5 x 100 meter med skrittpauser mellan. Han kändes lite ojämn första gången men bättre sen. Ger det nån gång till, är han fortfarande ojämn då får det bli kliniken igen tidigare än planerat.
men det tar en jäkla massa energi och glädje att gå och drömma mig bort till en annan typ av häst.
Det blir inget byte med den andra hästen.
Så nu har jag en hel del beslutsångest. Försöka sälja honom ändå, vilket känns både hjärtskärande och besvärligt eftersom jag då blir stående med en häst tills jag hittar någon ny om han nu skulle bli såld (vilket jag inte tror är något problem). Vet inte om jag pallar att ha hit massa spekulanter i nuläget då jag inte är på topp i livet för övrigt i nuläget.
Eller ge mig fan på att vi ska kunna teama ihop oss med mer träning och att vi bara haft en väldigt utdragen svacka. Och att även han kanske ändrar sig en del med åldern(kan ju iofs utvecklas åt båda håll).
Jag älskar ju min häst och vi klickar verkligen på alla sätt(och har gjort sen första dagen) men inte i ridningen.. Men jag vet inte om jag egentligen gett det en ärlig chans eller om jag bara intalat mig att "pigga känsliga hästar är inget för mig" när han visat dom tendenserna just för att det är motsatsen till vad jag är van vid. Jag hatar verkligen att sälja häst och han är ju verkigen min bäbis som jag gjort allt med själv
Ja, för mig har i alla fall deadlines fungerat bra i liknande situationer. Det har fått mig att vila i att beslutet inte måste tas just nu, men också i att beslutet liksom redan är taget när den dagen kommer.
Idag hoppade eller rättare sagt klev vi över 60 cm. Jag är för feg och rädd att förstöra självförtroendet på ponnyn så har inte vågat gå upp i höjderna, men ponnyn kan ju hoppa så det är nog dags nu så vi kan tävla lokalt i vår vilket har gjort att jag inte vågar pressa honom i läskiga situationer utan låter honom titta tills han är klar. Vilket nu har resulterat i att jag har en häst som stannar var 50meter... @Ginne och @Pancakes
Har haft lite det där tänket med "deadlines" hela tiden enda sen jag började rida honom lite mer för 1.5år sen och började märka vilken typ av häst han är. Problemet har då varit att i perioder kan det kännas helt okej och då kan jag tänka "hur har jag kunnat vara så dum att ens tänka tanken på att sälja". Men sen kommer dom dåliga perioderna tillbaka och dom är oftast längre än dom bra
Men jag kanske inte ger honom en ärlig chans heller. Nu är han t.ex inte riden ordentligt sen i höstas och jag har ju verkligen mått piss hela vintern av olika anledningar vilket han väl säkert också kan känna av, man blir ingen trygg och bra kompis när man mår dåligt.
I sommar ska vi ju flytta och kanske blir möjligheterna där bättre. Först och främst kommer han gå på lösdrift vilket man ju hört förut kan göra underverk på känsliga hästar. Jag kommer även få lättare att få ridsällskap och jag kommer ha en liten ridbana precis vid stallet där jag kan motionera honom dom dagar jag inte vill/vågar rida ut av olika anledningar. Men jag blir också tvungen att rida på en grusväg där det går lite mer trafik än den vi rider på nu.
Jag har ju som sagt även haft ett helvetiskt halvår som har satt sina spår och gjort mig negativt inställd mot det mesta
Han är ju verkigen den snällaste och vänligaste häst man kan ha, men det är verkligen känsligheten jag inte trivs med. Hatar vetskapen om att om något skrämmer honom(vilket är rätt mycket grejer)så blir det en explosion och jag kommer inte hinna reagera innan jag ligger på backen
Jag har ju mycket ridhjälp om jag vill, en jätteduktig beridare jag kan lasta och åka till och en granne som är modig och vågar rida honom bra men som inte direkt har kunskapen att utbilda honom vidare. Men ska man verkligen ha en dyr häst för att andra ska rida på den?
Är jag för orättvis mot en 5åring, kanske har det mesta med åldern att göra? Jag jämför ju såklart med zacke som var som en gammal ko i temperament när han var i den åldern..
Oj vad långt och svammligt det blev. Jaja han ligger i alla fall ute på annons så länge, dyker drömhemmet upp så får han flytta annars får det va.
Jag tycker det låter väldigt bra, och håller tummarna för att det kommer att dyka upp en bra häst för dig! Känner också så väl igen det där med att känna sig säker och avslappnad till häst. När man haft hästar som man känner sig osäker på är det ibland lätt att tro att det är man själv som inte kan, men när man då hittar den där hästen som man litar helt och fullt på inser man att det nog inte bara var ens eget fel, det behövs ju alltid två!@Ginne
Ja vi får se vad som händer, annonsen kommer ligga ute och dyker rätt hem upp och allt känns bra så säljs han, annars inte. Känner även lite press med hans ålder. Nu när han är 5år är det inte hela världen om han inte är så utbildad, om han säljs nu så hinner han ändå utbildas och komma ut på tävlingsbanan i rimlig ålder. Drar han iväg mot 6-7år så blir det "konstigare" med en häst som säljs som tävlingsponny men inte har gjort mycket mer än varit skogsmulle.
Jag kände ju när jag var och red den andra hästen(tinkerstoet) att jag var helt avslappnad och tyckte att det var så kul att rida, precis som det ska kännas. Jag saknar den känslan så grymt mycket och eftersom det är som medicin för själen så skulle nog det vara precis vad jag egentligen behöver i mitt liv just nu. Men däremot är det ju även jobbigt att skiljas från en vän när man redan mår lite dåligt
Igår fick jag faktiskt ett samtal om ett intressant byte igen. Dessvärre var ägarna inte helt överens än om dom ville byta bort sin häst eller bara var intresserade av att köpa Zimba. Dom skulle diskutera det lite och höra av sig igen. Men det samtalet gav mig faktiskt en bra känsla så nu håller jag tummarna!
Det skulle på ett sätt fungera ganska bra med ny häst under våren då jag jobbar mindre än vanligt och skulle ha mycket tid att lära känna varandra. Men vi får se, den här gången är det tokviktigt att det blir rätt häst för mig, vill inte hamna i samma sits igen!
Är ju även lite "hindrad" av Zimba på andra sätt också då jag bland annat skulle vilja börja med brukskörning och det passar han ju verkligen inte till.. Skulle även vilja att min man skulle kunna rida vilket inte fungerar nu både pågrund av att Zimba är alldeles för känslig för en total nybörjare och dessutom är för liten.
men sen när jag fick känna känslan på den andra hästen att jag faktiskt kan rida utan att vara som en spänd fiolsträng med hjärtat i halsgropen och ont i magen inför varje rudtur så kändes det så himla bra. Riktigt synd att det inte blev något byte med den hästen men det kommer såklart fler!@_Zacke_
Uh det låter som en jobbig situation som jag både känner igen mig i men ändå inte.
En sak kan jag säga dig: En lösdrift kommer inte ta bort varken känsligheten eller energin från din häst Kanske första månaden när han vänjer sig vid omställningen men det är inte så att hästar blir "lugnare" på lösdrift för att dom inte får tex stå inne och sova.
Ni låter som en dålig kombo helt enkelt.
Jag hade problem med Zinzano också. Det fanns ju en anledning till att vi aldrig red en lokal dressyr över 60% liksom
Jag hade perioder då jag hade Z utlånad och jag själv hade andra hästar eller ingen häst och jag vet inte hur många gånger jag funderade på att sälja. Nu sålde jag aldrig. Jag kunde inte.
Jag intalade mig själv att istället för att sälja och köpa en ny "bättre" häst så kunde jag ju lägga dom pengarna på träningar. Vilket höll ett tag men inte min motivation.
Tvärt om då, vad som alltid fungerade bra med Z var att rida ut. Vi hade alltid roligt i skogen utan krav!
Och så är det väl när man har sin första häst man är riktigt kär i. Man får fundera på vad man själv vill. Vill jag ha kvar min häst och enbart pyssla och rida i skogen. Eller vill jag träna och ut och tävla? Hade jag valt det sista så hade jag varit "tvungen" att sälja.
Det kostar redan för mycket tid och pengar och kraft att ha häst som det är, så varför göra det svårare och deprimerande för en själv genom att ha en häst man inte kan/vågar rida?
Men om du vill ge det ett sista försök i och med flytten, rekommenderar jag detta:
Flytta hästen till nya stället. Ge honom kanske 2 max 3 dygn att komma in i nya miljön. Sedan pang bom! Skaffa dig hjälp den första månaden av en ryttare som inte blir rädd OCH ridsällskap.
Så kasta upp den här ryttaren och se till att dom är minst två med den andra ridandes en häst som inte är rädd. Låt dom rida varje-varannan dag tillsammans i de nya omgivningarna.
Du kan själv göra samma sak men rid inte. Tömkör hästen tillsammans med en annan ryttare.
Gör detta ett par veckor intensivt, tanken är att "nu Zacke är vi på ett nytt ställe och det är dags att växa upp. Såhär är det, inga ursäkter". Var tuff. Intala dig att du är tuff!
När ni varit ute tillsammans med sällskap så pass länge att det verkar fungera, kan du eller din ryttare prova att rida ut honom själv. Eventuellt kan du gå med på marken, det gör inget.
Och förhoppningsvis kan allt detta leda till att mönstret bryts.
Tyvärr tror jag att det kan komma tillbaka väldigt fort om du tvekar en endaste gång. Ett steg idag, två steg i morgon.....
Mitt andra tips är att anlita en ryttare som rider och tränar honom 1-2 månader och sedan sälja honom. Se det inte som ett misslyckande. Din häst är fortfarande ung och värd något. Min Z betedde sig sådär när han var 15 år, det går aldrig ur. Är dom tittiga så är dom. Jag fick dock alltid fram min häst och blev inte rädd...
Det minsta man kan begära av att äga häst är att det ska vara ROLIGT!!
Ja som du säger så kommer säkert problemet tillbaka om jag skulle få ordning på det. Lite så har det ju varit nu med, ibland har jag lyckats få lite "ordning" men sen kommer en ny svacka...Ja exakt så! På min förra connemara var jag alltid trygg vilket fick mig att tro att jag var en rätt modig ryttare, därför jag vågade mig på att köpa en 2åring. Men nu med Zimba har jag känt mig som världens fegis och självförtroendet har verkligen fått sig en törn
. Han verkar ha ljvlig potential att bli en riktigt fin tävlingsponny!. Hon hoppar bättre och bättre och idag när jag fick till riktigt bra ridning blänkte hon till med ett supersprång! Så hon får väl bli hopphäst istället !
