Bra familjehund? Rasvak😇

[Asko]

Whippet är underbara! Har haft brukshundar hela mitt liv men nu utökat med först en whippet (snart 4 år) och sen en till (snart 1.5 år). Visst kan det krävas en del mer träning för att ha dem lösa men omöjligt är det inte, kanske att man får tänka sig för var/när/hur man släpper dem men som sagt, absolut inte omöjligt.

Finns en bra whippetgrupp på Facebook (eller ja, det finns flera men det finns en svensk som heter Whippet) och där kan du hitta mycket info och tips.

Vad gäller träning så är mina väldigt lättmotiverade, älskar att träna - mycket mer än vad jag trodde när jag köpte den första. Mina är både mat- och lekmotiverade och med på det mesta jag testar med dem.

Jag såg att du skrev i en annan tråd att whippets dessutom nästan uppfostrar sig själva, jag håller med efter ha sett kontorshunden (whippet) börja lära sig själv att stå kvar vid även öppen dörr i kontoret och inte gå ut i resten av korridoren
Enkel, go och schysst vovve som följer bara med i vardagen av vad jag har sett.

Skäller inte, men gnyr om något

 

[tuaphua]

Fast du hade nog tur med vilka pappisar du fick också. Hade en vän som hade pappisar och hon säger istället aldrig mer. Hon var duktig, hennes föräldrar var kunniga. Inte som att hon gjorde nåt fel. Ändå var allt kämpigt.

Jag vill bara ta upp det för att pappisar ofta framställs som några magiska hundar här. Ja, det finns trevliga och bra men det är ju långt ifrån alla.

Ja, finns sämre och bättre av alla raser.
Nu fick jag hundar som var 1 resp 3,5 års gamla som hade bott i bur hela livet och inte varit på promenad heller tex. Inte vana vid att vistas i möblerade rum.
Det är en VÄLDIGT formbar ras. Tur det med tanke på första hundarnas tidigare liv.
Känner många som har dem och jämför jag med andra kompisar/bekanta/stallfolk etc så är det oerhört mindre problem med pappisar än många andra raser.
Tror inte jag bara haft en jäkla tur 7 ggr. Eller att de runt mig haft sådan oerhörd tur allihop så väldigt många fler gånger än mig.
Finns så klart inga magiska hundar.
Men jag kan räkna de jag vet varit problem med, de jag mött ute som inte är vettiga etc på inte ens ena handens fingrar. Rasen är generellt enkel.

 

[SpanskaLoppan]

Australisk terrier? Liten i storlek och mjukare än många andra terriers i sättet men ändå en rejäl hund som går att göra allt med. Kräver trimning några gånger per år men ska man inte ställa ut så behöver det verkligen inte vara på någon proffsig nivå.

Har tänkt lite på den, på papper verkar den ju passa oss. Men jag har träffat många av rasen och inte gillat nån av dem

 

[SpanskaLoppan]

Du vill ha en hund på 30-40 cm men tycker DSG är för liten men Papillon bra? Får inte ihop det

Det ultimata hade varit runt 40 cm ja. Eller, jag vill ju helst ha större men för att hundägandet ska bli en rolig historia så behöver det vara en vän som hela familjen kan uppskatta.
Papillon är för liten för mig också, egentligen, men iom att stor hund inte riktigt funkar nu så får jag ju ge mig på nåt.

 

[SpanskaLoppan]

@Åsa A och @Red_Chili
Whippet ligger högt på listan. Eller t o m de större vinthundarna - jag har träffat en del och de märks knappt inomhus även om de är stora. En bekant har en greyhound - i familj med mindre barn än mina och även om hunden kan få "vinthundsryck" och fara runt som en tok så har han aldrig sprungit in i nåt av barnen. De är ju smidiga som katter och tvärvänder eller hoppar över barnen fast de springer i 190 km i tim

Har inte lyckats läsa mig till att faraohundarna är SÅ vokala - då går de bort för mig. Jag gillar vokala djur - vår katt snackar en massa när han är på det humöret - men jag orkar inte högljutt hela tiden. Huskys och schäfrar kan t ex driva mig till vansinne med allt gnisslande och pipande non stop

 

[SpanskaLoppan]

Om corgi är intressant men har för korta ben så kanske en västgötaspets passar bättre?

Har läst om dem men de går bort då jag fått till mig att de skäller mycket?

 

[SpanskaLoppan]

Som aningens partisk säger jag Papillon.
Jag fick mina första då jag var 9 år. Perfekt storlek och mentalitet för en unge att få vara delaktig i mycket. Enkla att ta med sig och vill gärna hänga med på allt. Friska, pigga, glada, sociala, intelligenta och föriga. Enkla och kul hundar helt enkelt.
Jag tänker ofta på vilken himla tur jag hade som hade föräldrar som valde just pappisar som första hundar och gav mig en så fin och problemfri hundtillvaro. Särskilt när jag sett hur andra fått jobba med diverse svårigheter som jag bara slapp.

Jag vågar inte säga så mycket om hälsostatus på Corgis generellt. Vi har sådana i familjen. Och det är väl inga av dem som varit dunderfräscha direkt i kropparna trots bra uppfödare, god omvårdnad, veterinär, tillskott etc.
Men de är absolut trevliga och funkar fint i familj med småbarn och är enkla att ha med på diverse, träffa folk och andra djur.

Det första där - det är vad jag vill ha, och ge mina barn. Jag tror t ex att stora barnet skulle älska att trickträna och köra lite agility men då behöver det vara med en hund som faktiskt också vill! Men som ändå inte blir övertaggad och brötig för det har tösen inte möjlighet att bryta.

Jag har inga planer på att barnen ska gå själva med hunden heller men jag vill att de ska kunna vara "hundförare" och hålla kopplet på promenader utan att jag måste kasta mig in och ta över hela tiden för att hunden drar iväg med dem.
Därav får jag offra min önskan om stor hund.
Oavsett hur snäll en större hund är så är det mer massa och mer kraft. En labbe behöver ju inte vara "dum" som drar omkull ett barn - hunden är bara glad och stark.

 

[SpanskaLoppan]

Om man bortser från alla krav så håller jag med dig 100% om irländsk varghund

Ja alltså hade det inte inneburit inköp av ny bil så hade det blivit en sådan trots att det blir svårare för barnen - jag hade varit beredd att kompensera. Men vi far dock runt på en hel del utflykter, har en halvkombi och en kombi och även kombin blir svårt med så stor hund. Hunden kommer behöva hela skuffen. Var gör man av alla strandleksaker, matsäck, filtar, extrakläder etc?
Det finns takboxar iofs...

 

[Red_Chili]

@Åsa A och @Red_Chili
Whippet ligger högt på listan. Eller t o m de större vinthundarna - jag har träffat en del och de märks knappt inomhus även om de är stora. En bekant har en greyhound - i familj med mindre barn än mina och även om hunden kan få "vinthundsryck" och fara runt som en tok så har han aldrig sprungit in i nåt av barnen. De är ju smidiga som katter och tvärvänder eller hoppar över barnen fast de springer i 190 km i tim

Har inte lyckats läsa mig till att faraohundarna är SÅ vokala - då går de bort för mig. Jag gillar vokala djur - vår katt snackar en massa när han är på det humöret - men jag orkar inte högljutt hela tiden. Huskys och schäfrar kan t ex driva mig till vansinne med allt gnisslande och pipande non stop

Nä, märks inomhus gör de inte, åtminstone inte som vuxna Det har mer än en gång hänt att kollegor eller andra på jobbet har glömt att stänga dörren till personalrummet när mina hundar ligger där, för att de helt enkelt inte tänkt på att hundarna är där. Sedan är det klart, hemma märks de lite mer, här har vi inrett så att de lätt kan ligga och spana ut, och efter promenad i bra väder blir framförallt äldsta dåren glad och kastar runt med leksaker i en minut eller så.

Men jag upplever det som att andra hundar går på halvfart hela tiden. De är med och håller koll, går runt lite, busar lite, tränar lite, går runt lite mer... Med vinthundarna är det mer fullt ös, eller sovandes. Och att de inte följer en runt i hemmet har ju också att göra med att de är förhållandevis självständiga och obrydda om människor i stort. De älskar sin familj, men vet att inomhus händer det inget spännande och då kan man lika gärna vila i soffan. Självständigheten gör också att de blir mer svårmotiverade i träning. Nu tycker jag personligen att det är jättekul(!) att träna med mina hundar ändå, men man får det helt klart lättare med en icke-vinthund av något slag.

Sedan ska man också akta sig för att tänka att vinthundar är likadana, bara olika storlek på olika raser. Det är stor skillnad mentalt på whippet och saluki tex. Där kan man dela in raserna i olika grupper, lite baserat på ursprung. Tex italienare, whippet, greyhound och galgo espanol är lika. Saluki, afghanhund och sloughi är lika. Däremot är det stor skillnad på greyhound och afghanhund. Varghundarna är inte speciellt vinthundslika öht, men så är det också en återskapad ras där man tagit tex skotsk hjorthund, något annat raggigt och grand danois för att få något som ser ut så som varghundarna förr gjorde.

 

[Myrten]

Cockerspanieln (väldigt ung ännu dock, senaste gången såg jag honom med sina vuxentänder för första gången) på jobbet började skälla efter en kort stund när hans trygghet (gammelhusse) hade gått. Vägrade sluta tills gammelhusse kom tillbaka
Inte rumsren än, men bor ihop med två småbarn som jag gissar föräldrarna redan har fullt upp med.

Väldigt söt men valp

Fast att en valp som inte är i hemvan miljö skäller när tryggheten försvinner säger inte så mycket om ”skällighet”. Inte på rasnivå och knappast ens för individen.

 

[Myrten]

Ja, finns sämre och bättre av alla raser.
Nu fick jag hundar som var 1 resp 3,5 års gamla som hade bott i bur hela livet och inte varit på promenad heller tex. Inte vana vid att vistas i möblerade rum.
Det är en VÄLDIGT formbar ras. Tur det med tanke på första hundarnas tidigare liv.
Känner många som har dem och jämför jag med andra kompisar/bekanta/stallfolk etc så är det oerhört mindre problem med pappisar än många andra raser.
Tror inte jag bara haft en jäkla tur 7 ggr. Eller att de runt mig haft sådan oerhörd tur allihop så väldigt många fler gånger än mig.
Finns så klart inga magiska hundar.
Men jag kan räkna de jag vet varit problem med, de jag mött ute som inte är vettiga etc på inte ens ena handens fingrar. Rasen är generellt enkel.

Det har ju framkommit i tidigare diskussioner här på Buke att det t ex inte är ovanligt att pappishanar förses behöver munkorg vid veterinärbesök. Samt en del annat inte så rosenrött som flugit förbi i diskussioner.

Själv har jag numera papp i min nära bekantskapskrets och det har totalt avskräckt mig från en ras som jag tidigare hade som alternativ 1 som "pensionärshund" åt mig själv. Stark integritet som kan leda till lätthet att ta till tänderna, skälligt och översexuella hanar är något jag har noterat när jag börjat se mig om lite mer. Sen är ju inte pälsvården alltid så enkel som det beskrivs heller.

Detta säger inte att det inte finns massor med bra papps. Men jag tycker nog att den överväldigande positiva bilden som ibland ges här på Buke behöver nyanseras.

 

[Tonto]

Det har ju framkommit i tidigare diskussioner här på Buke att det t ex inte är ovanligt att pappishanar förses behöver munkorg vid veterinärbesök. Samt en del annat inte så rosenrött som flugit förbi i diskussioner.

Själv har jag numera papp i min nära bekantskapskrets och det har totalt avskräckt mig från en ras som jag tidigare hade som alternativ 1 som "pensionärshund" åt mig själv. Stark integritet som kan leda till lätthet att ta till tänderna, skälligt och översexuella hanar är något jag har noterat när jag börjat se mig om lite mer. Sen är ju inte pälsvården alltid så enkel som det beskrivs heller.

Detta säger inte att det inte finns massor med bra papps. Men jag tycker nog att den överväldigande positiva bilden som ibland ges här på Buke behöver nyanseras.

Har aldrig träffat en trevlig.

 

[Asko]

Det har ju framkommit i tidigare diskussioner här på Buke att det t ex inte är ovanligt att pappishanar förses behöver munkorg vid veterinärbesök. Samt en del annat inte så rosenrött som flugit förbi i diskussioner.

Själv har jag numera papp i min nära bekantskapskrets och det har totalt avskräckt mig från en ras som jag tidigare hade som alternativ 1 som "pensionärshund" åt mig själv. Stark integritet som kan leda till lätthet att ta till tänderna, skälligt och översexuella hanar är något jag har noterat när jag börjat se mig om lite mer. Sen är ju inte pälsvården alltid så enkel som det beskrivs heller.

Detta säger inte att det inte finns massor med bra papps. Men jag tycker nog att den överväldigande positiva bilden som ibland ges här på Buke behöver nyanseras.

Min morbror hade en pappis när jag var liten och hjälp, det skallet skar i mina öron, precis sådär gällt (Den "välkomnade" oss med många icke-glada skall )

 

[snorp]

Jag har en papillion och en phalene och är förvånad över hur ofta jag badar dem. Pälsarna är rätt lättskötta, framförallt den typen av päls som min phalene har. Men båda mina tikar plattar till pälsen när de sätter sig för att kissa och kissa därmed på sin egen päls. Minsta lilla min välpälsade papillion är dålig i magen så behöver baken sköljas eller tvättas.

 

[Asko]

Ja alltså hade det inte inneburit inköp av ny bil så hade det blivit en sådan trots att det blir svårare för barnen - jag hade varit beredd att kompensera. Men vi far dock runt på en hel del utflykter, har en halvkombi och en kombi och även kombin blir svårt med så stor hund. Hunden kommer behöva hela skuffen. Var gör man av alla strandleksaker, matsäck, filtar, extrakläder etc?
Det finns takboxar iofs...

Vad är en ny bil, jag ser inga problem, bara lösningar ...

 

[Asko]

Fast att en valp som inte är i hemvan miljö skäller när tryggheten försvinner säger inte så mycket om ”skällighet”. Inte på rasnivå och knappast ens för individen.

Sant

 

[hollypolly]

Om corgi är intressant men har för korta ben så kanske en västgötaspets passar bättre?

Dom skäller

 

[tuaphua]

Det första där - det är vad jag vill ha, och ge mina barn. Jag tror t ex att stora barnet skulle älska att trickträna och köra lite agility men då behöver det vara med en hund som faktiskt också vill! Men som ändå inte blir övertaggad och brötig för det har tösen inte möjlighet att bryta.

Jag har inga planer på att barnen ska gå själva med hunden heller men jag vill att de ska kunna vara "hundförare" och hålla kopplet på promenader utan att jag måste kasta mig in och ta över hela tiden för att hunden drar iväg med dem.
Därav får jag offra min önskan om stor hund.
Oavsett hur snäll en större hund är så är det mer massa och mer kraft. En labbe behöver ju inte vara "dum" som drar omkull ett barn - hunden är bara glad och stark.

Min uppfödare till de 5 pappisarna efter de två första födde tidigare upp stor ras. Men när sonen var liten ville hon att han tex skulle kunna få hålla i kopplet om de var på promenad eller prova träna dem( under uppsikt). Då kom den första pappisen in i familjen. Sen blev det bara såna för henne med.
Så jag förstår tanken. Och det var så mina föräldrar tänkte med. Utöver att man inte ville lyfta en labbe etc av och på segelbåt flera ggr/dag och få regelbundet ryggskott, likt några segelkompisar.

 

[linnsan]

Dom skäller

Det gör väl corgi också?
Man kan ju välja efter mindre skällig släkt.

 

[linnsan]

Har läst om dem men de går bort då jag fått till mig att de skäller mycket?

Det beror rätt mycket på linjer. Men tror inte corgis är generellt jättetysta heller