Vinterföräldrar 2014/2015, tråd III

Mer klagan.
Efter 3 månader med ursäkter, undanflykter etc så erkänner exet att han inte tänker betala underhåll.
Jag vet att jag kan kräva via FK, men jag är bara så jävla ledsen.
Orkar inte tänka på hur lite han bryr sig om sin son och hur jävla tungt det är ekonomiskt för mig.
Hur är man funtad? Hur kan man inte tycka att ens barn förtjänar..tja, allt?

Fy fan.
Ibland tar orken slut.

Hans familj käftar på mig pga heldagar på dagis, men jag har inte råd att gå ner mer i tid.
Jag är bara så ledsen.
Min vackra pojke har en så patetisk far att jag bara hoppas att han försvinner ur våra liv.

:heart

Går det att göra något på något annat sätt?
Jag har två kompisar som först bara var kollegor, men när ena separerade från sin man fick hon och hennes lilla barn flytta in hos den andra tills livet hade fått lite ordning igen. Det bodde alltså två ensamstående kvinnor och fyra barn i ett hus – och deras liv har aldrig varit enklare och bättre.

Hur ser ditt nätverk ut där du bor nu?
 
:heart

Går det att göra något på något annat sätt?
Jag har två kompisar som först bara var kollegor, men när ena separerade från sin man fick hon och hennes lilla barn flytta in hos den andra tills livet hade fått lite ordning igen. Det bodde alltså två ensamstående kvinnor och fyra barn i ett hus – och deras liv har aldrig varit enklare och bättre.

Hur ser ditt nätverk ut där du bor nu?

Jag har precis köpt lägenhet och i nödfall får jag ha en inneboende och dela sovrum med min plutt.
Först måste hästen bort ofc, men i nuläget har inte någon varit intresserad ( oförståeligt enligt mig, han är ju bäst i världen..... ;) ).

Så jag har det knapert nu, mer fattigt när jag flyttar till min ganska dyra bostadsrätt.
Värst är känslan av hur lite han bryr sig.
Pengarna kan jag ordna, worst case blir det 3 skift så jag får upp lönen.
 
Jag har precis köpt lägenhet och i nödfall får jag ha en inneboende och dela sovrum med min plutt.
Först måste hästen bort ofc, men i nuläget har inte någon varit intresserad ( oförståeligt enligt mig, han är ju bäst i världen..... ;) ).

Så jag har det knapert nu, mer fattigt när jag flyttar till min ganska dyra bostadsrätt.
Värst är känslan av hur lite han bryr sig.
Pengarna kan jag ordna, worst case blir det 3 skift så jag får upp lönen.

Förstår att det suger, men vilken kämpe du är!

Och du, hela buke kommer göra allt vi kan om du behöver oss - det är bara att ge signal. :heart
 
Mer klagan.
Efter 3 månader med ursäkter, undanflykter etc så erkänner exet att han inte tänker betala underhåll.
Jag vet att jag kan kräva via FK, men jag är bara så jävla ledsen.
Orkar inte tänka på hur lite han bryr sig om sin son och hur jävla tungt det är ekonomiskt för mig.
Hur är man funtad? Hur kan man inte tycka att ens barn förtjänar..tja, allt?

Fy fan.
Ibland tar orken slut.

Hans familj käftar på mig pga heldagar på dagis, men jag har inte råd att gå ner mer i tid.
Jag är bara så ledsen.
Min vackra pojke har en så patetisk far att jag bara hoppas att han försvinner ur våra liv.

Fan vad stark och bra du är! Alltså, verkligen.

Och vilken jävla rövhög din sons far är om du ursäktar språket. Att han inte skäms ihjäl.
 
Tack allihopa!

Bitvis är det så jäkla tungt att vara ensam utan nätverk, men det kompenseras i alla fall av att jag faktiskt får vara med min son, se allt nytt han lär sig och hittar på!
Kan inte förstå hur hans pappa överlever dagen utan att få delta i sin unges alla äventyr...


Här är det full rulle med språket, han är grym på att ge order: "mamma Bä mäh! Mamma kjaaaaam, mamma bossta häss nu, kjöööet maha mä, äda gjöööt, inte macka!" (mamma bär mig, mamma kram, mamma jag vill borsta hästen, mamma gå till köket och så äter vi gröt, inte tråkig macka)

Han berätta vad han vill göra, vad han inte vill göra, vilka kläder han ska ha, vilken lek vi ska leka eller sång vi ska sjunga. Han frågar efter folk han gillar (min syster, min mamma och killen jag dejtar..) och han säger till när det är läggdags " Min bossta täään, Min soooa NU" ...

Han benämner sig som Min.
Min är; jag, min, mitt, din...Sjukt praktiskt :laugh::angel:.

Han är fortfarande ett jäkla yrväder, nu har han äntligen börjat gilla mer stillsamma lekar som att rita, bygga med Duplo ...och så och det händer att han sover hela natten :up::up:

I övrigt så älskar han att hjälpa till.
Han tar undan sin tallrik, packar ur tvättmaskinen och ger till mamma som hänger upp, han städar sina leksaker och borstar sina tänder, gillar att diska, dammsuga och.. torka bordet, näsan och snoppen...(jättebra när han storbajsat och ska ta en wipe och torka själv:yuck:.)

Så allt tar 5 gånger så lång tid och ja, jag har fått torka många golv sedan tallriksbärandet blev en favoritsyssla.
Om jag inte är påpasslig kan han även hämta en kopp, fylla med vatten och servera = mamma får torka hela köket.

Men det bästa just nu är när han börjar sjunga och dansa, favoritlåten är "hjulen på bussen snurrar runt runt runt" samt "blinka lilla stjärna".

Dessa låtar har följande text:
"BUSSSSS JUNTJUNTJUNTJUUUUNT" och " STJÄRNAA STJÄRNAA STJÄRNAA STJÄRNAAA".

20 månaderskaoset är totalt här hemma, herregud, snart har man en tvååring:D:D.

Vad hittar era busungar på?
 
Tack allihopa!

Bitvis är det så jäkla tungt att vara ensam utan nätverk, men det kompenseras i alla fall av att jag faktiskt får vara med min son, se allt nytt han lär sig och hittar på!
Kan inte förstå hur hans pappa överlever dagen utan att få delta i sin unges alla äventyr...


Här är det full rulle med språket, han är grym på att ge order: "mamma Bä mäh! Mamma kjaaaaam, mamma bossta häss nu, kjöööet maha mä, äda gjöööt, inte macka!" (mamma bär mig, mamma kram, mamma jag vill borsta hästen, mamma gå till köket och så äter vi gröt, inte tråkig macka)

Han berätta vad han vill göra, vad han inte vill göra, vilka kläder han ska ha, vilken lek vi ska leka eller sång vi ska sjunga. Han frågar efter folk han gillar (min syster, min mamma och killen jag dejtar..) och han säger till när det är läggdags " Min bossta täään, Min soooa NU" ...

Han benämner sig som Min.
Min är; jag, min, mitt, din...Sjukt praktiskt :laugh::angel:.

Han är fortfarande ett jäkla yrväder, nu har han äntligen börjat gilla mer stillsamma lekar som att rita, bygga med Duplo ...och så och det händer att han sover hela natten :up::up:

I övrigt så älskar han att hjälpa till.
Han tar undan sin tallrik, packar ur tvättmaskinen och ger till mamma som hänger upp, han städar sina leksaker och borstar sina tänder, gillar att diska, dammsuga och.. torka bordet, näsan och snoppen...(jättebra när han storbajsat och ska ta en wipe och torka själv:yuck:.)

Så allt tar 5 gånger så lång tid och ja, jag har fått torka många golv sedan tallriksbärandet blev en favoritsyssla.
Om jag inte är påpasslig kan han även hämta en kopp, fylla med vatten och servera = mamma får torka hela köket.

Men det bästa just nu är när han börjar sjunga och dansa, favoritlåten är "hjulen på bussen snurrar runt runt runt" samt "blinka lilla stjärna".

Dessa låtar har följande text:
"BUSSSSS JUNTJUNTJUNTJUUUUNT" och " STJÄRNAA STJÄRNAA STJÄRNAA STJÄRNAAA".

20 månaderskaoset är totalt här hemma, herregud, snart har man en tvååring:D:D.

Vad hittar era busungar på?

