De som arbetar v.s. de som inte arbetar.

Tro mig @Gnist , jag är den siste att resonera svartvitt. Jag har ett liv runt mig som absolut inte tillåter mig att flytta om jag blir arbetslös.

Det jag dock vidhåller är att OM man hamnar i den sitsen måste man inse att man inte kan uppbära A-kassa hur länge som helst. Jag tycker att reglerna verkar för tuffa som de är idag (om man kan tvingas flytta från dag 1), men man måste förstå att det är en försäkring som andra betalar till och som inte kan utnyttjas hursomhelst.

Det är naturligtvis upp till var och en att inte söka de jobb som finns men då ska heller inte A-kassan finnas kvar.
 
Nu är det ju faktiskt inte jag som sätter reglerna och det står klart och tydligt i min handlingsplan från arbetsförmedlingen att jag inte behöver flytta pga att jag har omyndigt barn och jag har haft a-kassa i 2 månader, inte 2 år liksom, för jo man får stämpla fastän man har en del pengar på banken faktiskt och tur är väl det med tanke på hur löjligt låg ersättningen är.

Om det är att utnyttja "hur som helst"? Nja, inte i min värld.

Söker som jag redan sagt alla jobb inom en 15 mils-radie som inte behöver specialkompetens (inom vård, skola, ingenjörsjobb), pratar med folk, drar i kontakter, pratar med ag och blir rent ut sagt förbannad på vissas attityd och försök till att trycka ner mig för att jag blev arbetslös i samband med konkursen, att de vill få det att framstå som att jag inte gör ett skvatt, vill inget osv. Det är en grisig attityd mot arbetslösa som jag vänder mig mot, för jag inbillar mig inte att de resonerar så speciellt enkomt för mig
 
Tar inte alla personligt heller, bara en del som helt klart är personligt riktade och kastar någon sån nedlåtande dynga åt mitt håll och avsikten är att den arbetslöse mottagaren ska mjäka med, bli ledsen, ta åt sig och hålla tyst så är min rekommendation att kasta den åt annat håll än mitt.

Har heller inte påstått att du hör till de jag avser, men ändå verkar du ta åt dig?
 
Men kort sagt så att i alla fall just det blir begripligt för de som inte fattat än: Även om jag (vilket aldrig kommer att ske) lättvindigt skulle prioritera bort umgänget med min dotter (som vissa så glatt skulle göra) så kommer det för mig aldrig så länge hon är under 18 att finnas ett tvång av något slag att flytta för att få uppbära a-kassa vid hel eller delvis arbetslöshet.
 
Jag är väl den som först skrev i tråden att man inte ska behöva flytta om man har barn, så nej jag tar inte åt mig.
 
Enligt de personer på arbetsförmedlingen jag pratat med så är minderåriga barn inte nödvändigtvis nån ursäkt för att inte flytta.

Sen tror jag att det är ett icke problem. För vilken arbetsgivare vill anställa någon som från dag ett kommer söka sig bort.
På grund av att familjen bor på veckopendlingsavstånd.
 
Enligt de personer på arbetsförmedlingen jag pratat med så är minderåriga barn inte nödvändigtvis nån ursäkt för att inte flytta.

Sen tror jag att det är ett icke problem. För vilken arbetsgivare vill anställa någon som från dag ett kommer söka sig bort.
På grund av att familjen bor på veckopendlingsavstånd.
Gnists barn verkar inte bo hos henne på heltid, då är det nog svårare att flytta till annan ort. Kan man ta med sig barnen och dra iväg är det enklare.

Jag tycker att det beror på vilken typ av jobb man söker, om man ska "tvingas" att flytta eller inte. Vill man jobba inom en viss bransch, kanske för att man utbildat sig dit, då får man nog vara beredd på att flytta.

Men söker man jobb som inte kräver utbildning så tycker jag att det är en annan sak. Man ska inte behöva flytta för ett städjobbs skull - så länge man inte bor i byn som Gud glömde där det inte funnits ett ledigt jobb inom någon som helst bransch sedan 1982. På de flesta andra orter bör okvalificerade jobb dyka upp med jämna mellanrum.

