan jag ju säga såhär i efterhand.

Jag tycker i det stora hela inte att man ska undanhålla information för sina barn men givetvis ska man inte heller överösa dem med info som de varken frågar efter eller kan ta in. Det finns ju ingen anledning att låta barnen titta på nyheterna i normala fall till exempel. Jag vet inte om det fortfarande är så för jag tittar inte på bollibompa längre men när mina barn var små så var det nyheter direkt efter bollibompa och gärna då med hemska bilder direkt. Då fick man vara snabb med att byta kanal direkt när det var slut och inte göra bort sig med att glömma tiden och gå på toa eller så. Helt vansinnigt dumt om ni frågar mig att ha nyheter direkt efter barnprogrammen. Det var så min dotter fick veta att barnhemsbarnen i Rumänien levde under fruktansvärda förhållanden och hon ville att jag skulle skicka hennes nappar till dem så att de skulle kunna få lite tröst för som hon sa, hon hade ju sin mamma och det hade ju inte de. Vid det tillfället hade hon ett behov av att följa vad som sas om barnen och då ljög jag faktiskt för henne och sa att jag skulle skicka hennes nappar. Det gjorde jag ju inte utan jag skickade pengar istället men det var lite för svårt för en fyraåring att ta in att man inte kan skicka begagnade nappar. För henne stod de ju för tröst och trygghet och det var ju vad hon ville ge de barnen.

Jag tror helt enkelt att om man undanhåller saker för barnen så kommer det surt efter för hur ska de kunna lita på vad föräldrarna säger i vissa fall när de har avslöjat att vissa saker är lögner? Hur ska man få barnen att inte ljuga om man själv har ljugit dem fulla? Nej jag tror på att säga sanningen men att man tar det på en nivå som de förstår och kan ta in.
 
Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Kan inte komma på att vi medvetet undanhåller sonen något. Sedan får man anpassa informationen efter vilken nivå barnet befinner sig på.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp