Jag sa inte att de inte har jour.
Blev en hyfsad skillnad när han sedan flyttade utomlands och fick jobb på en av världens största flygplatser där det är ett jäkla tempo, dag som natt!
Exakt så har vi det hemma också med makens Sjöräddningsuppdrag. Det är ett evigt planerande under jourveckorna. Och jag håller med, det där är verkligen jour på riktigt.Min kille är deltidsbrandman och det är lite olika i olika regioner men på hans station liksom de flesta andra tror jag har man jour/beredskap en vecka var fjärde vecka.
Då måste han ha en larmdosa på sig dygnet runt och går det ett larm har han fem minuter på sig att infinna sig på stationen och vara redo i sina skyddskläder. Det innebär att han aldrig kan röra sig längre bort än fem minuter från stationen, och att han alltid måste vara beredd att släppa allt och rusa oavsett vad han gör. Han kan stå i kassan på Ica eller i duschen eller sitta i möte på jobbet, det spelar ingen roll han måste rusa. Det kräver planering. Han kan tex inte gå ut själv med hunden och när vi går ut måste vi röra oss i närheten av brandstationen, han måste backa upp på parkeringen för att komma iväg snabbt, han måste ha bilnycklarna på nattygsbordet och understället i trappan om han behöver sticka mitt i natten, han måste anpassa sitt arbete, osv. Det behöver också planeras matinköp och liknande i förväg så att allt finns hemma.
Det är verkligen att ha jour tycker jag, att vara beredd varje minut i en hel vecka och anpassa hela sitt liv efter detta.
off topic.
Utöver jouren har de också övning en kväll under beredskapsveckan, samt fordonsvård och liknande. Det kräver engagemang från deltidsbrandmannen (det finns ingen som gör detta utan engagemang, lönen är ett skämt), förståelse från familjen och en välvilja hos arbetsgivaren. Utan välvilliga arbetsgivare hade deltidsbrandmanssystemet inte fungerat, eftersom alla deltidsbrandmän har ett primärt jobb. Tänk ändå hur fantastiskt samhället kan vara när det ges och tas
Nu vet jag inte hur det är inom sjöräddningen, men deltidsbrandmännen förväntas fortsätta sin jourvecka oavsett vad som händer. Och det kan hända mycket! Man ska inte luras av titeln och tro att de är brandmän primärt, för bränder är egentligen det de gör minst. De är räddningstjänst och rycker ut på allt. Trafikolyckor, hjärtstopp, självmord/självmordsförsök, osv. På min killes station rycker de även ut på sjölarm eftersom vi bor vid Vättern. Oavsett vad de får vara med om och se på sina larm förväntas de ta resterande larm resten av veckan. Det är tufft! Det är tufft när man kanske har fått klippa ut en svårt skadad eller avliden ur en bil, fått ett hjärtstopp som man inte hann i tid på, fått ta hand om någon som tagit livet av sig, och komma hem och fortsätta både sitt vanliga arbete och sin jourvecka. Det är inga dåliga krav på en människa att orka det. Min kille har varit deltidsbrandman i nio år, men man vänjer sig (såklart) aldrig.
På tal om hur viktigt det är med planeringen. I vintras hade min kille glömt att lägga på det där skynket som man lägger på vindrutan för att slippa skrapa rutan om det blir frost. Då fick han springa till stationen mitt i natten för han hade aldrig hunnit skrapa rutan
Det händer nog värre saker för brandmän. Det är definitivt inte vardagsmat för sjöräddningen. Dödstillbud och skarpa uppdrag händer såklart men det blir snarare sjöpolisen som fiskar upp redan avlidna. Sjöräddningen är med och bistår men är mer till för att plocka upp fortfarande levande människor samt att verka för att allvarligare olyckor undviks.Jag blir på riktigt tårögd av att läsa detta. Så himla fint!
Jag vet inte om det är skillnad på hur ofta det händer, att man aldrig vänjer sig men man blir härdad. Vissa jourveckor går det bara automatlarm och vissa veckor går det flera skarpa larm. Min killes förra jourvecka innehöll fem skarpa larm, varav ett med dödlig utgång och ytterligare ett där han inte vet om personen klarade sig eller inte. Ändå fortsatte jouren till veckans slut och jag tror inte ens de hade någon de-briefing. Sättet personen avled på är (hur sjukt det än låter) vardagsmat för dem.
De borde ha tillgång till de-briefing väl?Det händer nog värre saker för brandmän. Det är definitivt inte vardagsmat för sjöräddningen. Dödstillbud och skarpa uppdrag händer såklart men det blir snarare sjöpolisen som fiskar upp redan avlidna. Sjöräddningen är med och bistår men är mer till för att plocka upp fortfarande levande människor samt att verka för att allvarligare olyckor undviks.
