Bukefalos 28 år!

Vill du bli hemmamamma?

Sv: Vill du bli hemmamamma?

Jag har kombinerat med att jobba hemma och haft barnen hemma rätt mycket. Själv är jag uppvuxen med två heltidsjobbande föräldrar och tyckte att det var öken att vara kvar sist på dagis varje dag, att vardagarna bara var mat och sedan säng och att ingen egentligen hade tid att umgås.

Mina barn har gått på dagis 20 timmar i veckan, de har fått tagit hem kompisar ofta, vi har hunnit umgås och göra saker tillsammans. Nu när de båda har börjat skolan så har jag börjat leta heltidsjobb igen, för mig har det varit helt underbart att kunna vara en närvarande mamma, även om jag vet att det inte är något som lockar alla så har det betytt mycket för mig.

Nu börjar de bli stora nog att vilja vara hemma själva, vilja slippa mig osv, alltså ger jag dem utrymme att växa lite till.
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Nej jag skulle ha blivit tokig.
Jag provade och det var inget för mig.
Jobba mindre - visst men inte låta bli helt.
Min sambo har tidvis varit hemmapappa och trivts utmärkt med det.
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Fast då är det väl mer en paus från jobbet under några år (lite kortare arbetstid och så) än att vara egentlig hemmafru/hemmamamma?

Jag klarar inte av att vara hemma jämt, behöver jobbet för att inte bli gnällig :o. Men det ger ju konstant dåligt samvete också - på ett sätt är jag avundsjuk på de som tycker det är livet att vara hemma och ta hand om hus och barn...


Snurrfian, har ni gjort någonting ekonomiskt när du varit hemma mycket (till exempel betalat in extra pension)? (Nu antog jag att du levde i en relation, kanske fel)
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Jag vill bara påpeka att denna enkät besvarats av bara familjelivs medlemmar och således kanske inte speglar verkligheten rakt av..
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Ja, jag såg det vid närmare läsning. Vet inte om familjeliv är en representativ grupp för Sveriges kvinnor, (jag antar att det bara var kvinnor som tillfrågades?), jag är själv inte en familjelivmedlem.

Fast jag har sett och hört en del kommentarer (även här) som varit uttryck för att ett intresse finns att vara hemma.
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Jag vill verkligen inte vara hemmafru. Jag har faktiskt inte ens varit föräldraledig mer än 55 dagar och då var sambon också hemma. Jag gillar att jobba och gå i skolan. Att bara gå hemma känns för min del otroligt icke-stimulerande. Min sambo har sagt att han kan tänka sig att vara hemmaman och har jag som färdigutbildad en tillräckligt bra lön så visst. Dock ska den lönen då räcka till en pensionsförsäkring osv åt honom också. Helst ser jag att han arbetar men jag kan ju inte tvinga honom.
Han är för övrigt hemma med vår dotter och kommer totalt vara hemma i 15 månader.
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Kanske som att fråga på flashback om analsex och sedan se det som representativt....
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Jag bor i ett land där förskola/fritids inte alls är lika utbyggt som i Sverige, även om det händer mycket nu.

För min sambos mamma (född -58) och hennes vänninnor var det en självklarhet att vara hemma. Hon var hemma till barnen började skolan och jobbade sen bara förmiddagar i många år till. Jämför jag med min egen mamma (född -59) så var hon hemma några år när jag och mina syskon var små. Jobbade deltid och pluggade på universitet när min lillasyster började på dagis (tror hon var 2 år då).

Som det är nu här så är det få mammor som jobbar heltid, dom som jobbar gör det oftast deltid men många är hemmafruar. På många platser finns inget alternativ eftersom det bara finns deltidsbarnomsorg (oftast till kl 14).
För skolbarnen serveras ingen lunch i skolan så barnen måste gå hem och äta eller till fritids på dom ställen det finns.

Jag själv vill jobba, men bara deltid. Om vi får ihop det ekonomiskt är våran plan att både sambon och jag jobbar deltid för att få så mycket tid som möjligt med familjen.

Jag känner att jag behöver komma iväg lite också, få umgås med andra vuxna och bara få vara jag. Samtidigt som jag känner ett ansvar mot familjen också, jag vill inte leva på min sambos lön utan dra in egna pengar till oss. Jag tycker inte om att förväntningarna här på att man "ska" vara hemmamma och pappan ska vara försörjaren av familjen.

Sen tycker jag att det är jättebra om det finns möjlighet att vara hemmafru (och hemmaman också) för dom som vill det.
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Kanske som att fråga på flashback om analsex och sedan se det som representativt....

