Att inte vilja bo ihop/umgås hela tiden?

[Björk]

Jag hade nog haft svårt att vara tillsammans med någon vars största nöje är att sitta framför TV:n och äta chips
Det låter faktiskt som om ni är väldigt olika. Kanske du skulle passa bättre ihop med någon annan lite sportigare kille? Eller åtminstone någon som har ett eget intresse!

Fast.... han har väl ett intresse? Om han vill titta på TV och äta chips och är nöjd med det så är väl det hans intresse antar jag?

 

[Kattennizze]

Ja det där är klurigt. Min man är en utpräglad introvert typ som måste få vara helt ensam och tanka energi. Jag är precis tvärtom, jag är extrovert och får en massa energi av andra. Men med åren så har vi hittat en bra lunk tycker jag, jag umgås med folk och han är ensam med sitt. Sen träffas vi och har det trevligt. Det låter inte som din kille är lyhörd för dina behov, vore det inte bättre att träffa nån som är mera din typ?

 

[Luff]

@Lyraolissy
Men varför är du ihop med honom? Fantastisk sex?

 

[ch791022]

Jag är så förb.. olycklig..

Jag klarar inte av att umgås mycket ,och absolut inte bo ihop.
Min kille och jag har semester nu, och har tillbringat flera veckor ihop, och jag håller på att bli tokig.
Jag orkar inte umgås, jag orkar verkligen inte.

Tycker om att ha mitt eget, ha mina egna rutiner, vara ensam helt enkelt.

Även i vardagen , utan semester tycker jag det är jobbigt att umgås intensivt.
Passar mig utmärkt att bara träffas någon gång i veckan.

Är det BARA jag som inte vill flytta ihop, och umgås hela tiden?

Jag vill aldrig flytta ihop känner jag, medans min kille vill flytta ihop och leva med mig.
jag mår illa varje gång han börjar tjata om att kolla på nytt hus osv.

Jag kommer aldrig att vilja bo ihop med någon.
Och jag har sagt det till honom flera gånger, vi har då kommit fram till att jag ska ha en liten etta, men han tar för givet att jag kommer vara i huset mesta tiden ändå, vilket jag inte tänkt.

Är så svårt att inte vara som de flesta andra.

Vi har varit ihop i sju år i år, så det är inget nytt.
Och jag har provat att bo både med honom och andra, men jag mår bara fruktansvärt dåligt av att bo ihop med någon, att behöva anpassa mig efter dom, och att de vill göra det mesta tillsammans,

Jag vill ju göra mitt eget och ha mitt eget liv.
Jag är så nöjd med att jobba, motionera, träna hundarna, rida , vill göra sånt på min fritid.
Inte sitta i en soffa och bli fet ihop med killen( han äter chips jämt, vilket jag med gör då)

=D

ÅH jättejättedåligt skrivet, men undrar helt enkelt om någon är lika onormal som jag är?

Fast hur gärna man än vill se sig ihop med en viss person som måste man antingen hitta kompromisslösningar som båda är nöjda med eller så är det kanske leta vidare man ska göra för att hitta någon som är mer kompatibel med sig själv.

Jag har på gott och ont en sambo som är lika ensamhetskrävande som du, som tur är så tycker jag också om att sköta mig själv väldigt mycket. Nu bor vi visserligen ihop men när en jobbar kväll och jag natt, dessutom oregelbundna nätter, så ses vi varannan helg , och lite på dagen innan åker och jobbar ca två dagar i veckan. Visst möts vi i dörren eller allt för ofta på vägen mellan hemma och jobbet där i mellan, men i slutända så trivs vi båda bäst med att ha det så här.

Så här har du två som är lika onormala som du

/Camilla

 

[CillaW]

Jag tror att särbo vore något för mig om jag nu skulle råka ramla över nån som mot all förmodan skulle passa i mitt liv.

Jag är vansinnigt trött på snubbar som vill flytta ihop, och så vill de att jag ska ändra på mig och så klagar de över att de känner sig oprioriterade när jag har massor av intressen och framförallt mina djur, som tar mycket av min tid medan han kanske har ett intresse utanför jobbet, i bästa fall. Jag blir galen när nån försöker ge mig dåligt samvete för att han sitter ensam hemma.

 

[Pancakes]

Jag och pojkvännen har visserligen inte flyttat ihop än men när det händer kommer jag flytta till honom, och han försäkrade sig om att ponnyn skulle flytta med vi har båda varit den som blir tjatad på att komma hem snart i tidigare förhållanden och vill inte hamna där igen. Jag å min sida tycker det är gött att han är uppbokad i princip fem dagar i veckan så att jag kan vara i stallet utan att någon ger mig dåligt samvete.

Kan du prova att förklara dina känslor för grabben på nåt annorlunda sätt? Förklara att det är VIKTIGT med dina känslor och inget han kan vifta bort med att du "bara intalar dig det".

 

[Pancakes]

*dubbelt*

 

[Diabetikern]

Har inga bra råd att komma med.

jag är själv en person som gillar min egentid och nu verkar det som jag träffat en som tycker precis likadant.

Om vi flyttar ihop så blir det mer vara under samma tak och sova ihop.

Hoppas du kommer på en lösning

 

[Squie]

Och sova ihop, jag vet att jag är jättemärklig nu, men jag har aldrig tyckt det varit så himla mysigt att sova ihop, tycker det är obekvämt ,även om det är mysigt ibland, men jag sover oftast bäst när jag får sova själv.

Sova ihop! *skunk, fy o blä!* Vi har var sin 90-säng. Om jag ska få minsta lilla blund i ögonen gäller egen säng och eget täcke (o öronproppar).

Drar du åt HSP-hållet (StarkSvag på svenska) också? Högkänslig individ?

 

[Silkisif]

Jag är så förb.. olycklig..

Jag klarar inte av att umgås mycket ,och absolut inte bo ihop.
Min kille och jag har semester nu, och har tillbringat flera veckor ihop, och jag håller på att bli tokig.
Jag orkar inte umgås, jag orkar verkligen inte.

Tycker om att ha mitt eget, ha mina egna rutiner, vara ensam helt enkelt.

Även i vardagen , utan semester tycker jag det är jobbigt att umgås intensivt.
Passar mig utmärkt att bara träffas någon gång i veckan.

Är det BARA jag som inte vill flytta ihop, och umgås hela tiden?

Jag vill aldrig flytta ihop känner jag, medans min kille vill flytta ihop och leva med mig.
jag mår illa varje gång han börjar tjata om att kolla på nytt hus osv.

Jag kommer aldrig att vilja bo ihop med någon.
Och jag har sagt det till honom flera gånger, vi har då kommit fram till att jag ska ha en liten etta, men han tar för givet att jag kommer vara i huset mesta tiden ändå, vilket jag inte tänkt.

Är så svårt att inte vara som de flesta andra.

Vi har varit ihop i sju år i år, så det är inget nytt.
Och jag har provat att bo både med honom och andra, men jag mår bara fruktansvärt dåligt av att bo ihop med någon, att behöva anpassa mig efter dom, och att de vill göra det mesta tillsammans,

Jag vill ju göra mitt eget och ha mitt eget liv.
Jag är så nöjd med att jobba, motionera, träna hundarna, rida , vill göra sånt på min fritid.
Inte sitta i en soffa och bli fet ihop med killen( han äter chips jämt, vilket jag med gör då)

=D

ÅH jättejättedåligt skrivet, men undrar helt enkelt om någon är lika onormal som jag är?

Som alla anda sagt, har du över huvud taget pratat med honom? Vet han att du vill vara särbo?

Och det är klart att han fortsätter äta chips, om du sitter bredvid och hänger på. Han kan förmodligen inte läsa tankar, och du förstärker det du tycker är negativt. Hur ska han då veta?

 

[Lyraolissy]

Jössea fejko

Jag hade nog haft svårt att vara tillsammans med någon vars största nöje är att sitta framför TV:n och äta chips
Det låter faktiskt som om ni är väldigt olika. Kanske du skulle passa bättre ihop med någon annan lite sportigare kille? Eller åtminstone någon som har ett eget intresse!

Du hade såå rätt. Bor ihop med en annan kille nu och jag älskar att bo med honom.
Inga problem med någon.
Stör mig aldrig på honom.

 

[Raderad medlem 68338]

Ja tror att dina känslor är vanliga och framförallt blir det allt vanligare att folk faktiskt vågar vara öppna med det!
Fortfarande så är det ju liksom lite så att det "förväntas" att man ska bo tillsammans. Men jag tror att det är på väg bort allt mer. Man kan ju älska ngn samtidigt som man vill bo på egen hand!
Jag älskar att ha "mitt", vill bo själv, ha min egen tid, mina vänner mina intressen osv i fred. Samtidigt vill jag såklart umgås med den jag har ett förhållande med, men i "lagom mängd"

Jag har flera vänner som är likadana.
Vän nr 1 har varit tillsammans med sin snubbe i typ 10 år. Hon är 30 och han 40 och hon bor i en lägenhet i stan på veckorna och brukar åka ut till honom och hans hus på Lidingö under helgerna. De har tidigare bott ihop i hans hus men nu är de särbos. Deras förhållande har aldrig varit bättre!

Vän nr 2 har varit sambo länge med sin snubbe och de har ett barn tillsammans. Nu bor de istället i varsin lägenhet med gångavstånd mellan och umgås nästan dagligen, men de har "sitt eget".

Bägge vännerna har fått reaktioner som "oj vad tråkigt, har ni gjort slut?" när de har flyttat isär. Vissa har blivit lite konfunderade när de bara "nejdå, vårt förhållande är bättre än nånsin"!

Sammanfattningsvis så behöver man alltså absolut inte bo ihop, umgås dygnet runt och göra allt ihop bara för att man har ett förhållande!

 

[tanten]

nej precis.
Förr jobbade han kontorstider och jag blandade tider vilket gjorde att vi inte var på varandra hela tiden.
Det funkade sådär, m jag erkännr att jag mådde som bäst de dagar jag var ledig under dagen och jobbade kvällen, så vi bara behövde sova ihop och umgås ngra timmar,,, det räcker så väl för mig.

Nu har han nytt jobb, å vi kan vara lediga flera dagar ihop+ semester just nu.

Och han verkar inte ha några som helst problem att vara med mig hela tiden.
jag brukar få köra iväg honom, be honom åka till sinaföräldrar och sova där eller träffa sina kompisar.
Jag står inte ut.

Och att sova iop varje natt orkar jag inte med, han kollar på film halva natten, jag kan inte sova, och sen vaknar ja av mig själv kl 6 på morgonen ,är morgonmänniska.

Inatt skulle jag ligga i soffan, då ska han komma efter och ligga där också, är såå klängigt, så jag fick ett utbrott igår.

Av det du skriver så verkar inte problemet vara du utan hur han beter sig?

Jag tycker - sorry, det är ett uttjatat ord - är respektlös.

Två ersoner som bor ihop ska anpassa sig till varann. Att titta på film när den andra ska sova gör man med hörlurar och sedan lägger man sig så försiktigt, alternativt i egen bädd, att den andre inte störs!!

Jag tror att fler än du skulle bli smått vansinniga på hur han beter sig.

 

[Centaur]

Men det har ju löst sig, ts har skaffat ny kille!

 

[Smulan75]

Du är absolut inte ensam! jag har kompisar som absolut inte vill flytta ihop med sina "pojkvänner" utan är lyckliga särbos och ibland undrar jag om jag inte oxå hade varit lyckligare som särbo.

Jag har varit sambo i två år och ganska ofta känner jag att det hade varit så skönt att komma hem och bara få vara ensam. blir aldrig ledsen när sambon nån gång nämner att han "kanske" ska åka iväg, tyvärr blir det alldeles för sällan av. Jag hade haft ett idealt förhållande med en sjökapten tror jag tror även att det är därför jag trivs så bra med att vara "varannan veckas mamma". egentligen tror både jag och min sambo att vi skulle köpt oss en gård med två hus där vi kunnat bo var för sig. nu är jag mycket ute i stallet och han håller på och snickrar och annat så vi umgås egentligen väldigt lite. Jag har en starkt behov av att ha "min zon" och att jag har lite kontrollbehov och är lite pedant med det jag tycker är viktigt - vilket inte betyder att jag har pedantrent och så. Vill bestämma över mitt hem och måste andas ett par gånger när det är smulor kvar på köksbordet på morgonen osv

Om du redan nu känner så kommer det inte bli bättre av att försöka anpassa sig i något du redan på förhand känner på dig inte kommer bli bra. var tydlig med pojkvännen vad du vill - du vill bo ensam, vara särbo, om han inte kan nöja sig med det så är ni kanske det blir svårt för er att ha ett förhållande.

 

[Smulan75]

Men det har ju löst sig, ts har skaffat ny kille!

haha så blir det när man bara läser de första inläggen och inte orkar läsa allt skönt att det löste sig!

 

[Lyraolissy]

Men det har ju löst sig, ts har skaffat ny kille!

Ja precis. Jag kollade hur man byter namn då ena hunden i mitt namn inte finns kvar. Men hittade gamla inlägg istället.
Och fejko hade full pott där
Nu har jag en kille som är både renlig och aktiv.
Fyy för den förra

 

[Red_Chili]

Ja precis. Jag kollade hur man byter namn då ena hunden i mitt namn inte finns kvar. Men hittade gamla inlägg istället.
Och fejko hade full pott där
Nu har jag en kille som är både renlig och aktiv.
Fyy för den förra

Så skönt att du hittat en bättre kille! Vill du byta namn måste du skriva till Gunnar om det

 

[Fan of Bill]

Men du får nog hitta någon som känner likadant. En person som inte resonerar likadant blir jobbigt.

Det där är ju det lurigaste av allt. Jag menar, bara att hitta nån som verkar intressant (och innan man vet mer om honom) är ju otroligt svårt. Även om man är ute och letar med ljus och lykta verkar folk ha svårt att få till det ändå?

Nu såg jag att ts har lyckats ändå, GRATTIS!

 

[lady_vip]

Det där är ju det lurigaste av allt. Jag menar, bara att hitta nån som verkar intressant (och innan man vet mer om honom) är ju otroligt svårt. Även om man är ute och letar med ljus och lykta verkar folk ha svårt att få till det ändå?

Nu såg jag att ts har lyckats ändå, GRATTIS!

Jag svarade på denna tråden 2014. Men jag lever iaf fortfarande ihop med min sambo, som veckopendlar för tillfället, för övrigt har jag noll att tillföra till letandet