De flesta jobb idag innebär dessutom sex månaders provanställning först. De blir alltså inte fasta tjänster förrän efter den tiden, och frågan är väl hur mycket en förälder ska behöva flytta runt.
 
Gnists barn verkar inte bo hos henne på heltid, då är det nog svårare att flytta till annan ort. Kan man ta med sig barnen och dra iväg är det enklare.

Jag tycker att det beror på vilken typ av jobb man söker, om man ska "tvingas" att flytta eller inte. Vill man jobba inom en viss bransch, kanske för att man utbildat sig dit, då får man nog vara beredd på att flytta.

Men söker man jobb som inte kräver utbildning så tycker jag att det är en annan sak. Man ska inte behöva flytta för ett städjobbs skull - så länge man inte bor i byn som Gud glömde där det inte funnits ett ledigt jobb inom någon som helst bransch sedan 1982. På de flesta andra orter bör okvalificerade jobb dyka upp med jämna mellanrum.

De flesta jobb idag innebär dessutom sex månaders provanställning först. De blir alltså inte fasta tjänster förrän efter den tiden, och frågan är väl hur mycket en förälder ska behöva flytta runt.
Det är inget lätt problem, Det kan vara barn, hus, sjuka föräldrar som "kräver" att man bor kvar.
Ta ex en familj som där en blir arbetslös och man nyss byggt sitt drömhus, i ngn glesbygd. Huset måste säljas under byggkostnaden.
Då kanske alternativet är veckopendling.

Men kassan kan och ska inte ta personliga hänsyn. Samma regler ska gälla för alla.
Vi höll kvar folk i glesbygden genom nära nog permanente utbetalningar från kassan varvade med åtgärder. Många av dessa människor gick sedan in i långa sjukskrivningsperioder för att sedan förtidspensioneras. Det hade kanske varit bättre att "tvinga" dem till platser där jobben fans...
 
Det är inget lätt problem, Det kan vara barn, hus, sjuka föräldrar som "kräver" att man bor kvar.
Ta ex en familj som där en blir arbetslös och man nyss byggt sitt drömhus, i ngn glesbygd. Huset måste säljas under byggkostnaden.
Då kanske alternativet är veckopendling.

Men kassan kan och ska inte ta personliga hänsyn. Samma regler ska gälla för alla.
Vi höll kvar folk i glesbygden genom nära nog permanente utbetalningar från kassan varvade med åtgärder. Många av dessa människor gick sedan in i långa sjukskrivningsperioder för att sedan förtidspensioneras. Det hade kanske varit bättre att "tvinga" dem till platser där jobben fans...

Jämför du försäljning av drömhus med förlorat umgänge med barn!?
 
@Texaz , jag kan väl tycka att det skulle kännas väldigt orättvist mot oss som tvingats låna för att studera. Lån som måste betalas tillbaka.

Sen kan jag hålla med om att man borde få göra "vad man vill" när man går på a-kassa så länge man är beredd att ta ett jobb nästa dag. Men det är ändå fler aspekter att ta hänsyn till än just det.

Tja för egen del så har jag även tidigare läst på 50% vid sidan av ordinarie jobb, så jag förstår inte vad skillnaden blir om jag går på A-kassa och aktivt söker jobb?
Får jag jobb så blir det ju studierna som blir "lidande", självklart sätter jag jobbet i första hand.
För min del handlar det mest om att göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden alternativt kunna starta eget längre fram.
 
För min del handlar det mest om att göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden alternativt kunna starta eget längre fram.

Det är just begränsningen i möjligheter till att göra sig mer attraktiv på arbetsmarknaden som irriterar mig.
Kunna hålla liv i kunskaper, få nya kontakter.
Utan att gå på ett uttalat jobbsökar mingel, ja jag går på sådana också.
Blir lyssnad på, hör orden, det låter intressant, men sedan inget mer.
 
Till er som inte orkar läsa hela tråden.
Det här har jag skrivit tidigare.
Om ni hade läst det så hade ni inte behövt explodera så dant.

Därför att barn måste tas om hand.
Vuxna kan ta hand om sig själva.
Det går inte rent praktiskt att lämna ett barn ensamt i några veckor till att klara sig själv.

Om du inte förstår det så har du andra problem som du bör reda ut.

Därför att barnen har rätt till och behov av sina föräldrar.
De har inte med föräldrarna eller dig att göra utan barnen som de egna individer de är.
 
Gnists barn verkar inte bo hos henne på heltid, då är det nog svårare att flytta till annan ort. Kan man ta med sig barnen och dra iväg är det enklare.

Men precis, ska jag som ensam stå för dubbla boenden med allt vad det innebär i kostnader för att veckopendla och på så vis kunna fortsätta ha något som helst umgänge med dottern så krävs en avsevärt högre lön än vad som finns inom mina yrken eller yrken som inte kräver någon direkt utbildning.

Men vissa människor tänker ju inte längre än näsan räcker och då förstår jag att de inte begriper och kan ta in hela bilden med alla fakta.
 
Det är inget lätt problem, Det kan vara barn, hus, sjuka föräldrar som "kräver" att man bor kvar.
Ta ex en familj som där en blir arbetslös och man nyss byggt sitt drömhus, i ngn glesbygd. Huset måste säljas under byggkostnaden.
Då kanske alternativet är veckopendling.

Men kassan kan och ska inte ta personliga hänsyn. Samma regler ska gälla för alla.
Vi höll kvar folk i glesbygden genom nära nog permanente utbetalningar från kassan varvade med åtgärder. Många av dessa människor gick sedan in i långa sjukskrivningsperioder för att sedan förtidspensioneras. Det hade kanske varit bättre att "tvinga" dem till platser där jobben fans...
Fast varför ska personlig hänsyn vara ett problem? Då kan man ju också ställa personliga krav. Vid en sjukskrivning tar man ju personlig hänsyn så det kan inte vara omöjligt.
 
De jobb jag blivit anvisad (förra gången jag var arbetslös) att söka har varit deltidsjobb ca 10 mil bort..... Antar att pendlingskostnaderna snabbt skulle äta upp lönen, och dessutom skulle jag då behöva stämpla upp tid, vilket kan göras max 75 dagar...
Det var dessutom jobb utan särskilda kvalifikationer, och jag antar att det finns lämpliga kandidater till de jobben på de orterna (rör sig om större städer)

Vad jag menar är att det borde väl vara bättre att tillsätta tjänster på plats så att säga, kan förstå om det handlar om kvalificerade yrken där det är få sökanden. Och ja, jag har sökt en massa andra jobb, även på de orterna, men då har det handlat om heltider...
 
Men precis, ska jag som ensam stå för dubbla boenden med allt vad det innebär i kostnader för att veckopendla och på så vis kunna fortsätta ha något som helst umgänge med dottern så krävs en avsevärt högre lön än vad som finns inom mina yrken eller yrken som inte kräver någon direkt utbildning.

Men vissa människor tänker ju inte längre än näsan räcker och då förstår jag att de inte begriper och kan ta in hela bilden med alla fakta.

Men vem ska stå för notan. Valet och de prioriteringar du gör innebär ju vad jak kan förstå att du anser dig vara tvungen att uppbära a-kassa.

Gör ditt val, stå för dina prioriteringar och dess ekonomiska konsekvenser så ska jag naturligtvis respektera dig, men om ditt val och dina prioriteringar bygger på bidrag ..
Då måste du finna dig i de villkors givaren ställer för att öppna plånboken vare sig du vill eller ej.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
3 877
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 020
Senast: Sasse
·
Anläggning Nu är det äntligen dags att börja fundera på renoveringen av stall hemma hos oss! Vi har alltså inget färdigt stall, utan det är gamla...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
7 549
Senast: Ajda
·
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
11 282
Senast: QueenLilith
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp