600 kcal om dagen

[Miljon]

Det beror väl ändå på om man är överviktig, normalviktig eller underviktig.
Och om man slutar när målet är nått eller flyttar målet....
Svårt att gå ner i vikt om man inte ändrar kvoten insättning/utgifter ju.

Fast om man "behöver" äta en väldigt liten mängd mat, fortsätter flytta ner målvikten och kanske är normalviktig eller till och med underviktig så kan man ju börja diskutera om man inte har en ätstörning.

Är man överviktig och går ner i vikt på ett hälsosamt sätt behöver man inte leva på någon svältdiet.

 

[Muninn]

Fast om man "behöver" äta en väldigt liten mängd mat, fortsätter flytta ner målvikten och kanske är normalviktig eller till och med underviktig så kan man ju börja diskutera om man inte har en ätstörning.

Är man överviktig och går ner i vikt på ett hälsosamt sätt behöver man inte leva på någon svältdiet.

Det var det jag skrev ju, är man normalviktig eller underviktig oxh ändå äter väldigt lite, och kanske dessutom flyttar viktmålet hela tiden, så är det ju en annan sak än om man är överviktig och äter lite under en period.

Går man in på typ matdagboken, så menar de på att man ska dra bort 500 kcal om dagen från det antal som gör att man står still i vikt, men helst inte äta mindre än 1200 om dagen.

Men nu är väl tråden obönhörligen kapad, så det är kanske ett ämne som ska sluta ältas

 

[MiniLi]

Det är ju inte så att ätstörningar bara finns bland underviktiga.. Och vem avgör om man är överviktig nog för att det ska vara befogat att vara restriktiv?
Det är ju inte så att den som väger 35 kg inser att den är jätteliten..

 

[Muninn]

Visst har du rätt, men det är ju en ganska komplex fråga kan jag tycka.
Man kan banta utan att ha en ätstörning, och man kan ha en ätstörning utan att banta. Det beror ju på det psykiska måendet.

Samma med träning. Vem har rätt att säga att någon tränar för mycket eller lagom? Gränsen får ortorexi måste ju gå på olika ställen för olika personer, och vara kopplat till måendet kring träning, eller snarare måendet kring avsaknad av träning?

 

[MiniLi]

Visst har du rätt, men det är ju en ganska komplex fråga kan jag tycka.
Man kan banta utan att ha en ätstörning, och man kan ha en ätstörning utan att banta. Det beror ju på det psykiska måendet.

Samma med träning. Vem har rätt att säga att någon tränar för mycket eller lagom? Gränsen får ortorexi måste ju gå på olika ställen för olika personer, och vara kopplat till måendet kring träning, eller snarare måendet kring avsaknad av träning?

Ortorexi finns inte som diagnos, men jag antar att du menar anorexi eller bulimi när du skriver så.
Vem som har "rätt" att säga det vet jag inte, men det brukar sällan vara den sjuka som ser problemet.

 

[nyponros]

Det beror ju helt på vad personen väger! Jag hade säkert kunnat stå stilla i vikt på 2000-2500 kcal om jag vägde 75 kilo. Väger jag 45 kilo kan jag naturligtvis inte äta samma kalorimängd för att stå stilla.

Fast det där är också individuellt. Jag har flera exempel i min närhet på tjejer som inte är mer aktiva än genomsnittet som väger ca 50 kg (en mindre, en ngt mer) som absolut kan äta 2500-3000 kcal /dag och stå still. Som kan slarva med alkohol och skräpmat och inte märker någon skillnad. Det förekommer, på samma sätt som det förekommer att vissa kvinnor går upp i vikt av 2000 kcal.

 

[Muninn]

Ortorexi finns inte som diagnos, men jag antar att du menar anorexi eller bulimi när du skriver så.
Vem som har "rätt" att säga det vet jag inte, men det brukar sällan vara den sjuka som ser problemet.

Nej, att den inte finns som diagnos i DSM vet jag, eftersom du och jag är (snart) kollegor Dock finns ju ortorexi som ett vedertaget begrepp och även där handlar det ju om ett mående också, både fysiskt och psykiskt. Inte bara "hur mycket tränar personen", för isåfall skulle ju varje elitidrottare vara i riskzonen.