Det som var exeptionellt i makens fall förra sommaren är att en sjöräddare aldrig får lämna båten utan räddningsutrustning. Han fick godkänt av sin skeppare och i efterhand har de räknat att det är han och en sjöräddare till på stationen/bryggan (80pers) som haft en chans att lyckas med det han gjorde. Ren tur för killen att maken var på båten, att båten precis passerade och att flera personer kunde peka ut platsen där han sjönk.
Fy sjutton vad din kille får vara med om
Mvh Miks
Jag tycker att jag flera gånger har hört att brandbilen ofta är allra först på plats vid olyckor. Det säger ju ganska mycket men när man verkligen tänker på det så innefattar det ju ännu mer.Jo, men det har de ju, jag tror bara inte det görs så ofta. Dock har de en osynlig FB-grupp där de är aktiva och pratar med varandra och jag tror den gruppen liksom tagit de-briefingens roll.
Som du säger får de se och ta hand om mycket. Min kille har (tyvärr) sett det mesta under sina år. Innan jag träffade honom hade jag ingen aning om att räddningstjänsten är uppbyggd på det här sättet. Att 2/3 av Sveriges brandmän är deltidsbrandmän och vad det innebär, och att de inte bara är brandmän utan tar hand om all räddningstjänst.
Vilken tur att din man var där!!
Min morbror jobbade i många år som flygledare på en större flygplats och för honom ingick både schemalagt jobb på "obekväm arbetstid" och jour då han kunde vara hemma, men nykter och tillgänglig och utrustad med utryckningsbil för att snabbt kunna ta sig till jobbet om något skulle hända. Senare blev han biträdande säkerhetschef på flygplatsen, med totalansvar för flygsäkerheten, och då jobbade han kontorstider men hade fortfarande schemalagd jour då och då.Flygledare är ett annat exempel på yrke där man måste räkna med att jobba obekväma tider. Det beror ganska mycket på vilken flygplats man jobbar på, de flesta av de riktigt små har inga nattflyg t.ex., men det är inte ovanligt att det krävs någon sorts beredskap ändå ifall det skulle komma ett ambulansflyg eller liknande. Min släkting jobbade ett tag på en pytteliten flygplats och där var han tvungen att jobba natt ett par gånger för att kunna ta emot postflyget. Ett enda flyg på hela natten - det var det.
Detta innebär ju en ganska snäv krets för vilka som kan jobba som deltidsbrandmän om de ska vara hemma med beredskap. Det måste vara extremt ovanligt att kunna ta sig till jobbet på 5 min även om man står redo färdigpåklädd i hallen. Det hade känts rimligare om det var någon tid av jour där man hela tiden befann sig på arbetsplatsen även utanför kontorstid.Min kille är deltidsbrandman och det är lite olika i olika regioner men på hans station liksom de flesta andra tror jag har man jour/beredskap en vecka var fjärde vecka.
Då måste han ha en larmdosa på sig dygnet runt och går det ett larm har han fem minuter på sig att infinna sig på stationen och vara redo i sina skyddskläder. Det innebär att han aldrig kan röra sig längre bort än fem minuter från stationen, och att han alltid måste vara beredd att släppa allt och rusa oavsett vad han gör. Han kan stå i kassan på Ica eller i duschen eller sitta i möte på jobbet, det spelar ingen roll han måste rusa. Det kräver planering. Han kan tex inte gå ut själv med hunden och när vi går ut måste vi röra oss i närheten av brandstationen, han måste backa upp på parkeringen för att komma iväg snabbt, han måste ha bilnycklarna på nattygsbordet och understället i trappan om han behöver sticka mitt i natten, han måste anpassa sitt arbete, osv. Det behöver också planeras matinköp och liknande i förväg så att allt finns hemma.
Det är verkligen att ha jour tycker jag, att vara beredd varje minut i en hel vecka och anpassa hela sitt liv efter detta.
off topic.
Utöver jouren har de också övning en kväll under beredskapsveckan, samt fordonsvård och liknande. Det kräver engagemang från deltidsbrandmannen (det finns ingen som gör detta utan engagemang, lönen är ett skämt), förståelse från familjen och en välvilja hos arbetsgivaren. Utan välvilliga arbetsgivare hade deltidsbrandmanssystemet inte fungerat, eftersom alla deltidsbrandmän har ett primärt jobb. Tänk ändå hur fantastiskt samhället kan vara när det ges och tas
). Ah! Det förklarar saken!