Jag tillhör vårtråden men min yngsta är också 20 månader och jag känner igen typ allt du beskriver :D Hon har stor egen vilja, mycket bestämd och tvärtänder på alla cylindrar om något inte går som hon vill och är som en virvelvind utan stopp! Jag brukar kalla henne för evighetsmaskinen :p
 
Busungar?! Vet inte vad du pratar om :confused::angel::D

A är en virvelvind delux, när hon är trött lägger hon i en extra växel. Hon utmanar sej själv hela tiden, springa genom huset med ögonen stängd är en favorit :banghead:
Mina föräldrar tänkte sätta en stegräknare på henne i helgen för hon är aldrig still.
Hon har (äntligen) blivit lite mer försiktig när vi är ute och lite blyg, ska hålla handen när hon är osäker osv, förut har det bara varit fullt ös ni matter what.
Och äntligen verkar det som hon börjar sova hela nätterna :banana: (bara därför lär det ändras nu) hon lägger sej vid 19 och vaknar 06-07, sover 1.5-2h de flesta dagar, när hon inte får för sej att hon kan skippa sovandet =en lång em.

Imorgon ska vi ut och flyga igen, tror A kommer tycka det är riktigt spännande nu när hon är lite större.
 
Mer klagan.
Efter 3 månader med ursäkter, undanflykter etc så erkänner exet att han inte tänker betala underhåll.
Jag vet att jag kan kräva via FK, men jag är bara så jävla ledsen.
Orkar inte tänka på hur lite han bryr sig om sin son och hur jävla tungt det är ekonomiskt för mig.
Hur är man funtad? Hur kan man inte tycka att ens barn förtjänar..tja, allt?

Fy fan.
Ibland tar orken slut.

Hans familj käftar på mig pga heldagar på dagis, men jag har inte råd att gå ner mer i tid.
Jag är bara så ledsen.
Min vackra pojke har en så patetisk far att jag bara hoppas att han försvinner ur våra liv.

rövhatt deluxe. Du lever i Norge?
 
Två grejer:

1) Äktenskapet lever. Vi kämpar på och är bättre på att dela. Så skönt!

2) I dag var vi på barnläkarmottagningen och fick inhalator och medicin mot förkylningsastma till J. LÄTTNADEN. Det känns typ som att ett nytt liv börjar nu. Adjö med dig, dödshostan from hell!

Va skönt med båda!
 
Alltså - tror att den där inhalatorn är magisk.
Helt plötsligt sover ongen! :love:

Han har varit förkyld mycket, och med förkylningen kommer hostan, och med hostan kommer ledsen och vaken liten kille. Han sover fortfarande i spjälsängen bredvid vår säng (bedside crib) eftersom det har varit så mycket störd sömn, och vi resonerar som så att det är enklare att bara klappa och trösta lite från sängen än att springa genom huset mitt i natten.

Nu känns det däremot som att vi börjar få upp hoppet för att han kanske kommer kunna sova i egen säng så småningom?

Kan inte inte berätta hur ni har tänkt och gjort?
Sover era kids i samma rum/säng som ni gör eller har de eget rum?
Hur funkar det med nattningarna?
Går det ens att natta ett barn utan att ligga i sängen bredvid? :o
 
Alltså - tror att den där inhalatorn är magisk.
Helt plötsligt sover ongen! :love:

Han har varit förkyld mycket, och med förkylningen kommer hostan, och med hostan kommer ledsen och vaken liten kille. Han sover fortfarande i spjälsängen bredvid vår säng (bedside crib) eftersom det har varit så mycket störd sömn, och vi resonerar som så att det är enklare att bara klappa och trösta lite från sängen än att springa genom huset mitt i natten.

Nu känns det däremot som att vi börjar få upp hoppet för att han kanske kommer kunna sova i egen säng så småningom?

Kan inte inte berätta hur ni har tänkt och gjort?
Sover era kids i samma rum/säng som ni gör eller har de eget rum?
Hur funkar det med nattningarna?
Går det ens att natta ett barn utan att ligga i sängen bredvid? :o


Vi satt bredvid och sjöng Herr Gurka. Lääääääänge.
Vi delade rum på grund av platsbrist tills BARNET var 3-4 år, det var drygt ibland... men det tog mycket tid fram tills typ 1,5-2 år? Sen låg vi ofta kvar tills hen somnat, gick vi blev det så mycket gråt.

Numer läser vi en bok, släcker och går. Sen hojtar hen efter 5 minuter att hen inte kan sova (varje kväll) vi replikerar att det kan hen visst, och sen är det tyst.


Får man fråga hur ni har det annars? Har tänkt på dig:)
 
Alltså - tror att den där inhalatorn är magisk.
Helt plötsligt sover ongen! :love:

Han har varit förkyld mycket, och med förkylningen kommer hostan, och med hostan kommer ledsen och vaken liten kille. Han sover fortfarande i spjälsängen bredvid vår säng (bedside crib) eftersom det har varit så mycket störd sömn, och vi resonerar som så att det är enklare att bara klappa och trösta lite från sängen än att springa genom huset mitt i natten.

Nu känns det däremot som att vi börjar få upp hoppet för att han kanske kommer kunna sova i egen säng så småningom?

Kan inte inte berätta hur ni har tänkt och gjort?
Sover era kids i samma rum/säng som ni gör eller har de eget rum?
Hur funkar det med nattningarna?
Går det ens att natta ett barn utan att ligga i sängen bredvid? :o

Gud va härligt för er :love:

Jag har aldrig legat bredvid när jag nattat någon av våra två :angel: Maken har gjort det någon gång men i regel inte. E sover i vanlig säng sen i somras och vi sitter hos henne tills hon somnat. Ibland klappa, eller vagga lite men det vill hon inte alltid utan hon mest bara ha oss där så hon får somna in tryggt.
J jagar ut oss från rummet så fort vi sett/läst den obligatoriska sagan :p Hon har varit otroligt lätt att lägga hela tiden. E är lite kinkigare eftersom vi måste sitta tills hon somnat och vissa kvällar är hon rätt trög.
Båda har sovit i eget rum sen de var runt halvåret gamla. De har varsitt rum.
 
Vi satt bredvid och sjöng Herr Gurka. Lääääääänge.
Vi delade rum på grund av platsbrist tills BARNET var 3-4 år, det var drygt ibland... men det tog mycket tid fram tills typ 1,5-2 år? Sen låg vi ofta kvar tills hen somnat, gick vi blev det så mycket gråt.

Numer läser vi en bok, släcker och går. Sen hojtar hen efter 5 minuter att hen inte kan sova (varje kväll) vi replikerar att det kan hen visst, och sen är det tyst.


Får man fråga hur ni har det annars? Har tänkt på dig:)

Vi har det klart bättre. (Tillräckligt bra för att lufta tankar om syskon.) Jag visade att jag menade allvar, han visade att han lyssnade och sen kom vi överens om några konkreta grejer* att införa eller ändra på. Det är jätteskönt. Jag tar fortfarande fler nattningar - men nu ligger jag inte där och hatar honom under tiden, som jag gjorde förut, utan har mer lugn och kan njuta av det eftersom jag vet att jag inte behöver ta alla nattningar utan bara de jag vill.

Jag är inte alls lika arg på honom längre och vi är bättre på att vara lagkamrater och på att uppskatta och bekräfta varandra. Hoppas innerligt att vi fortsätter på den här vägen!


*Exempel på konkreta grejer:
- Den som inte nattar tar hela plocket och hundarnas kvällspromenad.
- Vi är hemma senast 20. Punkt slut. Undantagsfall kräver lång framförhållning och god etablering.
- Vi går på dejt en gång i månaden.
- Vi äter lunch tillsammans när tillfälle ges.
- Vi känner efter vad vi behöver. Ibland behöver en sova i stället för att se på tv efter nattning, ibland behöver en vara i fred, ibland behöver en bli killad på ryggen jättelänge.
 
Men han somnar om ni ligger bredvid och sen kan ni gå från honom?

Det borde ju funka även i eget rum isåfall.

Precis.
Om jag ligger i sängen bredvid hans spjälsäng (och gäspar, suckar, andas tungt, nynnar eller sjunger lite) så somnar han relativt snabbt, oftast under 20 minuter. När han har somnat smyger jag ut. (Eller ligger kvar och somnar, hehe)
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
71 025
Gravid - 1år Eftersom som ingen annan startat en ny tråd om våra bebisar kommer det en här :D Tror detta är senaste listan från förra tråden...
34 35 36
Svar
707
· Visningar
43 214
Senast: BusBarro
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
26 183
  • Låst
Gravid - 1år Eftersom vi fyllt den gamla tråden startar jag en ny. Kopierar in vad jag tror är den senaste listan. Mars 28/2, KarinStarfighter, 33...
102 103 104
Svar
2 071
· Visningar
111 405
Senast: lillebill
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp