Jag är så förb.. olycklig..
Jag klarar inte av att umgås mycket ,och absolut inte bo ihop.
Min kille och jag har semester nu, och har tillbringat flera veckor ihop, och jag håller på att bli tokig.
Jag orkar inte umgås, jag orkar verkligen inte.
Tycker om att ha mitt eget, ha mina egna rutiner, vara ensam helt enkelt.
Även i vardagen , utan semester tycker jag det är jobbigt att umgås intensivt.
Passar mig utmärkt att bara träffas någon gång i veckan.
Är det BARA jag som inte vill flytta ihop, och umgås hela tiden?
Jag vill aldrig flytta ihop känner jag, medans min kille vill flytta ihop och leva med mig.
jag mår illa varje gång han börjar tjata om att kolla på nytt hus osv.
Jag kommer aldrig att vilja bo ihop med någon.
Och jag har sagt det till honom flera gånger, vi har då kommit fram till att jag ska ha en liten etta, men han tar för givet att jag kommer vara i huset mesta tiden ändå, vilket jag inte tänkt.
Är så svårt att inte vara som de flesta andra.
Vi har varit ihop i sju år i år, så det är inget nytt.
Och jag har provat att bo både med honom och andra, men jag mår bara fruktansvärt dåligt av att bo ihop med någon, att behöva anpassa mig efter dom, och att de vill göra det mesta tillsammans,
Jag vill ju göra mitt eget och ha mitt eget liv.
Jag är så nöjd med att jobba, motionera, träna hundarna, rida , vill göra sånt på min fritid.
Inte sitta i en soffa och bli fet ihop med killen( han äter chips jämt, vilket jag med gör då)
=D
ÅH jättejättedåligt skrivet, men undrar helt enkelt om någon är lika onormal som jag är?