Alla mina djur är väldigt väluppfostrade i hanteringen. Min katt är bättre uppfostrad än många hundar.
Däremot glider jag lite i ridningen, men det är saker som jag inte märker, eller inte lyckas korrigera. Till exempel störde jag mig på hur svårt det var att få Rut att gå exakt där jag ville på ridbanan, kände efter när vi red ut och upptäckte att jag lät henne glida runt lite som hon ville där. I längningarna t.ex lät jag henne kränga till vänster. Försöker att tänka på det där varje dag nu, för att underlätta för oss båda.
Var på terrängträning igår och funderar på om inte Rut skulle bli en fin fäll på golvet i mitt nya vardagsrum.
Saker som, enligt Rut, inte ska vara på, omkring eller i närheten av en terrängbana:
*Andra hästar. Speciellt inte sjåpiga sådana som kan smitta henne med rädsla för olika saker.
*Bilar som brinner och exploderar (här håller jag med henne, det är onödigt).
*Katter (Kom en katt och gick över banan precis när vi skulle hoppa, och Rut blev paralyserad och kunde inte röra sig förrän någon hade jagat bort den. Och då skulle vi hoppa på en annan del av banan än vad katten var. Hemma i sommarstallet finns typ 20 katter och alla kan springa under magen och runt benen på henne utan att hon ens reagerar.
)
*Människor, speciellt såna med reflexvästar på sig!
*Blommor. Speciellt såna i krukor!
Men även vilt växande, typ maskrosor och lupiner borde förbjudas!
*Kläder som människor har lagt ifrån sig på marken
*Flaggstänger med smattrande linor
*Hela bortre delen av banan
*Rosa soffor
*Bommar och infångare
*Allt som inte har varit där tidigare. Nya hinder, eller gamla hinder på nya ställen är livsfarligt!
*Hinder. Nu börjar det blir jobbigt. Det är egentligen inte så mycket hindret vi just då ska hoppa, utan alla de andra läskiga hinderna man måste måste ta sig förbi för att komma till hindret man ska hoppa.
Ganska svårt att göra en anridning när man måste rida emellan två hinder, och hon kastar sig för båda (och då står de kanske 20-30 m ifrån varandra, varför inte bara gå i mitten?)
*Hennes egen skugga.
Skitläskig och attackerar inför varje hinder!
Saker som, enligt Rut, får vara på en terrängbana:
*Gravar och diken. Helt avslappnad på dessa hinder.
*Vattenhinder, man känner hur hon slappnar av när man rider mot vattnet. Även svåra nerhopp med landning direkt i vatten, inga problem.
*Gräs.
Så kan man ta en fikapaus ofta. (Typ när matte ger upp och sitter och gråter? Så gnällig, tur det finns gräs!
)
Finns några av sakerna som enligt henne inte borde finnas där så går hon inte att rida. Hon blir spänd som en fiolsträng, svängd som en banan till vänster och högertygeln är som att den sitter fast i en vägg och det går inte att svänga till höger, och kan inte gå i höger galopp, bara korsgalopp. Vi var på banan i Hoby där vi enligt planen ska starta H100 om en knapp månad. Det går inte ens att hoppa de lite större hinderna, för hon galopperar såhär:
Fast i korsgalopp.
Det hjälper inte särskilt att bli arg. Men det hjälper inte heller att inte bli arg. Och när hon har hållt på såhär en stund så blir jag arg, även om jag tänkt att jag inte ska bli det.
Positivt nu var iaf att jag sitter säkert och inte ramlar av. Hon stannade på ett hinder vi hoppat massor med gånger innan. Hon kom i skuttgalopp i kors eftersom vi var tvungna att runda ett annat läskigt hinder, hade ingen galopp alls fram till hindret och stannade ganska långsamt, så då satt jag ju kvar. Står och stirrar ett ögonblick och vänder sedan helt om för att fly åt andra hållet. Jag var med och fick tag i henne direkt, hon fick skäll och vända tillbaka till hindret, nästa gång hoppade hon.
Trött.
