Är förändringen i samhället nödvändigtvis något konstruktivt?

[Inte_Ung]

Vinsten vore väl individens/kvinnans/familjens valfrihet.

Vi har redan all valfrihet som man någonsin kan behöva.
Familjer och individer får göra precis som de vill, så länge som de har råd med det själva.
Barnomsorg är till för att föräldrar skall kunna försörja sig.
Förskola för barnens skull som är från 3 år är gratis och kan jämföras med andra länders Kindergarten.

Varför skulle staten behöva gå in och subventionera att friska vuxna inte vill försörja sig själva?

 

[Inte_Ung]

Vad är den gräsliga förlusten, och för vem?

För hemmafrun, risken att som ensamstående inte kunna försörja sig.
Män dör och äktenskap kraschar, sådant händer.
För barnen, risken att behöva leva fattigt om pappan sticker eller dör. Alltså överger dem.
Sämre framtida möjligheter att få en bra försörjning och att passa in i samhället än de barn som går på förskola.
För mannen, slaveri för att försörja en fullt arbetsför annan vuxen.
Sämre möjligheter att njuta av sina barn och livet i allmänhet. Om han inte älskar att arbeta då.

 

[Inte_Ung]

Intrycket jag fått i denna tråd är att den gängse bilden av en kvinna som är hemma för att ta hand om hem och familj är något i stil med:

#Hon gör ingen nytta.
#Hon sabbar för sina barn (om hon har några).
#Hon är en börda och förstör för hela samhället genom att inte "dra sitt strå till stacken".
#Hon lever ett lyxliv som bara är möjligt för rika.

Vad säger ni, har jag uppfattat saken någotsånär rätt?

Jodå, jag har tagit bort de påståenden som jag inte står för.
De som är kvar uttrycker min åsikt.
Jag vill också lägga till: Hon är lat.

 

[Krokus]

För hemmafrun, risken att som ensamstående inte kunna försörja sig.
Män dör och äktenskap kraschar, sådant händer.
För barnen, risken att behöva leva fattigt om pappan sticker eller dör. Alltså överger dem.
Sämre framtida möjligheter att få en bra försörjning och att passa in i samhället än de barn som går på förskola.
För mannen, slaveri för att försörja en fullt arbetsför annan vuxen.
Sämre möjligheter att njuta av sina barn och livet i allmänhet. Om han inte älskar att arbeta då.

Vi har redan all valfrihet som man någonsin kan behöva.
Familjer och individer får göra precis som de vill, så länge som de har råd med det själva.
Barnomsorg är till för att föräldrar skall kunna försörja sig.
Förskola för barnens skull som är från 3 år är gratis och kan jämföras med andra länders Kindergarten.

Varför skulle staten behöva gå in och subventionera att friska vuxna inte vill försörja sig själva?

Nu är inte jag direkt någon förespråkare av att staten ska ge några allmänna subventioner av varken det ena eller andra just. Så jag kan inte svara på den fråga.

Förlusten gäller alltså kvinnan ifall att något "händer".
Och barnen skulle få sämre möjligheter att passa in i samhället än barn som gått på förskola.Ser det som en dyster förutspåelse eftersom samhället är under konstant förändring och mycket lir vad vi som lever i det gör det till.
Begreppet slaveri tycker inte jag passar att använda för en vuxen människa som försörjer sin familj.
Hur man njuter av livet i allmänhet och sin familj torde vara högst individuellt.
Har jag rätt då jag anar en viss negativitet här gentemot män som gillar att arbeta?

Du skriver: "Vi har redan all valfrihet som man någonsin kan behöva." Vilka är då vi?
Du skriver även: " Familjer och individer får göra precis som de vill, så länge som de har råd med det själva."
Men det är ju helt tydligt att staten subventionerar vissa beteenden inom familjer (kanske i synnerhet barnfamiljer), oavsett familjens inkomster och tillgångar. För de vars val faller utanför dessa beteenden gäller väl ditt påstående. Kan man inte skönja en viss orättvisa i detta?

 

[Inte_Ung]

Riktiga överklass-kvinnor arbetar.
Och de arbetar hårt.

 

[Inte_Ung]

Har jag rätt då jag anar en viss negativitet här gentemot män som gillar att arbeta?

Absolut inte.
Jag är positiv till alla som vill arbeta och negativ mod dem som kan men inte vill.
Arbete är bra och värdefullt.

Du skriver: "Vi har redan all valfrihet som man någonsin kan behöva." Vilka är då vi?

Vi som bor i Sverige.
Det var som svar på att de som bor i andra länder har större valfrihet.
Jag påstår att den är lika.

Du skriver även: " Familjer och individer får göra precis som de vill, så länge som de har råd med det själva."
Men det är ju helt tydligt att staten subventionerar vissa beteenden inom familjer (kanske i synnerhet barnfamiljer), oavsett familjens inkomster och tillgångar. För de vars val faller utanför dessa beteenden gäller väl ditt påstående. Kan man inte skönja en viss orättvisa i detta?

Nej det är strikt ekonomiskt.
Att underlätta för föräldrar att kunna försörja sig är bra ekonomi som lönar sig direkt.
Så den ekvationen går plus.
Att betala för att friska vuxna inte skall behöva arbeta är en ekonomisk förlustaffär som individen får stå för själv.
Oavsett om de är singel, gifta, föräldrar eller annat.

 

[sjoberga]

"Lyckas i skolan" tycks stå väldigt relativt till hur alla andra barn "lyckas i skolan". Alla kan ju inte "lyckas" och få samma högsta betyg liksom.

För samhället är det en vinst om så få människor som möjligt väljer att vara hemma på heltid med sina barn. Ekonomiskt och för barnen. Därför är det helt naturligt att det politiska systemet skapat regler som gör det lätt att välja det som gynnar samhället och dess medborgare.

Samtidigt har vi stor valfrihet för individen, vilket är utmärkt.

Man kan inte riktigt flytta resultat för studier av stora grupper till varje individ, så jag håller precis som @Inte_Ung bara med om vissa av de påståenden du ställde upp i ett annat inlägg.

Stor valfrihet men tydlig politisk styrning för att bygga vårt samhälle starkt är en väldigt bra modell.

 

[Erik01]

Intrycket jag fått i denna tråd är att den gängse bilden av en kvinna som är hemma för att ta hand om hem och familj är något i stil med:

#Hon kan omöjligt ha valt det frivilligt utan är tvingad av en man.
#Hon kan omöjligt ha valt det frivilligt utan är tvingad på en social nivå i och med omgivande genusföreställningar.
#Hon gör ingen nytta.
#Hon lär vara ointelligent.
#Hon sabbar för sina barn (om hon har några).
#Hennes man lär vara en "skitstövel".
#Hon är en börda och förstör för hela samhället genom att inte "dra sitt strå till stacken".
#Hon lever ett lyxliv som bara är möjligt för rika.

Vad säger ni, har jag uppfattat saken någotsånär rätt?

Att
Jag tycker Folk ska försörja sig själva om de kan. Inte att staten ska subventionera är. Jag ser inte ned alls på hemmafruar men tycker folk får betala det själva

 

[landsbygdsbo]

Felciteringen var inte i ditt förra svar utan svaret före det. När du sen klippte rakt av från min text vart det ju precis korrekt
Tror att det kan vara en ganska svårt att komma till en gemensam slutsats angående om riksdagen idag består till stor del av rasister och facister eller inte. Det beror på vad man lägger i de orden och det finns ett även historiskt perspektiv att ta hänsyn till som kanske medför att orden på sätt och vis är förbrukade. Men så är det väl ofta med språk, olika människor lägger olika värderingar och betydelser i samma ord. Man får försöka kommunicera bäst man kan ändå tänker jag. Och när tillfälle ges jämka ordens innebörd med varandra, samt vid behov "uppfinna" nya ord.
I detta fall ser jag det som att problemet har varit att du blivit "etiketterad" snarare än bemött i de funderingar och rädslor du haft. Det är beklagligt, men kanske kapaciteten inte fanns riktigt att att hantera på annat vis, vilket i sin tur inte är något som helst bevis på att du (eller dagens riksdag) har "rätt" i sina uppfattningar.

Vilken uppfattning som är "rätt" i var given situation ligger väl i betraktarens öga.
Däremot för dem som upplevt verklig fascism, känns det en aning urvattnat o malplacerat att få höra att dagens svenska riksdag skulle, till stor del bestå av fascister.
Det är då inte utan att man drar paralleller till de Orwelska "sanningar" som diverse smågrupperingar ute på vänsterkanten hasplade ur sig om sina meningsmotståndare, när det begav sig.

 

[Inte_Ung]

"Lyckas i skolan" tycks stå väldigt relativt till hur alla andra barn "lyckas i skolan". Alla kan ju inte "lyckas" och få samma högsta betyg liksom.

Lyckas med att skaffa en utbildning och kunna försörja sig.
Att lyckas i skolan handlar även om att fungera i sociala sammanhang.
Inte bara om betyg.
Lyckas i skolan är också att få ett slutbetyg.

 

[Roheryn]

Vad är den gräsliga förlusten, och för vem?

Jag tar mig friheten att svara, även om du ställer frågan till @Inte_Ung

Den gräsliga förlusten tycker jag inte främst är på individnivå - även om det drabbar individer - utan på samhällsnivå. Att kvinnor betraktas som andra klassens yrkesmänniskor, att det hela tiden finns ett alternativ - nämligen hemmafrulivet - för kvinnor. Att det blir svårare för unga kvinnor att få jobb för att de förväntas sluta eller vara hemma väldigt länge om och när de får barn. Att kvinnor i allmänhet - inte bara de som har barn - får lägre lön för samma jobb än män. Att kvinnor som är beroende av en man för sin försörjning inte har möjlighet att lämna ett destruktivt förhållande. Att kvinnor får sämre pension än män. Att det finns en outtalad press på kvinnor när de får barn - "men du skall väl vara hemma för barnens skull?"... Listan kan göras lång, och JA, jag tror att vi glider tillbaka till detta om fler kvinnor i samhället blir hemmafruar. Därför vore det en gräslig förlust av det senaste halvseklets framsteg på jämställdshetsområdet om fler kvinnor blev hemmafruar.

Jag tänker också på vilket samhälle jag vill att min dotter som vuxen skall leva i (hon är tonåring nu). Jag skulle vilja att hon har verklig, personlig, valfrihet. Kunna utbilda sig till och arbeta med det hon vill, det som intresserar henne, inom ett område där hon tror att hon kan bidra. Jag tycker det är helt självklart att hon skall ha möjlighet till samma löneutveckling som en man som valt motsvarande yrkesbana i livet. Om hon får barn så vill jag att hon skall ges en rimlig chans att både vara en bra förälder och fortsätta verka inom sitt yrke. Och det skall hon kunna göra, tycker jag, oavsett om hon lever med barnets/barnens far, tillsammans med någon annan eller ensam. Jag skulle vilja att hon har praktisk och ekonomisk möjlighet att lämna ett förhållande som inte är bra, att hon lärt sig och klarar av att stå på egna ben om och när hon måste eller vill. Att ingen skall kunna diktera hennes livsvillkor utan att hon skall kunna bestämma själv över sitt liv. Hur vill ni andra att era döttrar skall ha det i framtiden?

 

[Hyacinth]

Finns ju gott om saker att göra stora besparingar ex
* Sänkta socialbidrag
* Borttagande av bostadsbidrag
* Minimering av asylmottagande
* Sänkta ersättningar till asylsökande
* Borttagande av ränteavdraget

Satsa på skolan och vården. Om det finns utrymme därutöver så sänk skatterna.

Så fantastiskt osympatiskt. Lille John och Sheriffen av Nottingham hade dock jublat.

 

[Inte_Ung]

inom ett område där hon tror att hon kan bidra.

Jag tycker att jag ser en skillnad mellan människor som vill bidraga och dem som vill erhålla.
Vissa vill bidraga till samhället medan andra vill ha bidrag av samhället.
Friska människor skall inte vilja ha bidrag, det är sjukt.

 

[Remmer]

Riktiga kvinnor tar hand om sin familj!

 

[tolksele]

Riktiga kvinnor tar hand om sin familj!

Vad gör/är kvinnor utan familj då?
Och vad gör riktiga män?


Måste få svar så jag och sambon (fast vi är förlovade, då måste det vara ok att bo ihop va?) inte gör fel!

 

[Remmer]

Jag tar mig friheten att svara, även om du ställer frågan till @Inte_Ung

Den gräsliga förlusten tycker jag inte främst är på individnivå - även om det drabbar individer - utan på samhällsnivå. Att kvinnor betraktas som andra klassens yrkesmänniskor, att det hela tiden finns ett alternativ - nämligen hemmafrulivet - för kvinnor. Att det blir svårare för unga kvinnor att få jobb för att de förväntas sluta eller vara hemma väldigt länge om och när de får barn. Att kvinnor i allmänhet - inte bara de som har barn - får lägre lön för samma jobb än män. Att kvinnor som är beroende av en man för sin försörjning inte har möjlighet att lämna ett destruktivt förhållande. Att kvinnor får sämre pension än män. Att det finns en outtalad press på kvinnor när de får barn - "men du skall väl vara hemma för barnens skull?"... Listan kan göras lång, och JA, jag tror att vi glider tillbaka till detta om fler kvinnor i samhället blir hemmafruar. Därför vore det en gräslig förlust av det senaste halvseklets framsteg på jämställdshetsområdet om fler kvinnor blev hemmafruar.

Jag tänker också på vilket samhälle jag vill att min dotter som vuxen skall leva i (hon är tonåring nu). Jag skulle vilja att hon har verklig, personlig, valfrihet. Kunna utbilda sig till och arbeta med det hon vill, det som intresserar henne, inom ett område där hon tror att hon kan bidra. Jag tycker det är helt självklart att hon skall ha möjlighet till samma löneutveckling som en man som valt motsvarande yrkesbana i livet. Om hon får barn så vill jag att hon skall ges en rimlig chans att både vara en bra förälder och fortsätta verka inom sitt yrke. Och det skall hon kunna göra, tycker jag, oavsett om hon lever med barnets/barnens far, tillsammans med någon annan eller ensam. Jag skulle vilja att hon har praktisk och ekonomisk möjlighet att lämna ett förhållande som inte är bra, att hon lärt sig och klarar av att stå på egna ben om och när hon måste eller vill. Att ingen skall kunna diktera hennes livsvillkor utan att hon skall kunna bestämma själv över sitt liv. Hur vill ni andra att era döttrar skall ha det i framtiden?

Jag vill att hon ska få leva det liv hon vill leva.

Du säger att det är farligt med hemmafruar för att de kan få dålig pension. Samtidigt skrev du tidigare att du inte vill ge möjlighet till delad pension mellan gifta. Logiken i det?

 

[Roheryn]

Jag vill att hon ska få leva det liv hon vill leva.

Du säger att det är farligt med hemmafruar för att de kan få dålig pension. Samtidigt skrev du tidigare att du inte vill ge möjlighet till delad pension mellan gifta. Logiken i det?

Du som är så noga med citat - kan du vara snäll och citera det inlägg där jag skriver att jag inte vill ge möjlighet för gifta personer att dela pension? Det har jag nämligen aldrig skrivit...

Jag säger inte heller att "det är farligt med hemmafruar för att de kan få dålig pension". Jag säger att jag tror att en ökad andel hemmafruar i ett samhälle bland annat kan få effekten att kvinnor får sämre pension. Kvinnor generellt alltså, inte bara de som varit hemmafruar. För jag tror att i ett samhälle med en stor andel hemmafruar så har kvinnor lägre lön än i ett samhälle där man delar mer lika på hem- och förvärvsarbete. Och lägre lön ger sämre pension. Även till de kvinnor som inte har någon att dela pensionen med...

 

[Inte_Ung]

Riktiga kvinnor tar hand om sin familj!

Och där kom det då.
Själva essensen i det hela.
Pudelns kärna så att säga.

Ingår mannen i det en riktig kvinna skall ta hand om eller skall de bara ta hand om barnen?
Och vad gör en riktig MAN?

 

[Inte_Ung]

Jag vill att hon ska få leva det liv hon vill leva.

Skall alla få det?
Hur skall det gå till om ingen vill försörja någon, inte ens sig själv?
Vilka sorters liv är det okej att vilja leva?
Killen som bara vill spela golf hela tiden skall han få göra det på bidrag?

 

[Inte_Ung]

Du säger att det är farligt med hemmafruar för att de kan få dålig pension. Samtidigt skrev du tidigare att du inte vill ge möjlighet till delad pension mellan gifta. Logiken i det?

Den som har råd köper en pensionsförsäkring till den som inte tjänar in sin egen pension.
Full valfrihet råder.