:rofl::rofl:
Själv hade jag nog varit en urusel mamma om jag varit hemmafru.
Jag var hemma första hälften o pappan den andra hälften, sonen föddes det år som pappor fick vara hemma med barn.
Hans äldre manliga kollegor uttryckte avundsjuka o sorg över att de aldrig haft den möjligheten.
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Nej, jag kan inte tänka mig att vara hemma på heltid, skulle få krupp efter en vecka, max. Gillar mitt jobb och behöver den intellektuella stimulans det ger och även det sociala sammanhanget, att få umgås med andra vuxna. Har däremot tänkt gå ned i arbetstid då jag känner att småbarn+heltid inte direkt blir nåt kvalitetsliv, mest en massa flängande hit och dit. Skulle helst vilja att både jag och min man gick ned till 75%, då hade vi fortfarande kunnat ha en jämn balans i barnomhändertagande och hemarbete men min man ser numera sitt jobb som sin hobby också så det lär nog bli svårt att övertala honom att minska sin arbetstid...
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Jag anser inte att familjeliv är representativ för Sveriges kvinnor. Givetvis finns det kvinnor som vill vara hemmafru det säger jag inget om, men att det skulle vara en så stor andel som runt 50% ställer jag mig starkt tvekande till.

Själv behöver jag mer stimulans än att gå hemma. Jag har varit sjukskriven en längre period så jag vet lite vad jag talar om. Jag blev inåtvänd, nedstämd och tappade liksom gnistan att göra något. Hade vi haft obegränsat med pengar hade jag inte heller då valt att vara hemmafru, det är jag 100% säker på nu.

Ett alt vi diskuterar nu är att både jag och sambon ska arbeta runt 80%, vi kommer gå omlott och kan på så vis dra ner på de långa dagarna för E på förskolan. Men att bara en av oss ska jobba 50% är inget alternativ öht. Jag får tänka mer långsiktigt och att arbeta är ju i sig min framtidsförsäkring och investering i mitt liv.
 
Senast ändrad:
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Jag vill inte vara hemmamamma och jag har inte ett dugg dåligt samvete :D

Möjligen kan jag ha lite dåligt samvete för att alla hävdar att man bör ha det och jag verkligen inte har det, ett dugg.

A trivs verkligen super på dagis och de enda förhållanden jag någonsin skulle velat vara "hemmamamma" under vore om jag varit bondhustru i en annan tid i en by där A kunde springa fritt med andra barn och umgås! hela dagarna. Medan jag hade proppat att göra med att väva och mjölka och baka :p Där han kunde hjälpa till ibland.

(Men det är faktiskt inte att vara hemmamamma, det är att ha yrket bondhustru. Hemmamamma är ngn slags relik från 50-60-talet och har praktiskt taget aldrig funnits i Sverige, vare sig tidigare eller senare (I Västvärlden i övrigt verkar iofs fenomenet ha dröjt sig kvar en del... men det fann inte innan i alla fall). I de få kulturer fenomenet hemmakvinna funnits har de oftast haft dålig maktposition (läs, riktigt riktigt dålig, inte 1800-talssverige dålig.). Kvinnans maktposition har tenderat följa de "inkomster" hon bidrar med till hushållet. (1800-talet i Sverige/Västeuropa tillsammans med antikens Athen betraktas väl av en hel del forskare som riktiga lågvattenmärken i kvinnors maktställning dessutom.))
 
Senast ändrad:
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Jag vill definitivt inte vara hemmamamma och jag är överlycklig att jag inte var husmoder på 50-talet. Fy 17 så enformigt och ensamt det är. Man har hemmet som arbetsplats, viloplats och umgängesplats. Man är hela tiden påmind om allt som ska göras och man har ingen vuxen att prata med, förutom nån timme ibland då man går till ÖF eller går på promenad med en annan förälder. Tiden och orken räcker sällan till allt man vill/måste göra så mycket blir åsidosatt då barnets behov först och främst måste tillgodoses.