Hela poängen är väl, som nyponros också skriver, att de individuella skillnaderna är VÄLDIGT stora. Både vad gäller lagom energiintag, lagom träningsnivå, lagom allting.

 

[MiniLi]

Nej, att den inte finns som diagnos i DSM vet jag, eftersom du och jag är (snart) kollegor Dock finns ju ortorexi som ett vedertaget begrepp och även där handlar det ju om ett mående också, både fysiskt och psykiskt. Inte bara "hur mycket tränar personen", för isåfall skulle ju varje elitidrottare vara i riskzonen.

Hela poängen är väl, som nyponros också skriver, att de individuella skillnaderna är VÄLDIGT stora. Både vad gäller lagom energiintag, lagom träningsnivå, lagom allting.

Nu är vi långt utanför, men jag skulle inte alls vilja säga att det är ett vedertaget begrepp. Snarare ett väldigt ifrågasatt begrepp och som vi svenskar dessutom tycks ha misstolkat totalt utifrån hur media rapporterar. Det finns ingen seriös eller hållbar forskning på området ens internationellt.

Jag håller inte med om HUR stora de individuella skillnaderna är. Jag tycker också att det är spännande hur lätt det är att avfärda rekommendationer från den yrkesgrupp som faktiskt är specialister på just kost. Jag menar, hur hade ni reagerat om folk säger "nej men tro inte på läkarna, de har ingen koll! De där healingfolket vet vad de pratar om!"? Konstigt nog blir det inte samma reaktioner när folk ifrågasätter dietister som ägnar flera år till sina studier, har utfärdad legitimation från socialstyrelsen och sedan är ålagda att arbeta efter vetenskaplig evidens och beprövad klinisk erfarenhet.

 

[Mustang]

Fallstudie:

Jag är 30+, väger 95 kilo (vältränad med fett utanpå) skulle behöva tappa sisådär 15-20 kg rent fett och är 187 cm lång.

JAG vid denna övervikt kan fortfarande inte äta mer än 1600 kcal per dag utan att gå upp i vikt,
När jag är normalviktig kan jag under inga omständigheter äta mer än 1200 kcal om jag vill stå still.
När jag hade 8 kg (give or take) övervikt skulle min dietist bevisa mig fel och lade mig på 1700 kcal,
jag gick upp 5 kg första 2 månaderna och ytterligare 3 nästkommande.
Tränade kampsport 3 ggr i veckan, höll igång 2 hästar med tillhörande stalltjänst.

När jag sen skulle ned dessa 15 kg lade hon mig på 1400, då gick jag inte upp mer på ett kvartal, men
heller inte ned. Allt slutade med att hon "anklagade" mig för att försköna vad jag åt.

Där ledsnade jag och fuskade med Cambridge, ren kur 500 kcal om dagen strikt, inte ett &%¤# mer än
sopporna åt jag och gick ned *tadaaa* 2,2 kg på 3 månader.

Det tog mig 19 månader att bli av med dom 15 kg på 900 kcal/ dag.
Min sambo i samma storlek tappar 1 kg i veckan på 2000 kcal.

Jag vill inte leva det livet, det är så svårt att få i sig allt man behöver på så få kcal, så därför väger jag,
antagligen för livet, runt 90 kg.

Jag har ingen dålig ämnesomsättning, jag har världens bästa! Jag kommer överleva er alla vid nästa
istid/apokalyps!

 

[cili]

Jag håller inte med om HUR stora de individuella skillnaderna är. Jag tycker också att det är spännande hur lätt det är att avfärda rekommendationer från den yrkesgrupp som faktiskt är specialister på just kost. Jag menar, hur hade ni reagerat om folk säger "nej men tro inte på läkarna, de har ingen koll! De där healingfolket vet vad de pratar om!"? Konstigt nog blir det inte samma reaktioner när folk ifrågasätter dietister som ägnar flera år till sina studier, har utfärdad legitimation från socialstyrelsen och sedan är ålagda att arbeta efter vetenskaplig evidens och beprövad klinisk erfarenhet.

Det är väl ingen som sagt att dietisterna inte vet vad dom pratar om. Själv undrade jag vad bakgrunden till 2000 kcal var, för om det är uträknat på en viss typ av person (t.ex. kvinnor oavsett storlek) så stämmer det ju på gruppnivå - men är vanskligt att använda på varje enskild individ (lite som BMI).
Det är klart att dom har mycket kunskap inom sitt ämne, det tror jag inte att någon säger emot?
Sen är det klart att det kanske är olämpligt att gå in på en ätstörningsavdelning och börja prata om att vissa går upp i vikt redan på 1500 kcal, det vore ju som gjort för att försvåra för patienterna.

Om läkare kommer och påstår att alla människor blir hjälpta av samma mängd av samma medicin oavsett hur dom ser ut, då hoppas jag att folk reagerar.

 

[Nileiris]

Svältdieter är väl något som man höll på med fram tills det att insulinets betydelse upptäcktes? Rätt säker på att jag läst om det i någon gammal IllVet och Diabetikerförbundets hemsida skriver om det på sin sida om insulinets historia. Helt obehandlade levde ca 1 år efter insjuknandet. Svältdiet förlängde tydligen livslängden med... Håll i er nu... Två år!

Förstår på diabetiker i min omgivning att det är jobbigt att hålla på med alla prover varje dag men att långsamt svälta ihjäl sig känns som att byta ett problem mot ett annat. Det här citatet från DF säger väl ändå det mesta om svältdieten: "Vin, starksprit och opium (tre droppar per dag) rekommenderades för att göra tillvaron mer uthärdlig."

 

[MiniLi]

Det är väl ingen som sagt att dietisterna inte vet vad dom pratar om. Själv undrade jag vad bakgrunden till 2000 kcal var, för om det är uträknat på en viss typ av person (t.ex. kvinnor oavsett storlek) så stämmer det ju på gruppnivå - men är vanskligt att använda på varje enskild individ (lite som BMI).
Det är klart att dom har mycket kunskap inom sitt ämne, det tror jag inte att någon säger emot?
Sen är det klart att det kanske är olämpligt att gå in på en ätstörningsavdelning och börja prata om att vissa går upp i vikt redan på 1500 kcal, det vore ju som gjort för att försvåra för patienterna.

Om läkare kommer och påstår att alla människor blir hjälpta av samma mängd av samma medicin oavsett hur dom ser ut, då hoppas jag att folk reagerar.

Fast det blir ju så indirekt genom att in i absurdum (säger inte att det är du, men generellt nu) hävda individanpassning, när snarare vissa individer verkar vara solklara undantagsfall.
Vi hade inte kunnat använda oss av de här typerna av nivåer i vår vård om det var så stora individskillnader som flera påstår, då hade våra patienter gått upp alldeles för mycket i vikt och det hade inte hjälpt någon.

 

[MiniLi]

Fallstudie:

Jag är 30+, väger 95 kilo (vältränad med fett utanpå) skulle behöva tappa sisådär 15-20 kg rent fett och är 187 cm lång.

JAG vid denna övervikt kan fortfarande inte äta mer än 1600 kcal per dag utan att gå upp i vikt,
När jag är normalviktig kan jag under inga omständigheter äta mer än 1200 kcal om jag vill stå still.
När jag hade 8 kg (give or take) övervikt skulle min dietist bevisa mig fel och lade mig på 1700 kcal,
jag gick upp 5 kg första 2 månaderna och ytterligare 3 nästkommande.
Tränade kampsport 3 ggr i veckan, höll igång 2 hästar med tillhörande stalltjänst.

När jag sen skulle ned dessa 15 kg lade hon mig på 1400, då gick jag inte upp mer på ett kvartal, men
heller inte ned. Allt slutade med att hon "anklagade" mig för att försköna vad jag åt.

Där ledsnade jag och fuskade med Cambridge, ren kur 500 kcal om dagen strikt, inte ett &%¤# mer än
sopporna åt jag och gick ned *tadaaa* 2,2 kg på 3 månader.

Det tog mig 19 månader att bli av med dom 15 kg på 900 kcal/ dag.
Min sambo i samma storlek tappar 1 kg i veckan på 2000 kcal.

Jag vill inte leva det livet, det är så svårt att få i sig allt man behöver på så få kcal, så därför väger jag,
antagligen för livet, runt 90 kg.

Jag har ingen dålig ämnesomsättning, jag har världens bästa! Jag kommer överleva er alla vid nästa
istid/apokalyps!

Ja alltså är du van vid att äta max 1200 per dag så är det klart att du går upp om du ökar. Kroppen anpassar sig ju ändå efter det näringsintag den för det mesta får, och om det är oregelbundet eller bristfälligt tycks man gå upp mer vid ökning.

Jag ser många som säger precis som många iden här tråden, att de ju faktiskt håller vikt på x antal kalorier - så hur ska det då gå om hen börjar äta enligt rekommendationer?
Det brukar bli så att man går upp inledningsvis för att sedan stabiliseras om man nu fortsätter med den rekommenderade kosten trots inledande viktökning.

Sen kan man ju också fråga sig (generellt nu, inte riktat till ngn särskild) vad det här med "normalvikt" innebär för de som säger sig ha ett så litet näringsbehov? Jag ser många som strävar efter en vikt som kanske egentligen inte passar deras kropp, klart att de behöver vara strikta med maten då om de ständigt försöker hålla sig mindre än de kanske "ska" vara.

 

[cili]

Fast det blir ju så indirekt genom att in i absurdum (säger inte att det är du, men generellt nu) hävda individanpassning, när snarare vissa individer verkar vara solklara undantagsfall.
Vi hade inte kunnat använda oss av de här typerna av nivåer i vår vård om det var så stora individskillnader som flera påstår, då hade våra patienter gått upp alldeles för mycket i vikt och det hade inte hjälpt någon.

Använder ni 2000kcal/dag som "det enda rätta" (kommer inte på någon bättre formulering just nu) oavsett personens storlek och aktivitetsnivå?

 

[MiniLi]

Använder ni 2000kcal/dag som "det enda rätta" (kommer inte på någon bättre formulering just nu) oavsett personens storlek och aktivitetsnivå?

Nej inte det enda rätta, men det matschema som är beräknat på ca 2000 kcal (jag kan inte de exakta siffrorna) är det lägsta. Finns inget med mindre. Däremot finns ju de som behöver mer.

Undantagen jag kommer på såhär är de som börjar bli lite äldre..

 

[cili]

Nej inte det enda rätta, men det matschema som är beräknat på ca 2000 kcal (jag kan inte de exakta siffrorna) är det lägsta. Finns inget med mindre. Däremot finns ju de som behöver mer.

Hur ser typpersonen ut som får just 2000kcal/dag på sitt schema? Och vad utför den för aktivitet?
Min ganska begränsade erfarenhet av anorektiker är att dom gärna motionerar mycket jämfört med en medelperson, och för att då hålla vikten med sin aktivitetsnivå behöver dom såklart ett högre energiintag.

 

[Manji]

Ja alltså är du van vid att äta max 1200 per dag så är det klart att du går upp om du ökar. Kroppen anpassar sig ju ändå efter det näringsintag den för det mesta får, och om det är oregelbundet eller bristfälligt tycks man gå upp mer vid ökning.

Jag ser många som säger precis som många iden här tråden, att de ju faktiskt håller vikt på x antal kalorier - så hur ska det då gå om hen börjar äta enligt rekommendationer?
Det brukar bli så att man går upp inledningsvis för att sedan stabiliseras om man nu fortsätter med den rekommenderade kosten trots inledande viktökning.

Sen kan man ju också fråga sig (generellt nu, inte riktat till ngn särskild) vad det här med "normalvikt" innebär för de som säger sig ha ett så litet näringsbehov? Jag ser många som strävar efter en vikt som kanske egentligen inte passar deras kropp, klart att de behöver vara strikta med maten då om de ständigt försöker hålla sig mindre än de kanske "ska" vara.

Men det är väl klart att man stabiliseras efter ett tag. Du kan äta 5000 kcal och gå upp ett bestämt antal kilo innan ditt energiintag motsvarar vad din kropp gör av med. Detsamma gäller för viktnedgång, mest märkbart för kraftigt överviktiga, "viktplatå" handlar om att du inte längre äter för underskott i och med att kroppens energibehov har minskat i takt med vikten. Det är ren matematik oavsett hur mycket vissa vill komplicera till det.

Frågan är om man vill ha en vikt som motsvarar ett dagsbehov på 5000 kcal. Jag väger ca 60-62 kg till 170 cm om jag äter 2000 kcal i snitt per dag, som tränande. Äter jag 2000 kcal i snitt per dag utan träning väger jag kring 68-72 kg. Jag är inget undantag, kroppar är olika. Vissa individer är betydligt mer "bakgrundsaktiva" än andra, vissa bär på ämnesomsättningsproblem osv. Det är helt omöjligt att säga att 2000 är någon form av normal lägsta nivå och jag tycker det är helt sjuk att man använder det på sjuka människor.

För vad ska väga är inte ren matematik, det är mycket mer komplicerat än så. Resultatet bör alltid vara att se ut, väga och fungera så som man själv vill. Och för att uppnå det kan man använda matematiska formler för att få fram hur mycket en sådan kropp behöver i energi. Ni räknar ju baklänges och uppochner.

 

[MiniLi]

Hur ser typpersonen ut som får just 2000kcal/dag på sitt schema? Och vad utför den för aktivitet?
Min ganska begränsade erfarenhet av anorektiker är att dom gärna motionerar mycket jämfört med en medelperson, och för att då hålla vikten med sin aktivitetsnivå behöver dom såklart ett högre energiintag.

Fast ätstörningspatienter äter sig inte upp i vikt genom vanlig mat, de lär sig att äta normala mängder (som de sedan ska kunna fortsätta med när de når målvikt) och tar utöver detta näringsdryck för att gå upp. Och ätstörningspatienter i behandling har såklart motionsförbud.
De som ändå är fysiskt aktiva går i regel på ett högre "matschema".

 

[MiniLi]

Men det är väl klart att man stabiliseras efter ett tag. Du kan äta 5000 kcal och gå upp ett bestämt antal kilo innan ditt energiintag motsvarar vad din kropp gör av med. Detsamma gäller för viktnedgång, mest märkbart för kraftigt överviktiga, "viktplatå" handlar om att du inte längre äter för underskott i och med att kroppens energibehov har minskat i takt med vikten. Det är ren matematik oavsett hur mycket vissa vill komplicera till det.

Frågan är om man vill ha en vikt som motsvarar ett dagsbehov på 5000 kcal. Jag väger ca 60-62 kg till 170 cm om jag äter 2000 kcal i snitt per dag, som tränande. Äter jag 2000 kcal i snitt per dag utan träning väger jag kring 68-72 kg. Jag är inget undantag, kroppar är olika. Vissa individer är betydligt mer "bakgrundsaktiva" än andra, vissa bär på ämnesomsättningsproblem osv. Det är helt omöjligt att säga att 2000 är någon form av normal lägsta nivå och jag tycker det är helt sjuk att man använder det på sjuka människor.

För vad ska väga är inte ren matematik, det är mycket mer komplicerat än så. Resultatet bör alltid vara att se ut, väga och fungera så som man själv vill. Och för att uppnå det kan man använda matematiska formler för att få fram hur mycket en sådan kropp behöver i energi. Ni räknar ju baklänges och uppochner.

Men vad pratar du om nu? 5000 kcal?

 

[Manji]

Men vad pratar du om nu? 5000 kcal?

5000, 2000, 3000, 1000 - oavsett vilken siffra du sätter kommer vikten tillslut att stabilisera sig på den vikt som passar till kaloriintaget. Tyckte jag förklarade det väldigt tydligt.