Jag vet inte vad jag ska säga. Givetvis blev jag förtvivlad och orolig när jag upptäckte henne idag. Men samtidigt är jag så trött på allt detta eviga elände så en del av mig tänkte tanken att jag hoppas nu att detta är sista gången vi behöver drabbas av nåt. Det måste få ett slut någon gång. Jag orkar inte jävlas med denna häst nåt mer. På riktigt är jag SÅ JÄVLA LESS så det är faktiskt ingen ide att jag skriver nåt mer om det i den här tråden.
På telefon tyckte vet att det lät som botulism, stelkramp, ormbett (vi har dock fortfarande snö och is i hagen så rätt osannolikt) men givetvis att inget kunde bedömmas på tfn.
Vet kom efter 2,5 timme. Då var läget oförändrat, skoven av ryckningar kvarstod och dregglet rann ur munnen så fort hon inte nöp igen. Hon var relativt vaken på omgivningen och var intresserad av mat men det gick inte att öppna munnen eller att svälja bort allt saliv.
Vet kunde inte heller se nån direkt svullnad, möjligen minimalt under huvudet/mellan ganascherna men inte mer. Vi kollade med munstege och inget fel på tänder, tunga eller öht nåt inne i munnen. Något förhöjd temp.
Fick smärtstillande och antiinflammatoriskt och sedan efter en timme gav jag hö och det åt hon precis som vanligt och var pigg som vanligt. Ska fortsätta ge detta minst 2 dagar till, som mest 5 dagar.
Vet kunde inte säga vad detta beror på, kanske om hon på nåt vis lyckats få ett slag underifrån på käken men det är inget spår av det som man kan se. Jag tycker heller inte att det förklarar febern.
Imorgon ska jag ringa till kliniken och diskutera detta med en hästvet, vi har bara en distriktare som jour och det är ingen hästspecialist. Men min häst kan nu iaf äta hö och jag fick betala 3500 kr för det söndagsnöjet.
Fö hade jag tidigare idag planerat att skriva ett inlägg om hur bra min häst gått i helgen, jättefin i fredags när vi fick vara ensamma i ridhuset. Kunde tom rida igenom ett program. Och igår hoppade vi lite gymnastik. Ikväll skulle vi rida ut i solen, och sedan skulle jag komma hem och skriva hur roligt jag tycker det är att vi är på gång och att min tränare kommer till helgen. Men det var ju bara dumt att tänka den tanken. Helt enligt gällande rutin tajmar hon in sjukdom eller skada när min tränare kommer. En gång denna termin kunde jag vara med, och då hostade hon så vi fick ta det lugnt. Det går verkligen undan med denna ridkarriär.