Jag började jobba igen för en vecka sen då sonen fyllt 9 månader och det känns så skönt och kul. Jag behöver få den stimulans som ett arbete ger. Det som känns tråkigt är den missade tiden med sonen, för han är ju fantastisk, och att jag ibland måste till hästen på kvällen. Men jag försöker komma hem tidigt och åka till stallet lite senare på kvällen.
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Aldrig i livet!
På sin höjd kanske ta ut lite extra föräldradagar under sommarhalvåret och kunna njuta lite extra av värmen osv..
Men att gå hemma jämt? Aldrig.. Man skulle ju bli så jäkla insnöad så det finns inte..
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Att det finns barnomsorg så att man kan jobba fast man har barn var en förutsättning för att vi alls skulle skaffa barn. Jag skulle aldrig få jobb igen ifall jag gick hemma i några år. Skulle inte vilja det, heller, även om vi teoretiskt skulle klara oss på min mans lön. Men gå hemma med ständig ångest över att aldrig mer få jobb, att långsamt glömma det man kunnat och ha lagt ner så mycket energi på utbildning utan att i slutändan ha nånting för det... Nej tack, det skulle sluta med att jag deppade ihop alldeles.
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Jag har varit hemmamamma i närmare 10 år...
Det är helt självvalt och en stor del av tiden har varit föräldraledighet, då vi har hunnit få fyra barn under tiden.
Jag har dock haft lite extrajobb under tiden, dels mitt hovslageri (mm, i egna firman), dels säljer jag kläder sedan snart 5 år (homeparty) och dels har jag sommarjobbat några somrar.
Men jag har velat vara hemma med barnen under deras uppväxt och det känns som att vi har lyckats bra med det.
Fast nu, när minstingen är 2½, är jag sugen på att börja jobba igen, även om det skulle räcka med halvtid av flera skäl...
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Om vi kunde upprätthålla den standard vi har nu (lever nog ganska normalt, två bilar, parhus, inga Thailandsresor men väl en del bilresor inom landet för hundtävling) utan min inkomst skulle jag lätt vara hemma tills dottern blir tre åtminstone.
Sen tror jag hon skulle få börja på förskola några timmar i veckan ändå, men om jag hade möjlighet skulle jag nog hellre jobba med välgörenhet (typ katthem) under den tiden än att gå tillbaka till mitt vanliga jobb.
Det kanske beror på hur stimulerande jobb man har, jag har ett ganska "tråkigt" jobb med få kontakter med andra vuxna.
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Jag har varit hemmamamma och jag trivdes med det. Anledningen till att det blev så är för att både jag och ex:et ansåg att det var vad som var bäst för barnen och för oss i det liv vi levde med hundar, gård och diverse djur.
 
Sv: Vill du bli hemmamamma?

Fast då är det väl mer en paus från jobbet under några år (lite kortare arbetstid och så) än att vara egentlig hemmafru/hemmamamma?

Jag klarar inte av att vara hemma jämt, behöver jobbet för att inte bli gnällig :o. Men det ger ju konstant dåligt samvete också - på ett sätt är jag avundsjuk på de som tycker det är livet att vara hemma och ta hand om hus och barn...


Snurrfian, har ni gjort någonting ekonomiskt när du varit hemma mycket (till exempel betalat in extra pension)? (Nu antog jag att du levde i en relation, kanske fel)

Jag har kontoret hemma så jag har ju kunnat lägga upp jobbet lite som jag vill, vissa dagar har jag jobbat under dagen, andra dagar har jag jobbat på kvällen osv, men på det stora hela handlar det om kanske 2-3 timmars jobb, förutom att jag ibland även har telfonpassning, dvs det är ju inte alltid det ringer, men jag måste ändå ha telefonen till hands. (Fast det fungerar även vid en lekpark med en mobil och lite papper med sig så man kan skriva ner och ialla fall svara på de vanligaste frågorna, ;) )

Jodå jag lever i en relation och ja, vi har betalt in extra pension till mig, förutom de extra försäkringar som maken har, han jobbar i en bransch där det visserligen inte är vanligt men det händer att folk dör eller skadas illa i arbetsplatsolyckor och eftersom vi har sett hur snabbt livet kan förändras så har det kännts som en viktig del.

Periodvis har jag saknat arbetskompisar, men jag har istället dels byggt upp en egen vänskapskrets och dels har jag nätet som en del av mitt "fikarum" :D
 

Liknande trådar

Småbarn Jag är ju föräldraledig med sonen och dottern går på samma förskola som sina kusiner på 1,5 och 3 år. Jag brukar hämta dottern strax...
Svar
19
· Visningar
1 761
Övr. Barn Då var utredningen klar på sonen, och vi fick två diagnoser. Jättetråkigt såklart, men också väntat. En del av mig känner ”Jaha, nu...
Svar
15
· Visningar
2 255
Senast: Destiny_D
·
Tjatter Jag försöker undvika hemleverans (och är därför inte van vid hur det funkar) men nu har jag beställt en så pass stor sak att det inte...
Svar
4
· Visningar
408
Senast: Silver Girl
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 665
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp