Att gråta

[Skjøldur]

Min psykolog pratar mycket om gråt som något läkande och något bra. Men efter ett trauma för 3.5 år sedan förlorade jag en stor del av min förmåga att gråta.

Jag bär på mycket sorg och har ett uppdämt behov av gråt och jobbar mot att kunna lägga motståndet och flykten åt sidan så jag kan gråta igen.

Vas har ni för relation till gråt?
Hur ofta gråter ni?
Hur känns det när ni gråtit? Lättade?

Låt oss prata om gråt.

Jag har aldrig haft lätt.för att gråta. Min mamma har sagt att hon inte tyckte jag grät då jag borde. Oftast bara om det var något oväntat som hände. Som vuxen har det hänt att jag gråtit av sorg när någon dött, men oftast bara en gång per person. Någon gång har jag gråtit för att jag blivit berörd av Guds ande, det är helande. För övrigt är det bara så otrevliga händelser som kan få mig att gråta att gråt inte alls innebär någon lättnad. Min storasyster är tvärt om, hon har väldigt lätt för att gråta. Det har lett till en massa missförstånd då vi växte upp, hon fattade inte hur ledsen jag var ibland bara för att jag inte grät. Jag är inte okänslig utan antagligen ganska medelkänslig, om man kan uttrycka det så. Vi människor är helt enkelt olika.

 

[Ramona]

Jag gråter jämt. Jag önskar att ag var tuff och sval, men det är jag inte. Jag gråter om jag är glad, om jag är ledsen, om jag är arg, om någon är snäll emot mig, osv, osv. Jag blir jätterörd när jag tittar på film och gråter. Hade nyss TMO-utbildning (Traumamedveten omsorg), och grät massor till de hemska filmerna.

Vekling - det är jag det!

 

[startpompe]

För lätt, både när jag är ledsen, arg eller när jag ska prata om jobbiga saker. Visst kan det kännas lättare efteråt när jag varit ledsen främst om jag varit ensam när jag gråtit. Annars tycker jag det är drygt och har en del skam kopplat till det.

 

[MiniLi]

Jag har rätt nära till alla känslor och håller sällan tillbaka känslouttryck. Gråter väldigt ofta, men det är oftast i det lilla sas. Några tårar när jag blir berörd av någon annans lidande/situation, nästan alltid när jag kollar på film/serier osv.
Om någonting händer som gör mig så pass ledsen att det kommer tårar så gråter jag. Brukar inte hålla tillbaka tårarna. Har stått och storgråtit på jobbet osv när väldigt tuffa saker hänt i mitt liv. Om jag och sambo bråkar så brukar jag bli ledsen och gråta. Men det är inte så ofta det händer.

Förr grät jag även vid ilska men inte längre. Har nog lärt mig att uttrycka ilska med just ilskeuttryck istället

 

[MiniLi]

Jag gråter jämt. Jag önskar att ag var tuff och sval, men det är jag inte. Jag gråter om jag är glad, om jag är ledsen, om jag är arg, om någon är snäll emot mig, osv, osv. Jag blir jätterörd när jag tittar på film och gråter. Hade nyss TMO-utbildning (Traumamedveten omsorg), och grät massor till de hemska filmerna.

Vekling - det är jag det!

Man är inte vek för att man är i kontakt med sina känslor och uttrycker känslor. Det är ju sunt och bra

 

[MiniLi]

Min psykolog pratar mycket om gråt som något läkande och något bra. Men efter ett trauma för 3.5 år sedan förlorade jag en stor del av min förmåga att gråta.

Jag bär på mycket sorg och har ett uppdämt behov av gråt och jobbar mot att kunna lägga motståndet och flykten åt sidan så jag kan gråta igen.

Vas har ni för relation till gråt?
Hur ofta gråter ni?
Hur känns det när ni gråtit? Lättade?

Låt oss prata om gråt.

Ett tips om man vill öva på att känna och uttrycka känslor men på ett lugnare sätt är att öva med hjälp av tex musik eller film som väcker känslor. Hitta en låt som väcker ledsenhet, sätt dig i lugn och ro och verkligen lyssna. Sådär liksom med full närvaro. Öva på att låta känslan komma utan att stoppa den.
Kan krävas att man försöker flera gånger men många tycker det är ett tryggt sätt att öva.

 

[Lingon]

Jag gråter rätt lätt. Men jag känner ingen lättnad efteråt. Det löser ju ingenting! Problemet som fick mig att gråta finns ju fortfarande kvar. Tårarna har inte löst något alls.

 

[Lingon]

Man är inte vek för att man är i kontakt med sina känslor och uttrycker känslor. Det är ju sunt och bra

Det finns i kontakt med sina känslor och det finns känner för mycket. Jag hade hellre känt mindre. Det hade gjort mitt liv lättare.

 

[MiniLi]

Det finns i kontakt med sina känslor och det finns känner för mycket. Jag hade hellre känt mindre. Det hade gjort mitt liv lättare.

Jag är rätt säker på att man inte kan känna för mycket. Man känner precis så mycket som man behöver. Däremot är det många som inte har färdigheter för att hantera sina känslor på ett sunt sätt och då kan det bli problem.
Tex så försöker många trycka undan eller bli av med känslor vilket bara leder till att känslorna blir ännu starkare.

 

[Lingon]

Jag är rätt säker på att man inte kan känna för mycket. Man känner precis så mycket som man behöver. Däremot är det många som inte har färdigheter för att hantera sina känslor på ett sunt sätt och då kan det bli problem.
Tex så försöker många trycka undan eller bli av med känslor vilket bara leder till att känslorna blir ännu starkare.

Jag håller inte med alls.

 

[Rosett]

Om jag ser eller läser nåt sorgligt/rörande så kan det komma nån tår men att gråta på riktigt gör jag nästan aldrig.
En natt i förra veckan fick jag en gråtattack från ingenstans. Det tog några minuter och sen var den borta.
Minns inte förra gången jag grät. Kan nog gå 5 år mellan gångerna.
Tycker inte det känns lättare efteråt för jag har så mycket gråt inom mig att det inte hjälper med några minuters gråt för att lätta på trycket.
Får bara mer ont i huvet och snorig/täppt näsa.

 

[tanten]

Min psykolog pratar mycket om gråt som något läkande och något bra. Men efter ett trauma för 3.5 år sedan förlorade jag en stor del av min förmåga att gråta.

Jag bär på mycket sorg och har ett uppdämt behov av gråt och jobbar mot att kunna lägga motståndet och flykten åt sidan så jag kan gråta igen.

Vas har ni för relation till gråt?
Hur ofta gråter ni?
Hur känns det när ni gråtit? Lättade?

Låt oss prata om gråt.

Jag gråter lätt.

Brukar säga att när det blir fult inombords så rinner det över. Jag gråter - dvs tårarna rinner - men jag fortsätter prata.
Blir lät ledsen, arg, rörd eller generad. Då rinner det.

Tycker inte att det är nån välsignelse, snarare pinsamt eftersom omgivningen reagerar. Folk blir illa berörda när tårar rinner.

 

[Halfrek]

Ungefär en vecka i månaden över helt orimliga saker, gärna videor på Facebook på djur som blivit övergivna eller liknade. Övriga tre veckor är jag stenhård.

100% samma här

 

[Lingon]

Jag gråter lätt.

Brukar säga att när det blir fult inombords så rinner det över. Jag gråter - dvs tårarna rinner - men jag fortsätter prata.
Blir lät ledsen, arg, rörd eller generad. Då rinner det.

Tycker inte att det är nån välsignelse, snarare pinsamt eftersom omgivningen reagerar. Folk blir illa berörda när tårar rinner.

Ja, och så distraherar tårarna från vad det är jag faktiskt säger. Folk ser bara tårarna och lyssnar inte på vad jag säger. Tårarna är oväsentliga i sammanhanget.

 

[athena_arabians]

Jag är definitivt en gråtare... vilket oftast är skönt men "arg-gråten" är irriterande som flera tagit upp. Jag är ju inte ett dugg ledsen, jag är förbannad!

Jag har inga som helst problem med att gråta offentligt, jag har suttit söndergråten längst fram i kyrkan på pappas begravning samt själv kört två av våra katter till avlivning. I sådana situationer skiter jag fullständigt i att jag gråter offentligt, jag är ju helt förstörd.

Jag ser inte gråt som något vekt, det är en fysisk reaktion på i mitt fall många känslor. Det är inte vekhet.

 

[Karfitsa]

En gråtare till här. Lättrörd och lipar över sorgliga saker. Tyvärr lipar jag också när jag blir arg, rätt opraktiskt eftersom det tolkas som att jag är ledsen när jag i själva verket är skitförbannad.

Inte gråter jag vackert heller. Är en fulgråtare av rang så det syns mycket väl.

 

[cewe]

Just nu känns det som jag gråter konstant.
I går grät jag i 45 min hos terapeuten, sen i går kväll grät jag efter jag kom hem från mamma (vi bytte rum åt henne på boendet).

 

[tanten]

Förr grät jag ofta när jag simmade. Det var ett bra ställe att släppa fram sorg på. Ingen ser om motionssimmaren på banan intill gråter

 

[startpompe]

Jag har inga som helst problem med att gråta offentligt, jag har suttit söndergråten längst fram i kyrkan på pappas begravning samt själv kört två av våra katter till avlivning. I sådana situationer skiter jag fullständigt i att jag gråter offentligt, jag är ju helt förstörd.

Såna tillfällen har jag inga problem med att gråta offentligt heller, det känns mer legitimt då "tyvärr".

 

[tuaphua]

Jag gråter inte så lätt för egen del så att säga. Men jag är väldigt blödig vad gäller andras smärta, både live, i text eller på film. Då gråter jag lätt och kan tycka det är skönt. Även om jag inte lyckades grina för egna saker som nog behövts så blir det viss urladdning att grina för andras saker.
Sambon brukar skoja om att jag läcker och jag om att jag behöver elektrolyter. Jag blir mer känslig vid mens. Så vi har enats om att detta är sanna innebörden av mens-läckage.